Högsta Domstolen

Mål nr B 293-00; Börje Ramsbro./.Allmän åklagare ang brott mot personuppgiftslagen

Jag får till utveckling av Ramsbros talan anföra följande.

Skäl för prövningstillstånd och ändring

1. Allmänna utgångspunkter - sammanfattning av grunderna för prövningstillstånd

Datoranvändning och IT har förändrats dramatiskt under senare år. Från att primärt ha varit en teknik för automatisk behandling; sortering, strukturering etc av stora mängder data, har datorn genom utveckling av Internet också blivit ett kommunikationsmedel. Internet har snabbt utvecklats till ett forum för åsiktsyttring och debatt. Den enskilde medborgaren som de facto saknar varje möjlighet att komma till tals i vanliga massmedia kan nu via ett globalt kommunikationsnät nå ut med information, åsikter, idéer och kritik. Internet är därmed på väg att bli den viktigaste arenan för folkligt förankrad yttrande- och informationsfrihet.

Gränserna för yttrandefriheten på Internet har mot denna bakgrund en stor principiell och praktisk betydelse från grundläggande yttrandefrihets- och demokratisynpunkt. Hovrätten har i enlighet med den lindrigaste lagens princip (BrP 5 §) prövat talan med tillämpning av personuppgiftslagen (nedan PuL). Det är första gången PuL tillämpas i allmän domstol. PuL:s överföranderegler innefattar ett principiellt förbud mot namnpublicering och andra personuppgifter på Internet utan inhämtande av vederbörandes otvetydiga samtycke. Ett sådant förbud mot namnpublicering innebär en långtgående inskränkning av yttrandefriheten. Information, debatt och kritik i olika samhällsfrågor kan inte föras på ett uteslutande generellt och abstrakt plan. Det krävs konkretion och namns nämnande. Förbudet i PuL i fråga om personuppgifter på Internet har varit föremål för livlig debatt och kritik. Det råder stor osäkerhet om förbudets innebörd och räckvidd.

Hovrätten har ingått i en prövning av innebörden av undantagsbestämmelsen i 7 § andra stycket PuL angående behandling av personuppgifter som sker uteslutande för journalistiska ändamål. Undantagsregeln syftar - som framgår av det bakomliggande EG-direktivet och förarbetena - till att möjliggöra en harmoniering av PuL:s regler med konventionsåtaganden enligt Europakonventionen för mänskliga rättigheter angående rätten till yttrandefrihet (art 10). Bestämmelsens närmare innebörd och räckvidd måste konkretiseras i rättspraxis.

Hovrätten får anses ha beaktat hemsidans informerande, kritiskt granskande och provocerande syfte snarare än internetanvändarens formella yrkestillhörighet vid tolkningen av undantagsbestämmelsen. Det är en principiellt riktig tolkning som har stöd i bestämmelsens bakomliggande syfte och i olika motivuttalanden.

En tolkning som begränsat undantagsbestämmelsens tillämpningsområde till att endast avse yrkesverksamma journalister i snäv bemärkelse, skulle innebära en differentierad yttrandefrihet på Internet. Vissa grupper skulle därmed ges en privilegierad särställning i fråga om en grundläggande mänsklig rättighet, vilket strider mot art 14 i Europakonventionen. Även om hovrätten således haft en riktig utgångspunkt för sin tolkning har man därifrån gjort en paradoxal och principiellt felaktig inskränkning. Syftet med webbplatsen har enligt hovrätten delvis varit att informera, granska, kritisera och provocera samt att ge dem som provocerades möjlighet att försvara sig. Men syftet har enligt hovrätten också varit "att sprida kännedom om de nedvärderande personuppgifter som det är fråga om i målet" (hovrättens dom sid 12). Undantagsbestämmelsen är enligt hovrätten därför inte tillämplig.

Hovrättens resonemang är ohållbart i flera hänseenden. Det torde för det första inte vara möjligt att upprätthålla en distinktion mellan information, kritisk granskning och provokation å ena sidan och spridandet av nedvärderande personuppgifter å andra sidan. Information, kritisk granskning och polemik innefattar ju typiskt sett anklagelser riktade mot enskilda personer. En kritik som ofta är nedvärderande och integritetskränkande. Med hovrättens tolkning av undantagsbestämmelsen i 7 § framträder vidare PuL tillämpad på framställningar av förevarande slag som ett substitut eller alternativ till förtalsbestämmelserna. Det är en tolkning som innebär att Ramsbro straffas för spridandet av nedvärderande och kränkande uppgifter utan att han har haft tillfälle att förebringa sanningsbevisning och utveckla argumentation till stöd för att det varit försvarligt att lämna uppgifterna i fråga. Rätten kan därmed inte heller göra någon intresseavvägning i det enskilda fallet mellan vikten av att de nedvärderande och kritiska uppgifterna får framföras och integritetsskyddsintresset. Det är principiellt oacceptabelt från yttrandefrihetssynpunkt med ett i förhållande till ärekränkningsbestämmelserna parallellt ansvarssystem för åsiktsyttring och debatt som inte medger en sådan för ett adekvat yttrandefrihetsskydd nödvändig avvägning i det enskilda fallet.

