| 
		 Brev och mejl: Se nedan Statens/Regeringskansliets ansvar i "System 3R-skandalen" 
	Den så kallade ”tonen i toppen” är viktig i alla organisationer. När 
	det gäller frågor om korruption och god förvaltningskultur har ledningen en 
	helt avgörande betydelse. För att kunna etablera en god förvaltningskultur 
	som genomsyrar en hel myndighet måste tjänstemän i ledande positioner ha 
	tillräcklig kunskap om vad korruption är och varför det är ett problem. Bakgrund Allt sedan det klart framkommit att Regeringskansliet genom dåvarande kanslirådet och tillika ledamoten i Stiftelsen Industrifondens styrelse avsiktligt och aktivt medverkat i "System 3R-skandalen", har jag begärt av finansdepartementet "Avdelningen för bolag med statligt ägande" tar sitt ansvar. Jag har upprepat begärt möte med rättssakkunniga för att en gånga för alla reda ut ansvarsfrågan med hänvisning till lagar, avtal och förordningar mm utan framgång. Det svar som lämnats av departementsrådet Klara Palmberg Broryd den 14 maj 2024 har inte i något avseende tagit hänsyn till de omständigheter som har redovisats i ärende "fi2024/01692 - Brev om brott mot regelverken". Jag har den 19 maj 2024 bemött detta svar och upprepat begäran om möte. Det är ett ärende skapat inom Regeringskansliet och skall därför lösas på initiativ av Regeringskansliet enligt vad som redovisats under punkt 13. Begäran om hjälp enligt Förvaltningslag (2017:900) §6 Nedan skall jag redovisa hur Regeringskansliet medverkat i "System 3R-skandalen" och som till dagens datum vägrat att ta sitt ansvar och ställa allt till rätta. 
		
		1. 
		Regeringskansliets ansvar i "System 3R-skandalen" Ärende (Fi2023/01692 - Brev om brott mot regelverken) gäller ett dåvarande kansliråd från Regeringskansliet och tillika ledamot i Industrifonden styrelse, som gjorde sig skyldig till brott mot lagar, avtal, förordning och stadgar för att gagna och skydda den fristående Stiftelsen Industrifonden (Industrifonden) i samband med den s.k. "System 3R-skandalen", i vilken Industrifonden har varit delaktig. Staten är ensam bildare av Industrifonden 1979, med ändamålet att finansiera små och medelstora företag genom lån och krediter enligt dåvarande Förordning (1993:31) om finansiering genom stiftelsen Industrifonden Regeringskansliet utser styrelsen i Industrifonden varav en ledamot verkar inom Regeringskansliet med ansvar för att försäkra bildaren Staten att lagar, avtal, förordning, stadgar och ändamål efterlevs. Från Regeringskansliet har jag under åren upprepat bemötts med standarsvaret enligt exempel från den 17 maj 2007, citat: ”Stiftelsen Industrifonden är en självständig stiftelse och eventuella frågor om enskilda ärenden är en fråga för stiftelsen. Det finns inga möjligheter för Regeringskansliet att påverka hanteringen av ärenden inom stiftelsen.” I detta ärende gäller det en tjänstman inom Regeringskansliet varför Regeringskansliet skall ta sitt ansvar och reglera uppkommen skada. Standardsvaret är inget annat än ett tecken på misstänkt korruption och härskarteknik för att visa makt. Allt för att gynna och skydda den fristående statliga Industrifonden och dölja Regeringskansliets inblandning i "System 3R-skandalen" Det är inte bara en fråga om att kanslirådet Lars Häggmark som dragit in Regeringskansliet i en skandalen, utan problemet är att ingen inom Regeringskansliet inser allvaret utan stoppar huvudet i sanden, vilket kan tolkas som någon form av korruption. 
				Det finns inga hinder för 
		Regeringskansliet att vidta åtgärder för att ställa allt till rätta 
		enligt rapporter från Riksrevisionsverket nedan: 
		Jag träffade en 
		överenskommelse med 
		
		de 
		två parterna Företagskapital AB (då till 50% ägt av Staten) 
		och privatpersonen Håkan Nordquist
		
		(avliden 2023) om ett delägarskap i det operativa 
		
		 
		Utan föregående förhandlingar påtvingades jag avtal via Telefax fredagen den
		3 december 1993 kl. 16.30. Undertecknades inte avtalen 
		och returnerades med vändande fax hade 
		moderbolaget System 3R Holding AB (Holding) försatts i en 
		utpressningskonkurs för att tvinga bort mig som fortsatt ägare. 
		Konkursalternativet var uteslutet då jag var övertygad om att 
		något var fel och att jag hade råkat ut för bedragare. Avsändaren 
		Sveatornet tillhörde den krisdrabbade Sparbanken, som medverkade i den 
		hemliga planen. 
		System 3R-koncernen var och är ett globalt lönsamt företag som stod inför en ny 
		utvecklingsfas efter flera års investeringar i nya produkter, system och 
		koncept. Företaget hade anpassats till lågkonjunkturen under 
		1990 - 1993 och stod rustad för en snabb expansion.  
				I detta skeda slog 
		bedragarna till utan att följa de mest elementära kraven som gäller vid förvärv av ett medelstort tillverkande företag med egna produkter på en 
		global marknad. Omsättning ca 285 Mkr export 97% och ca 285 medarbetare 
				varav ca 100 verksamma vid marknadsbolagen. 
				System 3R-koncernen hade från starten haft en mycket positiv utveckling genom de olika 
		
		
		 
		Kortfattat kan sägas att System 3R-koncernen kapades, vilket styrks av 
		att det inte finns köpeavtal och aktieöverlåtelseavtal. Kaparna 
		pressade bankerna till nedskrivningar av lån på falska grunder och 
		utnyttjade en tvivelaktig skatteplanering
		för att kunna lägga beslag på företaget med dess egna medel. 
		 
