Ekobrotten i Sverige beräknas kosta 100-150 miljarder kronor per år. Det svenska rättsväsendet (domstolar, åklagare, polis och kriminalvård) kostar cirka 20 miljarder kronor per år. Problemet är alltså enormt.
   Chefsåklagare Björn Blomqvist vid Ekobrottsmyndighetens Östra avdelning utvecklade den 27/10 de iakttagelser vi åklagare under ekonomiska brottsutredningar kan göra avseende vissa oseriösa advokater. Det är inget "overstatement" att kalla detta fåtal advokater "ekobrottslingarnas serviceorgan".
   Sedan bankerna efter penningtvättlagens tillkomst blivit skyldiga att anmäla vissa anmärkningsvärda förfaranden, har ekobrottslingarnas möjligheter att riskfritt använda bankkonton för sina förehavanden minska! Advokaternas klientmedelskonton har därmed blivit alltmer attraktiva.
  Advokat Göran Rise svarade 7/11 att förslaget till utvidgning av penningtvättlagstiftningen är tandlöst. Bland annat för att en advokats klientmedelskonto är öppnat i svensk bank och redan omfattas av nuvarande regler om penningtvätt.
   Rise understryker att nu gällande regler är tillräckliga för att (förutsatt att bevisningen räcker) åtala dessa advokater.
   Tro det eller ej, men det förekommer faktiskt då och då att oseriösa utövare av advokatyrket kommer till banken med en "kappsäck full med sedlar" for att sätta in på klientmedelskonto. Och att banken anmäler detta - som Rise uttrycker det - "synnerligen dubiösa förfarande". Men bankerna torde i viss utsträckning dra sig för att göra anmälan mot advokater; dessa har en ställning som inger förtroende.

Rise har rätt i att den nuvarande lagstiftningen ger banken möjlighet att göra anmälan även mot advokater. Däremot saknas enligt nu gällande regler möjlighet att utreda aktuell gärning. Skälet är advokatens tystnadsplikt.
   Att förfarandet är synnerligen dubiöst räcker dock inte för att väcka åtal, vilket Rise måste vara väl medveten om.

Lagförslaget bryter tystnadsplikten - advokaten blir upplysningsskyldig redan när den kriminella klienten kommer med kappsäcken och ber om advokatens tjänster.
   Från Advokatsamfundet har med skäl framhållits att del är orealistiskt att tro att en oseriös advokat skulle avslöja sig själv som medverkare till sin kriminelle klients brott.
   Självklart är det så. Men om advokaten åtar sig uppdraget som "serviceorgan" och kommer till banken med sin penningstinna kappsäck, innebär lagförslaget att advokaten tvingas lämna uppgifter om omständigheterna kring del "dubiösa förfarandet". Då kan alltså en utredning komma till stånd, och först då kan åklagaren använda de verktyg som advokat Rise nämner.

Rise missar alltså i sitt resonemang en väsentlig poäng med lagförslaget.
   Som framhållits från Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg och ordförande Elisabeth Fura Sandström är det viktigt att värna om advokaters tystnadsplikt. Jag delar i stort deras uppfattning.
   I nu nämnda fall används dock tystnadsplikten för att under advokattitelns täckmantel skydda grova ekonomiska brottslingar. Att förfäkta att tystnadsplikten i den situationen ska värnas är cyniskt. Det är notabelt att justitieministern, själv advokat, hävdat att lagförslaget är nödvändigt i den situation som råder på ekobrottslighetens område.

Annette von Sydow
Biträdande chefsåklagare
vid Ekobrottsmyndigheten

Tidigare inlägg
Tidigare inlägg: 10/10, 16/10, 23/10, 27/10 och 7/11.

Copyright