Brf debatt - del 29
Debattinlägg under tiden:
1 mars - 22 mars  2002

VAD GÖR MAN ?

Jag håller fullständigt med er om hur bankerna agerar. Själv har jag arbetat hos Enskilda Banken och hört arbetskamrater berätta om hur det gick till efter Kreuger kraschen. Under 90 talet har jag hjälpt företagare som varit i konflikt med banker och hos myndigheter möts av attityden att skulle banken bära sig åt som ni säger det är inte sant. Vad gör man ?

Peter Nilsson

DEN SVENSKA BANKKRISEN  ( 1987 - 1993 )  FICK STÖRRE KONSEKVENSER ÄN ENRONSKANDALEN !

Svar till Lars Traneflykt

Genom att bankerna med Gota Bank och Nordbanken i spetsen, fick tillåtelse av den dåvarande moderate "bankministern" Bo Lundgren att säga upp alla krediterna för de friska företag som inte passade in i krisbankernas "portfölj", blev de följande konsekvenserna så mycket allvarligare för Sverige.

Facit känner alla i dag. Tusen miljarder i en statsskuld som fortfarande är obetald ! 60.000 skötsamma företagare som fick alla sina krediter uppsagda alldeles i onödan ! 400.000 permanent arbetslösa !

Precis som Lars Traneflykt skriver i sitt inlägg kan man lugnt påstå att vare sig bankerna eller regeringen under denna period inte haft någon som helst kontroll av händelsekedjan.

Mats Lönnerblad

AKUT ELLER LÅNGVÅRD ?

Svar till Mats Lönnerblad

Personligen är jag långt ifrån någon specialist på alla de problemställningar, som Mats Lönnerblad tar upp. Dock har jag som samhällsvetare och långvarig erfarenhet av kommunalpolitik vissa synpunkter att tillföra debatten.

Vad gäller bakgrunden till den finansiella kris som resulterade i bankakuten så är vi överens. Det berodde på en oklok ekonomisk politik, som i det närmaste pågått under en 30-årsperiod. Denna politik fortsätter ännu även om det inte riktigt trängt in i folks medvetande.

Men som Mats Lönnerblad säger, även bankerna agerade under 80-talet i orimligt stor utsträckning så att de i sin kreditgivning, främst till de stora fastighetsbolagen, utan godtagbar kapitaltäckning lånat ut så enormt stort kapital att när kreditförlusterna hopade sig så fick såväl den svenska allmänheten som finansmarknaden i övrigt en svår psykologisk chock .

Den hotades enligt min mening av totalt kollaps om inte staten via den s k bankakuten räddade de hotade bankerna från den konkurs och i övrigt ställde sig som garant för bankväsendets stabilitet.

Men Mats Lönnerblad önskade, i tro att endast det skulle ha räckt, att bara några få banker skulle ha försatts i konkurs så hade läget blivit mer hanterbart.

Men den finansiella krisen gällde inte endast dessa banker. Den gällde, om än i skiftande omfattning, även andra banker och finansinstitut. Och i förlängningen fick den, som Mats Rönnerblad även exemplifierar sådana konsekvenser att staten tullar på riksbankens reserver och inte minst på pensionstagarnas pengar.

I senare fall tvingas man även införa ett nytt pensionssystem, då den ekonomiska tillväxten inte räckte till för att vidmakthålla ATP-systemet. Och kommunerna bygger endast i undantagsfall upp en pensionsreserv- även sådant ska finansieras via driftbudgeten.

Emellertid - att endast låta några banker gå i konkurs med alla DESS negativa återverkningar, icke att förakta och med betydande spridningseffekter, skulle ändå parallellt ha skärpt kravet på både banker och andra finansinstitut att utöka det egna kapitalet med resultat att penningmängden radikalt hade minskat, vilket ytterligare hade försatt banksystemet via minskad inlåning i ett besvärligt läge.

Vill man öka bankkapitalet för att täcka de ränterisker som uppkommer leder det till minskad utlåning. Det blir ett slags ekorrhjul hur man vänder sig.

Att staten så långt möjligt ska agera via penningpolitiken, via en klok ekonomisk politik som stimulerar till sparande och till sunda investeringar kan väl alla i princip enas om. Men när en bankakut, en finansiell blixtinsats, blir långvård så tar statsfinanserna, den ekonomiska tillväxten, skattesatserna, fortsatt tullande på olika uppbyggda reserver stryk.

Detta blir särskilt akut i ett land som Sverige, som också haft en ekonomisk tillväxt långt understigande de andra OECD-staternas.

Vad som under 90-talet varit positivt är att vi haft draghjälp av en internationell högkonjunktur med USA som motor. Börsen har radikalt gått upp och det har även stärkt banker och andra finansinstitut .

Men vad händer nu med svenskt företagande, det som Mats Lönnerblad och andra tyckte - i viss utsträckning - blev illa behandlade tidigare, vilket som känt även gällde åtskilliga andra aktörer.
 
Vi hade trots allt länge skilda finansiella institutioner som hade en så god effektivitet och soliditet att deras internationella förtroende aldrig varit rubbat. Men så hände något galet i slutet av 80-talet - utred gärna detta endera via en slags kommission eller som ett vetenskapligt forskningsobjekt.
 
Och något liknande kan naturligtvis hända igen, men då som tidigare fanns det inget annat alternativ än att staten blev den yttersta garanten för HELA bankväsendets struktur.

Per Fredö

BROTTSLINGAR ÅTERVÄNDER TILL BROTTSPLATSEN

Det finns en massa med anknytningspunkter och en massa av erfarenheter från bankkrisen i Finland

Vi (jag en undersökande journalist) har undersökt och kan dokumentera en lång rad med direkt kriminella åtgärder som strider mot all etik moral och gällande lag såväl nationell som EU direktiv gjorda av Merita,  Merita Nordbanken och Nordea.

Vår uppfattning är att fingeravtryck har en benägenhet att återkomma och att brottslingar återvänder till brottsplatsen.

Det skulle förvåna mig mycket om inte de oegentligheter som gjorts i Finland skulle göras på nytt i Sverige.

Jag hittade er av en slump då jag surfade på nätet, och nu börjar klockan vara halv två på natten.

Jag hoppas att vi kan etablera ett samarbete.

Kjeld Möller
Esbo Finland

BANKERNA FÖLL PÅ EGET GREPP !

Svar till Per Fredö

Jag delar Per Fredös inställning att Sverige under de senaste 30 åren fört en felaktig ekonomisk politik.

Men när det gäller kommersiella företag som banker är, räcker det inte med att skylla på politiken, när man själv gör fel genom att låna ut för mycket pengar så att man inte längre har kvar någon kapitaltäckning.

Det var precis vad bankerna gjorde under det glada 80-talet. Man lånade ut mer pengar än man hade, så att den egna kapitaltäckningen blev lidande. Och såväl Gota Bank som den dåvarande Nordbanken var skyldiga att begära sig själva i konkurs den 1 februari 1990 !

Hittills har den svenska regeringen lyckats undgå statskonkurs genom att "stjäla" pengar från Sveriges pensionärer, och genom att tulla på kassareserverna i riksbanken ( senast tog man 20 miljarder ) för att klara den svenska budgeten.

Från pensionärerna har man hittills "stulit" 245 miljarder för att undvika statskonkurs ! Nu funderar man på fullt allvar att "stjäla" ytterligare 200 miljarder från pensionärerna ( beslut fattas före år 2004 ) !

Att allmänheten fortfarande litar på staten tycker jag är märkligt. Men orsaken är nog att invånarna i vårt land invaggats i en falsk trygghet, som inte längre finns !

Det är riktigt som Per Fredö hävdar att ett fåtal stora fastighetsbolag svarade för bankernas största förluster. Men dessa bolag räddades från konkurs av bankerna, som i stället valde att ta över dessa panter och i stället försätta mindre skötsamma fastighetsbolag och andra rörelsedrivande framtidsföretag i konkurs.

Någon blixtinsats från regeringen ser jag inte alls som nödvändig om regeringen krävt att bankerna följt banklagen genom att låta Gota Bank och Nordbanken gå i konkurs, när dom var skyldiga att göra detta.