		Regeringskansliet blev direkt inblandade i "System 3R-skandalen" genom 
		 den egna ledamoten i styrelsen för
		
				Stiftelsen Industrifonden. 
		Industrifonden förekommer inte som part i några avtal och var för mig en helt 
		okänd verksamhet, som inte hade anlitats för utvecklingen av System 
		3R-koncernen. Först genom ett brev från den 
		28 september 1994 fanns 
		Industri- och nyföretagarfonden (Industrifonden) som undertecknare. Brevet gällde påstått illojalt beteende mot avtalet, citat: 
		"Enligt vårt bestämda förmenande har Dina illojala beteenden 
		inneburit ett brott mot avtalet, ett agerande som trots flera varningar 
		under våren 1994 har fortsatt. I anslutning till avtalets bestämmelser 
		har frågan prövats av System 3R International AB,s styrelse, som vid 
		möte den 30 augusti 1994 bekräftat beslutet att innehålla fortsatta 
		utbetalningar till Dig."   
		Brevet var ett försök att skrämma mig till tystnad, då jag var kaparna 
		på spåret i mitt sökande efter vilka avtal som låg till grund för 
		
		ägarförändringen i
		System 3R-koncernen. Kaparduon Håkan Nordquist och Hans Dirtoft (VD 
		Företagskapital) påstod att de hade förvärvat företaget från bankerna. Bankerna 
		förnekade att de hade sålt något företag, då de aldrig ägt några aktier i 
		System 3R. Inga panter var påropade eller tagna in anspråk. 
		I ett brev från den 15 november 1994 förklarade Bankledningen 
		i Sparbanken vilka avtal som reglerade ägarförändringen. Det 
		visade sig att det fanns ett hemligt avtal från den 3 december 1993 mellan 
		å ena sidan bankerna och å andra sidan Företagskapital 
		och Håkan Nordquist (Kaparduon), som jag fick ta del 
		av först den 22 november 1994. Se: 
		Brev och hemligt avtal 
		från den 3 december 1993. 
		
		
		4. 
		Industrifondens ägande i System 3R stod i strid mot förordningen 
		Enligt Industrifondens Årsredovisning 93/94 finns det under - "Not 7 
		Tillgångar förvaltade av Företagskapital" - redovisats 30 000 
		aktier i System 3R till värdet 4 998 000 kronor.  
		Enligt då gällande 
		
		"Förordning (1993:31) om finansiering genom stiftelsen Industrifonden" 
		var Industrifonden förhindrad att investera 
		ägarkapital, d.v.s. aktier. Hur hade då Industrifonden blivit ägare till 
		30 000 aktier i System 3R?  
		Blev Industrifonden mutad av Kaparduon? Svaret finns nedan. 
		5. 
		Regeringskansliets ledamot i Industrifonden 
		 Vid tidpunkten för svaret var jag upptagen med flera 
		rättsfall 
		varför jag valde 
		att inte gå vidare med frågor om Industrifondens ägande i System 3R. Jag 
		blev dock misstänkt om att Lars  
		Häggmark hade något 
		att dölja genom noteringen på 
		Telefaxets försättsblad, 
		citat: "Här några 
		papper som inte kan bedömas som hemliga".    
		
		
		 Avtalet med de blankade 
		paragraferna gällde mellan Företagskapital och Industrifonden om 
		förvaltning av en aktieportfölj från Stiftelsen Småföretagarfonden 
		(Småföretagarfonden), som var under avveckling. Ägandet till aktieportföljen skulle 
		senast den 31 december 1993 överföras till Industrifonden och förvaltas av Företagskapital. 
		Industrifonden hävdade att deras ägande av aktier i System 3R kom från 
		Småföretagarfondens portfölj av onoterade aktier som överfördes till 
		Industrifonden den 31 december 1993. Enligt 
		
		Småföretagarfonden Årsredovisning 1993, finns inga aktier från 
		System 3R noterade i portföljen "Not 4 Aktie och andelar". Jag 
		såg nu en koppling mellan de blankade paragraferna och misstankarna att 
		Lars Häggmark undanhöll information som gällde Industrifondens "ägande" 
		i System 3R. 
		