Dataskyddsreglerna måste tolkningsvis ges en innebörd som harmonierar med konstitutionella och konventionsbaserade mänskliga rättigheter. Ramsbro har invänt att en bestraffning av honom enligt åtalet kränker hans i Europakonvention och grundlag skyddade yttrandefrihet. Försvaret har utvecklat konventionsanvändningen i nära anslutning till Europadomstolens avgörande Castells mot Spanien (Serie A nr 236). En bestraffning av Ramsbro för spridande av nedvärderande uppgifter utan att han har haft möjlighet att visa att uppgifterna är sanna eller välgrundade och försvarliga, strider på motsvarande sätt som i fallet Castells mot art 10 i Europakonventionen. En konventionsprövning i ett inhemskt mål skall i enlighet med rätten till ett effektivt rättsmedel i art 13 i Europakonventionen i huvudsak sträcka sig lika långt som Europadomstolens egen prövning av om Konventionen blivit överträdd (Danelius; Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, s 301).

Hovrätten har i sin prövning av Ramsbros konventionsinvändning inskränkt sig till att konstatera att art 10 (2) medger begränsningar med hänsyn till "annans goda namn och rykte" och att konventionsbestämmelsen enligt hovrätten därmed ger stöd för datalagens och personuppgiftslagens inskränkning av yttrande- och informationsfriheten (hovrättens dom sid 13).

Det av försvaret åberopade Europadomstolsavgörandet har inte - såvitt framgår av domskälen - överhuvudtaget beaktats. En sådan ofullständig och abstrakt prövning avviker på ett avgörande sätt från den ingående och konkreta prövning som sker i Europadomstolen. Utöver konstaterandet av att Konventionen medger begränsningar med angivet syfte och att begränsningen har föreskrivits i lag måste prövas om inskränkningen av yttrandefriheten är proportionerlig i det enskilda fallet. I prövningen skall också Europadomstolens tidigare praxis noga beaktas.

Underlåtenhet att företa en sådan fullständig prövning av Ramsbros konventionsinvändning innebär att han inte haft tillgång till ett effektivt rättsmedel, vilket strider mot art 1 och 13 bedömt i ljuset av art 10 i Europakonventionen. Prövningens omfattning har avgörande betydelse för konventionsrättigheternas genomslag och praktiska skyddsverkan i inhemsk rättstillämpning. Hanteringen av konventionsinvändningar är starkt skiftande och ofta ytlig och ofullständig; något som väl illustreras i förevarande fall. Det är således av vikt för vägledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen prövar målet för att klarlägga konventionsprövningens omfattning och inriktning.

En ändring i överförandeförbudet i 33 PuL har införts sedan hovrättens prövning med det uttalade syftet att mildra förbudet mot namnpublicering på Internet. En förnyad prövning av åtalet med tillämpning av PuL bör därför i enlighet med 5 § BrP eller dess grunder innefatta en prövning även enligt överföranderegelns nya lydelse. Ramsbros grunder för bestridande av straffansvar kompletteras i talan i Högsta domstolen i enlighet härmed. Om utläggandet av personuppgifterna på hemsidan inte skulle anses omfattas av undantagsbestämmelsen i PuL 7 § 2 st, så gör Ramsbro således i sista hand gällande att de i vart fall inte strider mot överförandereglerna i PuL 33 § i dess nya lydelse.

De vagt avgränsade dataskyddsbestämmelserna i PuL kan komma att inskränka yttrande- och informationsfriheten i vitala avseenden. Det är därtill en statlig tillsynsmyndighet - Datainspektionen - som primärt tolkar och tillämpar dessa från yttrandefrihetssynpunkt centrala bestämmelser. Någon vägledande praxis finns inte. Det är därför av stor betydelse för vägledning av rättstillämpningen att HD prövar i målet aktualiserade rättsfrågor. Internets stora utbredning och ständigt ökande betydelse som folkligt forum för information, debatt och kritisk granskning understryker vikten av tydliga - med i grundlag och internationella konventioner baserade rättigheter harmonierande gränser - för Internetpubliceringar.

