[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Det är bra att vi äntligen får en seriös debatt om den svenska bankkrisen ( 1987 - 1993 ) i Dagens Nyheter. Krisen som gjorde att 60.000 välskötta företag försvann alldeles i onödan, och att mer än 400.000 svenskar hamnade i en permanent arbetslöshetssituation. Tyvärr har professor Per Lundborg vare sig förstått krisens orsaker eller verkningar. Det är lätt att förstå, när man ser att Lundborg skriver sin artikel utifrån ett strikt fackföreningsmässigt perspektiv.

Hade han i stället sett det ur företagsekonomiskt perspektiv skulle han förstått hela sammanhanget ännu bättre. Då skulle han också ha begripit att Göran Perssons strama finanspolitik var det som räddade Sverige från att gå i konkurs efter de borgerliga politikernas vanstyre, regeringsperioden 1991 - 1994.

Som bekant tillät den borgerliga regeringen krisbankerna, under den f d "bankministern" Bo Lundgrens ledning, att säga upp krediterna för välskötta företag under bankkrisen. Det var därför som bankkrisen drabbade Sverige i högre utsträckning än i något annat västeuropeiskt land. Krisen fick därför oanade ekonomiska konsekvenser för både skötsamma företagare och privatpersoner.

Som de flesta ekonomer känner till blev därför priset för den svenska bankkrisen förfärande högt. Totalt blev notan 1.000 miljarder kronor plus ränta. En skuld som vi fortfarande inte börjat amortera på. Det är en räkning som våra barn och barnbarn nu får betala. För närvarande orkar vi bara med att betala ränta på Sveriges genom tidernas största statsskuld, som också är den största statsskulden i världen i förhållande till invånarantal.

Det är därför inte arbetslösheten som var 1990-talets stora ekonomiska fråga som Per Lundborg påstår, utan i stället företagen som försvann. Sedan dess har på mindre än 10 år, mer än 40 % av börsvärdet försvunnit från Sverige. Nu flyr också medelstora och mindre företag från Sverige på grund av den rådande rättsosäkerheten, och sättet att behandla Sveriges företagare på under bankkrisen.

Arbetslösheten var ju bara en konsekvens av att företagen friska företag slogs ut alldeles i onödan. I stället för att värna om den svenska företagsamheten valde våra politiker i stället att rädda krisbankerna, med Gota och Nordbanken i spetsen.

När den socialdemokratiska regeringen tog över 1994 efter den borgerliga regeringen gjorde man således helt rätt i att fortsätta på den borgerliga linjen med nedskärningar i den offentliga sektorn. Men man borde samtidigt ha kompenserat de företag som drabbades av rättsvidriga uppsägningar av krediter under bankkrisen och de företagare som råkade illa ut alldeles i onödan ! Då hade kanske flera företag gått att rädda och vi sluppit se ett Sverige som i dag är på väg mot nolltillväxt !