		6. Svaren 
		fanns hos Riksarkivet Arninge 
		Då det var uppenbart att Lars Häggmark hade något att dölja med sitt 
		Telefax från den 2 juni 1997, blev det aktuellt, flera år senare, att söka svaret på de 
		blankade paragraferna och utlämnade sidor samt i övrigt bifogat 
		material. Efter flera besök vid 
		Riksarkivet Arninge fann jag slutligen det kompletta avtalet den 
		30 maj 2011. Enligt notering har Lars Häggmark från Näringsdepartementet 
		varit handläggare för arkiveringen. Se:
		Lånesedel från 30 maj 2011 och 
		aktuellt bevismaterial. 
				Enligt det kompletta förvaltningsavtalet mellan Företagskapital och 
		Industrifonden från den 12 november 1993 var förvaltaren Företagskapital 
				förhindrad att investera i aktier i nya företag efter den 12 november 1993, citat:
		
																
														 
														"2 § 
														Investeringsmedel m m
														 
				Företagskapital kunde endast göra kompletterande investeringar i 
				den aktieportfölj som fanns före den 12 november 1993 då avtalet 
				tecknades. I denna portfölj fanns inga aktier från System 3R. 
		Industrifondens dåvarande 
		VD Bo Lundqvist har den 3 december 1993 gjort 
		en tolkning av förvaltningsavtalet med Företagskapital från den 12 november 1993 och hur det förhandlades 
		fram. Det är noterat följande, citat: 
		"Kontakt upprätthölls kontinuerligt även med Näringsdepartementet 
		via Lars Häggmark." 
		Vidare har det noterats om villkoren i avtalet tillämpning, citat: 
		"Avtal 
		Företagskapital och Industrifonden tecknade med 
		Näringsdepartementets välsignelse den 12 november 1993 ett femårigt 
		avtal, se bilaga 2, vilket bland annat innebär följande: Företagskapital förvaltar 
						portföljen av onoterade aktier i likhet med förut, Några 
						ägarengagemang i nya företag görs ej, För skötsel av portföljen äger 
						Företagskapital utnyttja ett belopp av totalt 45 MSEK 
						(tidigare var det 100 MSEK) osv." 
		Enligt ovan hade kanslirådet Lars Häggmark full vetskap 
		om vilka villkor som gällde för förvaltaren Företagskapital, då han 
		själv hade medverkat vid upprättandet av avtalet. Han var således 
		medveten om vilka avtalsbrott som parterna gjort sig skyldiga till för 
		att dölja Industrifondens ogiltiga och förbjudna ägande av aktier i 
		System 3R.  
		I stället för 
		att lämna ett korrekt svar till mig valde han i korruptionens 
		anda att gagna 
		Industrifonden i vars styrelse han var Regeringskansliets representant. 
		Han satt på två stolar. Vart tog den fristående Industrifonden vägen? 
		Jag har överlämnat omfattande material till Regeringskansliet med 
		begäran om hjälp för att avsluta detta ärende - (Fi2023/01692 - Brev om 
		brott mot regelverken) - men bemöts 
		med  ovilja och ogrundade argument, vilket styrker min misstanke om 
		utbredd korruption inom Regeringskansliet. För att ge stöd för min uppfattning 
		och mina krav på rätt och rättvisa lämnas nedan redovisning med hänvisning till gällande lagar, avtal, fakta och 
		bevis. 
		7. 
		Medvetna och avsiktliga brott mot lagar, avtal och förordning 
		Kanslirådet Lars Häggmark var osaklig och 
		partisk när han lämnade svaret till mig den 
		2 juni 1997. 
		Allt för att 
		gynna och skydda den fristående statliga parten Stiftelsen Industrifonden i vilken han 
		själv var 
		ledamot i dess styrelse, utsedd av Regeringskansliet. Han var väl medveten om 
		att Industrifonden inte var giltig ägare till 30 000 aktier i System 3R 
		enligt Industrifondens Årsredovisning 93/94, som han själv hade 
		undertecknat utan att reservera sig mot ägandet i System 3R.
		Se:
		
