Följ Börje Ramsbros tvist med den statliga Stiftelsen Industrifonden!


Stiftelsen Industrifonden skyddar ekonomisk brottslighet
Av Marie-Anne Olsson  - 31 mars 2014

Nu är tvisten mellan Börje Ramsbro och den statliga Stiftelsen Industrifonden på väg att urarta fullständigt. Det är definitivt ingen överdrift att påstå, att Industrifonden verkligen gör sitt yttersta för att skydda grov ekonomisk brottslighet istället för att ifrågasätta varför denna process överhuvudtaget existerar. De blundar för de övertramp som ombudet, advokat Hans Bagner, gör i sina försök att rädda skinnet på sig själv och på hjärnan bakom allt, Håkan Nordquist, och de gräver sig ännu djupare ner i träsket.

Ledningens och styrelsens brist på etik och ansvarstagande har vi redan, tyvärr, fått många exempel på, men hur är det med de övriga medarbetarnas? Ställer de verkligen upp på detta?

Se nedan hur denna rättsskandal fortsätter att fördjupas.

Industrifonden har för en dryg vecka sedan, redan innan Börje Ramsbro inkommit med sin bevisning, till Tingsrätten lämnat in ett extra yttrande ”i preventivt syfte”, aktbilaga 120, och bl.a. gjort följande uttalande och förnekande, citat:

"För tydlighets skull bör också noteras att Industrifonden bestrider att bland annat Håkan Nordquist skulle ha funnit det ostridigt att Ramsbro per årsskiftet 1993/94 var ägare till i vart fall 90 % av aktierna i Holding samt att optionen ställd till bankerna endast var avsedd som en förstärkt säkerhet för lånet."

Dessförinnan har Industrifonden i aktbilaga 108 den 19 februari i år påstått, citat:

"Då Ramsbro genom avtalen den 3 december 1993 avhänt sig kontrollen över Holding (och därmed International) saknar Ramsbro alla intressen i den transaktion den 28 januari 1994 som påstås ligga till grund för hans talan."


Att det råder lässvårigheter i dagens skola är ett känt faktum, men att det skulle föreligga en så skandalöst låg läskunnighet hos Industrifonden och dess ombud är närmast en katastrof, både för rättsväsendet och för tilltron till statliga riskkapitalfonder. Varför anlitar Industrifonden så pass okunniga advokater som Hans Bagner och Pontus Ewerlöf från MAQS Law Firm?

I ett stort antal dokument författade av Håkan Nordquist, i den självpåtagna rollen som VD för System 3R International AB, avslöjas Industrifondens skandalartade processföring. Uttalandena gjordes i samband med företagets tvist med Skattemyndigheten om rätten till ett underskottsavdrag för taxeringsåret 1994. Avbildad Håkan Nordquist

Skattemyndigheten var initialt av uppfattningen att avtal, option, protokoll och transaktioner, som alla var initierade och upprättade av Håkan Nordquist i samband med "System 3R-affären", innebar att en ägarförändring skulle ha skett den 3 december 1993.

(Om ”ägarförändringen” råder, som beskrivits tidigare, fortfarande fullständig förvirring. Läs gärna: Fullständig förvirring om ”förvärv” av aktier i System 3R)

I samband med tvisten med Skattemyndigheten bedyrade, i otaliga brev och handlingar, Håkan Nordquist att Börje Ramsbro ägde moderbolaget System 3R Holding AB till 90 %, i vart fall fram till den 21 februari 1994, och att Börje var fri att byta ut styrelsen närhelst det passade honom. Han kunde ta in andra investerare och därtill få utdelning på sina aktier. Dessutom var den option Nordquist själv upprättade till förmån för Sparbanken endast en förstärkt säkerhet. Syftet med den var aldrig att banken skulle ta över ägandet av Holding.

Allt detta bedyrade Nordquist, skriftligt, samtidigt som nu Industrifonden, enligt aktbilaga 120, blånekar till att han har gjort det. De gör tydligen vad som helst för att aktivt försvara sin egen stöld av 30 000 aktier i System 3R International AB. De verkar också känna sig föranledda att skydda Håkan Nordquist som förärade dem de stulna aktierna, vilka hade ett marknadsvärde på cirka 58 miljoner kronor.

Vare sig Industrifonden eller Håkan Nordquist har kunnat visa upp några köpekontrakt eller ens en erlagd köpeskilling om 1 kr per delpost. Stölden är glasklar och styrkt.

Industrifonden försöker nu skydda sig själva och Nordquist genom att aktivt neka till att uppenbara bevis verkligen existerar. Inte nog med detta, Industrifonden yrkar avvisning av Börjes bevisning redan innan dokumenten har lämnats in och åberopats som bevisning. Den omfattande skriftliga bevisningen inlämnades till Tingsrätten av Börje den 25 mars 2014.

Nedan redovisas exempel på Håkan Nordquists uttalanden. Samtliga finns i form av dokument, vilka upprättades under Nordquists tid som VD för System 3R International.


Brev till Skattemyndigheten från System 3R International AB med Håkan Nordquist som VD, 1996-11-10:

Citat 1.
"HNF (Håkan Nordquist och Företagskapital AB) hade i avtalet den 3 december 1993 bara tillförsäkrat sig att de röstades in i System 3R Holdings styrelse. Ingenting hindrade Ramsbro att kalla till ny bolagsstämma och byta ut styrelsen. Ramsbro var fortfarande ägare till aktierna och det fanns inget avtal om att äganderätten till aktierna vid detta eller senare tillfälle skulle övergå på HNF"

Kommentarer
Börje Ramsbro var aldrig inblandad i val av ny styrelse och någon bolagsstämma hölls inte. Ett bolagsstämmoprotokoll fejkades av Håkan Nordquist den 4 december 1993 och han antedaterade detta till den 3 december. Läs vidare Mats Staffas noteringar om hur Håkan Nordquist dikterade protokollen.

Citat 2:
"Aktier med mer än hälften av röstetalet ägdes på ingångsdagen (3 december 1993) och på utgångsdagen (i februari 1994) av en och samma person - Börje Ramsbro. Skattemyndigheten har inte visat att dessa aktier ägdes eller på därmed jämförligt sätt innehafts av någon annan. Ägarstrukturen i koncernen kan således beskrivas genom nedanstående figur."

Kommentarer
Denna ägarstruktur som visar att Börje ägde 90 % i System 3R Holding gällde, enligt Nordquist, i vart fall fram till den 21 februari 1994. Under tiden satte sig Nordquist och Företagskapital i styrelsen för Holding och sålde olovligen ut tillgångarna till sig själva för 3 kronor, att jämföra med marknadsvärdet på cirka 175 miljoner kr. Läs vidare: Värdering av System 3R-koncernen

Stiftelsen Småföretagarfonden hade ingen rätt alls att förvärva aktier enligt det förvaltnings- och avvecklingsavtal som träffades mellan Företagskapital och Stiftelsen Industrifonden den 12 november 1993, och har heller inte gjort det i System 3R. Stiftelsen Småföretagarfonden upphörde att existera den 31 december 1993. Ej heller har vare sig Håkan Nordquist eller Företagskapital AB fullbordat sitt förvärv då ingen köpeskilling har erlagts. Därmed kvarstod Börje Ramsbro som ägare till 100 % av aktierna i Holding även efter den 3 december 1993, med rätt att styra över sitt moderbolag.

Citat 3:
"Kontrollen över aktierna eller bolaget låg således inte hos HNF eftersom HNF inte själv kunde kontrollera bolagets fortsatta öde. Det låg i stället i första hand hos Ramsbro, som genom att han gavs tillfälle att lösa bolagets finansieringsproblem, själv kunde avgöra om banken skulle kunna lösa optionen."

Kommentarer
Den inte giltigt tillsatta styrelsen i Holding avvecklade först (1993-12-27) samtliga immateriella rättighet till International, värderade till cirka 42,3 miljoner kr, och därefter Holdings samtliga aktier i International (1994-01-28) till sig själva.

