På Brf-sidan hittade jag ett av dessa mycket intressanta samtal som frifräsaren (i minst dubbel bemärkelse) Jan Gillberg brukar återge för att kröna ”sin” DSM, tidskriften som skriver om det som andra förtiger.

Här samtalar han med juristen Thorsten Sennton, som har stor erfarenhet av umgänge med Europadomstolen. Tillåt mig att kommentera detta samtal. Jag har kanske inte lika omfattande kunskap, är varken jurist eller någon annan –ist, men har i stället troligen längre erfarenhet.

Mitt första mål i Europarådet hade jag redan år 1985. Så vitt jag förstår, var det länge sedan som Sennton-samtalet publicerades första gången på Brf-sidan. Likväl och trots mina egna artiklar har det här på Brf-sidan  även under allra senaste tiden förekommit ordvändningar i inläggen, som ser Europadomstolen, EU-domstolen och international rätt som en frälsning, som frälsare av svenskt ondo.

Det var redan i detta första mål som jag uppmärksammade översättningsfällan, som är den första och lömskaste fällan i det som Sennton kallar ”dimmor”. Det är nämligen inte så, att domare i Europadomstolen behöver ha språksvårigheter med svenska språket:

Om och när domarna får ett mål framför sig, så är det översatt både till franska och till engelska. Den handläggaren, den som bereder målet tills det har passerat The Registrar, är inte  heller domare eller deltar i att döma målet.

Handläggarna är vanligen svenskar om målet riktar sig mot Sverige, men vid något tillfälle har det efter namnet att döma varit en dansk eller norrman. ”Det smutsiga jobbet”, att sänka anmälningarna fast de ofta är väl grundade, det är vanligen redan gjort innan anmälningen hamnar på domarenivå, om den hamnar där, vill säga.

Att välja handläggare som behärskar svenska/nordiska språk skulle kunna förklaras med rationellt tänkande: Visst är det vettigt att den som först läser och således översätter en anmälan är hemma i det språk som denna anmälan är skriven på.

Var och en som sysslar med seriös översättning vet av brutal erfarenhet, vilka dundertabbar man kan göra sig skyldig till om man översätter med enbart om än aldrig så goda akademiska, efter konstens alla regler grammatikaliserade, språkkunskaper.

MEN: Det är inte för översättningens skull som man väljer svenska handläggare för mot Sverige riktade anmälan! Skriv på engelska eller på franska, det är Europadomstolens officiella språk som inte behöver översättas. Skriv ifrån Portugal eller vilket annat land som helst, oavsett i vilket land Du än är bosatt eller medborgare i: Det är ändå alltid en svensk handläggare som svarar! Det är alldeles för tydligt, på gränsen till oblygt, som om man ville basunera ut:

Handläggaren är vald i första hand för att transformera en anmälan, och att därmed sänka denna anmälan bildlikt uttryckt i papperskorgen. Om det nu inte är så att målet lämpar sig utmärkt för att demonstrera att rättvisa skipas, d.v.s. utan att det behöver kosta Sverige något.

Jag hade gjort min första anmälan på svenska, men övergick sedan jag upptäckte fällan till engelska redan under dess handläggning. Numera får man för övrigt vägledande anvisningar om hur en anmälan skall skrivas, lika korrekt, för att inte säga bätre som i svenska domstolar och i svensk lag, och lika dolsk och korrupt.

”Transformatorn” fungerar ibland vid anmälan på Engelska som om det gällde översättning, använder sig i ren intelligensföraktande slentrian av samma fallgrop som han eller hon brukar använda vid översättning.

Och tänk, vilket ramaskri det skulle förekomma bland svenska journalister, om svenska domstolar gjorde förbehållet att sakägaren ej får ge offentlighet i massmedia åt vad som under handläggning av saken sker!

À propå ”tolkning” och hur lätt det är att missförstå:

Palme var en av samtidens mest intelligenta människor och behärskade även språk väldigt bra. Det tycker i vart fall jag. När han använde ”Petréns lekstuga” så varken sade eller menade han ”lekstugan som Petrén äger eller är i”.

Det han sade och menade var Petréns ibland även faktiskt sett lite infantila beteende i sina ständigt återkommande försök att få till en svensk författingsdomstol, varvid han i tid och otid agerade i eller refererade till Europarådet.

Då fanns inte Europadomstolen ännu. Palme vände sig mot Petrén, inte mot Europarådet. I själoch hjärta var dock Petrén statstrogen och regeringstrogen, hans folkliga framtoning till trots.

Jag har offentligen haft allvarliga motsättningar med Gustav Petrén, hade och har stor respekt för honom. Det visade jag när han dog. Då drog jag tillbaka ett mål i kammarrätten därför att det gällde en princip, där Petréns votum i ett regeringsrättsmål stod på spel, fast detta votum bildade praxis i hundratusentals skattemål i Sverige.

Prejudikatet blev tack vare Gustav Petréns votum rättsgiltigt fast det var lagstridigt, numera ett klassiskt ”skämt”. Jag ville inte trampa på en stupad eller solka hans gloria, ville inte slåss mot en död man som verkligen var en man. Trots allt!

Thorsten Sennton talar om rationaliseringssträvanden. De finns i svenska domstolar och genom svensk influens i Europadomstolen, det är riktigt. Jag är inte säker på att Thorsten Sennton har kommit på det:

Dessa rationaliseringssträvanden finns mest som föregivet skäl för att slimma och strömlinjeforma systemet så att det tillgodoser den starka statens och etablissemangets i övrigt styrningsmöjligheter. Bevis:

När detta inte fungerar, då blir i och för sig mycket enkla mål till mastodontmål. Ibland elefanterna är Erik Pensers Yggdrasilmål ett praktfullt exempel.

Ibland gräsrötterna har jag själv ett civilmål mot en av samhällets heliga kor som proportionellt sett har fått en ännu praktfullare volym än vad Yggdrasilmålet expanderade till. I sådana mål kan man åberopa processekonomi för att förhala och expandera målet! Jag har bevis!!!

Somliga har för sig att en anmälan till Europadomstolen kräver prövningstillstånd. Nej då, inte alls:

Tvärtom är detta Europadomstolens stolt adelsmärke: 

I Strasbourg är det ännu mera sofistikerad ordnat än i Sverige! I Europadomstolen ”försvinner” anmälningarna ändå i någon av filtren, fast var individ har rätt att få sin sak prövad helt utan prövningstillstånd.

Tänk efter, vilken övertygande legitimitet och förlåtelsens själaro denna cirkus ger t.ex. Sveriges Högsta Domstols avgöranden och vägrade prövningstillstånd! De förväntansfulla inlägg på Brf-sidan vittnar även de därom.

OBS igen,  på den tiden fanns det ingen Europadomstol:

The High Commission (Europarådet) agerade domstol. Det fanns egentligen ingen anledning att Sverige skulle ha folk vid Europarådet, annat än av Europarådet anställda i likhet med folk från andra nationer. Att det var en svensk som svarade mig på svenska å   ”The Secretary of The High Commission:s” vägnar gjorde mig misstänksam med en gång. Mycket snabbt upptäckte jag fällan, och förstod varför Sverige hade folk där.

Som jag sagt tidigare, kom Europadomstolen inte till förrän c:a 10 år senare. Sennton bekräftar att Domstolen byggdes upp under en tid då svensken Daniel Tarschys var högste chef för Europarådet. Det kan denne inte gärna vara längre:

Innehavaren av detta ämbete väljs för en tid av 5 år.
Den nya ordningen som Sennton lägger märke till är inte sent tillkommen så som Sennton förmodar. Den formaliserades bara vid Domstolens tillblivelse, men utvecklades redan under Kommissionens tid.

Sedan 1985 har jag gjort mina anmälan på engelska. Nu hjälper det inte så mycket med att göra så: Visserligen tar The Registrar (den förste dörrtröskeln) emot och besvarar klagomål när den svenske handläggaren har gjort alltför plumpa och uppenbara transformeringar/översättningar av svenska rättsförhållanden, men det återstår fler trösklar och fler filter att passera innan ett mål är färdigberett och kommer på domarnas bord.

Där får målet vanligen den utgången som beredningen syftar till, en beredning som styrs ifrån Sverige genom förslag av lämpliga handläggare till Europarådet.

Nu hoppas jag att det äntligen går upp för dem det angår, vad som står på spel. Och DET angår alla som läser detta. Därmed torde trycket på den svenska orättsoordningen öka, insikten öka att det krävs långt mera för en mera mänsklig tillvaro än blågul förtröstan på international draghjälp. Jag återkommer därom,

Walter Kölzer