Under det förra århundradet har Sverige varit med om två allvarliga finanskriser. Den första krisen inleddes 1932 i samband med mordet på finansmannen Ivar Kreuger den 12 mars 1932. Den andra krisen inleddes 1987 i samband med den svenska bankkrisen.

Bägge kriserna fick oöverskådliga konsekvenser för dem som drabbades. I den första krisen var det framför allt privatpersoner som satsat sitt sparkapital på Ivar Kreuger och familjen Kreuger själva med närstående släktingar som drabbades. I den andra krisen var det både företag och privatpersoner som drabbades. Företag som fick alla sina krediter uppsagda och därefter slaktades. Den svenska allmänheten som tvingades betala högre skatter genom den ökade statsskulden, som slutade på inte mindre än ettusen miljarder kronor, plus ränta ( ! )

Så sent som den 21 juni 2000 intervjuade jag Eva Dyrssen som fyllde 90 år den 17 juni i år. Hon minns fortfarande allting vad som hände efter mordet på sin farbror. Evas pappa var med och bildade Banque de Sùede et de Paris. Evas mamma och "tändstickskungen" Ivar Kreuger var syskon. Eva var därför ofta "lillvärdinna" hemma hos sin morbror Ivar på Villagatan 13 på Östermalm i Stockholm, som var en av Ivar Kreugers bostäder i Europa.

När Krueger-kraschen kom blev släkten Hallin av med all sin egendom. Hela släkten drabbades oförskyllt. Fredberga gård som familjen köpte 1914 när fadern återvände från Paris såldes för bara 200.000 kronor 1934, trots att gården redan på den tiden var värd det dubbla och vänner till familjen som hade erbjudit sig att köpa gården till ett betydligt högre pris, nekades att köpa gården. I dag är gården värd 9 miljoner kronor.

Hur familjen fick lämna hus och hem är fortfarande en gåta eftersom det inte fanns några skuldförbindelser mellan syskonen.

I boken "Därför mördades Ivar Kreuger" ( Sellin & Blomquist Förlag i samarbete med samhällstidskriften Den Svenska Marknaden 1990 ) skriver Lars-Jonas Ångström i kapitlet "Kreugers huvudmotståndare och varför" att den kommunist/socialistiska inställningen i Sverige alltid har varit att lägga beslag på andras egendomar och leva som någon form av parasit.

Det förklarar varför konfiskation av egendom fortfarande kan ske i Sverige utan några som helst påföljder.

Ångström skriver om hur konfiskationen går till och kan variera från kapitalfördelning - kapitalreformer, kapitalförstöring, inkomstutjämning och fördelningspolitik etc. men i grund och botten utgör de bara olika namn på en viss - dock ännu ej total - konfiskation i Sverige.

Efter att ha läst boken "Därför mördades Ivar Kreuger" frågar jag mig om det är därför det är så lätt att konfiskera egendom i Sverige. Bara för att vi under alltför lång tid haft en socialistisk regering så länge, att t o m den borgerliga regeringen inte längre reagerar för konfiskation av egendom och t o m tillåter sig agera i samma riktning som skedde såväl under Kreuger-kraschen under den f d "bankministern Bo Lundgrens medverkan ( 1991 - 1994 ) i samband med bankkrisen.

Hur det gick till 1932, efter det att Ivar Kreuger bragts om livet, finns utförligt beskrivet i boken "Därför mördades Ivar Kreuger" varför jag gärna rekommenderar denna bok.

Redan dagen efter mordet den 13 mars 1932 var advokaten Hugo Stenbeck på plats. Han kontaktar då direktörerna i Ivar Kreugers bolag Kreuger & Toll under förevändning att vilja "hjälpa till." Några dagar senare, den 15 mars tar sig Hugo Stenbeck in i Ivar Kreugers rum, där han inte har någon som helst rätt att uppehålla sig.

Advokaten Stenbeck inventerar Kreugers privata kassaskåp och lägger beslag på vissa handlingar, noterar förekomsten av några av Kreugers italienska obligationer och "tar hand om en del av dem.

Advokaten Stenbeck var också den som tog hand om samtliga handlingar som kom från Ivar Kreugers bostad i Paris i tre föreglade kappsäckar och han lade dessutom beslag på Ivar Kreugers privata dagböcker. Detta har han också tvingats erkänna i domstolsförhör.

Advokaten Stenbeck gjorde tillgreppen samtidigt som han sagt sig företräda den "kungliga kommissionen" innan kommissionen ens var bildad i den utformning som den slutligen fick.

Han var också en av de mest aktiva då det gällde att försätta såväl Kreuger & Toll i konkurs som Ivar Kreugers sterbhus i konkurs, trots att vare sig bolaget eller dödsboet var på obestånd.

Enligt boken "Därför mördades Ivar Kreuger" var det sedan lätt för såväl Stenbeck själv som hans uppdragsgivare bl. a. "affärsänglarna" Jakob och Marcus Wallenberg att sko sig ordentligt på både Ivar Kreugers dödsbo och olika bolagen, utan att det blev några som helst påföljder i domstol för de personer som orättfärdigt lade beslag på all egendom som tillhörde bolaget, dödsboet och alla aktieägarna vars aktier blev värdelösa genom beslaget av all egendom, och genom nedskrivningen av Kreuger-bolagen i pressen.

Vad som är anmärkningsvärt i samband med Kreuger-kraschen är att såväl Dagens Nyheter som Göteborgs Posten vid ett flertal tillfällen redan i slutet av 20-talet och i början av 1930-talet sprider ut ren desinformation riktad mot Kreuger - och Kreugerkoncernen på samma sätt som samma tidningar spred ut ren desinformation kring hur såväl familjen Carlsten i Göteborg drabbades av bankkrisen på 90-talet och hur finansmannen Erik Penser påverkades av bankkrisen.

