Följ Börje Ramsbros tvist med den statliga Stiftelsen Industrifonden! Vem tar ansvar? (eller Den hala ålens kultur) Av Marie-Anne Olsson  - 17 januari 2013 Jag har vid flera tillfällen frågat mig vem som tar ansvar? A-n-s-v-a-r stavas det. Det kan finnas moraliskt ansvar, kollektivt ansvar, juridiskt ansvar och så vidare. Man kan emellanåt ta ansvar tillsammans i grupp. Men det allra viktigaste ansvaret, det som är inom räckhåll för både dig och mig och alla, är det som vi var och en som individer kan ta, vårt personliga ansvar. Att ta ansvar för någonting som man känner är viktigt stärker en som person. Har ansvarstagande blivit gammalmodigt? I så fall är vi illa ute i samhället. Jag ska inte filosofera alltför mycket om detta. Men funderingar runt ansvar har dykt upp många gånger under den här tiden, när jag har engagerat mig i Börje Ramsbros nuvarande tvist med Stiftelsen Industrifonden, och det som ligger bakom tvisten. Så många saker har dykt upp som gör att man tappar hakan. Det känns sorgligt, att så ofta stöta på en offermentalitet där man gör allt för att slinka ifrån ansvar och skylla på nån annan. Sorgligt, för ingen människa mår i längden bra av att känna sig som, eller uppföra sig som, ett offer, även om det känns lite bra för stunden. Det är också sorgligt för vårt samhälle, att vi verkar ha fått en offentlig kultur som går ut på att visa sig så duktig som möjligt på att slå ifrån sig. Den hala ålens kultur. Den hala ålens kultur har jag stött på i hela processen mellan Börje och Industrifonden, ja i hela ”System 3R-affären”. Och då inte bara hos de direkt och indirekt inblandade, utan också hos dem som borde kunna ta ansvar för att de inblandade inte kan bete sig hur som helst, i strid mot lagar, förordningar, stadgar och utan vare sig mod eller moral. Har så många människor blivit så rädda, att de inte törs ta ett personligt ansvar för det som de innerst inne känner är rätt? Är skräcken för att göra fel eller säga fel så stor? Är det så förfärligt hemskt att riskera att tappa ansiktet? Fegheten verkar breda ut sig. Den hala ålens kultur hänger ihop med rädsla, rädsla för att misslyckas och att erkänna ett misstag, rädsla för att inte framstå i så bra dager som man hoppas på. Men – personer som tar ansvar väcker respekt och beundran. Har ingen i den här ”affären” förstått det? Här vill jag visa en liten kort mejlkonversation mellan mig och en högt uppsatt departementstjänsteman, som vi kan kalla Patrik. Patrik hör till dem som, med lite personligt mod och förmåga att ta ansvar, skulle kunna (och borde enligt min mening) engagera sig i det faktum, att Stiftelsen Industrifonden är inblandad i lagstridiga affärer. Det vore mer produktivt än att låta mer pengar rinna ut ur fonden för att fabricera lögner som försvar. Se tidigare inlägg: En härva av lögner och Fler lögner och motsägelser Skickat: den 7 januari 2013 15:19 Till: Patrik X Ämne: Vad är ministerstyre? Hej Patrik! Det är dags att påminna dig om att läsa och hålla dig uppdaterad om det som skrivs om: Ramsbros tvist med Stiftelsen Industrifonden Jag gräver ju vidare i ”System 3R-affären” och än är det inte slut på förbluffande upptäckter att göra. Du kan läsa om en i det senaste inlägget ”Statliga bluffmakare”. Det är med anledning av detta inlägg, som jag undrar vad ni håller på med, ni där inne i er glaskula? Du har själv uttalat, vad jag förstår efter att ha talat med Börje Ramsbro, att du eller någon på XXdepartementet inte kan eller vill ”utöva ministerstyre”. Likaså gjorde minister Y Z i ett tidigare skede. Det skulle vara intressant att få höra vad du, egentligen, menar med det uttrycket? Jag misstänker nämligen att det är en väldigt lättanvänd sköld att gömma sig bakom, när man är för bekväm, för feg och rädd eller för okunnig för att ingripa, fast man borde det. Och vad är det Lars Häggmark, i sin roll som kansliråd och styrelseledamot i Stiftelsen Industrifonden, gör här (läs inlägget)? Skulle det