I så fall skulle övriga banker räddats via nyemissioner som sedan skedde och den svenska bankkrisen skulle "bara" kostat 100 miljarder i stället för 1.000 miljarder !

Mats Lönnerblad

KOMMISSIONEN BORDE OCKSÅ UTREDA VILKA SOM BAR ANSVARET FÖR BANKKRISEN !

Svar till Stig Larsson

Torsdagen den 14.3. avgjordes vilken nivå utredningen om den svenska bankkrisen 1987 - 1993 kommer att få, genom votering i riksdagen.

Det blev inte en fullständig utredning, utan bara en utredning som inte kommer att ta upp regeringens, bankernas och domstolarnas ansvar för den största rättsskandalen i Sveriges historia !

Mats Lönnerblad

BANKAKUTENS KONSEKVENSER SAMT DESS BAKGRUND I ETT HISTORISKT PERSPEKTIV.

Svar till Mats Lönnerblad

Tack för ditt svar på dina frågor, som också såvitt jag kan förstå är en del av bakgrunden till Din artikel under Synpunkt i Svenskan.

Om man tar del av bankakuten i det historiska perspektivet så är det såvitt jag förstår även nödvändigt göra en analys av vad som ledda fram till bankfallisimanget.  Dit hör en 20-30-årig felaktig ekonomisk politik samt även bankernas agerande under 80-talet.

Statskonkurser har förekommit i flera fall, både i vårt land och i andra länder. Det kan även ha berott på dåliga internationella konjunkturer samt att stora koncernbolag misskötts. Vad som nu händer i USA är ett ex på detta och då måste det pareras, vilket kan ske affärsmässigt samt via en stark nationell samt internationell styrka.

Nåväl. Utan att ifrågasätta din beskrivning så ledde ändå inte det finansiella sammanbrottet till att allmänhetens förtroende allvarligt rubbades. Märkligt nog förlorade inte heller inlåningskunderna något till skillnad i Argentina . Men bankernas aktieägare fick även de ta stora förluster. Och i viss utsträckning hjälpte de "starkare" bankerna de svagare.

Men ändå, oavsett om din beskrivning av en del av förloppet med alla dess negativa konsekvenser, så är det svårt förstå att om inte statsmakterna ingripit resolut som räddare i nöden så skulle vi fått ett sammanbrott för enskilda institut och för HELA banksystemet . Om statens agerande då - oavsett skilda synpunkter om bakgrunden till krisen samt hur den sedan skulle hanteras så rådde bred politisk enighet.

Man får inte glömma bort att skuldstocken i HELA BANKSYSTEMET låg på drygt 1 800 miljarder att jämföra med att BNP då uppgick till 1 400 miljarder.

Det nödvändiga egna kapitalet på 8 procent låg tre banker under - Nordbanken, Första Sparbanken samt Gotabanken - och hade inte staten gått in skulle med säkerhet fler kommit.

Under 30-talsdepressionen gick 5 000 banker i konkurs i USA och centralbanken gick inte in med nödvändig likviditet. Världsdepression blev resultatet.

Att staten blev ägare av Nordbanken var olyckligt. Om det hade resulterat en fortsatt djup bankkris så skulle vi med statlig styrning, nota bene under socialdemokratisk ledning, en övergång till planekonomi - eller så definierat en parti-facklig styrning av svenskt bankväsende.

Utan den rekonstruktion som skedde så skulle svenska exportföretag ha lämnat landet hals över huvudet med ödesdigra konsekvenser för alla dess underleverantörer.

Vad jag försökte påvisa var att om banken A lånat ut t ex 2 milj kr till banken B och inte får pengarna tillbaka så har en finansiell förlust inträffat . Men har B köpt för 4 milj och måste sälja för 2 milj så har någon annan vunnit lika mycket . Ett slags pokerspel. Åtminstone alla reala förluster går inte förlorade - det mesta finns kvar även om bankerna - och även staten får kostnader och förlorar pengar.

Men Mats var det inte så att huvuddelen av bankernas förluster låg i fastigheter. Om staten som alternativ till sitt finansiella stöd till bankerna övertagit krediterna och panterna så hade staten i så fall stått där med ett enormt fastighetsbestånd, vilket även skattebetalarna fått stå för i det fallet. Men då hade bankerna fått tillbaka sina pengar och en annars skadlig konkurrensstyrning av politisk art hade inte behövt äga rum.

Men hur man nu ändå ser på den finansiella krisen och på bankakuten så krävdes en blixtinsats annars hade vi fått en långvård. Även om nu statsskuldens kostnader är ett allvarligt problem så är det ändå hanterbart. Som känt har man nu analyserat konsekvenserna av ett inträde i EMU och då gjort bedömningen att ett vidgat finansiellt sparande på 35-45 miljarder krävs. Vad är bäst? Via besparingar eller via en ekonomisk politik som stimulerar tillväxten och leder till en utvidgning och till en vinstökning i företagssektorn ?

Per Fredö

VIKTIGT  MED EN OBEROENDE KOMMISSION

Nu har riksdagen behandlat inlämnade motioner och lämnat bifall vad gäller bank- och finanskrisen 1987-1995.

Det gäller motionerna 2000/01:Fi712 Johan Lönnroth (V) Rolf Åbjörnsson (Kd) och Lena Ek (C) samt 2001/02:Fi275 Per Landgren och Kenth Skårvik (Kd, fp).

Med stort beklagande får man konstatera att motionen 2000/01:Fi709 Siw Persson och Kenth Skårvik (fp) avslagits av Finansutskottet. Det är ur moralisk synvinkel oerhört viktigt för förtroendet för våra riksdagsmän att frågan blir ordentligt utredd genom att tillsätta en oberoende kommission.

I SvD den 13 mars -02 skrev Mats Lönnerblad debattartikel om just detta ärende. Det är beundransvärt att Mats Lönnerblad, Lars Traneflykt, Gösta Johansson,  Hans Göran Björk m.fl samt Bankrättsföreningen, som driver denna debatt med sådan intensivitet som gjorts i media och Internet för allmän kännedom.

Vem skulle ha fört denna debatt vidare utan dessa personer?

Vi som blev drabbade har känt oss både frustrerade och kränkta och har stor tacksamhet för deras medverkan och till sist även till motionärerna inom Riksdagen som nu behandlat ärendet

Stig Larsson

HANS DALBORG TILLÄT STÖLDEN AV FÖRETAG OCH HAN UPPMANADE BANKENS LEDNING ATT LÄGGA BESLAG PÅ FÖRETAG SOM INTE PASSADE IN I NORDEAS PORTFÖLJ !

Svar till Stig Larsson

Självfallet är en bank enligt lag skyldig att ordentligt redovisa alla övervärdena vid en pantrealisation.

Men i hopp om att slippa ifrån detta besvär "överlät" Hans Dalborg företagen vidare till "skräpkreditföretaget" Securum som behöll övervärdena, i många av de bolag man orättfärdigt lade beslag på ! Detta var vad som hände Erik Penser.

Mats Lönnerblad

DE FÖRETAG SOM FICK SINA KREDITER UPPSAGDA OCH INTE PASSADE IN I KRISBANKERNAS "PORTFÖLJ"

Svar till Per Fredö

Det innebar också att krisbankerna, med Nordea i spetsen, helst valde ut företag där det fanns personlig borgen och stora övervärden i, som man ostraffat kunde lägga beslag på via sina "skräpkreditföretag" som Retriva och Securum.

I huvudsak var det mindre rörelsedrivande bolag och fastighetsbolag som drabbades.

Men även större företag som Nobelindustrier och Viking Line hotades. Nordea hävdade bla att Nobelindustrier var på obestånd när det i själva verket var den dåvarande Nordbanken som var skyldig att begära sig själv i konkurs. Viking Line fick sina krediter uppsagda bara för att den dåvarande styrelseledamoten Bernt Magnusson hellre ville gynna Silja Line där han också hade intressen.

Statistiken över det stora antalet förlorade arbetstillfällen och konkurser har jag hämtat från SCB.

