Framsida Bankrättsföreningen

30-årig kamp för rätt och rättvisa Upprättat av Börje Ramsbro Den 3 december 1993, under den värsta bank- och finanskrisen, tvingades jag under hot om en utpressningskonkurs att lämna mitt livsverk System 3R utan ersättning. En globalt etablerad koncern med egna marknadsbolag, egna patenterade produkter och koncept, tillverkade i egna fabriker av högsta teknologiska standard, digitaliserad inom alla områden - från ax till limpa. Omsättning ca 285 Mkr, 285 medarbetare varav ca 100 vid marknadsbolagen, export 97%. Se: system 3R företagspresentation publicerad juni 1994. Allt började med en hemvändande svensk från Belgien efter fem år av skattekarantän och en felande byggdirektör som hade konverterat till  bankdirektör utan kunskap om gällande banklagstiftning. Dessa två fattade tycke för varandra och bestämde sig snabbt gå sin väg tillsammans för att lägga beslag på System 3R-koncernen, på de mest bedrägliga och korrumperade sättet och lämna mig utan någon som helst ersättning som grundare och ägare till System 3R koncernen.  Se: 21. Kärlek vid första ögonkast. Hur detta kunde ske bestämde jag mig från första stund att söka svaret på. Att de skulle krävas 30 år för att komma till slutsvaret hade jag inte kunna förställa mig. För en innovatör och entreprenör är det inte tiden som räknas utan resultatet och det är vad jag här skall redovisa i en form av sammanfattning, som följer nedan. 1. Inledning 2. Överenskommelse med potentiella delägare 3. Dansen runt guldkalven 4. Inga avtal har fullföljts 5. Rättslig förundersökning 6. Immateriella rättigheter - patent och varumärken 7. Skadeståndstalan mot Sparbanken 8. Polisanmäldes för påstått brott mot datalagen 9. Skadeståndstalan mot Nordbanken 10. NÄR och HUR blev Stiftelsen Industrifonden delägare i System 3R? 11. Krav på ersättning från Stiftelsen Industrifonden 12. Stiftelsen Industrifonden utlovade förnyad prövning av fakturan 13. Gick Stiftelsen Industrifonden i kaparnas ledband? 14. Den dokumenterade sanningen. 14.1. Förlikningsavtal från den 8 mars 2000 14.2. Lögn 2.  Småföretagsfonden 14.3. Lögn 3. Industrifonden har "inte" varit inblandad i System 3R 14.4. Lögn 4. Holding i konkurs. 14.5. Lögn 5. Förvärv av aktierna i Holding 15. Brott mot stiftelsens ändamål 16. Reglering enligt lämnad förbindelse till Regeringen 17. Företagsfilosofen skulle tystas 18. Sammanfattning 1. Inledning Från första stund misstänkte jag att något var fel då de avtalshandlingar jag tvingades underteckna den 3 december 1993 inte motsvarade de mest elementära kraven för ett seriöst förvärv av ett medelstort företag med ca 285 anställa och omsättning ca 285 Mkr. Avtalen tillställdes mig via Telefax utan föregående förhandlingar och med krav på att de undertecknades och returnerades med vändande fax. Faxet mottogs en fredagskväll 16.30 och undertecknades inte avtalen skulle mitt moderbolag System 3R Holding AB (Holding) ha försats i en utpressningskonkurs måndagen den 6 december 1993. Avtalen kom från Sveatornet, som tillhörde den krisande Sparbanken. Avsändare var Hans Dirtoft (VD Företagskapital AB då till 50% ägd av Staten och resterade av de fyra affärsbankerna). Sveatornet hade intaget rollen som ´"säljande" part av System 3R-koncernen utan någon som helst rätt att förfoga över mina pantsatta aktier, som vare sig var påropade eller tagna i anspråk. Ej heller hade någon erhållit fullmakt att förhandla om ägandet till mitt företag. Här börjar de första misstankarna om att något var fel i hela ”System 3R-affären”. Sveatornet hade en ordförande Lars-Ove Håkansson, som under hösten 1993 försökte tilltvinga sig aktierna i mitt moderbolag System 3R Holding AB (Holding), helt utan saklig grund. Lars-Ove Håkansson hade en bakgrund som koncernchef för SKANSKA, som han tvingades lämna efter en miljard (1 000 000 000) kr i valutaförluster och dåligt ledarskap. Efter den prestationen konverterade han till bankdirektör utan den ringaste aning om banklagstiftning. Se: 24. Sålde skinnet innan björnen var skjuten NOT: Denna publicering görs ej för att hämnas eller kränka de personer och parter som varit delaktiga i "System 3R-affären", utan för att ge ett exempel på hur svårt det är som innovatörer och entreprenörer att hävda sin lagliga rätt till rätt och rättvisa när det råder en utbredd korruption. Detta speciellt mot den elit som anser sig stå över lagen och anser sig ha rätten att lägga beslag på annans egendom genom stöld och kapning. 2. Överenskommelse med potentiella delägare En styrelseledamot i Holding och International hade fått uppdraget att söka delägare till det operativa dotterbolaget System 3R International AB (International). Styrelseledamoten hade varit verksam i Belgien och där hört talas om en svensk som sökte investeringsobjekt inför återflytten till Sverige efter 5 års skattekarantän. Svensken visade sig vara Håkan Nordquist, som jag träffade först gången den 9 september 1993. Jag fann att Håkan hade rätt bakgrund och gjorde ett positivt första intryck. Den 12 september 1993 ägde ett andra möte rum nu tillsammans med styrelseledamoten som hade spårat Håkan. Vid detta möte lades grunden till villkoren för den kommande ägarförändringen i det operativa dotterbolaget International. Beslut togs att som första steg skulle det göras en skriftlig introduktion till Sparbanken om de inledda förhandlingarna med delägare. Håkan erbjöd sig att upprätta ett introduktionsbrev i mitt namn och satte sig i enrum. Texten var svårläst genom hans spretiga skrivstil, varför jag bad honom göra en inläsning på fickminne. Inläsningen finns bevarad i såväl ljudfil som textfil. Jag inbjöd parterna Företagskapital AB och privatpersonen Håkan Nordquist till vardera 1/3-delsägande i dotterbolaget System 3R International AB (International), som mitt moderbolag Holding ägde till 91%. Villkoren för ägandet var att de nya delägarna skulle vardera tillföra 10 Mkr i nyemission. Mitt helägda Holding skulle reducera ägandet i International till 1/3-del och de av mig vid tidpunkten privat ägda immateriella rättigheterna (patent och varumärken) skulle via Holding överföras till International utan kostnad. Den löpande royaltyn om 3% till Holding grundat på Internationals omsättning skulle upphöra. Överenskommelsen introducerades för System 3R marknadsbolag (22 sept. 1993), ledningen i Sparbanken (5 okt. 1993), de fackliga representanterna inom International (13 okt. 1993) och inför styrelsen i Holding och International (20 okt. 1993). Därmed ansåg jag att det fanns en bindande överenskommelse till en ägarförändring i International. Överenskommelsen var mycket generös från min sida då jag personligen var skuldfri i alla avseende och ville ge de nya delägarna ett bra utgångsläge för att utveckla och anpassa företaget inför en framtida introduktion på aktiemarknaden. Håkan Nordquist har i ett förhör bekräftat att överenskommelsen om lika delar var vad som gällde från första stund. Lyssna på ljudfil från förhöret med Håkan Nordquist hållit av Internationals ombud Hans Bagner i mål nr T7-109-95. Här råder ingen tveksamhet om den överenskommelse som hade träffats. Att Håkan Nordquist sedan ljög är en annan historia då det senare framkommit att Företagskapital i ett protokoll från den 7 oktober 1993 gjort följande notering, citat:  "Styrelsen ansåg en affär på angivna villkor som intressant. En ägarlösning med de tre parterna Nordqvist, Sparbanken och Företagskapital kunde även rekommenderas." Någon information lämnades inte till mig om sveket. Senare föll Sparbanken bort. Se: 22. Kaparduon agerade i lönndom 3. Dansen kring guldkalven Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att Håkan Nordquist och Företagskapital skull inleda hemliga förhandlingar med bankerna om att själva lägga beslag på hela företaget och