Ekonomen Joseph Schumpeter är känd för bland annat sin pessimistiska vision om hur företagen med tiden kommer att växa sig allt större. Småningom kommer all innovativ verksamhet att bedrivas i storföretagen. Till sist kommer endast ett företag att finnas kvar. Det kapitalistiska systemet har förintat sig självt. När all produktion sker i ett enda företag är ekonomin i praktiken socialiserad.

1962 myntade blivande ledaren för kommunistpartiet, C H Hermansson, uttrycket "de femton familjerna". Enligt Hermansson styrdes Sverige i praktiken av ett fåtal personer. Framför allt Wallenbergfamiljen utnyttjade de svenska skatte- och ägarreglerna på ett sätt som gav den en dominerande position i svenskt näringsliv. En symbios mellan stat och näringsliv utvecklades. För tjugo år sedan befann sig Sverige faktiskt inte så långt från Schumpeters domedagsvision.

Magnus Henrekson, professor vid Handelshögskolan i Stockholm, beskriver i en uppsats med titeln The transformation of ownership policy and structure in Sweden (2001) hur de svenska skattereglerna successivt drev svenskt näringsliv mot en allt större ägarkoncentration. Privat ägande och privat kapitalbildning beskattades hårt och institutionellt ägande gynnades. Eli Heckscher kritiserade redan 1947 denna politik i uppsatsen Om de nya skatteförslagen, och skissade där på den utveckling mot allt större företag som sedan mycket riktigt följde. Ända fram till 80-talets liberaliseringsvåg.

Sedan svepte globaliseringens och decentraliseringens vindar genom folkhemmet. Socialiseringen avbröts till följd av allmänhetens motstånd mot det slutliga steget i processen, löntagarfonderna. I stället började allmänhetens förtroende för privata företag och enskilda entreprenörer att öka. Men den hårda beskattningen av privatpersoners ägande försvann inte, trots att restriktionerna för utlänningars aktieinnehav togs bort.

Kombinationen av 50 års bristfällig privat förmögenhetsbildning och ett skattesystem som missgynnar svenskars aktieägande gör att våra företag för närvarande ter sig högst prisvärda för utländska intressen. Utländska direktinvesteringar utgör för närvarande mer än hälften av kapitalbildningen i Sverige, betydligt mer än i andra europeiska länder.

Sverige håller sakta men säkert på att i ekonomiskt hänseende förvandlas till något som kan liknas vid en koloni. Som Henrekson skriver i sin uppsats: "…vi bör förvänta oss att majoriteten av svenska företag inom några år kommer att ägas av utlänningar."

SvD Ledaren