De friska företagen såldes ofta vidare till nära kontakter, till dem som beslagtog tillgångarna, via bankernas "skräpkreditföretag". För dessa tjänster erhöll dessa tjänstemän också stora provisioner, ju snabbare de kunde likvidera bankernas kunder !

Och de nya ägarna gjorde stora vinster genom att antingen få köpa företagen för billigt eller genom att kunna sälja bolagen vidare med god förtjänst.

Den stora arbetslösheten uppstod genom att man också sade upp krediterna för många bolag som bara "slaktades", eftersom man inte kunde hitta tillräckligt kompetenta köpare, för att driva bolagen vidare.

Vad som skulle hänt med den svenska ekonomin om Gota Bank och den dåvarande Nordbanken begärt sig själva i konkurs, som de var skyldiga att göra, och man låtit bli att säga upp krediterna för friska företag är att bankkrisen "bara" skulle kostat 100 miljarder, i stället för som nu tusen miljarder, plus ränta på mellan 70 -80 miljarder per år !

Bara framtidsföretagen kan stå för den ökade ekonomiska tillväxten eftersom börsbolagen sålts ut eller flyttat utomlands.

Mats Lönnerblad

DU SKALL ICKE STJÄLA !

Du skall icke stjäla "2 Mos 20.15" är en lag som gällt som ett rättesnöre genom hela mänsklighetens historia. Vad är det för tid som vi lever i nu?

Gäller inte denna lag längre? Tydligen inte. Så länge denna lag tillämpades kunde var och en person känna sig trygg vad gällde sin egendom. I finanskrisens Sverige 1987 -1995 började man manipulera med denna lag och med ett avskräckande resultat som följd.

Lagen förmedlades till oss för 3500 år sedan och är glasklar i sin utformning. Vi som drabbades av krisen med godtyckliga pålagor känner oss både frustrerade och kränkta då vår egendom beslagtogs med olagliga metoder. När kommer en upprättelse? När kommer en kompensation?

När kan vi åter känna oss trygga mot övergrepp? När får vi riksdagsledamöter att åter tillämpa lagen?

Stig Larsson

LÖNNERBLAD - VILKA VAR DE ?

Det är beundransvärt att du driver denna debatt.

Några frågor:

1. Kan du redovisa vilken typ av "friska" företag, som fick sina kredit uppsagda och som därför fick gå i konkurs? Små-medel-stora företag ? Har en sådan studie gjorts?

2. Dina beräkningar över förlorade arbetstillfällen - hur tillförlitlig är den? Vilka statistiska uppgifter finns att tillgå bl a mot bakgrund av att konkurser, nyföretagande, fusioner, strukturförändringar o dyl är något normalt?

3. Har de utslagna företagen kunnat rekonstrueras t ex därför att de hade tillgång till kompetens av olika slag , möjligheter "återköpa" fastigheter samt maskiner och även hade tillgång till marknader ? Har även, vilken olycka, staten deltagit i detta ?

4. I vilken utsträckning övertog andra företag de tidigare "friska " företagens reala tillgångar samt lyckades på det sättet åtminstone i viss utsträckning fortsätta driften ?

5. Att här finns en finansrättslig konflikt, där företagarna känner sig trakasserade - samt berövade sin förmögenhet och sitt livsverk - är klart . En helt naturlig reaktion . Men samtidigt Mats, vad skulle ha hänt med svensk ekonomi om nästintill hela det finansiella systemet inte snabbt hade kunnat rekonstrueras ? Den skribent som menade att bankakuten medförde införande av planekonomi har enligt min mening gått för långt - däremot skulle vi ha fått det om bankerna och andra finansinstitut helt slagits ut. Vad skulle t ex då ha hänt med pensionsfonderna ? Redan då skulle väl ATP ha havererat - eller hur ?

6 . Samtidigt, den enorma statsskulden, som närmast är ett arv från finanskrisens dagar, kan ju inte gärna bantas med mindre än att vi får en kraftigt ökad ekonomisk tillväxt samt använder en del av dessa resurser till sådant som ökat privat och finansiellt sparande. Likaså till en rekonstruktion samt bantning av den offentliga sektorn, vilket är nödvändigt om statsskuldens ska kunna bantas och därmed kostnaderna för den .
Men det avgörande är ändå en sådan ekonomisk politik att företagen kan växa igen - och att det sker inom alla de sektorer där vårt land ännu har konkurrensfördelar.

Per Fredö

ÄR NORDEA ETT SVENSKT ENRON ?

Hans Dalborg – Arthur Andersens roll och underliggande dokumentation måste offentliggöras så att ingen onödig skugga faller på informations- bäraren p g a total brist på offentlig information!

Regeringen har under två tillfällen, den 30 september 1993 och den 24 mars 1994 , informerat Riksdagen om skrivelser om det statliga bankstödet.

I det uppdrag som Regeringen den 14 juli 1994 gav åt Bankstödsnämnden, resulterade i rapporten ”Erfarenheter av bankkrisen” som avlämnades av Hans Jacobson och Gunilla Wikman den 17 oktober 1994.

Redan i början av rapporten noteras brister i bankernas riskkontrollsystem.

Rapporten om bankernas interna kontrollsystem har utförts av Arthur Andersen & Co.

Bland de områden som penetrerades var bl a, organisationens inriktning och kompetens, effektivitet och prissättning i kreditprocessen, effektivitet i central och regional organisation, struktur och produktivitet i kontorsnätet, nuvarande hantering av problemengagemang och brister såsom,

• inga krav på affärsmässig styrning,
• brister i information,
• brister i kontroll av verksamheten,
• bristfällig information till styrelserna för att fatta korrekta beslut,
• avsaknad av instruktioner,
• helhetsbegrepp om det totala engagemanget, intressegemenskap och
  koncerntillhörighet har saknats,
• brister i kreditbedömningen, ekonomisystemen, kreditanalys och kontroll.

Bankkrisen har allvarligt förvärrats av en bristfällig kontroll och styrning i bankerna 

Jag är övertygad om att samtliga Riksdagsledamöternas delar mina åsikter att "bankkrisen måste utredas" och allt informationsmaterial måste offentliggöras för att undvika att vi försenas i inträdet i kunskapsepoken.

Avslutningsvis med hänsyn till omföringen av Pensers tillgångar där man i den hemliga rapporten 920508 angivet, förs över till Securum 911231, netto 8 miljarder i oreglerade fordringar, netto 2,5 miljarder i mjuka lån och netto i Pantaktier 6,5 miljarder.

Alla inser att här är bl. a. en av uppgifterna till en fördjupad inblick och då med hänsyn till, enahandsengagemangen, kapitaltäckningsrapporterna, dödsskalle- listorna och varför man fick så bråttom att stoppa marknadsbevis/företagscertifikat.

Med vänlig hälsning och med förhoppning att Hans Dalborg lär sig kommunicera.

Lars Traneflykt

NORDEA FÅR SVIDANDE KRITIK AV FINANSINSPEKTIONEN  !

I sitt svar på mitt inlägg i Expressen ( 25/1 ) om att Nordea borde lära sin läxa, apropå det elände som banken ställde till med under den svenska finanskrisen 1987 - 1993, svarar Nordeas informationschef Ann-Leena Mikiver ( 6/2 ), att de anklagelser som jag riktar mot Nordea saknar grund.

Ann-Leena Mikiver anser dessutom att vad jag skriver "mest är att likna vid smutskastning" som är svårt att bemöta på ett seriöst sätt och hänvisar mig vidare till Finansinspektionen, för att se om man där håller med om vad jag har att anföra.

Som arbetande ordförande i de båda ideella organisationerna Bankrättsföreningen och Sveriges Bankkunders Riksförbund, som är de bägge största oberoende organisationerna som företräder bankkundernas intressen, kan jag försäkra Ann-Leena att jag inte sitter och "hittar på något", för att sedan ha någonting att skriva om.

I fallet med den kvinnliga mäklaren, följde jag därför rådet från Nordeas informationschef. Jag tog kontakt med Finansinspektionen, där jag talade med en tjänsteman som hänvisade mig till Finansinspektionens egna utredningar från den 12.8. 1999, om Nordeas handläggning kring detta ärende. I sin utförliga rapport riktar Finansinspektionen svidande kritik mot Nordea som bl a undertecknats av Finansinspektionens generalsekreterare Claes Norgren och konstaterar han konstaterar i sin sammanfattning "att banken brutit mot flera för en sund värdepappersrörelse grundläggande principer."

