Bengt Westerberg, då statssekreterare, lovade mig dyrt och heligt 1977 att skatteregisterlagstiftningen som var i vardande skulle bli uttömmande från början. Självklart trodde jag honom inte.
   Saken var den att Datainspektionen inte hade vågat ta beslut om tillstånd för Riksskatteverket (RSV) att föra skatteregister utan hade överlämnat det till statsmakterna.
   Jag ansåg att Datainspektionen skulle besluta hur RSV skulle få använda ADB. Vad som föll utanför den ramen fick man hantera manuellt eller strunta i. Det hade lett till, allmän debatt, hindrat mänga dumheter, framkallat förenklingar och varit helt i linje med datalagens idégivare - förra statsrådet Rune Hermansson,
   Få regler har ändrats så mycket som skatteregisterförfattningarna och därmed gjort ofantligt mycket som för bara några decennier sedan var otillbörliga intrång i personlig integritet till behöriga.

Fegheten öppnade slussarna. Nu är de vidöppna på nästan alla områden. Det mesta tillåts - inom den offentliga sektorn. Burkar med 30 gigabite är snart varje byråkrats arbetsredskap. Det som hade kunnat förenklas har komplicerats till vansinne.
   Jag hade förhoppningar om att EU skulle rädda integritetsskyddet i detta arma land som en gång i tiden var föregångsland på området, men genom sin missvisande rationalisering och därmed byråkratisering av en föråldrad administration har medborgarna i ett av världens mest datortäta länder snärjts in i taggtråd av personregister.
   EU-direktivet kom och översattes till personuppgiftslagen ( pul ), som tillåter den offentliga sektorn det mesta. I den mån något inte tillåts skrivs separata, lagar. Det är så vi får förspaningsregister, det vill säga register över misstänkta som ännu inte är misstänkta. Det är så vi får personregister hos socialnämnden. De får visserligen inte innehålla "ömtåliga uppgifter", vilket "inte hindrar att det i personregister tas in uppgifter om åtgärder som har beslutats inom socialtjänsten och som innebär myndighetsutövning och den bestämmelse som ett beslut om sådan åtgärd grundar sig på". Regeln om ömtåliga uppgifter "hindrar heller inte att personuppgifter behandlas hos socialnämnden för uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring, forskning och framställning av statistik".
   Personnumret följer med för säkerhets skull, som nu i Socialstyrelsens nyuppfunna register över åldringar. Sociala ingenjörskonsten kan frossa. Företrädarna kan granska människorna på skärmar likt kaniner i burar.

Alla dessa registerlagar tar i väsentliga avseenden över grundläggande bestämmelser i pul. Visst föreskrivs tystnadsplikt, men "Blomman"-fallet på Sahlgrenska är ett av de få läckage som har uppmärksammats. Registren läcker som såll, överskottsinformation är svår att hantera och så vidare.
   Internationellt har vi fått Echelon, som övervakar vår e-post. Vi har fått Schengen Information System (SIS), som knyter samman 50 000 datorer. I SIS finns redan 10 miljoner poster om 800 000 registrerade, varav 700 000 på spärrlista. Det organ - JSA - som ska övervaka SIS har uppenbara svårigheter att få insyn i SIS huvuddator.
   Europarådet, förr en kämpe för mänskliga rättigheter, vill nu - efter en inledande hyllning till personlig integritet - att operatörer/service providers ska tvingas lagra kundinformation i 90 dagar (med möjlighet till förlängning) i kontrollsyfte.
   Finns det någon sista minutenbiljett för mig och de mina till nästa rymdfärja?

Jan Freese