Jarl Alfredius: - Säkerhetspolisen, Säpo, får hård kritik i dag av den s.k. Registernämnden. Det handlar om hur människors anställningar har påverkats av uppgifter som Säpo har lämnat ut till arbetsgivaren. Nämnden har funnit sex nya s.k. Leanderfall - alltså människor som likt snickaren Torsten Leander nekats arbete för att de registrerats av Säpo. Elisabeth Åsbrink: - Torsten Leander förlorade sin tjänst som snickare på Marinmuseet i Karlskrona eftersom han bedömdes vara en säkerhetsrisk. Först långt senare fick han veta att orsaken var att han varit medlem i Sveriges kommunistiska parti och sålt Vietnambulletinen. Efter 18 års kamp för att få upprättelse bl.a. i Europadomstolen, där han förlorade mot svenska staten, fick han till slut 400 000 kronor av regeringen i skadestånd. Torsten Leander intervjuad i Aktuellt 1997: - När man betalar ut en summa, så stor summa som 400 000 kronor och att man ber om ursäkt då känner man sig rentvådd tycker jag alltså. Sen står det ju inte uttryckligen i regeringsdeklarationen att de ber om ursäkt och så där men jag menar - det talar sitt eget språk tycker jag. Elisabeth Åsbrink: - Registernämnden har haft i uppdrag att granska om det finns fler s.k. Leanderfall, människor som haft att göra med de organisationer som Säpo bedömt som farliga och där samröret fått orimliga konsekvenser i arbetslivet som avsked eller ingen anställning. Via annonser i dagspressen gick nämnden ut och uppmanade de som ville ha sitt ärende granskat att höra av sig. Och av de drygt 190 fallen har alltså ytterligare sex Leanderfall hittats. Och i ytterligare sju fall riktar Registernämnden kritik mot Säpos handläggning. Carl Anton Spak, registernämndens ordförande: Vi har i något av de här fallen konstaterat att man har lämnat ut en uppgift om en persons tillhörighet till en organisation trots att den var avförd från regeringens förteckning. Det kan väl sägas vara ett fel. I andra fall är det då mera bedömningar om dom verkligen skulle betraktas som en säkerhetsrisk eller inte.  Elisabeth Åsbrink: - Registernämnden säger att samarbetet med Säpo har varit gott. Men att en osäkerhet har gällt dokumentationen mellan åren 1969 - 1975 då arkiven har gallrats. Och frågan om ekonomisk ersättning till de nya fall som konstaterats - det är något som regeringen överväger. Jarl Alfredius: - Aktuellt har i dag träffat en av de sex personer som Registernämnden ser som nya Leanderfall. Och vars liv och arbete påverkats starkt av att Säpo lämnat ut uppgifter ur personregistret. Belay Mekonnen: - Det har varit en skräck det har varit en mardröm. Det har varit många människor som har försökt trösta mig och jag har den turen att jag har haft med individer har jag haft tur. Elisabeth Åsbrink: - 1966 valde Belay Mekonnen det demokratiska Sverige framför Haile Selassies Etiopien. Här i Sverige utbildade han sig till dataprogrammerare och jobbade i flera år tills det plötsligt en dag tog stopp. Han fick inte längre de jobb han sökte bl.a. på Försvarets Forskningsanstalt. Belay Mekonnen: - Många människor har träffat mig och många har efter fem minuters samtal så har jag blivit bjuden på lunch och har pratat jobb och jag har fått lov om anställning. Några dagar efter så folk vill inte veta av mig, samma människor, dom undviker, de svarar inte i telefon, de vill inte säga utan de ger meddelanden till receptionen att jobb har de inga. Elisabeth Åsbrink: - Nu följde 10 svåra år för Belay Mekonnen. Han fick inga datajobb längre. Familjen försörjde han på en låg vårdbiträdeslön. Och i dag när Registernämndens rapport kom stod det klart vad det var som gjorde att Belay inte fick de jobb han sökte. I Säpos register står det att Belay 1978 var i kontakt med en av de ledande personerna inom skp, Sveriges kommunistiska parti. Belay Mekonnen: - I mitt samvete jag känner ingen skp:are som jag har haft kontakt med. Elisabeth Åsbrink: - Det andra skälet som Säpo ansåg sig ha för att registrera Belay härrör från 1969 då han deltog i en demonstration vid den etiopiska ambassaden. Några av demonstranterna uppträdde våldsamt och som en politisk markering mot regimen i Etiopien beslöt samtliga demonstranter att erkänna sig skyldiga till skadegörelse och därför accepterade alla dagsböter. Belay Mekonnen: - Men att det skulle straffa mig för livet att Du skulle stå i Säpos register Du skall följa mig och göra mig arbetslös för evighet det visste jag inte om. Elisabeth Åsbrink: - Och i dag fick Belay alltså stöd av Registernämnden. Nämnden skriver att Säpo inte borde ha lämnat ut uppgifterna som fanns i registret. Den vid det laget 12 år gamla händelsen vid etiopiska ambassaden sa ingenting om Belays pålitlighet. Och när det gäller uppgifterna om samröre med en skp-ledare konstaterar Registernämnden att inte heller detta högst osäkra påstående utgör en säkerhetsrisk. Belay Mekonnen: - Nu när det här kommer - det är en upprättelse - delvis. Även om man kan inte göra ogjort de som skada - skadan som har skett i mitt liv. Jarl