"Nordea tar som kreditgivare självklart sitt ansvar för att hjälpa sina kunder" skriver Ann-Leena Mikiver vidare i sitt debattinlägg. Kring denna punkt är jag inte heller överens med henne. Mer än 80% av alla de anmälningar som jag får in från desperata och missnöjda bankkunder mot bankerna, riktar sig mot Nordeas sätt att behandla sina egna kunder !

Bankkunderna reagerar både över de otydliga avtalsvillkor som banken tillämpar och för sättet att "skruva upp både avgifter och räntor", vilket gör att såväl konsumenter som småföretagare känner sig lurade, när dom granskar avtalsvillkoren närmare !

I dessa fall är jag inte heller inte ensam om att kritisera Nordea. En dom i Stockholms tingsrätt i ett nyss avslutat pilotmål, visar hur Nordea lurade småföretag genom att ta ut för hög ränta., vilket skett genom att höja räntan i överkant vid ränteuppgång, och sänka den med "eftersläpning" när räntan går ner.

Ett annat fall som rör "ränteskruvning" mot Nordea har också nyligen avgjorts i Svea Hovrätt. I det fallet vann också kunden mot banken. Bara i Stockholms tingsrätt väntar för närvarande 40-50 liknande fall där Nordea är inblandad !

Det kapitaltillskott som skattebetalarna på över 40 miljarder som skattebetalarna tvingats betala in till Nordea är fortfarande inte återbetalt. Kapitaltillskott till bolag återbetalas normalt inte genom "aktieutdelningar och kvarvarande aktieinnehav" som Ann-Leena Mikiver påstår i sitt inlägg.

Vore det så lätt för bolag att låna pengar skulle Sverige snart vara i statskonkurs !

Mats Lönnerblad

RÄTTSSTAT I UPPLÖSNING !

Svar till Stig Larsson

Nya numret av DSM som nyss utkommit, tar upp problemet med våra svenska politiska domstolar som numera vare sig bryr sig om att följa EG-rätten eller Europakonventionen, som Sverige förpliktade sig att följa när vi blev medlemmar i den Europeiska Unionen !

I stället för att döma efter lagboken, dömer svenska domare fortfarande efter lagarnas politiska förarbeten, som inte längre gäller.

En intervju i samma tidning med en av Sveriges främsta jurister, tar också upp problemet hur Sverige lyckas undvika att mål som handläggs av Europadomstolen inte får prövningstillstånd, trots skyldigheten den skyldighet som åligger Europadomstolen att ta upp mål där grova rättegångsfel begåtts.

Mats Lönnerblad

HANS DALBORG - KONSOLIDERAD KAPITALTÄCKNING 1988 - 1993, DAGS ATT DETALJGRANSKA POSTERNA !

 – vilken konkurrens fanns det egentligen mellan de olika certifikatprogrammen ?

I årsredovisningen per 1994 ges en god inblick i upplåningen avseende de större dotterbolagen. Nordbanken Finans sköter en del av upplåningen via certifikatmarknaden och programmet uppgår till 8 miljarder.

Nordbanken Hypotek och Kredit hade finansierade sig dels via obligationsupplåning, 63,1 miljarder och dels certifikatupplåning 12,2 miljarder.

Några år senare (960623) kunde vi läsa en intervju i Svenska Dagbladet av Anna Körnung med ordföranden i Bankstödsnämnden Odd Engström (framtill 20 mars 1994), gav sin syn på bankhistorien, bl a utdrag  ”och satte vi ner fötterna fel kunde kapitalförstöringen i bankerna blivit oerhörd” vidare längre fram i intervjun får man en inblick, något han dock snabbt fick klart för sig var hur illa skötta bankerna var, ”vi konstaterade att vi behövde hundra man bara för att ta reda på hur det såg ut i böckerna, för det visste inte bankerna själva”.

Avslutningen på intervjun är ”mycket av den vrede som bankkrisen byggde upp finns ännu kvar oförlöst”

Den 28 oktober 1992 ca sex månader efter Nordbankens centrala lednings rapport lämnade Bo Fridman, följande slutsats;

 ”efter de åtgärder som vidtagits av Nordbanken för att avskilja nödlidande engagemang mm och överföra dessa till Securum och efter den granskning jag utfört har jag ej funnit de riktlinjer som angivits i riksdagsbeslutet enligt lydelsen i propositionen har frångåtts. Således står enligt min uppfattning de vidtagna åtgärderna i överensstämmelse med riksdagsbeslutet”.

Den riskvägda balansomslutningen minskade från 228 miljarder kronor 1991 till pro forma 210 miljarder 1992. Samtidigt reducerades det synliga egna kapitalet från 12,9 miljarder till 11,9 miljarder. Dagen efter beslutar Regeringen tillskjuta 10 miljarder till banken.

1992 års bokslut anger bl a aktieägartillskottet på 10 miljarder och presenterar en kapitalbas på 18,7 Miljarder, riskvägd balansomslutning på 229,7 miljarder och en kapitaltäckningsgrad på 8,2%. Med ovanstående uppgifter skulle Nordbankens kapitaltäckningsgrad vara före aktieägartillskottet ca 3,7%.

Hans Dalborg, offentliggör innan Penser-målet avslutats, kapitaltäcknings- rapporterna, enahandsengagemangen, dödsskallelistorna och skälen till varför man fick så bråttom att lösa in alla företagscertifikat.

Med vänlig hälsning och med förhoppning att Hans Dalborg lär sig kommunicera.

Lars Traneflykt

NORDEAS REDOVISADE FÖRLUSTER 1990 STÄMMER INTE MED VERKLIGHETEN !

Svar till Lars Traneflykt

Det visste Hans Dalborg om redan när han tillträdde som VD i banken. Det vet också medlemmarna i bankstödsnämnden om som tagit del av alla bankens hemligstämplade rapporter.

Men i stället för att lägga alla korten på bordet genom att redovisa Nordeas verkliga förluster valde banken att fortsätta verksamheten, trots att han visste om att banken var skyldig att begära sig själv i konkurs redan den 1 februari 1990 !

Mats Lönnerblad

DE GLÖMDA KRISERNA

Lars Traneflykt skriver i ett av sina tidigare inlägg att finanskrisen 87-93 hade sin upprinnelse i en finansiell kris och en systemkris.

Jag skulle vilja tillägga ytterliggare orsaker. Bl a en i allra högsta grad "Rättsäkerhetskris" där våra domstolar, Finansinspektionen, Bankinspektionen, Justitiekanslern (JK) samt justitieministern inte har ingripit, då grova överträdelser har begåtts.

Lägg därtill ytterligare en viktig fråga som tillkommit, en "Förtroendekris". Det är rent märkligt att inte någon riksdagsledamot kunnat öppet i radio, press och TV yttra sig i ärendet. När inte så skett är det fråga om ett saknat förtroende. Behöver vi sådana ledamöter i Sveriges Riksdag?

Stig Larsson

REGERING OCH RIKSDAG MÅSTE STÖDJA SVENSKA ENTREPRE- NÖRERS DRIVKRAFT !

Svar till Lars Göran Nilsson

Inte göra tvärtom som f d "bankministern" Bo Lundgren och Persson & Co i "Bankstödsnämnden" gjorde under den svenska bankkrisen 1987 - 1993 !

Därför fortsätter företagsflykten från Sverige med oförminskad kraft och Sverige riskerar att gå i statskonkurs om ingenting snart görs för att behålla och utveckla företagsamheten i Sverige !

Mats Lönnerblad

HANS DALBORG - EN FÖRDJUPAD FÖRKLARING

till varje enskild post i rapport 2826/92 annars är ett scenario att man i framtiden gör en ledarskapsanalys med risk för tempoförlust i vår dynamik och välfärdsutveckling!