		Industrifondens Årsredovisning 93/94. 
		Medan jag fortfarande var ägare till moderbolaget System 3R Holding AB 
		beslutade (Kaparna) i Holdings styrelse den 28 januari 1994 att sälja ut 
		aktierna i dotterbolaget International till sig själva - "för en 
		köpeskilling om 1 kr per delpost aktier och köpare".  
		En av "köparna" var den redan avvecklade Småföretagarfonden som tilldelades 30 000 aktier i System 3R 
		till en köpeskilling om en (1) kr. Förvärvet och ägandet är enligt 
		förvaltningsavtalets §2 ogiltigt då inga förvärv av aktier i nya företag 
		medgavs efter den 12 november 1993. Därmed kan Industrifonden ej 
		giltigt ha förvärvet eller övertagit några aktier i System 3R från den 
		redan avvecklade stiftelsen Småföretagarfonden. 
		Enligt ett förhör med Lars Häggmark i Konstitutionsutskottet den 30 mars 2000 har 
		han som ledamot 
		i Industrifondens styrelse och kansliråd inom Regeringskansliet 
		hävdat att han visste bäst enligt följande frågor och svar, 
		citat: 
		Ola Karlsson: "I varje fall hävdar ju Industrifondens ordförande och 
		vd i sin skrivning, eller i sin kommentar, att ni fungerade som 
		vägledare. Förekom det att du stämde av diskussionerna i Industrifondens 
		styrelse eller stämde av uppfattningen vad gällde regelverket med någon 
		i departementet? 
		Lars Häggmark: "Såvitt jag minns förekom det inte att jag stämde av 
		dessa regler eftersom jag ansåg att jag kunde reglerna bättre än någon 
		av mina kollegor, och definitivt bättre än olika politiker som kom och 
		gick under den långa tid som jag var styrelseledamot. Så jag stämde inte 
		av detta, utan jag ansåg mig kunna reglerna." 
		Ola Karlsson: "Och det förekom aldrig att de stämde av med 
		rättschefen på departementet?" 
		Lars Häggmark: "Inte som jag minns nu faktiskt men det är möjligt 
		att så kan ha skett, Jag minns intet det." 
		Det svar Lars Häggmark lämnade mig i telefaxet den 2 juni 1992 var således inte ett resultat av 
		okunnighet om regelverken, förordning och avtal, utan en fullt 
		medveten handling för att skada mina intressen. Det blev således en 
		aktiv handling från Lars Häggmark att dölja brott mot lagar, avtal, förordning, stadgar och 
		stiftelsen ändamål. Mot denna bakgrund ligger ansvaret  
		
		på Regeringskansliet att ställa allt till rätta.  Se:
		Utskrift från förhör i 
		Konstitutionsutskottet den 30 mars 2000 
		
		
		8.  Mutades Industrifonden med stulna aktier från System 3R? 
		Enligt 
		Industrifondens Årsredovisning 93/94  har den aktuella posten om 
		30 000 aktier i System 3R bokförts till 4.998.000 kronor. 
		En aktiepost som påstås ha övertagits 
		
		från Småföretagarfonden som förvärvat aktieposten för en (1) kr 
		efter styrelsebeslut i Holding den 28 januari 1994. 
		Industrifonden har 
		anpassat värdet till 
		förvaltningsavtalets maxgräns 5 Mkr i §2 som gällde vid investering i den befintliga 
		portföljen, citat: 
		2 § Investeringsmedel m m  
				Småföretagarfonden var förhindrad enligt avtal och Industrifonden 
				var enligt 
		förordning (1993:31) förhindrad att förvärva och äga aktier i System 3R. Det finns vare sig  köpeavtal 
		och aktieöverlåtelseavtal varför allt är 
		fejkat och kan inte tolkas på annat sätt än en korruption och muta mellan två statliga stiftelser,  
				som 
				kanslirådet Lars Häggmark var väl medveten om när han lämnade 
				sitt Telefax till mig den 2 juni 1997. 
		Enligt Årsredovisning 1993 
		för Holding (sid 9 Not 2) är 90 001 aktier i System 3R International 
		AB bokförda till 22.761.253 kronor. Detta innebär att det fejkade 
		styrelsebeslutet och "försäljningen"  
		
		den 28 januari 1994
		
		av 30 000 
		aktier i International  till 
		den redan avvecklade Småföretagsfonden för en (1) 
		krona, hade i verkligheten ett 
		bokfört värde om 7.587.000 kr. Denna fejkade affär 
		faller under ocker och bedrägeri BrB 9 kap 5 § 
		jfr 31 § avtalslagen. 
		I ett försök att dölja Industrifondens förbjudna ägande och förvärv av 
		aktier i System 3R har den avvecklade stiftelsen Småföretagsfonden 
		utnyttjats som täckmantel och målvakt då Industrifonden genom dåvarande 
		gällande förordning (1993:31) inte kunde investera i ägarkapital d.v.s. 
		aktier.  
		Småföretagsfonden har aldrig giltigt förvärvat och ägt några aktier i 
		System 3R vare sig i moderbolaget System 3R Holding AB eller 
		dotterbolaget System 3R International AB. För att dölja ett uppenbart 
		bedrägeri har det fejkats någon form av affär mellan de två statliga 
		stiftelserna Småföretagsfonden och Industrifonden, vilket framgår av
		
