"Internet är demokratiens sista utpost"

Börje Ramsbro, en gång framgångsrik företagare, hävdar att bankerna stal hans koncern. På Bankrättsföreningens hemsida har han pekat ut ett antal direktörer. För detta polisanmäldes han och hamnade till sist i Högsta domstolen, där han frikändes.

Börje Ramsbros karriär är en märklig historia, som består av höga berg och djupa dalar- Även han nu är det som på ren svenska brukar kallas "förbannad" så upplever jag det efter vårt sammanträffande som att han ändå är nöjd med tillvaron.
   Nöjd med att han har så mycket på banken (oklart vilken) och på fötterna att han vågar stämma Nordbanken. Vilket han nyligen gjort.
   Nöjd med att han nu är en förkämpe för demokrati och yttrandefrihet.
   Jag känner inte Börje Ramsbro, men jag har nog fått en ganska bra uppfattning om honom efter intervjun ute på hans altan i hyreshuset i Bromma.

När Börje Ramsbro i slutet av 1960-talet startade eget hade han ingen aning om att följande skulle inträffa:

Att hans företag System 3R skulle komma att omsatta ca 300 Mkr.
Att han 1993 skulle tvingas sälja företaget för 1 (en) krona.
Att han skulle driva Bankrättstöreningen med tillhörande "elektronisk skampåle" på Internet.
Att han skulle hamna i Högsta domstolen.

Säker sits var osäker
Nu till den s k storyn
   System 3R blev snabbt en framgångsrik koncern, som tillverkade utrustning för verkstadsindustrin. Börje Ramsbro ägde över 91 procent i samtliga bolag i koncernen. En säker sits, kan det tyckas. Men icke.
   1989 hamnade hans företag i en patenträttstvist med ett schweiziskt företag och förlorade. Detta och en del andra faktorer påverkade företaget negativt och 1990 och 1991 blev förlustår. Samtidigt kom bankkrisen och en del andra kriser.
   System 3R hade lån både hos Nordbanken och Sparbanken (nuvarande Föreningssparbanken). Bankdirektörerna var desperata och i stort behov av att visa handlingskraft. En enskild företagsägare var då ett närliggande mål.

Bankerna ställde krav
Bankerna krävde att Ramsbro skulle förstärka kapitalet med hjälp av nya delägare. Ramsbro fick fram ett par sådana. Vidare krävdes det att han skulle avgå som VD. Han sa ja till det också.
   Men det hjälpte inte. I december 1993 förlorade Börje Ramsbro sitt livsverk.
   Vad jag inte visste var att de föreslagna delägarna hade gått bakom ryggen på mig - tillsammans med bankerna. Jag kände inte till detta förrän jag ställdes inför ett omöjligt ultimatum - uteblivna lån m m - och tvingades att bli av med koncernen. Men hur kunde man köpa din koncern för en krona bakom ryggen på dig? Du var ju ändå ägaren...

Det var "stöld"
- Det var inget köp. Jag anser att den korrekta benämningen är stöld. Problemet är att bankerna och deras favoriter har en sådan makt.
   Därmed var Börje Ramsbro av med sin koncern. Men han var mer än så - han var tvärarg.
   Via en annons i Expressen fick han kontakt med personer som startat Föreningen mot Nordbanken. Det var personer som råkat illa ut på grund av denna bank.
   Men det var uppenbart att fler banker betett sig mycket märkligt. Följaktligen omdöptes Stiftelsen mot Nordbanken till Bankrättsföreningen. Och där är Börje Ramsbro en mycket drivande kraft.

Namngivna direktörer
På föreningens hemsida inrättades en s k elektronisk skampåle. Där namngavs och kritiserades bl a att antal bankdirektörer och andra personer som varit involverade i tvångsförsäljningen av Börje Ramsbros företag.
   En av de namngivna personerna polisanmälde Ramsbro.
   I Stockholms tingsrätt dömdes jag för att jag skulle ha fört ett register på Internet. Detta var helt felaktigt, vilket också Svea hovrätt konstaterade. Men ändå dömdes jag av hovrätten - av andra skäl. Nämligen att jag hade gjort det möjligt att läsa informationen i tredje land, utanför EU. Alltså i länder där man saknar kunskaper i svenska...

Frikänd i HD
   Börje Ramsbro överklagade till Högsta domstolen. Och han blev frikänd.
   Vad det handlar om är den s k personuppgiftslagen (PUL), som en majoritet i Sveriges riksdag har infört på grundval av s k EG-direktiv, dvs krav från EU. Kritiken mot lagen har varit kraftig - man menar att Sverige har övertolkat EG-direktivet. Och att Datainspektionen med generaldirektören Ulf Widebäck i spetsen hårddrar lagen. En närmast löjlig - men inte oviktig - konsekvens av lagen är en fällande dom i Eksjö tingsrätt mot församlingsassistenten Bodil Lindqvist (se Miljömagasinet nr 32).
   Bodil Lindqvist hjälptes inte av kritiken. Men kunde den hjälpa Ramsbro? Han var själv ganska tveksam.
   - Jag hade i det läget tappat tron på det svenska rättsväsendet. Men det visade sig att Högsta domstolen gjorde en noggrann genomgång som resulterade i att jag blev frikänd.
   -Anledningarna till frikännandet är bl a att HD ansåg att Europakonventionen om mänskliga rättigheter är tillämplig liksom EG-rätten. Dessutom har vi den svenska grundlagens stöd för yttrandefriheten.

Journalistisk karaktär
Högsta domstolen kom också fram till att hemsidan var av journalistisk karaktär och att det därmed var OK att skriva som Börje Ramsbro hade gjort. Att han inte var journalist saknade betydelse. Detta kan vara värt att

Sista utposten
- Jag anser att Internet är demokratins sista utpost. Det är oerhört viktigt att vi försöker behålla den demokratiska rättigheten.
   Men Börje Ramsbro befarar att Internet kan komma att avskaffas. Detta därför att många makthavare - både politiker och affärsmän - i alltför många länder är rädda därför att Internet på ett ocensurerat sätt avslöjar missförhållanden.
   Oavsett detta kommer Börje Ramsbro att fortsätta sin kamp. Inte minst på Internet. Han menar att många fler borde utnyttja den möjligheten.
   Det håller jag gärna med om. Och jag är inte ett dugg avundsjuk när jag på utvägen ser Börje Ramsbro demonstrera sin röda Rolls Royce och påpekar att det finns en fläck på bilen - Det känns snarare som om en symbolhandling. Som om det är Internet han verkligen omhuldar.
   Vi lär få höra mer av Börje Ramsbro. Både via Internet och på andra sätt.

Åke Askensten