Ramsbros talan utvecklas närmare nedan. Dispositionen följer härvid hovrättens domskäl i anslutning till Ramsbros av hovrätten i punktform redovisade invändningar (hovrättens dom sid 3 f).

2. Utveckling av talan

2.1. Personregister enligt 1 § och tillståndskrav enligt 2 § Datalagen

Hovrätten har felaktigt funnit att förteckning "Vid skampålen" med vid namnen angivna länkar utgör ett personregister enligt datalagen. Tolkningen har i princip anslutit sig till tingsrättens bedömning. Med hänsyn härtill och till att fokus i målet genom hovrättens tillämpning av den mildaste lagens princip ligger på PuL, får Ramsbro i första hand hänvisa till vad han tidigare anfört i denna del (se överklagandet till Svea hovrätt sid 5 ff, se även skrift till kammaråklagare Anne-Marie Bergström 1998-04-15 fu-prot sid 35 samt svaromål till Stockholms tingsrätt 1999-11-11 sid 2 f).

Utöver vad som där anförts skall följande framhållas. Syftet med "personförteckningen och därtill hörande länkar" har enligt hovrätten varit att lämna information om personerna i fråga. Förteckningen har därtill legat ute under en längre tid. Den alfabetiska förteckningen och materialet som kunnat nås via länkarna har därför enligt hovrätten utgjort ett personregister i Datalagens mening. Enligt hovrätten saknar det därvid varje betydelse för prövningen att personuppgifterna legat ute på Internet. Det finns enligt hovrätten heller inte anledning att ta ställning till om ytterligare uppgifter på webbplatsen är att hänföra till ett sådant register. Hovrätten har därmed bortsett från Internets tekniska särart. De siffermarkerade hyperlänkarna vid namnen är, som Ramsbro tidigare framhållit, en slags läsanvisningar som ger information om andra dokument där uppgifter om vederbörande finns. Samma information om ytterligare uppgifter på Internet om en person i dokument på den aktuella hemsidan och i övrigt på nätet är också lätt tillgänglig genom utnyttjande av en sökrobot.

Avgörande för hovrättens bedömning att fråga är om personregister, synes vara att syftet varit att lämna den information om personerna i fråga som kan utläsas i de dokument till vilka de siffermarkerade länkarna hänvisar. De uppgifter och den kritik som finns om de olika i förteckningen förekommande personerna är emellertid sinsemellan helt disparata. Beträffande några på listan upptagna personer framförs allvarliga anklagelser om ohederligt och rättsstridigt agerande. Beträffande andra framförs t ex på hemsidan viss kritik av tolkningen av en komplicerad civilrättslig regel i ett domstolsavgörande och domstolsledamöterna är då upptagna i förteckningen. De dokument till vilka länkarna hänvisar kan därför rimligen inte anses uppfylla de i motiven betonade kravet på att fråga är om automatisk behandling av persondata från informationssynpunkt. En sådan behandling måste innebära någon form av systematisk bearbetning och strukturering av personuppgifter utifrån genomgående och från informationssynpunkt relevanta kriterier. Ett tydligt exempel på sådana genomgående kriterier är registrering av lagförda och brottsmisstänkta personer, vilket kräver tillstånd enligt 4 § Datalagen. Det kan inte råda någon tvekan om att det är denna typ av register i verklig och vedertagen bemärkelse som lagstiftaren åsyftat.

Det är signifikativt för hovrättens felaktiga och fragmentariserande syn på personregisterbegreppet att man funnit förteckningen "Vid skampålen" utgöra tillståndspliktigt personregister enligt 4 § Datalagen eftersom "det bland personuppgifterna funnits --- uppgift om att någon misstänks för brott" (hovrättens dom sid 7). I förevarande fall framförs anklagelser och misstankar om brott riktade mot ett fåtal personer i till förteckningen länkade öppet kritiska och polemiska texter. Denna omständighet kan inte rimligen innebära att en förteckning på över 70 personer, med till denna länkade dokument, i sig utgör ett register över brottsmisstänkta. Inte heller kan dessa enstaka uppgifter rimligen betraktas som ett eget i den större förteckningen insprängt register över brottsmisstänkta. Därtill är det uppenbart att de aktuella textavsnitten är uttryck för åsiktsyttring och polemik och att de således inte är registeruppgifter i någon som helst vedertagen bemärkelse. Det sagda visar att hovrätten fjärmat sig från en i lagens rättspolitiska syfte och normalt språkbruk förankrad tolkning. Motsvarande kritik kan riktas mot hovrättens resonemang kring tillståndspliktigt register enligt 6 § Datalagen.