lämna mig utan ersättning. Någon fullmakt hade jag inte lämnat till någon part att förhandla om ägandet till mitt företag. Jag skall inte här redovisa alla detaljerna utan kan sammanfatta att Håkan Nordquist visade sig vara en utpräglad empatilös "översmart" klippare, som från första stund hade bestämt sig för att lura allt och alla. Tyvärr konstaterades att Håkan Nordquist hade anlag och beteenden som tillhör gruppen manschettbrottslingar enligt vad som beskrivs i den offentliga utredningen BRÅ-rapport 2000:23  Från storsvindel till småfiffel från vilket följande text är hämtat: "Manschettbrottslingar har ofta en betydande politisk och finansiell makt som skyddar dem från att bli anhållna och dömda. Än viktigare är de regler och administrativa rutiner som samhället tillämpar gentemot dessa gärningsmän. Personer som bryter mot lagar som har att göra med patent, marknadsföring, produktion och liknande affärsverksamhet ”prövas” sällan av straffrättsliga domstolar utan av administrativa instanser eller inom civilrättens ram. Eftersom lagöverträdelserna i de sistnämnda fallen inte definieras som kriminella, kommer de inte heller med i brottsstatistiken." Ur ett protokoll från Företagskapital den 15 november 1993 står följande att läsa om Håkan Nordquists i hans roll för affärsupplägget, citat: Nordqvist är en professionell företagsledare som visat prov på stort engagemang och skicklighet i analys, due diligence och förhandlingar. Det professionella låg på det kriminella planet i konsten att lura och bedraga allt i alla för egen kortsiktig vinning. Som exempel - "skicklighet i analys, due diligence och förhandlingar" - som bl.a. omfattas av en skrivelse till banken den 12 oktober 1993 ur vilken det framgår att företaget skall tas över till substansvärdet d.v.s. ett nedsläckt företag utan immateriella tillgångar och utan alla de skickliga medarbetarna. Tillsammans utgör dessa tillgånga 80% av ett företags marknadsvärde. Sparbanken hade gjort en mycket omfattande värdering av det operativa dotterbolaget International, som visade ett avkastningsvärde på 115 Mkr, utan värdet för de immateriella rättigheterna. Avkastningsvärdet passade inte Håkan Nordquist utan han vände sig till företagets ekonomidirektör och revisor, utan min vetskap, och begärde av dem att räkna fram ett substansvärde för International grundat på antagandet att företaget var försatt i konkurs. Alltså han ville få fram ett skrotvärde för ett nedsläckt företag trots att det var ett igång varande lönsam och globalt etablerad koncern. Den 29 oktober 1993 kvitterade Håkan Nordquist ut substansvärderingen, som därefter tillsammans med handlingen från den 12 oktober 1993, åberopas i ett anbud till Sveatornet den 8 november 2023. Enligt anbudet förutsättes det att de immateriella rättigheterna skall vederlagsfritt överföras till International, citat: "Ytterligare en förutsättning är att samtliga immaterialrätter - patent, varumärken, produkträttigheter, firma etc - vilka för närvarande tillhör moderbolaget System 3R Holding, utan vederlag överförs till System 3R International." De immateriella tillgångarna utgör ca 80% av marknadsvärdet för ett igång varande företag av System 3R-koncernen omfattning och struktur. Lågt värderat uppgick marknadsvärdet för patent, varumärken och övriga immateriella tillgångar till i vart fall ca 50 Mkr. Kaparduons stöld av patent och varumärken. Detta är ett exempel på hur Kaparduon lurade bankerna på avgörande tillgångar för pressa dem till nedskrivning av lån på falska grunder. Att de sedan bedrog mig som innovatören till samtliga immateriella rättigheter är inget som berörde den sluga och korrumperade Kaparduon. Notera följande från anbudet vad avser anbudets giltighetstid, citat: "Vi hoppas att ovan förslag som står öppet t.o.m. 1993-11-12, skall kunna accepteras av Er och Nordbanken så att en snar lösning av 3R-koncernens akuta problem kan uppnås." Den 12 november 1993 träffades det ett förvaltningsavtal mellan Företagskapital och Stiftelsen Industrifonden om förvaltning av Stiftelsens Småföretagarfondens aktieportfölj. Det förefaller som planen var att dessförinnan skulle ett avtal ha träffats med bankerna om förvärv av System 3R som därefter skulle ingå Småföretagarfondens portfölj. Nu satte jag stopp för detta utan att känna till hemlighetsmakeriet. Vad Håkan Nordquist här presterar är inget annat än grov ekonomisk brottslighet som speglar en manschettbrottslings verk. Detta är vad ombudet Hans Bagner nedan försöker dölja. Att nämna värderingsprocessen due diligence i detta sammanhang är ett grovt skämt och bedrägeri, inte minst mot mig som ägaren. Inga krav har uppfyllts som motsvarar den företagsbesiktning som en due diligence innebär vid ett företagsförvärv. Se: Wikipedia Företagsbesiktning Allt detta sker medan överenskommelsen om vardera 1/3-delsägande mellan parterna Företagskapital, Håkan Nordquist och Börje Ramsbro/Holding fortfarande gällde. Med likasinnade i bästa vänskapskorruptionens anda lyckades Håkan samla en grupp medlöpare som såg möjligheten att göra ett klipp. Medlöparna var fogliga och dansade alla efter Håkan Nordquist pipa utan ont anade att de var verktyg för den planerade stölden av System 3R-koncernen. En stöld som bäst kan stämplas som en ren kapning. Se: 25. Bluff med skenavtal Håkan Nordquist handlade snabbt utan att någon i företaget kände till hans planläggning för det som skulle visa sig vara en ren kapning. Det avtal som jag undertecknade den 3 december 1993 förstod jag helt enkelt inte. Inte ens Kaparduon själva hade klart för sig vad som gällde. Se: Bluff med skenavtal. Lördagen den 4 december 1993 kallade Håkan Nordquist in företagets ekonomidirektör, utan min kännedom, och för honom dikterade flera protokoll från bolagsstämmor och styrelsemöten, som inte hade hållits. Allt var fejkat och en första fas i kapningen. Ett protokoll från en extra bolagsstämma i Holding antedaterades till den 3 december 1993 med det falska påståendet att jag hade varit närvarande. Jag uppmanades att justera protokollet utan någon som helst aning om Håkan Nordquists planer. Jag gjorde allt för att förhindra fullföljande av en utpressningskonkurs och därmed ge kaparna en lätt dans kring guldkalven. Se: Kapning av System 3R-koncernen 4. Inga avtal har fullföljts Jag bestämde mig för att söka svaret på vilka avtal som låg till grund för ägarförändringen, då jag aldrig har tecknat några köpeavtal och aktieöverlåtelseavtal med någon part. Håkan Nordquist påstod att han och Företagskapital hade förvärvat företaget av bankerna. Bankledningen i Sparbanken förnekade att de  hade sålt något företag då banken aldrig hade ägt några aktier i System 3R-koncernen. För att bringa klarhet i bankernas del i ”System 3R-affären” vände jag mig till bankledningen för Sparbanken med begäran om redovisning hur de hade sålt företaget. Banken avslöjade att det fanns ett hemligt avtal från den 3 december 1993 som överlämnades till mig den 22 november 1994. Enligt detta avtal hade bankerna (Sparbanken och Nordbanken) inte sålt en enda aktie utan avtalet gällde hur Håkan Nordquist och Företagskapital skulle förvärva samtliga aktier Holding direkt från mig och att de därefter skulle förvärva aktierna i dotterbolaget International enligt ett intyg, citat: "Vi garanterar härmed att vi senast i januari 1994 dels kommer att ha förvärvat 100% av aktierna i System 3R International AB, dels kommer att ha fullgjort kapitaltillskott om 20 Mkr enligt avtal 1993-12-03." Detta intyga har lämnats till Sparbanken och inte till mig som ägaren. Se: Hemligt avtal, 3 december 1993 Håkan Nordquist och Företagskapitalskapital som påstod att de hade förvärvat företaget från banken förstod att jag var dem på spåren och försökte skrämma mig till tystnad. Den 28 september 1994 mottog jag ett brev från International med påstående om att jag hade varit illojal mot avtalet, vilket ledde till beslutet att innehålla fortsatt utbetalning av ett 3-årigt avgångsvederlag efter 7 månader. Resterande 1.9 Mkr har aldrig reglerats. Avtalet var bl.a. undertecknat av Företagskapital AB/Industri- och nyföretagarfonden. Det var första gången som Industri- och nyföretagarfonden (Industrifonden) omnämnts och som jag aldrig hade hört talas om.  