Dessa konsekvenser regleras främst av Lag (1991:351)  om, handelsagentur, vars tvingande bestämmelser är till agentens fördel, vilket innebär att avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för agenten inte är bindande. När en huvudman begår ett allvarligt brott mot sin agent, äger han  rätten  till flera rättsliga påföljder, både till ideellt skadestånd och avgångsvederlag. Dessa konsekvenser regleras främst av Lag 1991:351om handelsagentur  vars bestämmelser är tvingande till agentens fördel, vilket innebär att avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för agenten inte är bindande.

I ett  fall skulle en  handelsagent  under 10 år  ha representerat min huvudman. Han  fick sitt kontrakt uppsagt, sedan han påpekat att huvudmannen aldrig redovisat  enligt avtal på ett korrekt sätt, som bägge parterna skriftligen kommit överens om. Och att i detta fall som  huvudmannen tror att han kan säga upp det godkända förlängningsavtalet – fast han inte äger den rätten,  utan bara kan göra detta endast sex månader innan förlängningsavtalet löper ut. Huvudmannen har således begått ett mycket allvarligt avtalsbrott mot sin handelsagent. Något avgångsvederlag har aldrig utbetalats. Genom avtalen som bägge parterna skriftligen kommit överens om  hade  huvudmannen förbundit sig att svara på  förfrågningar under både agentens  varumärke och telefonnummer. Han därför kopplat sin telefon till huvudmannen kontor.

Agentens huvudsakliga verksamhet bestod i att  som självständig handelsagent under en period på 10 år marknadsföra och sälja in huvudmannens tekniska resurser  - med tillhörande montagearbeten, och själv svara för agentens kostnad för sitt  kontor och hans företag och alla sina resor. Så fungerade också samarbetet under den första perioden av avtalet trots att huvudmannen aldrig följde bestämmelserna i vare sig det första avtalet eller i den skriftliga godkända förlängningen av det andra avtalet .

När agenten påpekade detta flera gånger för sin huvudman svarade han med att stänga av agentens   telefonförbindelse och den gemensamma hemsidan,  utan någon förvarning, och fortsatte att bearbeta agentens kunder för sin egen räkning, vilket måste räknas som ett allvarligt  i strid med de bägge undertecknade och bevittnade avtalen. Följden av huvudmannen  agerande är att handelsagenten  i detta fall blivit berövad av en stor del av sina kunder som  han  lämnat till huvudmannen  redan i inledningen av samarbetet, mellan bägge parterna.  Det säger sig själv att detta orsakade en stor ekonomisk skada som agenten nu kräver skadestånd för från svenska staten för eftersom domstolen aldrig beaktat innebörden i avtalen mellan parterna.

Rätten till såväl skadestånd och  avgångsvederlag föreligger således och kan inte avtalas bort. Huvudmannen  har undanhållet stora provisionsintäkter på 30 procent som inte redovisats över huvudtaget. Vid genomgång av EU-direktivet den 18 december 1986 (86/653 EEG kan konstateras att artikel 17 innehåller regler för avgångsvederlag som visar att jag  efter den felaktigt gjorda uppsägningen är berättigade till avgångsvederlag under de senaste 10 åren. Någon ordentlig redovisning har aldrig lämnats, trots artikel 12 i rådets direktiv (86/653 EEG) som stipulerar att handelsagenten  har rätt att kräva få alla de upplysningar.

I synnerhet utdrag ur böckerna som huvudmannen  har tillgång till,  som agenten behöver  för att beräkna storleken på de provisioner och avgångsvederlag som agenten har rätt att utfå. Vad som är uppenbart för undertecknad som är författare och skribent i finansrätt som under 30 år skrivit om juridik och ekonomi är att en domstol som inte följer vare sig lagar och förordningar, i  godkända och underskrivna avtal begår mycket allvarliga rättegångsfel som måste beivras och i sista hand är det justitiekanslern eller Europadomstolen i Strasbourg som är skyldiga att ta upp dessa mål till prövning när svenska domstolar inte längre gör det som skett i många fall som jag redan skrivit om blir det ju i stället svenska staten som tvingas betala ut skadestånd och huvudmannen får betala för alla rättegångskostnader i ett mål som måste tas om från början.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt