I den största rättsliga debatten som någonsin förekommit i svensk press, är det glädjande att Dagens Industri ( DI ) tagit upp de viktiga frågorna ordentligt, hur svenska advokater och domare egentligen sköter sina arbetsuppgifter. Tyvärr har domarnas roll, kommit lite i skymundan.

I ett inlägg i DI från den 29.9. framkommer att f.d. chefjuristen Stig Gustafsson på TCO inte är nöjd med handläggningen av disciplinärenden mot advokater. Jag kan bara hålla med honom om att de disciplinärenden som handläggs av Sveriges Advokatsamfund, ger mycket övrigt att önska.

De ändringar som Stig Gustafsson önskar genomföra tycker jag är alldeles utmärkta och kan knappast irritera andra än de advokater som inte har "rent mjöl i påsen" och som agerar oetiskt. Det är nog  bara av den anledningen  dessa inte tycker om att bli granskade.

Disciplinnämnden kommer dessutom att fungera bättre om dess ordförande blir en domare. Ärendena bör självfallet vara offentliga, samtidigt som  anmälaren skall ha rätt att överklaga nämndens beslut i domstol.

Vad som har hänt med denna utredning och om "SOU/justitiedepartementets utredning ( "Tillsyn över advokater m. m  1999:31" ) är gömd eller glömd i skribordslådan, vågar jag inte yttra mig  om.

Men när det gäller tillsynen över våra domare, så vet jag att  ingen sådan utredning är gjord överhuvudtaget.  Detta trots att hela den svenska domarkåren med rätta,  aldrig varit lika kritiserad som nu.

Att denna kritik först nu vågar framföras offentligt av mig och andra, beror på Sveriges inträde i EU och att Sverige fått ett helt nytt rättssystem som domarna skall följa. Genom att såväl EG - rätten som Europakonventionen nu är införlivad med den svenska lagstiftningen är det dessutom betydligt lättare, att se vilka uppenbara fel, som begås av den svenska domarkåren.

Vad vi som skriver om det svenska rättsväsendet och dess aktörer märker, är att Sveriges högsta domare inte följer EG-rätten, och dessutom inte begär förhandsbesked från EG-domstolen som de är skyldiga att göra. Vad vi också märker är att svenska domare är ovana att följa Europakonventionen, trots att Europakonventionen numera ingår i den svenska lagstiftningen !

Vi  märker också att det begås fler och fler rättegångsfel utan att någon reagerar. För mig som dagligen har till uppgift att läsa igenom domslut, kan jag försäkra att kvalitén på det material  jag tar del av inte alltid är den bästa. Rekord i rättegångsfel hittade jag i en dom som innehöll inte mindre än 40 ( ! ) mer eller mindre grova rättegångsfel. Dessa fel anmäldes av den ena partens ombud till Justitiekanslern, som inte gjorde någonting åt problemet.

Anmälan skickades också till hovrätten som inte heller reagerade. Det verkar som domarna försvarar varandra precis som advokaterna gör, fast  med hjälp av Justitiekanslern och JO. Den stora skillnaden är att ingen verkar bry sig om att granska domarnas fögderi överhuvudtaget. Domarna behöver därför inte ens försvara sig, utan kan fortsätta att begå grova rättegångsfel, utan att någon reagerar !

För dem som i likhet med mig läst alla kommittén överväganden och förslag som avser advokater, kan jag försäkra att det finns mycket matnyttigt, som också passar in på den svenska domarkåren.

Bland annat frågas det vilka åtgärder som fordras för att skapa bättre garantier för kompetens hos advokatkåren. Samma frågor  gäller  förstås domarkåren. Frågan om krav på ytterligare teoretisk utbildning alternativt avläggande av prov borde i högsta grad gälla domarkåren. Jag hoppas därför att justitiedepartementet snarast tar sig tid att se över den juridiska kompetensen inom den svenska domarkåren som är förfärande låg. Samtidigt måste  man klargöra att justitiekanslerns uppgift också är att se till att domarna sköter sina arbetsuppgifter.

Något som JK sedan länge försöker smita ifrån.