Alltså en ny part som jag aldrig hade träffat något avtal med deltar i beslut om indraget avgångsvederlag. Från denna tidpunkt sökte jag svaret på NÄR och HUR hade Industrifonden blivit delägare i System 3R. Se: punkt 10. Stiftelsen Industrifonden. 5. Rättsliga förundersökningar Då Håkan Nordquist och Hans Dirtoft (Kaparduon) inte kunde uppvisa rättshandlingar som styrkte ett giltigt ägande av System 3R-koncernen fann jag ingen annan utväg än att anlita juridisk expertis för att komma vidare. Det framkom snabbt att det fanns inga giltiga förvärv  av vare sig aktierna i Holding eller de immateriella rättigheterna, som jag vid tidpunkten för överenskommelsen ägde privat. Se: Not - Ägarstruktur System 3R AB efter den 18 juni 1993 Brev tillställdes såväl Företagskapital som International med krav på ersättning för mitt ägande i Holding och de immateriella rättigheterna. Företagskapital svarade med att de hade överlämnat ärendet till sitt ombud, advokat Hans Bagner från Advokatfirman Vinge. Här började min först kontakt med det svenska rättssamhället, som från första stund visade sitt fula tryne. Hans Bagner svarade med brev den 23 november 1994 med påståendet att det fanns  avtal från den 2 och 3 december 1993 och genom dessa avtal  förelåg ett ”clean break” mellan mig och system 3R-koncernen. Håkan Nordquist och Hans Dirtoft försäkrat mig att det fanns endast ett avtal och det var från den 3 december 1993.  Svaret resulterade i ett möte mellan Hans Bagner och mina ombud, som förde på tal det hemliga avtalet. Bagner förnekade kännedom om detta avtal trots att mina ombud uppmärksammade att han snabbt stoppade undan avtalet. Ombuden överlämnade en ny kopia. Från första stund har Hans Bagner visat att han tillhör advokatkårens ”Svarta får” och ondskan själv, som inte respekterar Svenska Advokatsamfundet Vägledande regler om god advokatsed. Den egna plånboken går före lagboken. Lögnen går före sanningen för att krossa motparten. Ett exempel är påståendet om ”clean break” där klienten var av en helt annan uppfattning. Klienten i detta fall är Håkan Nordquist i rollen som VD för International. I en tvist med Skattemyndigheten hade Håkan Nordquist med alla till buds stående medel hävdade att avtalen från den 3 december 1993 inte var bindande utan jag var fri att byta ut styrelsen, ta in andra delägare och ta utdelning på mitt ägande. Här gällde inget inget ”clean break” utan en full frihet för mig, som jag först flera år senare fick kännedom. Håkan Nordquist har i en inlaga till Kammarrätten den 5 juli 1999 tydligt markerat att avtalen av den den 3 december 1993 inte var bindande, citat: "Bolaget har inte uttalat au Börje Ramsbro skulle ha fråntagits det bestämmande inflytandet i 3R i och med avtalet den 3 december 1993 (avtal 1). Avslutning Vid årsskiftet var Börje Ramsbro alltjämt ägare med rätt att kalla ull och rösta på bolagsstämma när helst han så önskade. Han hade alltjämt rätt till utdelning på aktierna." Av detta framgår att det finns vare sig en "clean Break" eller en giltig ägarförändring. Jag har inte tecknat några köpeavtal och aktieöverlåtelseavtal med någon part efter den 3 december 1993. System 3R-affären är ett verk av en intellektuell och korrumperad elit som anser sig stå över lagen. När de blir ertappade finns det advokater som räcker ut sin hjälpande hand till oskäliga arvoden. Plånboken går för lagboken. 6. Immateriella rättigheter - patent och varumärken Jag var överens med Håkan Nordquist om att jag privat ägde de immateriella rättigheterna och att dessa skulle överföras till International kostnadsfritt som min/Holdings insats för ett 1/3-delsägande i International. Då Kaparduon Håkan Nordquist och Hans Dirtoft svek överenskommelsen om delägandet, ansåg jag mig ha rätt till ersättning för de immateriella rättigheterna. Se: 36. Girighet går före klokhet. Trots att Kaparduon inte kunde uppvisa några förvärvsavtal undertecknade av mig som ägaren avvisades min rätt till ersättning. Jag tvingades att vidta rättsliga åtgärder mot International med yrkandet om bättre rätt till de immateriella rättigheterna än International. På nytt konfronterades jag med det svenska rättssamhällets maktlöshet mot kapitalet och advokatkårens inställning att plånboken går före lagboken. Internationals ombud Hans Bagner hade inför huvudförhandlingen förstärkt sig med byråns vassa och unga lejon som skulle visa sina klor. Han inledde sakframställan med uppfattningen - ”Privatpersoner skall inte stämma företag”. Tydligen inte ens när försvaret skedde med stulna tillgångar Detta unga lejon försökte under de ca 20 förhandlingsdagarna och totalt 20 vittnen att väcka liv i en död häst. Han försökte påtvinga vittnen uppfattningen att International redan var ägare till de immateriella rättigheterna genom att det hade påropats en option. En option som redan hade upphört att gälla, vilket det unga lejonet vägrade att acceptera, Allt slutade med att domstolen beslutade att det var mitt helägda Holding som efter den 6 oktober 1993 ägde samtliga immateriella rättigheter, efter ett brev till Sparbanken. I  brevet till bankledningen bekräftade jag att annullera mitt förvärvsavtal av den 22 juni 1993. Dock hade jag inte noterat det självklara att försättningen var att överenskommelsen med delägarna Företagskapital och Håkan Nordquist fullföljdes. Alltså domstolen fastställde att vare sig jag privat eller International var ägaren. För mig var det trots allt en seger då tingsrätten bekräftade att det var mitt helägda Holding som ägde samtliga immateriella rättigheter när kaparna lade beslag på System 3R-koncernen. Då stämningen grundades på yrkandet att jag hade bättre rätt än International till de immateriella rättigheterna och domstolen beslutade att det var mitt helägda Holding som hade bättre rätt, dömdes jag att betala motpartens rättegångskostnad. Denna kostnad (2.825.000 kr) var ringa i jämförelse med det immateriella tillgångarnas marknadsvärde (ca 50 Mkr) och betydelsen för företagets löpande verksamhet. Se: Utdrag Dom Mål nr T7-109-95 Målet överklagades till Svea Hovrätt som beviljade prövning. Nu brakade helvetet loss då det unga lejonet gjorde allt för att förhindra prövningen i hovrätten med risken för att hans vårdslösa processföring skulle stå honom dyrt. Enligt gällande lag har vinnande part rätt att kräva reglering av rättegångskostnaden och nu inleddes klappjakt på mina tillgångar, var de än kunde finnas i världen. Lejonet vände sig till kronofogden i klappjakten. Under tiden hade jag begärt inhibition av tingsrättens dom då diverse fel hade begåtts. Se: 47. Bödelkvartetten Allt slutade med att motparten ensidigt upprättade förslag till ett förlikningsavtal den 8 mars 2000, som var allt annat än en rättvis förlikning. Även här utnyttjades alternativet utpressningskonkurs. Det enda jag uppnådde var att motpartens rättegångskostnad skrevs av. Dock träffade jag samma dag en positiv förlikning med Sparbanken, som gav en ekonomisk ersättning. Se Nedan punkt 7. Skadeståndstalan mot Sparbanken. Att som innovatör och entreprenör processa mot manschettbrottslingar och advokater som mer ser till den egna plånboken än lagboken är omöjligt om man själv har ett ombud som inte orkar stå emot alla lögner, kränkningar och förtal av käranden, som i detta fall var jag som hade stämt International. Det finns en känd metod i processandet