Nordbanken redovisar 1990 års kreditförluster och där bedöms ca 851 Mkr ( 39%) som konstaterade. 1 januari 1991, ny skattebestämmelse, ”obeskattade reserver skall i sin helhet återföras till beskattning vid 1991 års bokslut”. 1 juni 1992 beslutar Riksdagen en ny alternativ skatteregel, vilket innebär att bankerna får uppskov med beskattningen och de obeskattade reserverna upplöses med 25% per år.

Tio dagar senare beslutar man om rekonstruktion av Nordbanken inom en ram på 20 miljarder. Några år tidigare meddelade den fd riksbankschefen Lars Wohlin att p g a de nya kapitalkraven slår de på två sätt, dels för att man måste stärka kapitalet i det enskilda bostadsinstitutet för att det skall klara sitt individuella kapitalkrav och dels att man måste klara kapitalkraven på konsoliderad bas för koncernen.

Nordbankens kreditförluster perioden 1990-1994 uppgår till 40.363 Mkr och där 1991-1992 svarar för 29.722 Mkr( 74%). I rapport 2826/92 redovisar revisorerna att de oreglerade fordringarna är 19.300 Mkr ( befarade förluster 9.900 Mkr (51%)) en ökning med 10.400 Mkr. Räntenettot samma period 1990-1994 var 45.376 Mkr (1991-1992, 15.564 Mkr ( 34%). Det (2826/92) pessimistiska scenariot 1992-1994 är kreditförlusterna 22.955 Mkr, räntenettot samma period 24.935 Mkr och mjuka krediter perioden 1991-1994 37.622 Mkr.

Revisorerna anger att man noterat att faktisk utveckling avseende kreditförluster första tertialet 1992 är väsentligt sämre jämfört med rekonstruktionsförslagets pessimistiska alternativ.

18 oktober 1991 medger GD Anders Sahlén att det behövs en helt annan insyn i banksystemet och tjugo månader senare juni 1993 i Affärsvärlden medger GD Anders Sahlén, Finansinspektionen, att det är först nu man får möjlighet att göra avancerade analyser av exempelvis portföljrisker.

I Datavärlden (1993) medger Du att Ni skall skapa system för att göra branschanalyser och med tillägget ”vad händer om inflationen blir 2 %”.

Hans Dalborg offentliggör innan Penser-målet avslutats, kapitaltäckningsrapporterna, enahandsengagemangen, dödsskallelistorna och skälen till varför man fick så bråttom att lösa in alla företagscertifikat.

Med vänlig hälsning och med förhoppning att Hans Dalborg lär sig kommunicera.

Lars Traneflykt

DEN FINANSIELLA MARDRÖMMEN FÖR SVERIGE FORTSÄTTER,
VILKET INNEBÄR ATT HELA LANDET KAN GÅ I STATSKONKURS

Svar till Lars Traneflykt

Det är följderna av att 60.000 skötsamma företagare som fick alla sina krediter uppsagda och sina tillgångar beslagtagna under bankkrisen, som gör att Sverige riskerar att gå i statskonkurs.

Och Hans Dalborg avger fortfarande ingen som helst förklaring till till varför han och hans kollegor agerade på ett rättsvidrigt sätt under bankkrisen !

I sitt senaste inlägg, har Lars Traneflykt tydligt angivit de direktiv som gäller för Sveriges del när det gäller bankernas kapitaltäckning, som Nordea aldrig brydde sig om att följa när Dalborg tillträdde som VD i banken.

Mina frågor till Hans Dalborg är enkla. Varför följde Nordea vare sig kapitaltäckningskraven eller de regler som gällde för enahandsengagemang i Nordea ?

Och hur kom det sig att Nordea lät bli att begära sig i konkurs, då banken redan var på obestånd, långt innan riksdagen beviljade amnesti för de svenska bankerna ?

Mats Lönnerblad

POLITIKERNA SATTE DEMOKRATIN UR SPEL !

när dem tillätt krisbankerna att säga upp krediterna för friska framtids företag under bankkrisen 1987-1993.

Följderna för Sveriges del blev katastrofala ! 60.000 friska företag som försvunnit kommer inte tillbaka ! Statsskulden som blev följden av bankkrisen, på 1 tusen miljarder är fortfarande inte betalt!

När tänker politikerna börja göra rätt för sig, genom att återupprätta hedern för alla de företag som oförskyllt drabbades ?

Lars Göran Nilsson

NORDEA KOMMER ATT STÄLLAS TILL ANSVAR FÖR ATT MAN KRÄNKER ANSTÄLLDA OCH KUNDER !

Svar till Lars Göran Nilsson

Stämning är redan inlämnad från en av de bankkunder som drabbats av Nordeas "svarta lista". För närvarande hjälps därför handläggaren i domstolen och försvaret åt, för att försöka förhindra inlämnade editionsförelägganden som skall avslöja de brott som banken begått !

Nordea har tidigare granskats av Datainspektionen ( DI ) efter Bankrättsföreningens avslöjande om bankens register, som dock inte lämnats över till åklagare trots att Nordea medgivit för DI att man lämnat ut uppgifter, om både sina anställda och kunder !

Datainspektionen reagerade pliktskyldigast, men har inte vidtagit några åtgärder mot Nordea för att banken förtalar sina kunder, DI valde i stället att åtala Bankrättsföreningens webbmaster Börje Ramsbro för att vi avslöjar bankernas oegentligheter ! Bankrättsföreningens webbmaster Börje Ramsbro blev först fälld, i såväl tingsrätt som hovrätt.

Bankrättsföreningen hade gått vidare till Europadomstolen i denna viktiga fråga om rätten till yttrandefrihet, om inte Högsta domstolen till sist gett oss rätt i sakfrågan.

Enligt Suzanne Wennberg, professor i straffrätt, betyder det faktum att registret bara används internt inte att banken inte kan slippa undan åtal.

Hittills handläggs ärendet som tvistemål eftersom domstol, polis och åklagare hittills hjälpts åt för att skydda banken, från de allvarliga brott som såväl ledningen som styrelsen i banken bevisligen gjort sig skyldiga till.

Mats Lönnerblad

HANS DALBORG - FÖR ATT DÖLJA ETT ENAHANDSENGAGEMANG SÄNKS SVERIGES VÄLFÄRD !

Jag tar givetvis till mig Ulla Reinius Stålbadet, och försöker förstå den känsla Du hade av som beskrivs krigstillstånd, finansiell mardröm och att hålla stridsmoralen uppe under hot om massaker.

Vi börjar med kapitaltäckningsfrågorna, där vi har följande direktiv som är bindande och att ta hänsyn till 89/299/EEC, 91/633/EEC, 92/16/EEC, 89/647/EEC.

Direktiv 89/299 EEC överensstämmer med Basel-kommitténs regler för internationellt verksamma banker och som antogs av den så kallade 10-gruppen. Vidare får man information om att i direktiv 89/647/EEC , att det är viktigt att banken har en tillfredsställande soliditet.

Här är det en av de viktigaste uppgifterna att tillsynsmyndigheten, dåvarande Bankinspektionen, övervakar att bankerna har en betryggande soliditet. Vidare om man går in i direktiven vad man kallar stora engagemang så bedöms de till 10% av kapitalbasen och den totala summan av stora exponeringar får inte överstiga 8 gånger kapitalbasen.

Med ovanstående och med inblick i Stålbadet av Ulla Reinius på sidan 274 framgår att Erik Penser var den största ägaren till Nordbanken och som lånat ut 11,4 miljarder till Penser-Gruppen ungefär lika mycket som bankens eget kapital.

Om vi använder Ullas information som är erhållen från Nordbanken så är gränsen på enahandsengagemanget 1.140 Mkr och om vi då beaktar att max antal stora engagemang får vara 8 gånger, så passerade Penser-Gruppens engagemang enskilt med att det var 10.260 Mkr över gränsen, men även totalt för hela Nordbanken med 2.280 Mkr mer än vad man får ha totalt.

Hans Dalborg det råder inget tvivel om att Erik Penser fick lämna från sig Nobel dels p g a att banken inte klarade kapitaltäckningsraden men även att det passerade alla gränser som avser enahandsengagemangen.