2.2 Krav på medgivande enligt 11 § Datalagen - utlandsutlämning

Enligt bestämmelsen i 11 § Datalagen får personuppgift inte lämnas ut utan Datainspektionens medgivande om det "[f]inns anledning att antaga att personuppgift skall användas för automatisk databehandling i utlandet".

Redan ordalydelsen ger vid handen att det skall framstå som mer sannolikt att personuppgifterna används på detta sätt än motsatsen. I fråga om motsvarande reglering i samma bestämmelse om förbud mot utlämnande av personuppgift som ingår i personregister "om det finns anledning att antaga" att uppgifter skall användas för ADB "i strid med denna lag" anges några exempel i motiven. Det talas om att en registeransvarig kan ha anledning att antaga en sådan otillbörlig användning om det inkommer en begäran om massutlämnande eller begäran om selekterade uppgifter (prop 1973:33, s 140). Lokutionen - finns anledning att antaga - får mot denna bakgrund anses innebära att det skall finnas en konkret och betydande risk och ej endast en vag möjlighet.

Hovrätten anför inledningsvis att det är svårt att närmare uttala sig om huruvida det funnits intresse utomlands att ta del av uppgifterna, varav merparten var avfattade på svenska. Enligt hovrätten har "detta intresse sannolikt varit ringa" (hovrättens dom sid 1). Med hänsyn till webbplatsens professionella utformning och att negativa uppgifter lämnats om en stor svensk bank finner hovrätten ändå att det "fanns anledning att anta att uppgifterna skulle komma att lagras av Internetanvändare i sådana utländska stater som det är fråga om" (hovrättens dom sid 8).

Det framgår av hovrättens domskäl att rätten ställt för låga krav på risken för en ADB-behandling av uppgifterna i stat som inte anslutit sig till den aktuella Europarådskonventionen. Någon grund för en mer bestämd bedömning har enligt hovrätten inte förelegat och en allmän uppskattning leder fram till att intresset sannolikt varit ringa.

Det måste - särskilt med hänsyn till att fråga är om en objektiv brottsförutsättning - ställas betydligt högre krav på riskens konkretion och substans än vad som kunnat påvisas i förevarande fall.

2.3. Tillämplig lag

Hovrätten har med en riktig tolkning av BrP 5 § och övergångsbestämmelsen i PuL i ljuset av dess syfte prövat åtalet mot PuL i enlighet med den lindrigaste lagens princip. Domskälen är i denna del utförliga och helt i linje med vad som anförts av Ramsbro och i av honom åberopat rättsutlåtande av docent Petter Asp.

2.4. Prövning av åtalet mot PuL

I fråga om tillämpningen av undantagsbestämmelsen i PuL 7 § 2 st har hovrätten anfört:

"I 7 § andra stycket personuppgiftslagen anges, såvitt nu är i fråga, att lagens straffbestämmelser angående otillåten överföring av personuppgifter till utlandet inte skall tillämpas på sådan behandling av personuppgifter som uteslutande sker för journalistiska ändamål.

Börje Ramsbro har hävdat att syftet med webbplatsen var att informera, granska, kritisera och provocera samt att ge dem som provocerades möjlighet att försvara sig. Enligt Börje Ramsbro gällde detta syfte i fråga om allt det material som fanns på webbplatsen. För hovrätten står det emellertid klart att syftet, även om det delvis varit det nyss angivna, också varit att sprida kännedom om de nedvärderande personuppgifter som det är fråga om i målet. Hovrätten finner därför att den åberopade undantagsbestämmelsen inte här är tillämplig, vilken bedömning inte påverkas av vad som föreskrivs i artikel 14 i Europakonventionen." (Hovrättens dom sid 11 f.)

2.4.1. Angående undantagsbestämmelsens tillämplighet på kommunikation på Internet som bedrivs av personer som inte är yrkesverksamma journalister

Hovrätten synes inte vid avgränsningen av bestämmelsens tillämpningsområde ha fäst betydelse vid den omständighet att Ramsbro inte är journalist till professionen. Webbsidans granskande, kritiska och provocerande syfte bör - såsom hovrättens skrivning måste förstås - i sig kunna medföra att undantagsbestämmelsen blir tillämplig. Det är en från principiellt yttrandefrihetssynpunkt mycket viktig markering. Med hänsyn till att denna generella utgångspunkt för tolkningen har så stor praktisk och principiell betydelse för yttrandefrihetens gränser på Internet så skall denna fråga inledningsvis behandlas. Därefter utvecklas kritiken av hovrättens inskränkning av bestämmelsen i fråga om spridande av "nedvärderande personuppgifter".