mot enskilda innovatörer som är allmänt känd under begreppet "Kill the Inventor" och som Hans Bagner och hans kollega tillämpade för att visa att privatpersoner skall inte stämma företag. Trots allt vann jag en halv seger genom att tingsrätten beslutade att det var mitt helägda moderbolag Holding som var ägare till samtliga immateriella rättigheter. Se. 35. Vinna eller försvinna 7. Skadeståndstalan mot Sparbanken och förlikning Parallellt med tvisten om bättre rätt till de immateriella rättigheterna förde jag en talan mot Sparbanken om olovligt förfogande över pantsatta aktier i Holding och International. Här var spelplanen en helt annan, då Sparbanken hade ett ombud som det gick att föra en dialog med, till skillnad från Internationals ombud med sin höga svansföring och näsan i vädret,  inte kunde förnedra sig att föra en saklig dialog med en innovatör och entreprenör. Jag hade bara under 25 år skapat ett globalt framgångsrikt företag genom höga krav på etik, moral och samhällsansvar. Under tiden som tvisten fördes med Sparbanken och International, etablerade jag september 1996 en hemsida på Internet med domännamnet ”Stiftelsen mot Nordbanken”. Vi var tre egna företagare som hade råkat ut för bankkrisen och orättvist förlorat våra företag, som grundade hemsidan för att avslöja den ekonomiska brottsligheten vi var utsatta för. Genom hemsidan fick jag som webbmaster kontakt med Sparbankens internjurist, som plikttroget bemötte debattinlägg som berörde Sparbanken. Detta resulterade i att jag fick till stånd en dialog med Sparbanken och deras ombud på ett mera mänskligt plan och sunt förnuft. Jag förstod att inläggen på hemsidan störde Sparbanken, vilket var anledningen till att vi kunde börja tal i termer om en förlikning utanför domstolen. Deras krav för en förlikning var att publiceringen på hemsidan skulle upphöra och att det samtidigt träffades en förlikning med International. Tack vare Sparbankens sympatiska ombud, advokat Clas Broman, träffades samma dag, den 8 mars 2000, förlikningsavtal med Sparbanken och International. Se: Utdrag av förlikningsavtal med FöreningsSparbanken, 2000-03-08 Medan avtalet med Sparbanken var ömsesidigt så var förlikningsavtalet med International ensidigt och fientligt. Detta resulterade i att jag vägrade underteckna avtalet i närvaro av Håkan Nordquist och ombuden advokat Hans Bagner och advokat Olle Flygt. På sedvanligt sätt vid "stora affärer" firas det i champagne, vilket Sparbankens ombud Claes Broman bjöd på. Även här var mina krav att något firande kan icke ske i närvaro av Håkan Nordquist och ombuden, och så blev det. De blev serverade efter att jag lämnat lokalen. Se: 48. Förlikning. 8. Polisanmäldes för påstått brott mot datalagen Jag torde varit pionjär att via Internet hävda min rätt och rättvisa, till motparternas förtret. Håkan Nordquist som med sina aldrig sinande lögner stod med byxorna nere när jag via internet avslöjade hur han hade kapat System 3R-koncernen. Han trodde sig ha funnit en ny väg att skrämma mig till tystnad. Effekten blev den motsatta då jag till ringa kostnad kunde nå ut med sanningen. Det indragna avgångsvederlaget hade inte tystat mig varför nästa steg togs genom att polisanmäla mig för påstått brott mot datalagen. En åtgärd som var välkommen då jag var väl insatt i datalagen. Som VD för International hade jag undertecknat då gällande licens från Datainspektionen, för förande av register. Se: 44. Yttrandefrihet gäller i Sverige Polisanmälan var undertecknad av Håkan Nordquist som påstod att jag förde ett register genom hemsidans skampåle med länkar till inlägg, som visade personer som förtjänade uppmärksamhet för sin inblandning i bank- och finanskrisen 1987 - 1993. De hade försatt 60 000 företag i konkurs och 400 000 jobb hade gått förlorade. Det här var första gången som jag var ställd inför polisen och kände mig självfallet villrådig. Först gällde det att finna ett ombud som kunde lägga upp ett försvar. Jag vände mig till Stockholms universitet med frågan efter någon med kompetens i frågor som gällde yttrandefrihet. Detta resulterade i ett förslag på en advokat som visade sig behärska området. Efter möten, med en färgstark och charmig åklagare, väcktes åtal då ingen egentligen förstod vad som gällde vid publicering på Internatet. Huvudförhandlingar fördes vid Stockholms tingsrätt med åklagaren och ett åberopat okunnigt vittne från Datainspektionen. Jag dömdes för brott mot datalagen till 50 dagsböter á 250 kr samt 5000 kr för del i ombudskostnaden. Se; Komplett domslut från Stockholms tingsrätt, 1999-04-14. Målet överklagades till Svea hovrätt där jag fick tillfälle att med egen dator och projektor visa att det inte fanns något dataregister på hemsidan. Nu dömdes jag för brott mot PUL (Personuppgiftslagen som var ny) enligt följande:   HOVRÄTTENS DOMSLUT "1. Med ändring av tingsrättens dom dömer hovrätten Börje Ramsbro för brott mot personuppgiftslagen enligt 49 § första stycket c personuppgiftslagen (1998:204) till dagsböter trettio (30) å tvåhundrafemtio (250) kr". Total 7 500 kr. Se: Komplett domslut från Svea Hovrätt, 1999-12-21 Prövning begärdes i Högsta domstolen och beviljades. Här var det annat ljud i skällan. En vimsig riksåklagare hade fått ärendet på sitt borde utan en aning om vad frågan gällde. Trots allt var Internet en relativt ny företeelse som få insett vad som var möjligt. Högsta domstolen friade mig helt enligt följande; DOMSLUT Med ändring av hovrättens dom ogillar Högsta domstolen åtalet. Högsta domstolen befriar Börje Ramsbro dels från skyldigheten att utge avgift enligt lagen om brottsofferfond, dels från honom av tingsrätten ålagd skyldighet att betala tillbaka viss del av kostnaden för försvaret där. Se: Komplett domslut från Högst domstolen,  2001-06-12 Det blev således en prejudicerande dom för publicering på Internet, och jag blev kändis på kuppen. Se: En seger för yttrandefriheten Sammanfattningsvis kan sägas att Håkan Nordquist sköt sig själv i foten då det blev fritt fram att avslöja hans bedrägliga beteende, som kaparen av "System 3R-koncernen". I detta ärende mötte Håkan Nordquist ett fungerande rättsamhälle och ett team som behärskade lagen och räddade yttrandefriheten på Internet. Foto på trappan till Högsta domstolen. Avbildade från vänster advokaterna Söderberg, Crafoord, Bratt och den åtalade webbmastern Börje Ramsbro 9. Skadeståndstalan mot Nordbanken och förlikning Efter framgången i de tre första rättsfallen stod Nordbanken på tur efter att de också var part i det hemliga avtalet tillsammans med Sparbanken. Jag inlämnade min stämningsansökan den 12 mars 2001 med yrkat skadestånd om 28 Mkr. Även här hade jag etablerat en intern kontakt med en jurist tack vare hemsidan som nu hade bytt namn till Bankrättsföreningen. Av taktiska skäl investerade jag i 50 aktier från Nordbanken för att kunna gå på bolagsstämman och hävda min rätt, som delägare i banken. Mitt första stämmobesök gav napp redan innan stämman hade öppnat. Utanför stämmolokalen satt det 8 bankdirektörer snällt uppradade i en cirkel. Uppdraget var att fånga upp frågorna från missnöjda bankägare som hade råkat illa ut genom bankkrisen. Själv ställde jag frågan hur det stod till med bankens etik och moral efter allt som hänt i samband med bankkrisen. Svaret blev att den frågan fick jag ta upp på stämman. Efter att frågestunden hade avslutats och TV-kameran stängts ned, kom en av bankdirektörerna fram och presenterade sig och sa att han kände mig från tiden i SEB-banken där mitt företag hade varit kund. Han framförde uppfattning att - ”Palmstjerna hade bara gott att säga om dig”. Mötet slutade med att han överlämnade sitt visitkort och inbjöd mig till ett möte på banken. Avbildade från vänster: Marcus Wallenberg, Börje Ramsbro, Jacob Palmstierna Direktören Lars G. Nordström