		utdraget från Internationals aktiebok. Samma dag (1994-02-25) som 
		Småföretagsfondens införs i aktieboken  som ägare till 29000+1000 
		aktier i International har Industrifonden övertagit aktieposterna. 
		Det gällde tydligen att visa att Småföretagsfonden varit ägare för att 
		dölja bluffen/stölden. 
		Lars Häggmarks svar till mig den 2 juni 1997 lämnades för att dölja den 
		affär, som resulterat i "System 3R-skandalen" och korruption inom och 
		över alla gränser. Han kunde stoppat detta om han 
		från början hade redovisat för mig vad han kände till. För övrigt kunde 
		han som ledamot i Industrifondens styrelse ha stoppat affären då den stod i strid mot 
		stiftelsens ändamål enligt 
		Förordning (1993:31) om finansiering 
		genom stiftelsen Industrifonden.   
		Lars Häggmark har inte bara avsiktlig försökt dölja Industrifonden 
		förbjudna och ogiltiga ägande utan även skyddat Kaparduon genom
		svaret 
		till mig den 2 juni 1997. Han har också försatt 
		Regeringskansliet i en ansvarsställning att ställa allt till rätta 
		och reparera skadan enligt vad jag föreslår nedan. 
		9. 
		Brott mot Lag (1929:116) tillsyn av stiftelse Förvaltaren 
										Företagskapital och Industrifondens styrelse och 
										ledning har beslutat om investering 
										i System 3R i strid mot  
										Förordning (1993:31) §1. Enligt 
										Industrifondens dåvarande stadgar gällde uppgift och ändamål, citat: "Uppgift 2 § Stiftelsen har till ändamål 
		att genom stöd enligt förordningen (I993:31) om finansiering genom 
		stiftelsen Industrifonden finansiera industriellt 
		utvecklingsarbete och marknadsföring." I strid mot stiftelsens ändamål har Industrifonden 
		blivit "ägare" till aktier i System 3R.  Detta brott skall regleras enligt 
		”Lag 
		(1929:116) om tillsyn av stiftelse”. 
		Lagen är inskriven i stadgarna för såväl Småföretagarfonden (8 §) som 
		Industrifonden (25 §) och skall strikt följas enligt följande krav, citat:  16§ Har styrelsen 
										fattat beslut, som står i strid med lag 
										eller de för stiftelsen gällande 
										föreskrifter, äge Konungens 
										befallningshavare förbjuda 
										verkställighet av beslutet eller, om 
										sådan ägt rum, förelägga styrelsen att 
										vidtaga rättelse. Konungens 
										befallningshavare må eljest förelägga 
										styrelsen att fullgöra vad den åligger.” Industrifonden har i Årsredovisning 1993/94 redovisat 
		under ”Not 7 tillgångar förvaltat av Företagskapital.”  noterat 30 000 aktier i System 3R till värdet 
		4.998.000 kronor.  Detta ägande har tillkommit i strid mot stiftelsens 
		ändamål varför Regeringskansliet  skall ”förelägga styrelsen 
		att fullgöra  vad den 
		åligger”. Regeringskansliet har ansvaret för att denna reglering 
		sker retroaktivt enligt punkt
		13. 
		Begäran om laglig hjälp från Regeringskansliet.   Brottet mot ändamålet har varit avsiktligt 
		(uppsåtligt) och inte förhindrats av 
		Regeringskansliets ansvarige ledamot i Industrifondens styrelse 
		kanslirådet Lars Häggmark. Utan tvärt om gjort allt för att dölja det 
		förbjudna och ogiltiga ägandet. 
		10. 
		Brott mot Stiftelselag (1994:1220) 5 kap skadestånd Jag begär inte skadestånd 
								från Regeringskansliet utan endast ett beslut 
								att 
								Industrifonden fullföljer vad den förbundit 
								sig till enligt brev den
								
								3 december 1993 till Näringsdepartementet och 
								regeringen. För att styrka mitt anspråk om 
								ersättning hänvisar jag till vad som gäller 
								enligt 
								
								Stiftelselag (1994:1220) 5 kap, citat: ”1§ En 
										styrelseledamot eller förvaltare som vid 
										fullgörande av sitt uppdrag uppsåtligen 
										eller oaktsamhet orsakar skada för 
										stiftelsen skall ersätta skadan. 
										Detsamma gäller när skadan tillfogas 
										någon annan genom åsidosättande av 
										föreskrifter i stiftelseförordnandet, 
										denna lag eller årsredovisningslagen 
										(1995:1554) Lag (2009:244)”  Lars Häggmark hade som ledamot i Industrifonden 
		styrelse fullständig kunskap om att  Industrifonden var förbjuden 
		och ogiltig ägare till 30 000 aktier i System 3R. Lars Häggmark  undanhöll  
		
		avsiktligt
		för mig
		
		vad han kände till 
		om Industrifondens ogiltiga ägande när han svarade mig 
		den 2 juni 
		1997. Nu begär jag inte att Lars Häggmark eller 
		Staten/Regeringskansliet skall erlägga ett skadestånd, utan jag begär 
		endast ett beslut från Regeringskansliet att Industrifonden fullgör 
		vad den förbundit sig till enligt nedan punkt 
		13. Begäran om hjälp enligt Förvaltningslag (2017:900) §6 
		 
		
		11. Brott mot Regeringsformen (RF) - Saklighet och opartiskhet Kanslirådet Lars Häggmark har som tjänstman inom 
		Regeringskansliet och ledamot i Industrifondens styrelse brutit mot det mest elementära reglerna enligt Regeringsformen 
		genom 
		svaret till mig den 2 juni 1997. Han visade osaklighet och 
		partiskhet till förmån för tredje part, vilket strider mot
		
		Regeringsformen 1 kap Statsskickets grunder 9§: citat: 
		
		 
"Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör 
		offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas 
		likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Lag 
		(2010:1408)."
		