inte kunna kallas en form av ministerstyre? Att skydda Industrifonden och försöka hemlighålla information som skulle kunna vara avslöjande om de olagligheter som denna hade ägnat sig åt, är det inte att lägga sig i? Fast det är inte direkt att lägga sig i för oss medborgares bästa, utan för att skydda sig själv och den position man har. Kanske ministerstyre är ok om det syftar till att skydda ministrar och anställda på ett departement? Jag emotser med nyfikenhet ditt svar på mina frågor. Med vänlig hälsning Marie-Anne Olsson Grävande skribent   Från: PatrikX@regeringskansliet.se Datum: 2013-01-14 06:29 Till: "marieanne.olsson@telia.com"<marieanne.olsson@telia.com> Ärende: SV: Vad är ministerstyre? Hej, Det är möjligt att jag vid något av mina samtal med Börje Ramsbro har diskuterat begreppet ministerstyre. När jag har redogjort för XXdepartementets syn på möjligheten för regeringen eller departementet att agera i processen mellan Börje Ramsbro och Stiftelsen industrifonden har jag dock inte hänvisat till det begreppet, se bifogat brev till Börje Ramsbros ombud. Inte heller den tidigare ministern Y Z har i sina brev till Börje Ramsbro nämnt begreppet ministerstyre, se bifogade brev. För att något klargöra vad begreppet ministerstyre innebär bifogar jag även ett utdrag från www.regeringen.se. I boken Regeringsformen - med kommentarer av Anders Eka m.fl. kan du på bl.a. s. 263 och 480-482 läsa ytterligare om begreppet. Med vänlig hälsning Patrik X XXdepartementet Regeringskansliet 103 33 Stockholm www.regeringen.se   Från: marieanne.olsson@telia.com  Skickat: den 14 januari 2013 15:16 Till: Patrik X Ämne: Vad är ministerstyre? Hej Patrik! Jag tackar för att du har tagit dig tid att svara. Kanske var rubriken på mejlet lite otydlig. Det var, och är, inte min mening att fördjupa mig i vad ordet ministerstyre egentligen betyder till punkt och pricka. Det jag vill åstadkomma, och påpeka bristen av, är framför allt ett större ansvarstagande från regeringens och departementens sida. Förutom allt som jag själv har erfarit i det här fallet, så hänvisar jag till Riksrevisionen som 2008 kom med en hel del kritik. Läs bland annat följande citat: "2.2.2 Regeringskansliet följer främst stiftelser med stort kapital eller verksamhet med stort samhällsintresse. Granskningen visar att Regeringskansliet främst har kännedom om och följer stora stiftelser. Med stora stiftelser menas här sådana som förvaltar stort kapital eller bedriver verksamhet som är av stort samhällsintresse. Det finns handläggare inom Regeringskansliet för flera av de större stiftelserna, som exempelvis Norrlandsfonden, Industrifonden och stiftelser bildade med löntagarfondsmedel. Men Regeringskansliet tar i allmänhet inte initiativ till någon regelbunden uppföljning eller utvärdering av dessa större stiftelser. Departementen tar dock i vissa fall del av utvärderingar initierade av andra. " "2.2.5 Riksrevisionens bedömning Enligt Riksrevisionens bedömning har regeringen inte aktivt tagit ställning till hur förvaltningen av de statligt bildade stiftelserna ska följas. Departementen följer många av de större stiftelserna men uppföljningen är enligt Riksrevisionen i allmänhet passiv." Det handlar om ansvar och lite civilkurage (fast i tjänsten), en känsla för att ta ansvar för det som går och har gått fel. Det är jag övertygad om att man kan göra utan att vara så förbaskat byråkratisk. Det skulle kännas mycket bättre och tryggare för oss vanliga skattebetalare, istället för den låtgåmentalitet som råder. Jag är väldigt nyfiken på vad regeringen faktiskt har gjort för att förbättra sig, sen Riksrevisionens granskning publicerades. Det lär jag väl aldrig få svar på. Med vänlig hälsning Marie-Anne Olsson Grävande skribent Rättsutlåtande av advokat Percy Bratt Rättsutlåtande av professor Per Samuelsson Ramsbros tvist med Stiftelsen Industrifonden - Innehållsförteckning Bankrättsföreningen Tack för besöket och välkommen åter! Hemsida