från Nordea, visade sig vara av den mest hederliga och sympatiska personligheten, som  gav mig tillfälle att kort redovisa hur jag hade hamnat i konflikt med banken. Mötet resulterade i att jag skulle ta kontakt med den ansvarige bankdirektören för den svenska marknaden, Magnus Falk. Även här bemöttes jag med värdighet och respekt av en sympatisk bankdirektör. Mina direkta kontakter med bankledningen och den interna juristen resulterade i en skrivelse från bankens ombud med uppmaningen att inte ha direkta kontakt med klienten. Varför? Allt slutade med att de interna kontakterna resulterat i ett samförstånd om att träffa en förlikning utanför domstolen. Förhandlingar fördes hos ombudet där jag på nytt träffade Magnus Falk. Han framförde att vi hade haft ett positivt möte och han ville avsluta ärendet innan han gick i pension om tre månader. Med den inställningen förhandlade vi fram en förlikning med en skälig ersättning för bankens medverkan till kaparnas hemliga avtal. Se: Utdrag från förlikningsavtal med Nordea Bank AB, 2002-03-25 Konstigare än så här är det inte när gentlemän träffas och tar sitt ansvar ur ett sakligt och mänskligt perspektiv. 10. Stiftelsen Industrifonden Utan min kännedom och medverkan hade Industrifonden i årsredovisning 1993/94  noterat ett ägande av 30 000 aktier i System 3R. Vare sig VD eller styrelsens ordförande ville förklara hur ägandet kommit till stånd. Något verkade vara fel då Industrifonden var förhindrad att förvärva och äga aktier enligt då gällande Förordning (1993:31) om finansiering genom Stiftelsen Industrifonden Industrifonden är bildad av Staten och står under kontroll av Regeringskansliet inom "Avdelningen för bolag med statligt ägande", som utser styrelsen och väljer ordförande. Regeringskansliet utser också en egen ledamot i styrelsen som Statens förlängda arm med kontrollansvar att stiftarens intressen om föreskrifter, stadgar och stiftelsens ändamål efterlevs i den löpande verksamheten. Jag kontaktade dåvarande kanslirådet och tillika styrelseledamoten i Industrifondens styrelse, Lars Häggmark, och ställde frågan  NÄR och HUR hade Industrifonden blivit ägare till 30 000 aktier i System 3R? Den 2 juni 1997 besvarades min fråga med en Telefaxförsändelse med följande notering på försättsbladet – ”Här några papper som inte kan bedömas var hemliga”. Något svar på mina fråga fanns inte varför jag lade faxsvaret till handlingarna. Se: Telefax från kanslirådet Lars Häggmark,1997-06-02 Det kan förväntas att en av Staten ensam bildad stiftelse med ändamålet att stödja små och medelstora företag skulle visa intresse att bistå mig med svaret om ägandet. Tyvärr har såväl Industrifonden som Regeringskansliet vägrat träda fram och medverka till att fakta kommer fram, vilket väckte misstanken att något är fel och sanningen måste komma på bordet. Lättare sagt än gjort. 11. Krav på ersättning från Stiftelsen Industrifonden I samband med att Claes de Neergaard tillträdde som ny VD för Industrifonden hade jag stora förhoppningar om att han med sin bakgrund skulle se allvarligt på mina krav. Enligt introduktionen från den 2 februari 2005 hade han en gedigen bakgrund från området riskkapital och bankvärlden. Jag fick till stånd ett möte med Claes de Neergaard, som ägde rum hos Advokatfirman VINGE och där tillsammans med advokat Hans Bagner, från vilken jag inte hade de bästa erfarenheterna i patentmålet. Mötet resulterade i ett brev från Claes de Neergaard den 29 mars 2006, som inte resulterade i något annat än en upprepad hänvisning (6 gånger) till ett Förlikningsavtal från den 8 mars 2000, som gällde International och tvisten om patenten. När förlikningsavtalet undertecknades hade Industrifondens redan avvecklat ägandet i System 3R, som ett resultat av att jag i ett brev till Industrifonden den 1 juni 1999 hade framställt krav på ett retroaktivt förvärv, vilket resulterade i en panikavveckling för att undslippa ansvar. Vidare hävdades i brev följande, citat: "Som vi kan konstatera har Hans Dirtoft i detta sammanhang representerat både Företagskapital och Småföretagarfonden. Småföretagarfonden har sedermera efterträtts av Industrifonden, som också övertagit Småföretagarfondens aktieinnehav i System 3R International. Påstående att Industrifonden övertagit Småföretagarfondens ägande i System 3R är uteslutet då Småföretagsfonden aldrig har förvärvat och ägt några aktier i System 3R. Efter ytterligare omfattande skriftväxling med Claes de Neergard utan framgång, såg jag ingen annan utväg än att överlämna en faktura daterad daterad den 8 maj 2006, som gällde det bokförda värdet för 30 000 aktier i System 3R.  Ett värde som gällde INNAN de nya ägarna investerat en (1) krona. 12. Stiftelsen Industrifonden utlovade förnyad prövning av fakturan Styrelsen ordförande lovade en förnyad prövning av mitt krav på ersättning enligt överlämnad faktura.  Resultatet av den förnyade prövningen lämnades den 4 december 2006, som på nytt avvisade mina kraven med hänvisning till Förlikningsavtalet.  Återigen fick jag misstanken att något var fel då hänvisning till Förlikningsavtalet upprepades 11 gånger i texten, vilket inte gör utredningen trovärdig. Se: Brev från Industrifonden, 2006-12-04. Även upprepning av Småföretagarfonden som ägare i System 3R 7 gångar föreföll vara en flykt från verkligheten, då det hänvisades vare sig till köpeavtal eller aktieöverlåtelseavtal, som stöd för ett giltigt ägande. Övrig text i brevet var rena fantasier, som inte överensstämde med min verklighet. Efter detta svar misstänkte jag att det inte hade skett en seriös prövning varför jag begärde ut underlaget för prövningen. Allt slutade med att Industrifonden överlämnade utredningen, som var upprättad av Advokatfriman Södermark. Utredningen bekräftade misstanken att prövningen  inte hade grundats på överlämnat faktamaterial. Vid samtal med utredarna framkom att Industrifondens ombud Hans Bagner och kaparen Håkan Nordquist hade varit delaktiga i utredningen. Detta förklarade allt, vilket gör att utredningen inte blir papperet värt. Allt visade att Industrifonden inte varit giltig ägare till 30 000 aktier i System 3R enligt årsredovisning 93/94. Min upprepade begäran om att Industrifonden skulle överlämna giltiga köpeavtal och aktieöverlåtelseavtal bemöttes med tystnad. 13. Gick Stiftelsen Industrifonden i kaparnas ledband? Min plan var att komma till en fredlig uppgörelse med Industrifonden till en skälig ersättning för de 30 000 aktier i System 3R enligt min faktura från den 8 maj 2006, som grundades på det bokförde värdet i Holding Årsredovisning 1993. Tyvärr visade det sig vara omöjligt att få till stånd sakliga diskussioner, trots överlämnat faktamaterial. Jag gjorde ett sista försök den 16 maj 2011, för att få till stånd seriösa diskussioner, vilket bemöttes med tystnad. De var försvarslösa då jag hade bifogat aktieboken för Holding som gav svar på frågorna och styrkte Industrifondens grundlösa version om att Småföretagarfonden varit ägare i Holding. Se: Se: Brev till Dir. Claes de Neergaard, 2011-05-16. Det föreföll som omöjligt att få Industrifonden att se verkligheten som den är utan de väljer att gå i kaparnas ledband eller var de rent av  mutade av Kaparduon. Efter som Industrifonden är en stiftelse gäller tillsyn från Länsstyrelsen i Stockholm Län. Kanske Industrifonden skull uppträda mer korrekt och sakligt om jag ställde min frågor via tillsynsmyndigheten inom Länsstyrelsen i Stockholms Län. Den 1 juni 2011 inlämnade jag en skrivelse med tydligt framställda frågor, som jag begärde svar på. Se: Brev till Länsstyrelsen i Stockholms Län Rättsavdelningen, 2011-06-01 Länsstyrelsen Enheten för tillsyn överlämnade Begäran om yttrande till styrelsen för Stiftelsen Industrifonden den 7 juni 2011. Se: Brev till Styrelsen för Stiftelsen Industrifonden