		 
		Enligt 
		
		Förvaltningslag (2017:900)  §5 gäller motsvarande krav, citat: "En myndighet får endast vidta 
		åtgärder som har stöd i rättsordningen. Myndigheten får ingripa i ett 
		enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda 
		resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs 
		och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt 
		förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som 
		åtgärden riktas."  Kanslirådet Lars Häggmark begick sina brottsliga gärningar som tjänsteman inom Regeringskansliet när han
		besvarade 
		mig den 2 juni 1997 med blankade paragrafer (sida 10) och ogiltiga 
		stadgar från Småföretagarfonden (sida 2). Gärningar som har gagnat 
		tredje part,  Industrifonden och Kaparduon Företagskapital och 
		Industrifonden. 
		12. 
		Regeringskansliet skall ta till vara den enskildes intressen. Enligt Förvaltningslag (2017:900) §6 gäller följande, 
		citat: "Service Detta ärende har skapats inom Regeringskansliet och skall därför regleras på initiativ och ansvar från Regeringskansliet, som skall - "lämna den enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta till vara sina intressen. (Förvaltningslag (2017:900) §6. Denna hjälp
		har jag upprepat begärt från Regeringskansliet utan framgång trots att 
		hela ansvaret vilar på Regeringskansliet efter kanslirådet Lars Häggmarks 
		brottsliga gärningar mot mig. Den form av hjälp jag begär redovisas nedan.
		 
		13. 
		Begäran om hjälp enligt Förvaltningslag (2017:900) §6
		
		 Min bistra erfarenhet från kontakten med 
		Regeringskansliet är att det råder en atmosfär av lättsinne och korruptionsanda för 
		att slippa ta det ansvar som vilar på myndigheten att hjälpa mig. I ett ärende där en tjänsteman inom Regeringskansliet har 
		uppträtt korrumperat kan inte lösas med fortsatt korruption. Någon 
		måste träda fram och ta ett ansvar grundat på de fakta som föreligger 
		enligt ovan och i övrigt uppfylla mina lagliga rättigheter. Jag 
		har begärt en hjälp 
		från Regeringskansliet enligt Förvaltningslag 2017:900) §6, som inte innebär några 
		kostnader för Regeringskansliet och avdelningen för "Bolag med 
		statligt ägande". Det gäller endast ett beslut om att 
		Industrifondens skall fullfölja vad den förbundit sig till enligt ett 
		brev till 
		
		Näringsdepartementet/regeringen den 3 december 1993, citat:
		
		 "Industri- och nyföretagarfonden 
		förbinder sig därvid även att svara för de kostnader som kan uppstå till 
		följd av Småföretagarfondens eventuellt kvarvarande skulder eller andra 
		förpliktelser." I svaret till mig den 2 juni 1997 
		bifogade kanslirådet Lars Häggmark  Utdrag PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1995-02-09 ur 
		vilket framgår att 
		dåvarande regering bekräftat 
		vad Industrifonden förbundit sig till i en skrivelse till regeringen den 3 december 1993, 
		citat:  "Industri- och 
		nyföretagarfonden har i skrivelse till regeringen den 3 december 1993 
		förbundit sig att svara för de kostnader som kan uppstå till följd av 
		Småföretagsfondens eventuellt kvarvarande skulder eller andra 
		förpliktelser.." De kostnader som kommer i fråga är ett retroaktivt 
		förvärv av 30 000 aktier i International till det bokförda värdet, som aldrig har förvärvats och 
		giltigt ägts av Industrifonden. Det finns inga köpeavtal och 
		aktieöverlåtelseavtal. För övrigt gällde förbud om förvärv och ägande 
		enligt gällande avtal och förordning. Kostnaden kan 
		också knytas till den korruptionshärva kanslirådet Lars Häggmark medverkat 
		till i samverkan med Industrifonden och det psykiska lidande jag 
		fått utstå under 30 år. Se punkt
		15. Fakturerat krav på 
		Industrifonden. Det skall noteras att jag 
		ägde Holding till 100% när utförsäljningen (kapningen) ägde rum. Se: 		Inlagan 
		från Sparbanken den 12 september 1996 Då Småföretagarfonden aldrig förvärvat och ägt 
		några aktier i vare sig Holding eller International har Industrifonden 
		ej blivit giltig ägare till 30 000 aktier i System 3R. Det som har skett 
		är att Industrifonden har utnyttjat Småföretagarfonden som målvakt och 
		täckmantel för att dölja någon form av muta eller stöld, då den egna Förordningen (1993:31) icke medgav förvärv av 
		aktier. Trots att  
		Industrifonden inte är part i några avtal har den undertecknat 
		ett  beslut att ej fullfölja utbetalning av 
		mitt 3-åriga avgångsvederlag enligt brev
		från 28 september 1994 i 
		ett försök att skrämma mig till tystnad när jag sökte svaret på vilka 
		avtal som fanns. Utbetalning skedde i 7 månader och resten är oreglerat. 
		Den 15 november 1994 avslöjade Sparbanken att det fanns ett hemligt 
		avtal och som gör hela affären ogiltig. Frågan måste 
		ställas på vilka rättsliga grunder Industrifonden hade rätt till detta beslut 
		utan att vara part i åberopat avtal från
		den 3 december 1993.  
		I ett brev till 
		Industrifonden den 2 juni 1999  framställde jag krav på ersättning 
		för aktuell aktiepost. Detta resulterade i att Industrifonden i panik 
		avvecklade innehavet till Kaparduon Håkan Nordquist och Företagskapital. 
		Industrifonden kunde vid detta tillfälle ha träffat en skälig förlikning med mig och 
		därefter kvarhållit ägandet ytterligare 18 månader och gjort en 
		flerfaldigt högre exitvinst när företaget såldes vidare för 350 
		Mkr. Därefter hade Industrifonden och Regeringskansliet aldrig 
		blivit indragna i denna korruptionshärva. 
		Det skall noteras att jag vid denna tidpunkt inte hade svaret på Lars 
		Häggmarks bedrägliga aktion. Hade jag känt till att Industrifonden var 
		förbjuden och ogiltig ägare till den aktuella aktieposten hade jag 
		självfallet haft ett annat utgångsläge i kravet på ett retroaktivt 
		förvärv. 
		Enligt ett 
										