När det blev offentliggjort att Kreuger & Toll övertagit Boliden och dess rika malmreserver på mycket förmånliga villkor samtidigt som bolaget presenterade en stark prognos för 1931 mobiliserar Dagens Nyheter ännu en attack och publicerar den artikel med uttalanden, som gjorts av den något egendomlige och fåfänge danske nationalekonomen Professor L V Birck om att gruvdriften vid Boliden skulle vara "värdelös." Dessa artiklar spreds sedan utomlands i syfte att skada familjen Kreuger och alla aktieägare som fick se sina aktier sjunka i värde.

Men skillnaden mellan då och nu är att medan Göteborgs Posten numera tar in artiklar om Nordbankens agerande på 90-talet vägrar Mats Bergstrand på Dagens Nyheter fortfarande att ta in artiklar som skulle rentvå Erik Penser från många av de falska beskyllningar som riktas mot honom i samma tidning. Under fem år har Mats Bergstrand konsekvent vägrat att låta mig att skriva några som helst artiklar om finanskrisen i Dagens Nyheter.

De rykten som spreds i pressen på 30-talet var att Ivar Kreuger måste betala 90 miljoner kronor för att rädda brodern Torsten från konkurs och att Torsten Kreuger skulle vara skyldig dåvarande Stockholms Enskilda Bank 10 miljoner kronor och att en konkurs därför var nära förestående.

De rykten som spreds i samma tidningar under den svenska bankkrisen ( 1987 - 1993 ) var att det var företagen som orsakade bankkrisen när det i själva verket var bankerna själva som blev på obestånd genom "vårdslös kreditgivning" och genom att de inte uppfylla sin avtalade kapitaltäckningsgrad 8 %.

Myten om de svenska finanskriserna upprätthålls således fortfarande av Sveriges största dagstidning som även hunnit gett ut två böcker i ämnet, genom att tillåta författare som Bo Lundgren och Bengt Dennis att sprida vilseledande information, om vad som händer under den senaste krisen.

Även svenska domstolar arbetat på samma tendensiösa sätt under både Kreuger-kraschen och bankkrisen. Såväl domstolarna som konkursförvaltarna förstod lika lite då som nu vad dom håller på med. Exemplen vad som händer är många.

Lars-Jonas Ångström berättar i boken "Därför mördades Ivar Kreuger" hur Torsten Kreuger den 12 juni 1936 blev kallad till förhör inför Svea Hovrätt. Detta förhör leddes av konkursförvaltaren hovrättsrådet S Lindeberg och rätten bestod av fyra andra hovrättsråd. Den fråga som ställdes till Torsten Kreuger var, om han förstod att det var olagligt att köpa sina egna debentures i öppna marknaden.

När Torsten Kreuger upplyste om att det tillhörde de bättre affärerna bolaget kunde göra - att köpa tillbaka debentures för 200 som en gång emitterats för 600 och att det var fullt lagligt att köpa tillbaka sina egna skuldförbindelser - då uttryckte hovrättsråden bara sin stora förvåning.

Författaren konstaterar att det är uppenbart att om rätten arbetar utifrån den kunskapsnivån är det ju inte så underligt att det gick som det gick i Kreugermålen. Inte nog med att de inte begrepp ovanstående  - de kunde inte ens läsa innantill. Av debentures certifikatens text framgår nämligen klart och tydligt att emittenten förbehållit sig rätten till återköp i öppna marknaden.

Ångström jämför kunskapsnivån hos hovrättsråden med elever i grundskolan att rättens ledamöter redan på den tiden representerade en avgrund av okunnighet. Att denna okunnighet består även i dag kan jag försäkra läsarna, efter att varje år fått i uppdrag att läsa igenom hundratals mål, med anledning av den senaste finanskrisen där domstolarna ensidigt tar ställning för bankerna och mot bankkunderna.

Medan den svenska pressen efter alla dessa år fortsätter att förtala Ivar Kreuger, skriver den internationella pressen, på ett annat sätt om Sveriges störste finansman genom tiderna.

Den engelska nationalekonomen Lord John Maynard Keynes beskriver Ivar Kreugers död som ett gripande exempel på individens hjälplöshet. Han ansåg "att Ivar Kreuger var en man som besatt sin tids kanske största konstruktiva finansbegåvning, en man vars vittfamnande verksamhet i detta ords mest omfattande innebörd av allmän betydelse och som ansåg det som sin uppgift att i efterkrigstidens kaos skapa kanaler mellan länder med kapitalresurser i överflöd och sådana som var i bittert behov därav."

Ivar Kreugers imperium raserades av hans motståndare på samma sätt som 60.000 svenska företag fick sina företag raserade av de svenska krisbankerna under den senaste finanskrisen. I båda fallen torde en del av ansvaret falla på den svenska staten som gick bankernas ärenden.

Av den anledningen och möjligen på grund av eventuella avtal mellan bankerna och regeringen förblir alla handlingarna kring den senaste krisen fortfarande hemligstämplad.

Medan täckelsen för den första Kreugerkraschen nu fallit, genom att hemligstämplingen äntligen släppts, kan de flesta turerna vad som hände under 30-talet äntligen avslöjas och namnen på de som skodde sig på Ivar Kreuger avslöjas. Även om skurkarna i samband med Kreuger-kraschen slapp ifrån sina straff är nu några av de värsta brottslingarna genom Lars-Jonas Ångströms bok, vanärade i sin himmel för all framtid.

Fortfarande återstår emellertid många avslöjanden kring den senaste finanskrisen, som kommer att ge material till flera artiklar på Bankrättsföreningens hemsida !