från Länsstyrelsen, 2011-06-07 Stiftelsen Industrifonden besvarade Länsstyrelsen begäran om yttrande den 9 augusti 2011 utan att besvara några av mina tre (3) frågor. Svaret var ytterligare ett exempel på hur Industrifonden går i kaparnas ledband under ledning av ombudet advokat Hans Bagner, som aldrig förnekar sig att välja den lögn som passar för stunden. Här åberopas Förlikningsavtalet och utredningen av advokat Lars Göthlin Advokatfirman Södermarks. Se: Brev från Industrifonden till Länsstyrelsen i Stockholms Län, 2011-08-09 Inte ens inför tillsynsmyndigheten kunde Industrifonden hålla sig till den dokumenterade sanningen, utan VD Claes de Neergaard offrade sitt goda namn och rykte för att betjäna kaparna av "System 3R-koncernen". Nedan följer den dokumenterade sanningen 14. Den dokumenterade sanningen Avsikten med denne publicering är att redovisa sanningen för att hävda min rätt till rätt och rättvisa oavsett vad Kaparduon och deras ombud försöker torgföra i alla sammanhang ända upp i Regeringskansliets korridorer. Huvudpersonen för kapningen av System 3R-koncernen är den numera avlidne Håkan Nordquist. Då han inte kan försvara sig, försäkrar jag härmed att på heder och samvete endast redovisa omständigheter och fakta som bär hans namnteckning eller otvetydigt styrker hans handlande. Jag har under lång tid upprepat efterlyst Håkan Nordquist för att en gång för alla avsluta den affär han var inbjuden till men som han valde att svika för att tillfredställa sin egna kortsiktiga girighet och bristande empati, moral, etik och samhällsansvar. Se: 53. Företagskaparen bakom "System 3R-affären" Håkan Nordquist som var broder i Timmermansorden med mottot "Gudsfruktan och människokärlek" bemötte omvärlden med sin egen version "Gudsfruktan och penningkärlek". Jag finner inget annat svar på hans handlande mot mig då han inte ens kunde dela med sig av exitvinsten ca. 200 Mkr och reglera fakturan som endast gällde det bokförda värdet (ca 8.6 Mkr) vid tidpunkten för kapningen och innan han hade investerat en (1) krona. Så sent som den 16 mars 2023 sände jag honom och familjen Påminnelse nr 13. Som förhoppningsvis hans efterlevande reglerar. Se: Brev till Håkan Nordquist med familj, 2023-03-16. Sammanfattningsvis kan sägas att Håkan Nordquist ansåg sig stå över lagen och när han blev avslöjad hade han sitt trogna ombud, advokaten Hans Bagner, som med sin skicklighet och erfarenhet att producera sina egna versioner av lögner, som i vissa fall stod stick i stäv mot klienten Håkan Nordquist version. För Hans Bagner gäller det att med alla till buds stående medel krossa motparten för att tillfredställa sin egen girighet. Att det sedan bryter mot Advokatsamfundets Vägledande regler om god advokatsed  stör inte en advokat som mer ser till den egna plånboken än lagboken. Avbildad: Advokat Hans Bagner. Håkan Nordquist och ombudet Hans Bagner har utnyttjat Industrifondens VD Claes de Neergaard för att dölja kapningen av System 3R-koncernen och i övrigt ett korrupt upplägg, som saknar motstycke. Om Claes de Neergaard hade visat samma kurage som ledningen för de två involverade bankerna och avsatt en timma personligt möte med mig hade det resulterat i en förlikning. Nu valde Claes de Neergad att odla vänskapskorruptionen och uppträda som kaparnas beskyddare utan att sätta sig in i ärendet. Jag finner inget annat svar då fakta talar sitt tydliga språk. Det är beklagligt att så har skett och riskera sitt goda namn och rykte.  Avbildad: Claes de Neergaard Nedan några brevsvar undertecknade av Hans Bagner och Claes de Neergaard som VD för Industrifonden: Brev från Hans Bagner, 1999-08-30 Brev från Hans Bagner, 2002-06-24 Brev från Claes de Neergaard 2006-03-29 Brev från Industrifonden, 2006-12-04 Brev från Industrifonden till Länsstyrelsen i Stockholms Län, 2011-08-09 Texten i dessa fem brev kommer från ombudet Hans Bagner, som inte håller sig till sanningen utan väljer - lögnen. Hans personlighet och talang har redovisas i två inlägg nedan. Se: 40. Lögnernas mästare , 42. "Radarparet Nordquist - Bagner" 14.1. Lögn 1. Förlikningsavtal från den 8 mars 2000. Jag hade försäkrat Industrifonden om att Förlikningsavtalet ej kunde åberopas, då det tillkommit efter att Industrifonden avvecklat sitt delägande i System 3R och att Industrifonden  inte var part i avtalet från den 8 mars 2000 enligt utdrag. För att få ett slut på Hans Bagners falska version tvingades jag begära mellandom i mål nr: T 7855-12. I detta fall fick jag stöd av Hans Bagners dåvarande kollega advokat Olle Flygt, som höll sig till sanningen, vilket resulterade i att tingsrätten beslutade att Förlikningsavtalet inte var ett hinder för min talan mot Industrifonden som part. Se: Utdrag Mellandom Mål nr T 7855-12, citat: DOMSLUT Tingsrätten förklarar att förlikningsavtalet av den 8 mars 2000 inte innebär att Börje Ramsbro har eftergett sin rätt att föra talan mot Stiftelsen Industrifonden avseende händelser hänförliga till System 3R Holding och System 3R International som inträffat i tiden före förlikningsavtalets ingående. Därmed är denna lögn för gott avvecklad och Industrifonden kan inte framledes gömma sig bakom Förlikningsavtalet. Fakturan kan därmed inte avvisas med hänvisning till Förlikningsavtalet. 14.2. Lögn 2.  Småföretagsfonden Stiftelsen Småföretagsfonden var en stiftelse som skulle avvecklas och dess tillgångar överföras till Industrifonden senast den 31 december 1993. Ett förvaltningsavtal träffades mellan Företagskapital (då 50% ägt av Staten) och Industrifonden om förvaltning av en portfölj ej noterade aktier. Avtalet träffades den 12 november 1993 och därefter medgavs inte investering i företag som ej redan fanns i portföljen. I portföljen fanns inga aktier från System 3R och därmed kunde förvaltaren Företagskapital inte förvärva aktier i System 3R efter den 12 november 1993, vilket framgår av brev från Industrifondens dåvarande VD Bo Lundqvist. Se: Brev från Bo Lundqvist till Näringsdepartementet/regeringen, 1993-12-03 I brevet från Industrifondens VD Bo Lundqvist den 3 december 1993 till Näringsdepartementet och regeringen tolkas - "Överenskommelsen med Företagskapital AB" - varur framgår tydligt att - "Några ägarengagemang i ny företag görs ej." Därmed är det uteslutet att Industrifonden blivit ägare till aktier i System 3R genom Småföretagsfonden. Fakturan kan ej heller avvisas på denna grund. 14.3. Lögn 3. Industrifonden har "inte" varit inblandad i System 3R I ett brev från Hans Bagner den 24 juni 2002 påstås - "Du är självfallet också medveten om att Industrifonden över huvud taget inte har varit inblandad i System 3R". Detta förnekande bemöter jag med ett brev från Hans Bagner till tingsrätten den 30 augusti 1999 i ett editionsärende i tvisten med Sparbanken.  Här bifogas ett protokoll från Företagskapital den 15 november 1993. Enligt till protokollet bifogat PM har följande noterats, citat: "VD i Industrifonden har informerats och ett ställningstagande från Industrifonden väntas till Arbetsutskottets sammanträde". Av detta framgår att Industrifonden har varit delaktig från första stund i planeringen av kapningen och Hans Bagner kände till detta, vilket han försöker förneka med sin egen lögn. Det skall också noteras att Uno Alfredéen var ordförande i såväl Företagskapital som i Industrifonden. Industrifonden kan ej friskriva sig i något avseende, 14.4. Lögn 4. Holding i "konkurs". I brevet den 4 december 2006, undertecknat av Industrifondens ordförande Sven-Åke Johansson och VD Claes de Neergaard, och som  är dikterat av Hans Bagner.  Bjuds det på näste lögn, citat: "Till skyddande av fordran fann en av bankerna under hösten 1993 anledning att begära att System 3R Holding AB (”Holding”) i konkurs."  Holding hade ett rullande lån om 25 Mkr, som sköttes utan anmärkning.  