Förklara nu skillnaden varför man skulle lämna konsolideringsgaranti till Gamlestaden när Nordbanken inte lämnade konsolideringsgaranti till alla sina kunder och först och främst de som man inte räknade som sina kärnkunder?

Hans Dalborg offentliggör, innan Penser-målet avslutats, kapitaltäcknings- rapporterna, enahandsengagemangen, dödsskallelistorna och skälen till varför man fick så bråttom att lösa in alla företagscertifikat.

Med vänlig hälsning och med förhoppning att Hans Dalborg lär sig kommunicera.

Lars Traneflykt

PENSERPROCESSEN INLEDDES I SVEA HOVRÄTT DEN 18 FEBRUARI

Svar till Lars Traneflykt

Nordeas största vinst i samband med den svenska bankkrisen 1987 - 1993
utgjordes av Erik Pensers aktier i Nobelindustrier, som Nordea olagligen
lade beslag på, efter att bland annat påstått att Nobelindustrier var på
fallrepet, när det i stället var Nordea som var skyldig att begära sig själv
i konkurs.

Samtidigt köpte Jacob Palmstierna personligen 10.000 optioner i Nobel !

Att de olika beskeden om graden av Nordeas obeståndssituation varierade
månad från månad, som Lars Traneflykt beskriver i sitt inlägg, beror på att
Hans Dalborg aldrig gjorde någon riktig balansräkning i bolaget, som han var
skyldig att göra, redan när han tillträdde som ny VD i Nordea.

Mats Lönnerblad

HANS DALBORG - DAGS ATT ÅTERLÄMNA NOBEL TILL DESS RÄTTA ÄGARE ERIK PENSER !

I SvD, 23 december 1993 gav en god inblick i att man behöver 10 procent av aktierna för att väcka talan.

Din kollega Sven-Åke Johansson blev intervjuad i Dagens Industri, 5 mars 1992, det var inget vidare facit över Nordbankens kreditförluster 10.491 Mkr.

Sven-Åke lugnar DI:s reporter med att ”vi räknar i varje fall inte med att göra kreditförluster på 10,5 miljarder innevarande år. Tio månader senare får vi svaret förlusterna blev ca 100% högre, 19.231 Mkr.

Hur kan det då vara att beskeden kan ändras så från år till år, låt oss gå fram till DN 29 oktober 1993, ”Staten kräver skadestånd” – dåvarande styrelsen för Nordbanken brast i ansvar.

”Regeringen kräver skadestånd av Nordbanken för vissa av de personer som ingick i dess styrelse 1990. Enligt skatteminister Bo Lundgren har regeringen funnit att den dåvarande bankstyrelsen brustit i ansvar när det gäller kreditgivningen”

Enligt regeringen var bristerna så stora i Nordbankens tillsyn av kreditgivningen att styrelsen inte tog sitt ansvar.

Annat som brustit är kontrollen av den gemensamma kreditgivningen till företag inom samma grupp. Exempelvis gavs kredit till ett flertal av Pensersfärens företag utan samordning. Totalt rörde det sig om drygt 11 miljarder kronor, av Nordbankens totala kapital på 20 miljarder säger Hans Jacobson, rättschef på Finansdepartementet.

Kreditgivningen har till stor del skett i strid med bankens egen kreditinstruktion och mot bestämmelser i bankrörelselagen.

Brister i kredithanteringen, införandet av nytt riskklassystem för krediter, sammanställning över kreditexponeringen på fastighetssidan.

Artikeln avslutas med att Skatteminister Bo Lundgren har nog en ärlig vilja att gå till botten med vad som hände under 80-talets finansyra.

Hans Dalborg visar det sig att Nobel-/Gamlestaden överföringen enbart är för att enahandsengagemanget var för stort och att Nordbankens kapitaltäckningsgrad var hotad på grund av olönsamma företagscertifikat/marknadsbevis så är det hög tid att återlämna Nobel till dess rätta ägare Erik Penser.

Hans Dalborg offentliggör innan Penser-målet avslutats, kapitaltäcknings- rapporterna, enahandsengagemangen, dödsskallelistorna och skälen till varför man fick så bråttom att lösa in alla företagscertifikat.

Med vänlig hälsning och med förhoppning att Hans Dalborg lär sig kommunicera.

Lars Traneflykt

VAD HÄNDER MED NORDEAS DÖDSKALLELISTOR  ?

Borde inte banken stämmas för att den förtalar sina anställda och kunder ?

Hur kan det komma sig att dessa listor fortfarande får cirkulera fritt , när listorna i klara ordalag fördömts av såväl Regeringsrätt som Europaparlamentets talman !

Lars Göran Nilsson

NORDEAS TIDIGARE OBESTÅNDSSITUATION ÄR FORTFARANDE INTE ORDENTLIGT UTREDD !

Svar till Lars Traneflykt

Vad som nu krävs är att man gör en ordentlig analys av Nordeas (Nordbankens) räkenskaper åren 1987 - 1993, där man går igenom samtliga större engagemang och jämför med de faktiska utfallen.

Först därefter kan man slå fast när bankens egentliga obeståndssituation inträffade. Att Nordea redan var på obestånd den 1 februari 1990 är redan klarlagt, eftersom såväl kapitaltäckning som enahandsengagemangen vid denna tidpunkt visar att banken, redan då var skyldig att begära sig i konkurs.

Att Nordea aldrig brytt sig om att redovisa sina verkliga resultat under bankkrisen beror nog bara på att man fortfarande försöker fria ledningen från allt ansvar !

Mats Lönnerblad

HITTILLS HAR 245 MILJARDER AV PENSIONÄRERNAS PENGAR GÅTT UPP I RÖK !

Svar till Lars Göran Nilsson

Det är blodspengar som den svenska regeringen hittills "stulit" från sveriges pensionärer för att betala räntan på statsskulden.

Men en genomsnittlig svensk löntagare har dessutom förlorat nästan 20.000 kronor på att premiepensionspengarna under fem år "lånades" av staten till låg ränta.

Dessutom har man sänkt basbeloppet så att en av de största pensionärsorganisationerna ( Sveriges pensionärsförbund ) känt sig tvingad att processa mot staten för att få tillbaka pengarna !

Mats Lönnerblad

HANS DALBORG - APROPÅ ATT SÄTTA KUNDEN I CENTRUM OCH FÖRSÄKRA SIG OM BANKENS KONSOLIDERINGSGRAD !

SOU 2000:11, ”Finanssektorns framtid”, ”Kostnad för personal i procent av bruttoinkomsten för banker i några OECD-länder perioden 1985-1989”

Sverige unikt jämfört med våra Nordiska vänner, som i genomsnitt hade på 38% - 66% högre kostnad för personalen. I jämförelse med andra länder var Sveriges kostnad lägst. I SDS, 8 december 1989 görs en jämförelse i samband med PK-Bankens förvärv av Nordbanken och då man får ut bl a att per anställd, hanterar en person i Nordbanken en volym på 55 Mkr, i Danske Bank 22 Mkr, i UniBank 18 Mkr och i Föreningsbanken Finland 18 Mkr.

Hur kan det då vara att Nordbanken per anställd gör tre gånger så mycket mer än t.ex UniBank i Danmark och Foreningsbanken (Merita) i Finland?

Är vi i Sverige mycket effektiva att ta in information, kommunicera och handlägga ärenden eller är det något annat, t. ex enbart jakten på högsta möjliga I/K-relation , Räntabilitet och att maximalt utnyttja Kapitalbasen, (PK-Banken/Nordbanken 1989 99%) och därmed missa kvalitetsbegreppet t.ex. inte ha kontroll på säkerhetsregistrering.
 
I SDS 22 december 1990 ger Tony Hagström sin bild av det samtal han haft kvällen innan med Rune Barnéus angående Bankinspektionens rapport 901121. Rapporten är hemlig men gick ut på att den ordning och disciplin som krävs avseende kreditgivning inte utfördes.

Tony Hagström försvarar sig med att revisorerna inte slagit larm om det är samma revisorer som utförde 2826/92 är obekant eftersom rapporten är hemlig. I Dagens Industri 14 dagar tidigare går att läsa, Christer Ragnar, VD för Nordbankens företagsdivision meddelar att det blir dyrare och svårare att låna, nya förlagslån behövs p g a kapitalbasen, minska utlåningen och att våra stamkunder kommer inte att påverkas.

