När det gäller kreditlöften och information om gällande mervärdeskatteregler är bankerna och staten lika goda kålsupar. De informerar felaktigt om innebörden av gällande kreditlöften och mervärdeskatteregler. När sedan domstolarna prövar sakfrågorna, bryr de sig inte om gällande rätt, utan ger vanemässigt bankerna och staten rätt i sak.

Vid prövning i domstol borde självfallet bankerna och staten bli skadeståndsskyldiga i enlighet med 3 kapitlet 2 § i skadeståndslagen.

Problemet för dem som drabbas är uppenbart. Företagen inriktar sin verksamhet efter den information som de mottar från bankerna och blir därmed skuldsatta och tvingas i konkurs, när bankerna sedan inte uppfyller sina löften. När de sedan försöker få upprättelse i domstol betraktar domstolarna som regel både bankerna och staten som myndigheter. De som orsakat skadan slipper betala skadestånd.

Bankerna struntar fortfarande i den europeiska bankrätten och svenska staten underlåter att anpassa mervärdeskattelagen ( 1994:200 ) till sjätte rådsdirektivet av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatt - Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetligt beräkningsunderlag ( 77/388/EEG ) därigenom orsakar de företagarna skada som de i enlighet med gemenskapsrättsliga regler är skyldiga att svara för.

Enligt svensk lag gäller skriftliga kreditlöften i enlighet med 1:a paragrafen i köplagen och 1:a paragrafen i avtalslagen. Omfattningen av mervärdeskatteplikten återfinns i svensk lag i 3:e kapitlet lagen ( 1994:200 ) om mervärdeskatt.

I gemenskapsrätten återfinns 1:a paragrafen i avtalslagen i varje land och är en av EG-rättens grundläggande rättsregler som ger uttryck för att "avtal skall hållas". Denna rättstradition går tillbaka till den romanska rätten och har en tusenårig tradition. Det är rättstillämpningen av denna rättsregel som inte fungerar i Sverige, mot framför allt banker och staten.

Mervärdeskatten regleras i Sjätte rådsdirektivet av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatt - Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetligt beräkningsunderlag ( 77/388/EEG).

Sverige har i anslutningsföredraget ( artikel 166-168), förbundit sig att, om undantag inte medgetts, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att från dagen för anslutningen följa bestämmelser i direktiv mm ( prop 1994/95:19 del 3, bilaga 10, sid. 61.)

Enligt artikel 189 i fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska Ekonomiska Gemenskapen (Romfördraget) är förordningar direktiv och beslut bindande för alla medlemsstaterna. Förordningar är direkt tillämpliga och får enligt praxis inte implementeras.

Direktiv "skall med avseende på det resultat som skall uppnås vara bindande för varje medlemsstat till vilken det är riktat, men skall överlåta åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet"

Medan bankerna tillåts desinformera sina kunder, om innebörden av lämnade kreditlöften lämnar skattemyndigheten vilseledande information om gällande rätt i samband med inbetalning av moms.

Vid domstolsprövning tillåts sedan bankerna att "rygga skriftliga kreditlöften utan förbehåll" med skattemyndigheten i regel står fast vid sin inställning och dessutom får rätt trots att de har fel.

EG-Domstolen har i målen 6 och 9/90 Francovich och Bonifaciv Italien, ( 1991 ) ECR 1-53577, liksom i en nyligen avkunnad dom i mål 46/93 Braserie du pêcheur SA och 48/93 Factortame m fl, fastslagit att det är en princip i gemenskapsrätten att alla medlemsstaterna är skyldiga att gottgöra förlust och skada som drabbar enskilda genom brott mot gemenskapsrätten för vilken staterna kan hållas ansvariga.

Konsekvensen för bankerna och staten kan bli förödande. Stämningar på grund av vilseledande information och vilseledande myndighetsutövning har fram till nu varit sällsynta och inte föranlett några större åtgärder från svenska domstolars sida, eftersom det har varit en svensk tradition att frikänna banker och staten från ansvar.

För att vinna dessa mål mot och få rätt till skadestånd räcker det med domstolarna bryter mot EG-rätten!

EG-Domstolen slog tidigt fast principen och EG-rättens direkta tillämplighet, enligt vilken gemenskapsrätten griper in i den inhemska rättsordningen utan stöd av någon som helst nationell bestämmelse. ( Målet 28/67 molkerei Zentrale 1968 ECR s 143.

Därför kan nu svenska staten se fram mot ett stort antal skadeståndsmål som äntligen ger svenska företagare rätt. En rätt man haft långt innan inträdet i EU men som aldrig tillämpats i Sverige !

Det är nog därför som svenska domstolar konsekvent försöker låta bli att fråga EG-domstolen om förhandsbesked i dessa ärenden, trots domstolarnas skyldighet att fråga.