Holding hade garanterade royaltyintäkter från International, som täckte räntor och avgifter. I samband med att jag informerade Sparbanken om inledda förhandlingar med delägarna (Håkan Nordquist och Företagskapital) förlängdes inte lånet till Holding den 15 september 1993 av orsak som endast kan tolkas som utpressning under ledning av Lars-Ove Håkansson. Se 1. Inledning sista stycket. Enligt protokollet från Företagskapital den 15 november 1993 noteras den verkliga sanningen, citat: "Vidare informerade verkställande direktören att Börje Ramsbro, huvudägare till System 3R koncernen, ännu ej träffat någon uppgörelse med bankerna. Detta skulle kunna leda till att bankerna skulle komma att ansöka bolaget i konkurs." Jag vill också bemöta denna lögn med Sparbankens fakta enligt ett protokoll från den 27 december 1993, citat: "Det antecknades dock, att bolagskoncernen hela tiden infriat sina räntebetalningar och att engagemanget varit per-forming." d.v.s. skött sina åtaganden. Det var således inte till skyddande av bankens fordran utan en ren utpressning som Sparbankens Lars-Ove Håkansson bjöd kaparna på om jag inte lämnade ifrån mig företaget utan ersättning. Det skall också noteras att Lars-Ove Håkansson telefonledes kontaktade mig i hemmet den 15 november 1993 och ställde frågan om jag kommer att överlämna aktierna i International till banken. Mitt svar var NEJ. Detta svar bemöttes med - DÅ KOMMER HOLDING ATT FÖRSÄTTAS I KONKURS. Dagen efter inlämnade konkursansökan och därefter hände inget. Anledningen till denna aktionen framgår av protokollet från Företagskapital den 15 november 1993, citat: "Med Sparbanken och Nordbanken hade en uppgörelse träffats...." Alltså det hade träffat en uppgörelse och nu försökta Lars-Ove Håkansson tvinga av mig aktierna genom att hota med en konkurs av Holding. Se: 24. Sålde skinnet innan björnen var skjuten Det har senare framkommit att Lars-Ove Håkansson blev ekonomiskt mutad av Håkan Nordquist genom de luftfakturor som Håkan Nordquist utställde från sitt belgiska bolag Normol s.p.r,i. Luftfakturorna har bekräftats av dåvarande VD för System 3R USA. Enligt uppgift var detta bara början på transaktioner mellan Belgien och System 3R USA på instruktioner från Håkan Nordquist. Se: Luftfakturor från Håkan Nordquist 14.5. Lögn 5. Förvärv av aktierna i Holding Här är ytterligare en lögn från Industrifondens brev från den 4 december 2006, citat: "Förutom det förhållandet att Småföretagarfonden och de två andra köparna har gjort ett rättsligen giltigt och juridiskt korrekt förvärv av aktierna i Holding och senare även i International" Några aktier i Holding har jag inte sålt till några köpare utan dessa låg i depå hos Sparbanken efter den 31 december 1993 enligt inlaga till Tingsrätten den 12 september 1996. Efter att Holding hade plundrats på de immateriella rättigheterna (patent och varumärken) och aktierna i International, överfördes samtliga mina aktier i Holding till dotterbolaget International den 25 februari 1994. Detta framgår av Holdings aktiebok. Det är således en lögn att aktierna i Holding förvärvats från mig och banken. I det hemliga avtalet från den 3 december 1993 punkt 3.1 gäller följande, citat: "Nordquist och Företagskapital skall denna dag dels förvärva 10% av Ramsbros aktier i Holding, dels få fullmakt från Ramsbro, att kalla till, och utan begränsningar företräda Ramsbro vid, bolagsstämma i Holding, Nordquist och Företagskapital har vidare för avsikt att underjanuari 1994 förvärva Ramsbros återstående aktiepost i Holding." Här finns det ingen Småföretagarfonden som köpare och för övrigt har Håkan Nordquist och Företagskapital inte förvärvet en enda aktie i Holding från mig enligt Holding aktiebok, vilket styrker kapningen. Först den 28 januari 1994 beslutade kaparna i styrelsen för Holding att till sig själv sälja Holdings 90 0001 aktier i International för 3 kr. Enligt årsredovisning 1993 för Holding är aktieposten bokförd till 22 761 253 Kr. Se: 28. Kaparna fördelar bytet, dvs System 3R International AB Det är således en lögn att först förvärvades Holding och därefter International. För övrigt finns det vare sig köpeavtal eller aktieöverlåtelseavtal. Kaparna har fejkat allt för att kunna lura bankerna, Skattemyndigheten och mig som ägaren. Lögner och vilda fantasier enligt ovan från åberopade fem brev, vilka ombudet Hans Bagner är pappa till, är ett försök att kringgå gällande avtal, lagar, förordningar, stadgar, stiftelsen ändamål osv. och därmed rädda Kaparna och Industrifonden. Se nedan. 15. Brott mot stiftelsens ändamål Industrifonden har aldrig giltigt förvärvat ägt de 30.000 aktier i System 3R enligt Årsredovisning 93/94 och som förvaltas av Företagskapital. Påståendet att Småföretagarfonden förvärvat dessa den 28 januari 1994 från Holding är uteslutet då avtalet mellan Företagskapital och Industrifonden medgav inte förvärv av aktier i System 3R efter den 12 november 1993. Vad parterna har att hålla sig till finns i brevet från VD Bo Lundqvist från den 3 december 1993. Enligt Industrifondens årsredovisning 93/94 är posten 30.000 aktier i System 3R bokförd till värdet 4 998 000 för att vara anpassat till gränsvärdet 5 Mkr i förvaltningsavtalet §2. Allt för att göra intrycket att Företagskapital gjort en regelrätt förvärv. Gränsen 5 Mkr gällde för investering i den aktieportfölj som Småföretagarfonden ägde före den 12 november 1993. Småföretagsfondens verksamhet upphörde den 31 december 1993 och enligt den sista årsredovisningen 1993 finns inga aktier i portföljen från System 3R. Därav följer att Industrifonden  ej har förvärvat några aktier i System 3R från Småföretagsfonden. Det som har skett är att Industrifonden utnyttjat den avvecklade Småföretagarfonden som täckmantel och målvakt, då Industrifonden enligt förordning (1993:31) var förhindrad att investera i ägarkapital d.v.s. aktier, se avskrift: "Förordning (1993:31) om finansiering genom stiftelsen Industrifonden; "Inledande bestämmelser 1 § För att främja den industriella tillväxten i Sverige får stiftelsen Industrifonden delta i finansieringen av företag enligt denna förordning. Finansiering får ske i form av villkorslån, utvecklingskapital, kreditgaranti eller projektgaranti till små och medelstora företag för utveckling av nya produkter, processer och system samt för marknadssatsningar. Om det finns synnerliga skäl får villkorslån, utvecklingskapital, kreditgaranti eller projektgaranti lämnas även till stora företag för utveckling av nya produkter, processer och system samt för marknadssatsningar. Förordning (1995:760)." Enligt Industrifondens då gällande stadgar gällde följande 2§, citat: "Stiftelsen har till ändamål att genom stöd enligt förordning (1993:31) om finansiering genom stiftelsen Industri- och nyföretagarfonden (Industrifonden) finansiera dels industriellt utvecklingsarbete och marknadsföring dels utveckling av nya företag." Detta var vid tidpunkten stiftelsens ändamål och som styrelse och ledning strikt skall följa. Industrifonden har fejkat en affär för att dölja brottet mot stiftelsen ändamål. Även Internationals aktiebok visar att Industrifondens försökt kringgå stiftelsen ändamål genom en fejkad affär mellan Småföretagsfonden och Industrifonden, som inte bara var förbjuden  det finns vare sig köpeavtal eller aktieöverlåtelseavtal. Och skulle Industrifonden förvärvat aktieposten från Småföretagarfonden skulle det strida mot Industrifondens Förordning 1993:31. 