Bestämmelsen i PuL 7 § 2 st ansluter till art 9 i dataskyddsdirektivet som anger undantag om det är nödvändigt för att förena rätten till privatliv med reglerna om yttrandefriheten. I direktivens inledning p 37 talas om att förena den enskildes rätt med rätten till yttrandefrihet enligt art 10 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Enligt en kommentar av kommissionen till EG-direktivet skall en intresseavvägning ske mellan rätten till privatliv och yttrandefrihet och därvid skall särskilt beaktas möjligheten till rättslig prövning eller rätten till replik.

Undantagsbestämmelsen i PuL 7 § 2 st omfattar enligt motiven bl a journalistisk verksamhet på Internet som resulterar i yttranden som bara sprids där.

I propositionen betonas att journalistisk, konstnärlig och litterär verksamhet har särskild betydelse för yttrandefriheten i vid mening även när verksamheten inte har skydd av bestämmelserna i TF och YGL och att det undantag som medges i EG-direktivet bör utnyttjas fullt ut. I propositionen hänvisas vidare i fråga om tolkningen av undantagsbestämmelsen i PuL 7 § 2 st till den förklaring som Sverige fått intagen i samband med att direktivet antogs; att Sverige anser att begreppet konstnärliga och litterära uttryck mer syftar på uttrycksmedlen än kommunikationens innehåll eller dess kvalité. Tolkningen av undantaget skall enligt regeringen ske med hänsyn till den förklaringen, något som kan "få särskild betydelse för kommunikation som inte bedrivs av yrkesverksamma journalister". Allvarligare övergrepp genom t ex sådan journalistisk verksamhet som bara publiceras på Internet kan enligt propositionen angripas enligt allmänna bestämmelser för förtal (se prop 1997/98:44 s 52 f).

Yttrandefriheten kan m a o i de fall där undantagsbestämmelsen är tillämplig utövas inom de ramar som gäller för andra yttranden. Ifrågasatt missbruk av yttrandefriheten genom kränkande uttalanden om en person prövas då rättsligt i en förtalsprocess med en intresseavvägning angående försvarlighet och möjlighet att föra bevisning att förtalsuppgifterna är sanna eller skäligt grundade. Något som också innebär att det av kommissionen uppställda kravet på möjlighet till rättslig prövning är väl uppfyllt. I fråga om rätt till replik kan anmärkas att hela arrangemanget med de på hemsidan förtecknade personerna syftade till att möjliggöra för berörda personer att gå i svaromål.

Att kommunikation som bedrivs av icke yrkesverksamma journalister på Internet kan omfattas av undantagsbestämmelsen har också fått stöd av juridisk expertis på området. Enligt professorn i rättsinformatik Peter Seipel (expert i Datalagskommittén) bör bestämmelsen i PuL 7 § 2 st i avstämning mot regeringsformens grundprincip om yttrandefrihet innebära "att t ex uttalanden i en debatt på nätet inte faller in under PuL även om de skulle innehålla personnamn eller andra uppgifter hänförliga till personer. Förekommer det övertramp får det angripas genom allmänna regler om straff och skadestånd för t ex förtal". (SvD 26/11 1998). Seipel har utvecklat sin ståndpunkt i annat sammanhang (konstitutionsutskottets offentliga utfrågning om PuL och närliggande frågor den 8 december 1998, bilaga till betänkande 1998/99:KU 15). Seipel har bl a framhållit att det vore "absurt" att tolka undantaget så att endast vissa legitimerade yrkeskategorier skulle kunna få åberopa det. Han drar därvid en träffande parallell till skyddet i upphovsrättslagen som talar om litterärt och konstnärligt skapande och där man inom upphovsrätten gett upp sådana standarder som ett slags kvalitetskriterium för att ge förmånen av rättsskydd. Seipels resonemang ligger helt i linje med regeringens hänvisning i propositionen till förklaringen som Sverige fått intagen i samband med att EG-direktivet antogs; att konstnärliga och litterära uttryck mer syftar på uttrycksmedlen än kommunikationens innehåll och kvalité.

En sådan syftestolkning av undantagsbestämmelsen tillgodoser yttrande- och informationsskyddsintresset på ett adekvat sätt utan att underminera integritetsskyddsintresset. Ärekränkningsbestämmelserna ger ett adekvat integritetsskydd i avvägning mot yttrandefrihetsintresset i de fall där kränkande uppgifter framförs inom ramen för åsiktsyttring och debatt på Internet.

2.4.2. Angående undantagsbestämmelsens tillämplighet vid spridande av "nedvärderande personuppgifter"

Hovrättens slutsats; att bestämmelsen inte skulle vara tillämplig då syftet med hemsidan "också varit att sprida kännedom om nedvärderande personuppgifter" utgår från att det i lagtexten anses att det är fråga om behandling "uteslutande" för journalistiska ändamål etc. Ordet är särskilt framhävt och kursiverat i hovrättens domskäl (hovrättens dom sid 11). Uttrycket "uteslutande" måste enligt Ramsbro i detta sammanhang förstås så att behandlingen tydligt särskiljs från andra typer av behandling av personuppgifter; ADB-behandling av personuppgifter inom ramen för administration och förvaltning, myndighetskontroll, marknadsföring etc.