										brev från Företagskapital till 
										Näringsdepartementet den 17 mars 1999,, 
										ca 3 månader före deras panikavveckling, 
										lämnades följande information angående 
										resultatet från förvaltningen av 
										Småföretagsfondens aktieportfölj, citat: 
										”Förvaltningsuppdraget förändrades 1994 
										genom att staten beslöt överföra 
										Stiftelsen Småföretagsfondens samtliga 
										tillgångar till Stiftelsen 
										Industrifonden. Kopia på årsrapporten 
										till Industrifonden bifogas. Av denna 
										framgår att förvaltningen givit en 
										värdeökning under 5 år på 519 Mkr, 
										motsvarande nära 50% årlig effektiv 
										förräntning. Kapitalet har 
										sjufaldigats.”
						
			
		 Med denna värdeökning kunde Industrifonden ha träffat 
		en förlikning med mig på samma sätt som bankerna och därefter hade allt 
		varit glömt.
		
		I stället valde Industrifonden att i korruptionens anda skydda det egna 
		klippet och gynna Kaparduon 
		genom en affär med de stulna aktierna. 
		Det föreligger ett delat ansvar mellan Regeringskansliet och 
		Industrifonden att avsluta detta ärende grundat på de fakta och 
		omständigheter som redovisats ovan. 
		
		14. Brott mot
		EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna EU-stadgan 1. Var och en har rätt att besitta 
		lagligen förvärvad egendom, att nyttja den, att förfoga över den och att 
		testamentera bort den. Ingen får berövas sin egendom utom då 
		samhällsnyttan kräver det, i de fall och under de förutsättningar som 
		föreskrivs i lag och mot rättmätig ersättning för sin förlust i rätt 
		tid. Nyttjandet av egendomen får regleras i lag om det är nödvändigt för 
		allmänna samhällsintressen. 2. Immateriell egendom ska vara 
		skyddad 
		Kan inte Industrifonden uppvisa giltiga förvärv genom köpeavtal och 
		aktieöverlåtelseavtal undertecknade av mig som ägare till moderbolaget 
		System 3R Holding AB då finns det inget giltigt ägande. 
		15. Fakturerat 
		krav på Industrifonden Den 
		8 maj 2006 överlämnade jag en 
		faktura till Industrifonden med krav på ersättning för det bokförda 
		värdet.  Fakturan 
		avvisades den 29 mars 2006 med 
		hänvisning till ett förlikningsavtal från den 8 mars 2000, som Industrifonden 
		
						
																				inte
		
		var part i. Detta resulterade i att jag väckte tala mot 
		Industrifonden, som slutade i en 
		mellandom i mål nr T 
		7855-12 den 28 maj 2012, citat:  
		 "DOMSLUT   Tingsrätten förklarar att 
		förlikningsavtalet av den 8 mars 2000 inte innebär att Börje Ramsbro har 
		eftergett sin rätt att föra talan mot Stiftelsen Industrifonden avseende 
		händelser hänförliga till System 3R Holding och System 3R International 
		som inträffat i tiden före förlikningsavtalets ingående." Efter denna mellandom kunde Industrifonden 
		ha träffat en förlikning, vilket tyvärr inte accepterades. Målet gick 
		vidare nu med med ett yrkande baserat på marknadsvärdet 58 Mkr.  
		Målet förlorades trots att Industrifonden vägrade överlämna 
		köpehandlingar. Prövning i högre instans beviljades inte, vilket är en 
		annan historia. Den ersättning (bokförda värdet) jag 
		nu kräver är inget annat än ersättning för den aktiepost som jag/Holding 
		skulle äga enligt den träffade överenskommelsen 
		jag hade träffat med Företagskapital och Håkan Nordquist  
		
		
		Det skall noteras att 
		Sparbanken 
		i en inlaga till tingsrätten den 12 september 1996 bekräftat att jag 
		ägde aktierna i Holding och som låg i depå hos Sparbanken, citat: 
		Banken har tidigare vitsordat att, sedan lånet till Holding skrivits 
		av vid årsskiftet 1993/94, aktierna inte längre utgjorde säkerhet för 
		något lån och kunde därför återställas till Ramsbro. Aktierna låg i depå 
		hos Banken och hade således kunnat avhämtas av Ramsbro om han så önskat. 
		Håkan Nordquist har som VD för International i en tvist med 
		Skattemyndigheten lämnat en inlaga till
		Kammarrätten den 2 
		juli 1999 och försäkrat att avtalen den 3 december 1993 inte var 
		bindande för mig som ägare. Något bindande avtal har därefter
		