16. Reglering enligt lämnad förbindelse till Regeringen Industrifonden dåvarande VD Bo Lundqvist har den 3 december 1993 har i brev till Näringsdepartementet och regeringen  introducerat den överenskommelse som träffats mellan Företagskapital och Industrifonden. I brevet har det bifogats en redovisning om villkoren för överenskommelsen. Det framgår tydligt vad som gäller för avtalet mellan Företagskapital och Industrifonden enligt följande, citat: "Avtal Företagskapital och Industrifonden tecknade med Näringsdepartementets välsignelse den 12 november 1993 ett femårigt avtal, se Bilaga 2, vilket bland annat innebär följande: Företagskapital förvaltar portföljen av onoterade aktier i likhet med förut, Några ägarengagemang i nya företag görs ej” osv." VD har avslutat brevet till Näringsdepartementet/regeringen och förbundit sig till följande åtagande, citat: "Industri- och nyföretagarfonden förbinder sig därvid även att svara för de kostnader som kan uppstå till följd av Småföretagsfondens eventuellt kvarvarande skulder eller andra förpliktelser." Då Industrifonden aldrig giltigt ägt och förvärvat posten 30 000 aktier i System 3R utan försökt gömma sig bakom den avvecklade stiftelsen Småföretagsfonden då är det logiskt att det sker ett retroaktivt förvärv till i vart fall det bokförda värdet enligt faktura från den 8 maj 2006. Det skall noteras att den överenskommelse jag hade träffat med Håkan Nordquist och Företagskapital skulle jag/Holding kvarstå som 1/3-delsägare i International mot att de immateriella rättigheterna överfördes kostnadsfritt till International och royaltyn 3% från International till Holding skulle upphöra. Dessa villkor uppfylldes. Min/Holdings ägarandel såldes för en (1) krona till den redan avvecklade Småföretagsfonden enligt ett styrelsemöte i Holding den 28 januari 1994. Det bokförda för 30 000 aktie kan fastställas till 7 587 000 Kr. Ett värde som ingår i faktura från den 8 maj 2006. Företagskapital har den 17 mars 1999 redovisat till Näringsdepartementet en slutrapport om förvaltningen av portföljen från Småföretagsfonden, citat: "Förvaltningsuppdraget förändrades 1994 genom att staten beslöt överföra Stiftelsen Småföretagsfondens samtliga tillgångar till Stiftelsen Industrifonden. Kopia på årsrapporten till Industrifonden bifogas. Av denna framgår att förvaltningen givit en värdeökning under 5 år på 519 Mkr, motsvarande nära 50 % årlig effektiv förräntning. Kapitalet har sjufaldigats. Ovetande om denna rapport har jag ca 3 månader senare i ett brev till Industrifonden den 1 juni 1999, begärt ersättning för aktier som Industrifonden ej hade förvärvat. Resultatet av av inledda diskussioner och brevet blev att Industrifonden i panik avvecklade innehavet till den ursprungliga kaparduon och gjorde en exitvinst om 17.5 Mkr. Hade Industrifonden träffat en skälig förlikning med mig och hållit kvar ägandet ca 18 månader till, då företaget såldes vidare för ca 350 MKr, kunde exitvinsten blivit flerfaldigt högre. Vid tidpunkten saknade jag kännedom om villkoren i förvaltningsavtalet mellan Företagskapital och Industrifonden och där gällande förbud att förvärva aktier i System 3R. Det var vad kanslirådet undanhöll för mig i svaret den 2 juni 1997 och därmed har försatt Industrifonden och Regeringskansliet i en ansvarsställning att fullfölja vad Industrifonden förbundit sig till i brev av den 3 december 1993 till Regeringen och Näringsdepartementet. Detta är vad som måste diskuteras och regleras. Såväl Småföretagsfonden som Industrifonden har inskrivit i stadgarna "Lag (1929:116) om tillsyn över stiftelser". Vid beslut som leder till brott mot stiftelsen ändamål skall rättelse ske enligt 16 §, citat: "Har styrelse fattat beslut, som står i strid med lag eller de för stiftelsen gällande föreskrifter, äge Konungens befallningshavande förbjuda verkställighet av beslutet eller, om sådan ägt rum, förelägga styrelsen att vidtaga rättelse. Konungens befallningshavande må ock eljest förelägga styrelsen att fullgöra vad den åligger." Styrelsen har inte bara fattat ett felaktigt beslut utan i detta fall har en styrelseledamot och tillika kansliråd inom Regeringskansliet försökt dölja detta för mig genom faxförsändelse från den 2 juni 1997 genom blankningar i avtal sida 10. Blankningar som gjordes för att dölja brotten mot avtal och ändmål, vilket skall regleras enligt 16 §. 17. Företagsfilosofen skulle tystas Från starten av mitt System 3R, för mer än 55 år sedan, var målet att söka lösningar som kunde medverka till att rädda livet på JORDEN. Jag sökte en nyckel som alla kunde förstå var det mest elementära för ett fortsatt liv på JORDEN. Mitt svar är naturens 3Resurser LUFT - SOL - VATTEN. Här började jag mitt företagsbygge. Se. 1. 3R - Nyckeln  till Överlevnad och framsteg. Nästa steg i utvecklingen blev frågan - vad är den minsta genemma nämnaren för en datorisering/digitalisering inom tillverkningsindustrin? Även här passade nyckeln 3R in genom de 3Referensidorna som bildas genom det tre-axliga koordinatsystemet, som länkar samman MÄNNIKA - MASKIN - DATORKRAFT. Se. 4. Allt kretsar runt 3R På dessa två 3R-tillämningar skapade jag varumärket system 3R, som kan förstås och tolkas över hela världen. Se: Stölden av "konstverket" system 3R Med mottot "3R i tiden med individen för framtiden" som jag fick idéen till genom ett konstverk i Paris 1976 och som jag förvärvade. se: 12. Konst som speglar verkligheten Detta var några av de 3R som lade grunden till 3R-kulturens spelregler som blev kittet och smörjoljan i den löpande verksamheten. Se: 14. 3R - Symbolen för överlevnad och framsteg. Jag hade därmed de grundläggande elementen i den immateriella världen för att skapa en helhetssyn för det uthålliga framtidsinriktade företaget i en värld där människan är femte dimensionen. Jag lade ned omfattande tankemöda för att finna lösningar för den nya tiden med sociala medier som var under utveckling. För det fick jag viss uppmärksamhet av massmedia. Se: Filosofen från Vällingby Mina nya tankegångar var klara för introduktion när kaparna stövlade in och raserade det som hörde framtiden till. Nu skulle det produceras vinster för den kommande exitvinsten och inte för att medverka till ett fortsatt meningsfullt liv på JORDEN. Hur ser världen ut idag? . Se 15. System 3R-gruppen utvecklingsfaser Kaparduon raserade ett framtidsföretag och skulle normalt straffats genom den bevisning jag idag förfogar över. Se: Svek utan motstycke och intellektuell avrättning. 18. Sammanfattning Jag hävdar inte att Industrifonden är en kriminell verksamhet utan vad jag har funnit är att Industrifonden låtit sig utnyttjas av översmarta klippare, som inte hade något intresse av att värna om företagandets samhällsansvar och framtiden. Det var den kortsiktiga exitvinstren som gällde. Tvisten med Industrifonden kunde varit löst för länge sedan om inte advokat Hans Bagner varit deras ombud. I ärendet har han kapat Industrifonden och byggt ett försvar på lögner, kränkningar och förtal. Till skillnad från den öppna dialog jag förde med bankerna har Hans Bagner hållit Industrifonden på avstånd och förhindrat mig från att föra  sakliga diskussioner grundat på gemensamma intressen och sakliga fakta. Det är beklagligt att en verksamhet som Stiftelsen Industrifonden med uppdrag från Staten att värna om innovatörer och entreprenörer för samhällets bästa kan låta sig utnyttjas på sätt som skett i "System 3R-affären". Inom Regeringskansliet finns - "Avdelningen för bolag med statlig ägande" - där Stiftelsen Industrifonden ingår. Regeringskansliet har avsiktligt undanhållit för mig att Industrifonden var förbjuden och ogiltig ägare i System 3R-koncernen.  För detta brott mot regelverken bär Regeringskansliet ett ansvar att ställa allt till rätta. Hur detta kan ske är ingående redovisat i korrespondens med Regeringskansliet. Läs vidare: Regeringskansliets ansvar. För den som önskar ytterligare information om hur allt började och slutade med "System 3R-affären" finns det mesta samlat under rubriken - Allt slutade med System 3R-affären Stockholm den 3 december 1993 Börje Ramsbro Grundare av System 3R-koncernen

Tack för besöket och välkommen åter!