Samtliga de av åklagaren framlyfta "nedvärderande personuppgifter" i det åberopade materialet som hovrätten refererar till har ett omedelbart samband med hemsidans övergripande syfte; granskning och kritik i konkreta fall av bankers och riskkapitalisters agerande i finanskrisens spår. Om en framställning har ett övergripande journalistiskt, konstnärligt eller litterärt syfte kan avsikten inte vara att man i tillämpning av PuL också skall ingå i en prövning av om vissa uppgifter kan ha lämnats även med andra och i förhållande till det journalistiska, litterära eller konstnärliga syftet irrelevanta motiv. Så länge de "nedvärderande personuppgifterna" har ett klart samband med de företeelser och händelser som granskas, kritiseras och debatteras på hemsidan måste de betraktas som en integrerad del av framställningen. Ett motsatt synsätt skulle kräva ingående analyser och synnerligen subtila bedömningar. Man kan t ex peka på den aktuella diskussionen om den splittrade motivbilden hos författare av "nyckelromaner" och utlämnande självbiografiska verk som exponerar identifierbara personer på ett integritetskränkande sätt. Det är enligt Ramsbro överhuvudtaget inte möjligt för tillsynsmyndigheten att på ett adekvat sätt göra sådana prövningar och analyser av texter som läggs ut på Internet. Sådana bedömningskriterier skulle inte motsvara ens grundläggande krav på rättssäkerhet och adekvat yttrandefrihetsskydd.

Om hovrättens tolkning å andra sidan skulle förstås så att behandling av personuppgifter inom ramen för framställningar på Internet med angivna ändamål skall undantagas från huvudregeln i PuL endast om och i den mån de inte innehåller uppgifter som är nedvärderande och kränkande etc, så får bestämmelsen ett orimligt snävt tillämpningsområde. Det skulle innebära att PuL för framställningar på Internet med journalistiskt eller litterärt och konstnärligt syfte endast tillåter harmlösa eller neutrala uppgifter och omdömen om namngivna eller på annat sätt identifierbara personer. Det är uppenbart att en effektiv och meningsfull journalistisk granskning och kritisk debatt inte kan bedrivas på sådana villkor. Inte heller kan sådana kategoriska och snäva gränser för konstnärlig gestaltning uppställas. Sådana inskränkningar är överhuvudtaget inte förenliga med den grundlags- och konventionsfästa yttrandefriheten som skall säkerställa grundläggande demokratiska funktioner, som en effektiv granskning av makthavare och en fri debatt. En självklar förutsättning är härvid att även starkt nedvärderande och integritetskränkande personuppgifter kan lämnas (närmare utvecklat i följande avsnitt). En sådan innebörd av undantagsbestämmelsen är dessutom helt i strid med motivuttalanden där det förutsätts att "övergrepp" i framställningar som omfattas av undantaget får prövas med tillämpning av ärekränkningsbestämmelserna.

Hovrättens tolkning av undantagsbestämmelsen i PuL innebär sammanfattningsvis - om den kvarstår - ett oklart rättsläge som medger oacceptabla yttrandefrihetsinskränkningar på godtyckliga grunder. Det är därför av stor vikt för vägledning av rättstillämpning att Högsta domstolen tar upp målet till prövning.

3. Angående konventions- och grundlagsinvändningen

Hovrätten har på ett riktigt sätt redogjort för Ramsbros inställning och bestridandegrunder (hovrättens dom sid 3 ff). Endast i fråga om konventions- och grundlagsinvändningen i den sista punkten har hovrätten återgivit inställning på ett ofullständigt sett. Hovrätten har här anfört följande:

"Börje Ramsbro har slutligen hävdat att åtalet, oavsett om datalagens eller personuppgiftslagens straffbestämmelser anses tillämpliga, skall ogillas då dessa bestämmelser inte harmonierar med reglerna om yttrande- och informationsfrihet i 2 kap regeringsformen och artikel 10 i Europakonventionen." (Hovrättens dom sid 5.)