På uppdrag av Hans Dalborgs ”brevet” så var det trångt i kärnkunds- bedömningen, 2 av 10 eller av 3.100 engagemang så fick 2.500 lämna Nordbanken.

Hans Dalborg offentliggör innan Penser-målet hinner avslutas i Svea Hovrätt, kapitaltäckningsrapporterna, enahandsengagemangen, dödsskallelistorna och skälen till varför man fick så bråttom att lösa in alla  företags - certifikat.

Med vänlig hälsning och med förhoppning att Hans Dalborg lär sig kommunicera.

Lars Traneflykt

HUR GÖR SVERIGE FÖR ATT UNDVIKA STATSKONKURS ?

Den svenska statsskulden är en bra bit över 1000 miljarder kronor, som fortfarande inte har betalats tillbaka !

Varifrån kommer pengarna för att kunna betala räntan på denna astronomiska statsskuld varje år ?

Lars Göran Nilsson

REGERING OCH RIKSDAG MÅSTE STÖDJA SVENSKA ENTREPRE- NÖRERS DRIVKRAfT !

Svar till Lars Göran Nilsson

Inte göra tvärtom som f d "bankministern" Bo Lundgren och Persson & Co i "Bankstödsnämnden" gjorde under den svenska bankkrisen 1987 - 1993 !

Därför fortsätter företagsflykten från Sverige med oförminiskad kraft och Sverige riskerar att gå i statskonkurs om ingenting snart görs för att behålla och utveckla företagsamheten i Sverige !

Mats Lönnerblad

NORDEA ANVÄNDE "GLÄDJEKALKYLER" FÖR VÄRDERING
AV FASTIGHETER UNDER DEN SVENSKA BANKKRISEN !

Svar till Lars Traneflykt

Hur kunde Nordea annars låna ut pengar till ett fåtal stora fastighetsbolag, som uppvisade en negativ direktavkastning på alla fastigheter ?

Det var Nordeas tidigare felaktiga värderingar av fastigheter som fick Finansinspektionen att förändra hela värderingssystemet för fastigheter.

Det gjorde saken ännu värre eftersom direktivet från Finansinspektionen FFFS 1991:10 innebar att Sverige i stället drabbades av planekonomi inom fastighetssektorn, vilket krisbankerna utnyttjade för att säga upp krediterna för skötsamma fastighetsägare, och samtidigt lägga beslag på alla tillgångar !

Mats Lönnerblad

POLITIKERNA SATTE DEMOKRATIN UR SPEL !

när dem tillätt krisbankerna att säga upp krediterna för friska framtids företag under bankkrisen 1987-1993.

Följderna för Sveriges del blev katastrofala ! 60.000 friska företag som försvunnit kommer inte tillbaka ! statsskulden som blev följden av bankkrisen , på 1 tusen miljarder är fortfarande inte betalt!

När tänker politikerna börja göra rätt för sig , genom att återupprätta hedern för alla de företag som oförskyllt drabbades ?

Lars Göran Nilsson

HANS DALBORG - HUR KAN VÄRDEN VARA OLIKA BEROENDE PÅ VILKEN LEDNING SOM AGERAR ?

I årsredovisningen 1991, första stycket ” står ett besvikelsens år och att kreditförlusterna berodde på alltför stora riskexponeringar i fastighetsrelaterade krediter och det rör sig om ett tiotal engagemang.

Jämfört med tidigare ett 20-tal enahandsengagemang blir genomsnittet 5.000 Mkr, ca 500% mer än rekommendationer från Bankinspektionen.

Värden i de begränsade uppgifter som finns i 2826/92, fri för insyn 1998, en av punkterna fordrar detaljstudium; ”svår värderingsproblematik och med hänsyn till de enskilda kunderna gör att omstruktureringen kommer att genomföras utan den informationsskyldighet ett marknadsnoterat bolag har”.

Du som mångårig försäkringsman är bl a en intressant fråga hur värderade Ni fastigheter och företagsförsäkringar under slutet av 80-talet, var det eventuellt hälften av de värden som bankvärlden använde sig av?

En annan fråga är aktier när det gäller internationella koncerner, hade Ni olika värden beroende på om koncernen hade den mesta exponeringen av finansiering i ett land eller räknade Ni rent generellt om värden vid en fungerande kreditmarknad?

Aktieägarna i Kema Nobel AB erhöll ett väldokumenterat erbjudande av AB Bofors Oktober 1984. Prospektet var på 100 sidor. I den dokumentation som Era revisorer erhöll inför rapport 2826/92 saknar jag bl a dokumentationen gällande PK-Bankens förvärv av Nordbanken.

Använder vi historiken före din ledarskapsperiod och skulle ”kalla” tidigare ledarskap för problem så innebar strukturaffären som Christer Zetterberg genomförde avseende Carnegie ett problem, ett annat problem var, Tony Hagström och Rune Barnéus kontantaffären, när man köpte Nordbanken för 5.600 Mkr.

Dock för ty får man inte underskatta varken Christer Zetterberg som gick vidare inom bilindustrin till P G Gyllenhammar och att Rune Barnéus var en erkänt duktig bankman och hade gått i ”en god skola” hos Lars-Erik Thunholm och som specialist på bankfusioner var det inte konstigt att Runes erfarenheter med kunskaper i fusionen med SEB, Postbanken och Kreditbanken och Sundsvallsbanken och Uplandsbanken som bekant blev Nordbanken.

Hans Dalborg offentliggör, innan Penser-målet avslutats, kapitaltäckningsrapporterna, enahandsengagemangen, dödsskallelistorna och skälen till varför man fick så bråttom att lösa in alla företagscertifikat.

Med vänlig hälsning och med förhoppning att Hans Dalborg lär sig kommunicera.

Lars Traneflykt

STYRNING FRÅN STATEN SAKNAS

Svar till Lars Göran Nilsson

Det verkar på mig som Staten tillåter att Nordea förblir Hans Dalborgs lilla "lekstuga".

Hur kan man annars förklara, att svenska staten som huvudman för banken inte reagerar, när Nordea utan någon urskillnad säger upp krediter för sina kunder.

Eller när Nordea expanderar med hjälp av statens pengar, i stället för att göra rätt för sig mot de alla de bankkunder, som banken krossat alldeles i onödan !

Mats Lönnerblad

VITTNESMÅLEN I MÅLET MOT NORDBANKEN-MÄKLAREN OCH PENSERMÅLET BORDE GRANSKAS AV POLIS OCH ÅKLAGARE !

Svar till Lars Traneflykt

Eftersom Nordbankens vittnen, såväl i pressen som i domstolen redan vittnat falskt i Pensermålet, till förmån för Nordea Bank borde dessa vittnesmål granskas av polis och åklagare innan tvistemålet började att prövas i Svea Hovrätt, med början den 18 februari.

Detta gäller även i målet mot den kvinnliga Nordbanken-mäklaren, det har redan framkommit att Nordeas vittnen vittnat falsk och därför saknar trovärdighet.

Mats Lönnerblad

NORDEA BEMÖTER KRITIKEN GENOM ATT FLY IN I OLIKA FUSIONER

istället för att göra upp i godo med de företag som man har krossat !

Det senaste fusionssamtalet förs för närvarande med Nederländska Banken ABN Amro.

Enligt Bloomberg News har Amros koncernschef Rijkman Groenink har redan fört flera samtal med Nordea.

Bör inte Staten som storägare se till att Nordea sköter sin verksamhet i Sverige innan banken på nytt ger sig in i vidlyftiga affärer som hela Svenska folket får betala ?

Lars Göran Nilsson

HANS DALBORG - BANKAFFÄRER ÄR FÖR DET MESTA LÅNGSIKTIGA OCH BORDE INTE KUNNA FÖRÄNDRAS ENBART FRÅN OLIKA LEDARSYN !

Hans läs gärna VA den 10 mars 1998 då Jacob Palmstierna ger sin syn och menar att det var Nordbanken som såg till att Erik Penser inte offrades till vargarna.