Den åberopade optionen var en ogiltig rättshandling. Sparbanken påropade den (1994-02-21) som målvakt för Håkan Nordquist och Företagskapital och överlämnade resterande 90 procent av aktierna till International, trots att dessa fortfarande ägdes av Börje. Aktierna var endast deponerade i Sparbanken.

Optionen utgör en ogiltig klausul om pantförverkan och är därmed en ogiltig rättshandling, enligt Avtl. 37§. Det aktuella lånet var avskrivet den 31 december 1993. Industrifonden påstås ha "förvärvat" aktierna i International av Holding den 28 januari 1994, samtidigt som Holding ägdes av Ramsbro till 100 %. Ramsbro kände överhuvudtaget inte till vare sig Stiftelsen Småföretagarfonden eller Stiftelsen Industrifonden vid detta tillfälle, och kan således inte ha gjort några affärer med någon av dem.

Dom i Länsrätten i Stockholms Län, Målnr S 1387-96, 1997-12-30:

Utdrag ur domskäl, efter muntligt förhör med Håkan Nordquist den 5 december 1997:

Citat 1:
"Av optionen framgår att Börje Ramsbro tidigare hade pantförskrivit de återstående aktierna, som optionen avsåg, till banken. Bolaget har uppgett att banken inte avsett att gå in i bolaget och att optionen har lämnats såsom en del av säkerheten för lånen, innebärande att banken utan pantrealisation kunde överta koncernen. Banken har inte utnyttjat optionen."
Optionen var en skenoption upprättad av Håkan Nordquist för skatteplanering med underskottsavdra.

Kommentarer
För det första var optionen en olaglig rättshandling, för det andra hade pantsättningen upphört den 31 december 1993 då lånet avskrevs, och aktierna tillhörde därefter Börje. För det tredje har den icke-existerande optionen självfallet inte kunnat utnyttjas av banken. Och för det fjärde visade det sig senare, att Håkan Nordquist och Företagskapital den 3 december 1993 träffat ytterligare ett hemligt avtal med bankerna, denna gång om att förvärva samtliga aktier i System 3R Holding från Börje Ramsbro direkt, ett förvärv som aldrig har genomförts. Läs vidare: Hemligt avtal den 3 december 1993 punkt 3.1

Citat 2:
”Börje Ramsbro var vid utgången av beskattningsåret alltjämt - indirekt - i vart fall formell ägare till aktierna i bolaget (International) med mer än hälften av röstetalet. Länsrätten finner inte att den option att förvärva moderbolagets (Holdings) aktier som utställts till banken och som inte framstår som annat än en förstärkt säkerhet för bankens lån medför att aktierna i bolaget kan anses har varit bankens på utgångsdatum. Inte heller finner länsrätten att Håkan Nordquist och Företagskapital AB genom att de givits fullmakt att rösta för aktierna vid bolagsstämma kan anses ha blivit ägare till dem."

Kommentarer
Således ägde Börje moderbolaget System 3R Holding AB den 21 februari 1994, samtidigt som Industrifonden ”förvärvade” aktierna i International den 28 januari 1994, utan något köpekontrakt med ägaren.

Fullmakten som nämns var aldrig rättsligt giltig då en sådan endast kan lämnas till en juridisk person. För övrigt har inte fullmakten utnyttjats. Börje har inte medverkat till eller deltagit i någon bolagsstämma eller valt någon styrelse. Håkan Nordquist ordnade allt själv den 4 december 1993 utan att stämman hade kallats till enligt lag och utan att något möte hölls. Allt är fejkat.

Kommentarer
Detta domslut hade varit uteslutet om Börje hade lämnat allt ägande, allt inflytande och all kontroll den 3 december 1993, vilket Industrifonden påstår i den pågående tvisten.

Brev till Kammarrätten från Håkan Nordquist, System 3R International AB, 1999-07-02:

Citat:
"Vid årsskiftet var Börje Ramsbro alltjämt ägare med rätt att kalla till och rösta på bolagsstämma när helst han önskade. Han hade alltjämt rätt till utdelning. Avtalen den 3 december 1993 (avtal II) tillkom på bankens initiativ för att binda upp inblandade parter och för att ge banken så många handlingsalternativ som möjligt. Håkan Nordquist m.fl. kan inte anses ha fått ett med ägande jämställt inflytande då Håkan Nordquist m.fl. trots avtalen den 3 december 1993 inte skulle ha kunnat genomdriva ett ägarbyte mot bankernas vilja.”