Alfredius: - Nu har vi med oss Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap i Göteborg som länge har ägnat sig åt att granska Säpo och som bl.a. också har hjälpt Torsten Leander. Sex nya Leanderfall har alltså Registernämnden hittat och kritiserar Säpo för ytterligare sju fall för fel i handläggningen. Hur allvarligt ser Du på detta? Dennis Töllborg: - Det är naturligtvis väldigt allvarligt för de valde ju att bara titta på 30 fall utav de 1001 fall de själva hade identifierat och utav de 30 fallen så visade det sig att i mer än 50 % av fallen så fanns det ju anledning till kritik. Jarl Alfredius: - Det är många fall alltså? Dennis Töllborg: - Ja, det betyder ju att utav de här andra 980 fallen som man valde att inte titta på så med en viss säkerhet kan vi ju säga att det handlar om ytterligare 500 personer där. Jarl Alfredius: - Varför tittar man inte på de fallen? Varför upptäcks inte dom?  Dennis Töllborg: - Ja, det är en bra fråga. Och det är en fråga som bekymrar mig eftersom Registernämnden i sitt dagliga arbete har betytt mycket för att såna här fall inte skall återinträffa och inte bara betytt mycket utan betyder fortvarande mycket. Men här, här valde man alltså att gå ut med annonser och be att folk skulle höra av sig i stället för att titta i de fall som var själva anledningen till undersökningen. Jag fick faktiskt så sent som idag eftermiddag när Ni hade ringt och bett mig komma så ringde en kvinna från Karlstad och säger att "jag undrar vad som hänt med mig och morfar och så vidare och vart skall jag vända mig någonstans?" Och hon har då inte kommit hem från jobbet - hon har inte ens sett en sån här annons. För mig är det totalt obegripligt och tyvärr alltså, jag tycker Registernämnden har gjort ett sånt fantastiskt bra arbete, och det som Leander och jag en gång ville uppnå har vi i stora saker uppnått som gör att det finns mindre risk att nya Leanderfall inträffar. Men varför kan man inte nu tvätta den här byken? Varför väljer man att sätta in en annons i Dagens Nyheter någonstans som en massa människor inte läser? Jarl Alfredius: - Ja men vad ska man göra tycker Du? Hur ska man göra för att tvätta byken? Dennis Töllborg: - Jo men, man måste ju, om man nu har identifierat 1001 potentiella Leanderfall så får man väl gå igenom de 1001 fallen. Det är ju det minsta. Sen kanske det finns ännu fler fall. Men man får åtminstone gå igenom de man själv har identifierat som potentiella Leanderfall och som är skälet till att man vände sig till regeringen för att få ett fortsatt uppdrag. Det är totalt obegripligt. Och det är så himla onödigt. Jarl Alfredius: - Nu skall alltså regeringen överväga om de här fallen skall få ersättning. Torsten Leander fick 400 000 kronor. Hur ser Du på ersättningsfrågan? Dennis Töllborg: - Det är så väldigt svårt att säga men här har vi ju ett fall som naturligtvis är djupt upprörande. Varje gång jag ser ett sånt här papper, ja man blir alldeles matt när man ser vad det är för uppgifter som har gjort ett oerhört lidande för människor. Här har det ju gått bra men det finns ju andra fall som nämns här där det har varit skilsmässa, man har fått lämna landet, det handlar om miljontals kronor, hela liv är söndertrasade och inte bara för de här människorna utan också för deras närmaste omgivning. Här har den här mannen haft en förstående hustru osv, förstående vänner men tänk Dig själv när man kommer hem och så säger man att "Säpo håller på att bevaka mig - det är Säpo som stoppar mig". Alltså - grannar och sådana tror ju att man är knäpp - och så är man inte det. Jarl Alfredius: - Tack, Tack Dennis Töllborg för att Du varit med oss direkt från Göteborg. Ja det är tusentals människor som får skadestånd av staten varje år. Bara i fjol betalade staten i olika sammanhang ut drygt 27 miljoner kronor. Michael Kucera: - Varje år vänder sig mellan två och tre tusen människor till Justitiekanslern med krav på skadestånd från staten. Förra året fick knappt 1000 personer dela på 27 miljoner kronor i ersättning. Det vanligaste skadeståndskravet gäller frihetskränkning. En enskild person har suttit häktad eller i vissa fall fängslad på felaktiga grunder. Det största belopp en enskild person fått i ersättning är en man i 50-årsåldern som 1992 dömdes till 3 1/2 års fängelse för grovt sexuellt utnyttjande av sin dotter. Efter avtjänat straff friades mannen från alla misstankar. I april förra året fick han 6 miljoner kronor i skadestånd från staten. Det finns också exempel på fall där staten visserligen inte brutit mot några regler men där lagstiftningen fått uppenbart orimliga konsekvenser för den enskilde. Det tydligaste exemplet vid sidan av Torsten Leander är de 1.800 personer som sökt ersättning för att de blivit tvångssteriliserade. Staten har inrättat en speciell nämnd som hittills beviljat ersättning till 1.100 personer. Dom får 175.000 kronor vardera. Totalt blir det drygt 190 miljoner kronor och fler ansökningar väntar.

Tack besöket och välkommen åter! Hemsida