						
																				ej
		
		träffats med någon part. 
		Den åberopade fakturan från den 8 maj 2006 har aldrig återkallats 
		varför den skall ligga till grund för reglering enligt vad Industrifondens 
		förbundit sig till. 
		Regeringskansliet skall ta sitt ansvar 
		och besluta om att 
		Industrifonden fullföljer vad den förbundit sig till 
		enligt brev av den 
		3 december 1993
		och
		
		Regeringens bekräftelse den 9 februari 1995 sida 011, som överlämnats av Lars 
		Häggmark till mig. Beslutet skall 
		gälla som bindande för Industrifonden att inleda förhandlingar med Börje 
		Rambro inom ramen för ovan nämnda 
		faktura från den 8 maj 2006 
		och gällande villkor.  16. Regeringskansliets dubbelbestraffning Regeringskansliet har från första stund visat en negativ inställning till mig genom kanslirådet Lars Häggmarks agerande med faxsvaret den 2 juni 1997. Lars Häggmark undanhöll fakta för att dölja Industrifondens förbjudna förvärv och ägande av 30 000 aktier i System 3R. Som Regeringskansliets representant i Industrifondens styrelse valde han att bestraffa mig med osaklighet och partiskhet när han besvarade mina frågor HUR och NÄR hade Industrifonden blivit ägare i System 3R. Se: Telefax från Lars Häggmark 2 juni 1997. Oavsett vilka fakta och bevis jag redovisat och redovisar för Regeringskansliet om konsekvenserna av Lars Häggmarks bestraffning, blir jag på nytt bestraffad av dagens Regeringskansli när jag begär hjälp enligt Förvaltningslag (2017:900) §6. Svaret från Regeringskansliet den 23 oktober 2023 är ett exempel på dubbelbestraffning, citat: 
		"Regeringskansliet vill informera dig om att vi inte kommer att 
		svara dig på ytterligare korrespondens så länge det inte tillkommer nya 
		omständigheter i ärendet." Ett flertal nya omständigheter har därefter redovisats och styrkts med fakta, trots detta tiger Regeringskansliet som muren. Detta upplever jag som dubbelbestraffning, då Regeringskansliet inte tar sitt ansvar för vad kanslirådet Lars Häggmark ställt till med. Detta är inte bara bestraffning utan ett tecken på att korruptionen bitet sig fast på högsta nivå inom Regeringskansliet. Råder det oklarheter om begreppet dubbelbestraffning hänvisar jag till förklaring på Internet: Härskarteknikskolan Del 4 - dubbelbestraffning 17. Vädjan till Regeringskansliet Detta ärende är en intern angelägenhet för Regeringskansliet och inte en fråga för någon domstol. Regeringskansliet har att följa de lagar och förordningar som åberopats i min redovisning ovan och i övrigt de interna regelverken. Jag begär nu att Regeringskansliet sätter sig in i ärendet, grundat på Lars Häggmarks svar till mig den 2 juni 1997, som resulterade i flera brott mot lagar, förordningar, avtal, stadgar och stiftelsen ändamål enligt vad som redovisats ovan. Det kan inte acceptras att Regeringskansliet uppträder som beskyddare av externa parter som saknar all empati, moral, etik och samhällsansvar i en atmosfär av korruption och grov ekonomisk brottslighet. Enligt Regeringskansliet drivs Industrifonden affärsmässigt, som i detta ärende lyser med sin frånvaro. Se: Regeringskansliet Stiftelsen Industrifonden 
		 
		
		Jag åberopar Statskontorets uppfattning i inledningen ovan: 
		 Jag utgår från att "tonen i toppen" för "Avdelningen för bolag med statligt ägande" motsvarar högt ställda krav på ansvar och trovärdighet för att skapa rätt och rättvisa i detta inom Regeringskansliet skapade ärende. 
		Det föreligger inga hinder för Klara Palmberg Broryd att besluta om begärda åtgärder i detta ärende, 
		då stiftelsen Industrifonden är ensam bildad av Staten och därmed är 
		mindre 
		självständig.  18. Överklagan till Förvaltningsrätten i Stockholm Alla försök från min sida att komma till en fredlig lösning med Industrifonden har misslyckats. Det finns över huvudtaget ingen förståelse att ta ansvaret för de brottsliga gärningar kanslirådet och tillika ledamoten i Industrifondens styrelse. Detta trots att Klara Palmberg Broryd som avdelningschef för Avdelningen bolag med statlig ägande har såväl ansvar som befogenheter att verkställa det yrkande jag framställt. Då vi inte kan komma till någon överenskommelse har jag överklagat ärendet till Förvaltningsrätten i Stockholm med förhoppning att att finna en lösning. Överklagande inlämnades den fredagen den 13 september 2024. 
		Börje Ramsbro Brev och mejl: 
		   
      
  |