Kommentarer
Härmed är det styrkt utom allt tvivel att Industrifonden försöker dölja grov ekonomisk brottslighet. De påstår att Börje förlorade allt ägande, all kontroll och allt inflytande den 3 december 1993. Håkan Nordquist själv har haft motsatt uppfattning i sitt syfte att tillskansa sig och Industrifonden skattefördelar genom underskottsavdrag på cirka 20 miljoner kr.

Dom i Kammarrätten i Stockholm, 2001-02-15:


Citat:

"De bägge avtalen den 3 december 1993 var inte bindande vid avtalstillfället utan först när avtalsvillkoren var uppfyllda. Dessa villkor hade inte uppfyllts den 31 december 1993. Sparbanken avropade optionen den 21 februari 1994 och sålde därefter de förvärvade aktierna i System 3R Holding AB till Håkan Nordquist m.fl. den 25 februari detta år. Ingen av de handlingar som tillhandhållits skattemyndigheten av BR (Börje Ramsbro) visar att någon annan, varken Håkan Nordquist, Företagskapital AB eller Sparbanken, före utgången av 1993 ägt eller på med jämförligt sätt innehaft mer än hälften av aktierna i bolaget eller aktier med mer än hälften av röstetalet i bolaget."

Kommentarer
Några aktier i System 3R Holding har aldrig sålts av Sparbanken till Håkan Nordquist m.fl, utan de överfördes direkt till System 3R International för 1 krona. I överlämningen ingick även aktier i Astra värderade till 230 000 kr.

Kammarrätten fastställde att Börje Ramsbro hade full kontroll över ägandet även efter den 3 december 1993. Anmärkningsvärt nog nekar Industrifonden till detta faktum för att försvara det brottsliga ”förvärvet” av aktier i International, samtidigt som dessa indirekt ägdes av Börje genom Holding.

Hur man än vänder och vrider på det, så kan jag inte förstå vad Industrifonden håller på med. Är det så att de är av samma uppfattning som Skattemyndigheten, som vägrade gå med på något underskottsavdrag för System 3R International AB, med VD Håkan Nordquist, eftersom de påstod att Börje hade lämnat allt ägande, allt inflytande och all kontroll den 3 december 1993? I så fall är Industrifonden i allra högsta grad inblandad i avancerat skattefiffel.

Kammarrätten avslog alltså Skattemyndighetens överklagande.

Kommentar
Påståendet att,

citat:
 "..lösningen som utmynnade i avtalen den 3 december 1993 var en interimistisk lösning och att Ramsbro fram till åtminstone den 21 februari 1994 hade möjlighet att ta in andra finansiärer och dessutom få utdelning på aktierna,"

är i alla avseenden styrkt av Håkan Nordquist själv. Det är samma påstående som Industrifonden bestrider i den extra inlämnade aktbilaga 120 för att dölja sin medverkan i brottslig verksamhet.


Vad gör Industrifonden?

Här står Stiftelsen Industrifonden inför ett viktigt val. Antingen söker man sanningen och tar en saklig diskussion med Börje Ramsbro för att få till stånd en överenskommelse som båda parter kan acceptera. Eller så väljer man att fortsätta denna skandalartade process och visar därigenom att man inte drar sig för att medverka i ekonomiska brott. Väljer man det senare och står fast vid sina påståenden, sanktionerar man grovt skattebrott och påstår att Håkan Nordquist ljög i ovanstående refererat skattemål.

Accepteras och sanktioneras det här av regeringen och då särskilt Näringsdepartementet?

Marie-Anne Olsson
Friaskribenter

Läs vidare:
Dags för sanningen - Dags för sunda värderingar - Nu får det vara nog


Bankrättsföreningen

Informera ditt nätverk om denna sida
Share