Andra länders domstolar begär förhandsbesked från EG-domstolen betydligt oftare, framhåller jur kand LARS OLA HULL, Norrköping.

Hans Ragnemalm, den avgående svenska domaren vid EG-domstol en, har flera gånger bekräftat att svenska domstolar inhämtar mycket få förhandsbesked från EG-domstolen vid jämförelse med andra länders domstolar.
   För den oinvigde ger det här sken av att det svenska rättsväsendet fungerar bra i förhållande till den överstatliga rätten men läget är det motsatta. Genom att de svenska domstolarna inte begär förhandsbesked orsakar de den enskilde medborgaren stora rättsförluster.
   Bakgrunden är att, medan riksdagen enligt 10 kap 5 § regeringsformen har överlåtit lagstiftningsmakt åt EU, klarar inte de svenska domstolarna av att bortse från 11 kap 14 § regeringsformen då det handlar om att ge svensken det medborgarrättsskydd som är förenligt med EG-rätten och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
   Enligt 11 kap 14 § regeringsformen är det inte tillåtet för svenska domstolar att underkänna en lag eller en regeringsföreskrift som bryter mot författningsregler, såvida felet i lagen eller föreskriften inte är uppenbart, och den här politiska ''förmånen" utnyttjas allt som oftast av regeringen och riksdagen på bekostnad av den enskildes rätt.
   Nyligen orsakade den att socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet anser sig kunna stifta en lag som förbjuder att sjukhusvården läggs ut på privata entreprenörer.
   Trots att lagrådet vid flera tillfällen påtalat att den tänkta lagen är författningsvidrig, kräver de här partierna med stöd av 11 kap 14 § regeringsformen att förbudet ska följas.

Med hänsyn till att medborgarrättsskyddet är betydligt mera omfattande i EG-rätten och enligt Europakonventionen än i svensk lag visar de svenska domstolarna genom att inte begära förhandsbesked från EG-domstolen att de hellre låter enskilda medborgare orsakas rättsförluster på politiska grunder än tillvaratar deras juridiska rättigheter.
   De svenska domstolarnas förhållningssätt är särskilt märkligt mot bakgrund av att Efta-domstolen i dom av 1995-06-20 i mål E-1/95, aktbilaga 27 i Varbergs tingsrätts mål T 1157/94, har klargjort att de svenska nationella domstolarna ska underkänna inte bara uppenbara fel i nationell lagstiftning och regeringsföreskrifter utan alla sådana regler som på minsta sätt kränker medborgerliga rättigheter enligt EG-rätten och Europakonventionen.
   I målet gjorde den svenska regeringen gällande att svenska domstolar inte var behöriga att åsidosätta klar och precis nationell lagstiftning, även om den skulle utgöra en oriktig implementering av EG-rätten.
   Med hänvisning till art 234 i Amsterdamfördraget (då art 177 i Romfördraget) fann Efta-domstolen att den svenska regeringens inställning helt saknade grund, och avvisade sedan regeringens mening som framgår av punkten 18 jämfört med punkten 12 i domen.

Jag har själv som ombud i cirka 40 fall begärt att förhandsbesked ska inhämtas. Inte en enda begäran har jag fått igenom. Domstolarna har inte heller lämnat några motiv för avslagen.

I besluten står kort och gott att den ifrågasatta lagen, anses överensstämma med EG-rätten. Det är mycket intetsägande, och döljer att domstolarna rättar sig efter regeringsmaktens påstående i propositionerna att lagen uppfyller den överstatliga rätten.
   De svenska domstolarna begår alltså ett rättegångsfel, eftersom det är EG-domstolen och inte de svenska politikerna som avgör EG-rättens innehåll.

Lars Ola Hull

Tidigare inlägg
I Sverige kör politikerna över juridiken; tänker Sverige strunta i EG-rätten, undrade Anders Lidman, jur kand och affärsjurist i Göteborg 18/10.