Ramsbros primära inställning är att dataskyddsreglerna i Datalagen och PuL tolkningsvis kan harmonieras med yttrande- och informationsfrihet i Europakonvention och grundlag. Hela Ramsbros argumentation i övrigt är ju inriktad på en tolkning av bestämmelserna i Datalagen och PuL som väl harmonierar med yttrandefrihetsskyddet i ovan nämnda rättighetsnormer. Det är först om en sådan tolkning av dataskyddsbestämmelserna överhuvudtaget inte är möjlig som en reell normkonflikt uppkommer. Den av hovrätten angivna ståndpunkten är således en sistahandsinvändning om rätten skulle anse sig stå inför en sådan verklig normkonflikt.

Beträffande förhållandet mellan åberopade bestämmelser i Europakonventionen och RF skall framhållas att rättighetsskyddet är kumulativt d v s skyddet i Konventionen tar över där detta är starkare än grundlagsreglerna och det konstitutionella rättighetsskyddet tar över där detta är starkare (jmf prop 1993/94:117 s 39). Samtidigt bör inriktning i centrala rättighetsfrågor vara att tillskapa ett korresponderande rättighetsskydd. Ett synsätt som får ytterligare stöd av att Europakonventionen inkorporerats i svensk rätt. Konventionsrättigheternas innebörd har konkretiserats i Europadomstolens rikhaltiga rättspraxis på ett helt annat sätt än vad som gäller för rättighetsnormerna i RF 2 kap. Det är därför - som också framgått i Högsta domstolens praxis - naturligt att tolka de konstitutionella rättighetsreglerna i ljuset av Konventionen och konventionspraxis. Ramsbro har med denna utgångspunkt fokuserat argumentationen i målet på konventionsaspekterna. Invändningen grundar sig emellertid i enlighet med det ovan anförda på såväl det konstitutionella som konventionsbaserade rättighetsskyddet.

Ramsbro har inledningsvis kortfattat berört frågan om prövningen av konventionsinvändningar. Härutöver skall följande anföras. Europadomstolen prövar i princip inte en lag in abstraktum. Den har att pröva huruvida omständigheterna i det enskilda fallet ger upphov till - för det första en inskränkning av den åberopade rättigheten (d v s om artikeln är tillämplig) - och för det andra huruvida inskränkningen enligt andra stycket i samtliga relativa rättigheter

1) är stadgad i lag,

2) har ett i konventionsbestämmelsen angivet s k legitimt syfte samt om så är fallet,

3) huruvida inskränkningen i det enskilda fallet är nödvändigt i ett demokratiskt samhället. D v s man skall företa en proportionalitetsprövning.

Detta är som ovan framhållits inte samma sak som att konstatera att det finns undantag från yttrandefriheten och att en lag därigenom ej in abstraktum kan anses strida mot Konventionen.

När det gäller artikel 10 har såväl Europadomstolen som de inhemska domstolarna att se till de faktiska yttrandena i det enskilda fallet för att utröna om det är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle att exempelvis lagföra dem. Detta har i åtskilliga fall uttryckts enligt följande:

"the Court will look at the interference complained of in the light of the case as a whole and determine whether the reasons adduced by the national authorities to justify it are relevant and sufficient and whether the means employed were proportionate to the legitimate aim pursued…In doing so the Court has to satisfy itself that the national authorities did apply standards which were in conformity with the principles embodied in Article 10 and, moreover, that they based themselves on an acceptable assessment of the relevant facts" (Se exempelvis Jersild mot Denmark, dom den 23 September 1994, Serie A nr 298, para 31, och Oberschlick Nr 1, Serie A nr 204, para 60 som hänvisar främst till Observer och Guardian mot Storbritannien dom den 26 November 1991, Series A no. 216, pp. 29-30, para. 59).

Det är i ett första steg fråga om en i förhållande till tolkningen av de inhemska bestämmelserna fristående prövning av om en bestraffning av Ramsbros yttranden i ljuset av omständigheterna i det enskilda fallet strider mot art 10. Om rätten därvid finner att en bestraffning utgör en konventionskränkning skall de inhemska reglerna i enlighet med principen om traktaktkonform tolkning om möjligt tillämpas så att de harmonierar med konventionsåtagandena. Denna princip som fastslagits i Högsta domstolens praxis innan Konventionen införlivades i svensk rätt (bl aNJA 1988 s 572 och NJA 1992 s 532) har ytterligare betonats i samband med inkorporeringen (prop 1993/94:117 s 36). Om en sådan harmonierande tolkning inte skulle anses möjlig och en verklig normkonflikt uppkommer skall dataskyddsreglerna i förevarande fall åsidosättas med stöd av bestämmelsen i RF 11 kap 14 § jämfört med bestämmelserna i RF 2 kap 1 och 12, 13 och 23 §§. Om en konventionskränkning konstateras vid en prövning enligt ovannämnda principer saknar det s k uppenbarhetsrekvisitet i RF 11 kap 14 § fristående betydelse. Med hänsyn till våra folkrättsliga förpliktelser kan en distinktion mellan "konventionsstridighet" och "uppenbar konventionsstridighet" inte upprätthållas. Det är m a o inte förenligt med våra konventionsåtaganden enligt i första hand art 1 och 13, att tillämpa uppenbarhetsrekvisitet på ett sätt som innebär en begränsning av konventionsskyddet i inhemsk rättstillämpning.

