"Godkända undertecknade avtal" är ett uttryck som beskriver ett juridiskt bindande dokument där båda (eller alla) parter har:　avtalsvillkoren (genom förhandling, granskning och slutligt samtycke). Undertecknat　dokumentet (med en fysisk eller digital signatur) för att formellt bekräfta sitt godkännande och sin avsikt att följa avtalet. Avbildad: Mats Lönnerblad

Enkelt uttryckt betyder det att avtalet　är fullständigt, accepterat av alla inblandade och redo att träda i kraft. Det markerar övergången från ett förslag till ett verkställbart juridiskt åtagande, som svarande aldrig har följt i flera fall - som jag redan skrivit om i flera av mina artiklar - och böcker. Domstolens beaktande innebär i praktiken följande: Huvudregeln är att avtalet är bindande för de parter som har ingått det och att den som drabbats av avtalsbrott har bevisbördan för att avtalsbrotten har begåtts. .

Genom underskrifterna visar parterna　sin avsikt att bli bundna av avtalets villkor. Om det uppstår en tvist om avtalets innehåll, kommer en domstol att tolka avtalen. Tolkningen syftar till att fastställa parternas gemensamma avsikt vid avtalstillfället. I första hand utgår domstolen från avtalets ordalydelse, men kan även beakta andra omständigheter som e-postkorrespondens, vittnesmål eller branschpraxis för att förstå avsikterna.

Avtalen har en innebörd som måste följas. Sker inte detta har det skett ett eller flera avtalsbrott som domstolen måste utreda. Om ett avtalsbrott har skett, får inte domstolen undanhålla innehållet den skriftliga bevisningen, som måste tydliggöra avtalens innebörd. Den som drabbats av avtalsbrott har bevisbördan för sina påståenden. Skriftliga avtal underlättar bevisningen avsevärt, jämfört med ett muntligt avtal. Domstolen måste därför först utreda om den part som inte följer avtalet har begått avtalsbrott genom att inte följa avtalens innebörd och om det skett en förlängning av det första avtalet måste domstolen förstå både betydelsen och innebörden och vad förlängningen innebär för att kunna döma i målet.

Sker inte denna granskning i förberedelsen　av målet begår domstolen ett grovt rättegångsfel som skett i flera fall när domstolen inte brytt sig om den inlämnade den skriftliga bevisningen som måste visa att avtalen aldrig har följts till någon punkt - som parterna redan har skriftligen godkänt och som också bör bevittnas av jurister så att inte några misstag begås. Bevisning har en avgörande betydelse　i avtalsbrottstvister, eftersom den part som hävdar att ett avtalsbrott har skett bär bevisbördan　för sitt påstående. Det är alltså den drabbade partens ansvar att visa att ett avtal existerade, vilket avtalsinnehåll som gäller och att motparten inte uppfyllde sina skyldigheter som även är domstolens plikt att utforska innan dom.　

Bevisbördans placering I svensk rätt　gäller generellt att den som gör gällande ett avtal eller ett specifikt avtalsinnehåll också måste bevisa detta. Om en part påstår att ett avtalsvillkor avviker från standardiserad (dispositiv) rätt, ligger bevisbördan för det avvikande villkoret på den parten.　

För att styrka ett avtalsbrott kan alla uppgifter　och spår användas som bevisfakta. Inom avtalsrätten råder principen om fri bevisföring, vilket innebär att det inte finns några exklusiva bevismedel (förutom i undantagsfall).　Exempel på användbar bevisning inkluderar: Skriftlig dokumentation:　Skriftliga avtal, e-postmeddelanden, brev, orderbekräftelser, fakturor och andra meddelanden är ofta mycket starka bevis. Vittnesmål:　Vittnen som måste tillåtas höras kan bekräfta avtalets existens, dess innehåll eller omständigheterna kring det påstådda avtalsbrottet måste få tillfälle att användas, särskilt vid både muntliga och skriftliga avtal.

Tidigare och efterföljande agerande från parterna　kan användas för att dra slutsatser om vad som ursprungligen avtalats. Beviskrav I tvistemål (som avtalsbrottstvister är) är beviskravet generellt lägre än i brottmål. I stället för "utom rimligt tvivel" handlar det ofta om att parten som har bevisbördan ska göra sin version av händelseförloppet "mer sannolik" eller "övervägande sannolik" än motpartens.　Sammanfattningsvis är en god dokumentation　av avtalet och all relevant kommunikation nyckeln till att framgångsrikt kunna bevisa att avtalsbrott begåtts och vem som bär skulden är det sedan domstolens sak att avgöra efter att ha lyssnat på vittnen och granskat avtalens innebörd.　

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt