I SvD 2003-09-24 på sida 5 ger Hovrättslagman
Håkan Lavén en kort men tänkvärd redovisning av sin rubrik
DOMSTOLSFRÅGAN MÅSTE BLI MER POLITISK.
Som synes av min rubrik, behövs inte stor ändring i själva rubriken för
att det hela skall bli rätt om man fyller innehållet med korrekt
faktaredovisning.
Vi kan t.ex. inte utgå ifrån att politik är lika med demokrati, i vart
fall inte i Sverige och inte alls i den här pågående opinionsbildningen
om rättsväsendets funktion.
Tillåt mig påminna om att det har införts snart ett halvt dussin
artiklar här på BRÄNNPUNKT av drygt ett 30-tal höga domare.
Där finns inte ett enda bemötande! Deras aktioner är till synes väl
samordnade i egenmäktiga syften, och det just genom politisering av de
sekundära, av i huvudsak makt- och ekonomifrågor. Inte någon har fört
fram den helt primära och allt övergripande demokratiska aspekten.
Gjorde man det, skulle man inte kunna blunda för folkets SYNPUNKT, bl.a.
framfört på SvD-SYNPUNKT.
Hovrättslagman Håkan Lavén blundar lika mycket som samtliga drygt 30 föregående
debattörer:
Folkets synpunkter på klotterplanket existerar bara inte i dessa höga
domares förställningsvärld. Deras värld fylls ut av egen mäktighet
och politikernas förutsatta följsamhet, den senare dikterad genom just
denna opinionsbildning.
DET ÄR med sådan politik som domarna själva reder sitt bo, men DET ÄR
INTE demokrati. Det medborgarperspektiv som Hovrättslagmannen påstår
har försvagats, det har i själva verket tillintetgjorts av domarnas
anspråk på makt och härlighet utan dem motsvarande ansvar.
Domstolsväsendet är antidemokratiskt, och det främjar orätt!
Hovrättslagmannen medger att ”antalet stora mål ökar, att målen blir
mera komplicerade och att förhandlingstiderna förlängs”. Som om detta
vore en naturlagbunden utveckling, alldeles självgenererande.
I mina inlägg på Bankrättsföreningens hemsida har jag visat och med
exempel bevisat, att det i själva verket är domarna som förstorar och
komplicerar målen till de målberg och den orätt som nu inte längre kan
beväldigas.
Man gör det med anspråk på i grundlag stadgad maktfullkomlighet, även
enligt min mening den viktigaste förutsättningen för en fungerande rättsstat.
Man gör det genom lagstridig målföring.
Man gör det för att utpressa mera resurser, läs pengar, åt sig själva,
och än mer generösa arbetsvillkor. Domstolsverkligheten missbrukar
makten given av folket och struntar i ansvaret inför folket. Därför
att:
Medborgarperspektivet representeras i vår demokrati och nu av Riksdagen.
Det tydliggörs genom de lagar som Riksdagen skapar, och som domarna skall
följa såsom varande ett uttryck för folkets vilja.
Som jag har visat och bevisat, struntar domarna i att följa lag. Därmed
framkallar de förutsättningar för krav på större resurser, det vill säga
allt högre målberg och allt större orättvisa.
DET ÄR ANTIDEMOKRATISK ORÄTTVISA, och som domstolarna är ansvariga för.
Domstolsverket (DV) slagen till slant
Hovrättslagman Håkan Lavén refererar till 1998-års Regeringens
kapitulation, och menar att den inneburit att utvecklingen har lämnats
till DV och framtidsgruppen. På nätet har jag funnit en då liknande
ensidig och
antidemokratisk opinionskampanj som nu.
Dess udd tycks då ha varit riktat mot just DV, som fortfarande tycks
slicka sina sår och numera går på tass. Den ”framtidsgrupp” som
Hovrättslagmannen tillvitar de enda framtagna ”visioner” är ett
praktexempel på hur man i den svenska ankdammen orsakar hög sjögång
genom att plaska i medvind, en medvind som man orsakar med eget flaxande.
Går man igenom och klär av de ”visioner” som redovisades, så kan
man inte finna annat än en partsinlaga av domstolspersonalen som vill
reda sitt eget bo, med domare i spetsen.
DV sitter på sin höjd med som gisslan. Där finns inte ett spår av
arbetsgivaransvar, varken avseende den primära demokratiska aspekten
eller pekuniära aspekter. Ett exempel:
Termen ”processekonomi” tillkommer hög prioritet i DV:s instruktion,
därför att den termen har rötterna i många förarbeten till nu gällande
lag.
Med Regeringen överkörd och med följsam DV tycks man nu ha ambitionen
att sätta Riksdagen, att sätta folket på pottan. Det som tonar fram i
de 30-tal domares framställningar är en stat-i-staten-mentalitet som
fortsätter nedrustningen av den enskildes rättsbehov.
I olika inlägg under katalogen VI FÅR INTE OFFRA RÄTTSSTATEN här på
SvD:s SYNPUNKT är redovisat att rättsförfallet har blivit till ett hot
mot mänsklig existens.
Därmed är det inte längre en politisk fråga som Hovrättslagmannen
vill ha det till, och kan ej heller begränsas till föremål för
domarespektakel ”in splendid isolation”. RÄTTVISA OCH DEMOKRATI
ANGÅR OSS ALLA.
Vanliga medborgare vill ha ett ord med i laget.
Walter Kölzer