Därefter understryker Jacob Palmstierna att man inte tjänat ett öre på Nobel-aktierna.

Dagens Industri 19 juni 1997 så var Nobel den bästa affären och man tjänade 7 miljarder. Hur kan man då från ett år till ett annat ha så delad syn.

Kanske är det en affärskultur eller affärskunskap som måste belysas. Alla våra kära medborgare vill naturligtvis känna till spelreglerna som gäller nyckeln till all företagsamhet och vår välfärd om hur ingångna avtal hanteras. För går vi tio år tillbaka och läser Börsveckan nr 16/1988 så är det inte lätt för PK-Banken.

Ingen betalar 2,7 miljarder för Carnegie Fondkommission och börjar rota i organisationen. Man konstaterar att Erik Penser gjort en god affär men att där finns två problem. Lösningen vore att sälja Bofors och därefter ta in minoriteten i Nobel. I VA 23 maj 1991 svarar Du som mångårig erfaren försäkringsman att ”försäkringsbolagens uppgift är att ta kalkylerade risker, sätta risken, sannolikheten och priset på den. En bank ska i princip inte ta risker.”

Detta debattinläggs utrymme är för begränsat men jag skulle gärna vilja ge dig en historisk inblick i kreditkultur – kreditanalys – kundansvar och kredituppföljning som det var under 70- och 80-talet vid senare tillfälle”.

Ett exempel på hur man skall nå en lösning är om där nu inte fanns motsvarande konsolideringsgaranti från Nordbanken till sina kunder, i stil med den som avkrävdes i Gamlestaden så är det hög tid att börja diskutera om Sveriges framtid och hur vi skall lyckas frigöra dynamiken och att våra entreprenörer kan känna den trygghet för att våga och då eventuellt använda den modell Du hade som försäkringsman.

Hans Dalborg offentliggör, innan Pensermålet avslutats, kapitaltäcknings- rapporterna, enahandsengagemangen, dödsskallelistorna och skälen till varför man fick så bråttom att lösa in alla företagscertifikat.

Med vänlig hälsning och med förhoppning att Hans Dalborg lär sig kommunicera.

Lars Traneflykt

"LIKVIDERA" ÄR ETT BÄTTRE ORD ÄN ATT "AVVECKLA"

Svar till Lars Traneflykt

Det var precis vad som hände 60.000 företagare som fick alla sina krediter uppsagda och sina tillgångar beslagtagna av krisbankerna med Gota Bank och Nordbanken i spetsen under bankkrisen.

Tillståndet att "likvidera" kunderna fick Dalborg av Bankstödsnämnden där bl a Göran Persson ingick och av den f d "bankministern" Bo Lundgren.

Följden blev att 60.000 skötsamma företagare dog sotdöden alldeles i onödan medan Hans Dalborg fick medalj av Kungen för sin insats !

Mats Lönnerblad

POLITIKERNA LÅTER NORDEA VÄLJA TVISTEMÅL FRAMFÖR BROTTSMÅL !

Svar till Lars Göran Nilsson

De flesta mål där Nordea är part i består av tvistemål, eftersom vare sig polis eller åklagare, vill att målen skall behandlas som de brottsmål det egentligen är fråga om !

Det beror till stor del på att man inte vill ge bankkunderna rätten att försvara sig mot Nordea, på lika villkor !

Blir processerna upptagna som brottsmål får ju staten vara med och betala bankkundernas kostnad.

Politikerna valde att i stället olagligen skjuta till 40 miljarder till Nordea, så att banken utan att behöva tänka på kostnaderna kan processa ihjäl sina kunder !

Mats Lönnerblad

HANS DALBORG - AVVECKLA ICKE KÄRNKUNDER, VAR SKÄLET KAPITALTÄCKNINGSGRADEN ?

Det var ett rysligt brev för bankkontoren att hantera när ordern löd, utnyttja varje tillfälle för att hitta en avvecklingslösning. Inga nya affärsrelationer får ingås.

Självklart innebar detta att kapitaltäckningsgraden var negativ. Som bekant i 1989 årsredovisningar, både i PK-banken och Nordbankens var utnyttjandegraden 99%.

Tur nog så är Arne Liljedahl (ekonomi) och Jakob Grinbaum (finans) väl insatta i dels kapitaltäckningen men även enahandsengagemangen. En första djup analys bör göras av samtliga engagemang som gäller perioderna 30.8.1989 – 30-8.1991 och detaljanalys av alla enahandsengagemang som överstiger 900 Mkr.

Det var ju inget aprilskämt när Karl-Olof Hammarkvist 1 april 1992 ställde ett brev till regionbankscheferna med början ”Bröder, Hans har bett mig hålla i detta projekt, ”The Good Bank”. Tänk också på hur vi idag är exponerade i olika branscher. Vi kan ju släppa....”

En given fråga till ovanstående är när Nordbanken var så hårt exponerade inom först och främst fastigheter och aktier och där en betydande andel av lånen var korta valutalån så är frågan om det kan vara korrekt av en bankledning att ta en sådan betydande risk inom en enskild riskklass, utan att lämna konsolideringsgaranti vid varje affär, och dessutom när man vet att riskklassen högst avsevärt förändras från i genomsnitt 1% kapitaltäckning till 8%.

Exempel av en volym på ca 100 Miljarder där man tidigare avsatt 1 miljard i eget kapital skall man nu ta fram totalt 8 miljarder i eget kapital. Det innebär för Nordbanken vid krav på avkastning 30% på kapitalet, ändras beloppet från 300 Mkr till 2.400 Mkr.

Detta drabbar först och främst låntagaren, därefter alla övriga kunder i banken, personalen och sist naturligtvis aktieägaren som ej erhåller skälig avkastning. När man inte verkar i symbios mellan kunden, personal och aktieägare brukar ofta resultatet bli negativt.

Det är ingen bra historik när man senare behöver utföra en nyemission.

Hans Dalborg offentliggör, innan Penser-målet hinner avslutas, kapitaltäcknings- rapporterna, enahandsengagemangen, dödsskallelistorna och skälen till varför man fick så bråttom att lösa in alla företagscertifikat.

Med vänlig hälsning och med förhoppning att Hans Dalborg lär sig kommunicera.

Lars Traneflykt

RÄTTVISANS KVARNAR MAL LÅNGSAMT MOT NORDEA !

Nu har äntligen Nordea efter 10 år blivit fälld i såväl tingsrätt som hovrätt för att de tagit ut ockerräntor av sina kunder i olika tvistemål.

Men fortfarande har vare sig polis eller åklagare brytt sig om att ta upp dessa ärenden som brottsmål mot Nordea.

Jag frågar mig varför ? Finns det ingen inom Nordea, som har något personligt ansvar för allt elände som denna bank fortfarande ställer till med mot såväl anställda som kunder!

Lars Göran Nilsson

BRYTER SVENSK DOMSTOL MOT EUROPAKONVENTIONEN ?

Kan man anse och påstå att svensk domstol lever upp Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna  §6 och vad som uttalas beträffande bl a "fair trial" när: han/hon i svaromål i tvist mellan parter, påpekar att han/hon själv avser att föra sin talan i domstolen pga av att ekonomiska hinder för att anlita juridiskt ombud föreligger, och under förhandling densamma påpekar att han/hon ej förstår vare sig handläggningsformerna eller innebörden av det som sägs eller ens vilken nytta eller påverkan de egna svaren och uttalandena får för själva bedömningen av sakfrågan?

Jag anser inte det! Genevekonventionen föreskriver ju  "......rättegång skall ske på/under samma villkor för bägge parter!"

Hur kan detta vara möjligt om den ena parten företräds av juridiskt ombud och den andre försöker föra sin talan själv?!

Är det att få sin sak prövad på samma villkor? Vilken självklar skyldighet har rätten att se till att den part som för sin egen talan får sin sak prövad på rätt sätt och hur vet man så kommer att ske?

Kommentar tack!

Vänligen

Anders Ohlsson

Brf - debatt
Sammanfattning av samtliga debattinlägg sedan starten den 16 oktober 1996.
Klicka i bilden!