Det åberopade fallet Castells mot Spanien är i hög grad analogt med förevarande fall i fråga om från konventionssynpunkt omedelbart relevanta omständigheter. Castells var straffad för uppgifter som innebar allvarliga angrepp riktade mot regeringen för brottet; "insults directed at the institutions of the nation". Det kunde enligt Europadomstolen vara tillåtet enligt Konventionen att ingripa mot kränkande uttalanden som var grundlösa eller framställda i ond tro. Eftersom det inte varit möjligt för Castells enligt de inhemska domstolarnas tolkning av straffbestämmelsen i fråga att förebringa sanningsbevisning stod bestraffningen i strid med art 10. Europadomstolen anförde bl a:

"In fact many of these assertions were susceptible to an attempt to establish their truth, just as Mr Castells could reasonably have tried to demonstrate his good faith.

It is impossible to state what the outcome of the proceedings would have been had the Supreme Court admitted the evidence which the applicant sought to adduce; but the Court attaches decisive importance to the fact that it declared such evidence inadmissible for the offence in question. It considers that such an interference in the exercise of the applicant’s freedom of expression was not necessary in a democratic society."

Ramsbro har som framgår av hovrättens ovan citerade domskäl bestraffats för att "spridit kännedom om nedvärderande uppgifter". Det är med hänsyn härtill som undantagsbestämmelsen - trots webbsidans övergripande syfte - inte ansetts tillämplig. Det rättsliga förfarandet har därtill initierats av den person som känt sig särskilt uthängd och angripen på hemsidan. Denne har i media uttalat att han blivit avrådd av sina juridiska rådgivare från att initiera en förtalstalan eftersom det enligt dessa är svårt att vinna förtalsprocesser i Sverige. Åklagaren har också sakframställningsvis föredragit och åberopat sig på just dessa starkt kritiska uttalanden och allvarliga anklagelser på hemsidan riktade bl a mot denna person. Det är också dessa uttalanden som hovrätten refererar till i domskälen. Det står alltså klart att Ramsbro vid en sådan helhetsbedömning av omständigheterna i målet som skall företas vid en konventionsprövning, har straffats för spridande av nedvärderande och ärekränkande uppgifter på nätet.

Försvaret har i förhandlingar vitsordat att fråga är om förtalsuppgifter, men att de med hänsyn till dataskyddsbestämmelsernas utformning inte funnits utrymme i denna rättsliga prövning att förebringa sanningsbevisning och visa att det varit försvarligt att lämna uppgifterna. På samma sätt som i den inhemska processen mot Castells avseende "insults directed at the institution of the nation" är bevisning till stöd för att uppgifterna är sanna eller i vart fall skäligt grundade irrelevanta. En bestraffning av Ramsbro är därför en kränkning av hans i Europakonventionen art 10 och RF 2 kap skyddade yttrandefrihet.

Beträffande konventionsaspekterna på tolkningen av undantagsbestämmelsen i 7 § 2 st Pul skall dessutom följande kortfattat framhållas. Diskrimineringsförbudet i art 14 i Europakonventionen innebär att rättigheterna i Konventionen och tilläggsprotokollen skall åtnjutas utan diskriminerande åtskillnad. En tolkning av bestämmelsen som innebär att yttrandefriheten på Internet endast kan utnyttjas på ett meningsfullt sätt av en viss privilegierad yrkesgrupp, innebär uppenbarligen en långtgående diskriminerande åtskillnad. Kravet på en traktatkonform tolkning innebär därför också med hänsyn till art 14 i Europakonventionen att alla framställningar med ett informerande debatterande och kritiskt granskande syfte eller ambition till konstnärlig gestaltning i vid mening skall omfattas av undantagsbestämmelsen i 7 § 2 st PuL.

Dataskyddsbestämmelserna måste med hänsyn till det ovan anförda tolkningsvis ges den innebörd att Ramsbros framställning i sin helhet faller utanför det i dataskyddsbestämmelsen straffbelagda området, vilket innebär att de nedvärderande personuppgifterna endast är rättsligt angripbara i en förtalsprocess.

4. Bevisning

Ramsbro åberopa samma bevisning som i hovrätten med där angivna bevistemata.

Stockholm den 3 februari 2000

Percy Bratt