Undanhållande av bevisning är olagligt om det sker för att skydda den som gör det i domstol. Det är ett brott som kallas för skyddande av brottsling. Det är dock inte olagligt för den som är skyldig till att undanhålla all bevisning (rätten att inte belasta sig själv) I en rättegång har båda parter rätt att få del av all bevisning och det är inte tillåtet att undanhålla skriftlig bevisning som har skett i detta mål redan i Uddevalla tingsrätt. Avbildad: Mats Lönnerblad

I Mål Ö 431-25 har käranden inte fått sitt gehör för att domstolen skall pröva rätten att få tillgång till all skriftlig bevisning, utan att lyckas inte heller när ärendet skulle prövas i Högsta domstolen anser HD att detta inte var ett prejudikatärende. HD avslog begäran om prövning i Mål Ö 431 25- efter att under 11 månader inte satt sig in i själva ärendet - genom att läsa kärandens inlagor till HD.

Käranden i detta mål anser att det är viktigt att vi skall kunna lita på att domstolens tjänstemän verkligen följer lagar och förordningar, vilket inte har skett i detta fall som handlar om tvisten mellan en handelsagent och kärandens huvudman som bevisligen inte följt två avtal som bägge parter undertecknat och godkänt samt bevittnats av två jurister. Alla människor kan göra fel och även domare och det får man hantera på bästa sätt. Men det måste finnas tydligare sanktioner och straff för de tjänstemän - som i detta fall uppenbart gått ifrån regelverket. När det gäller detta ärende anser domstolen att det bara handlar om ”resning och klagan över domvilla, när det gäller så mycket mer om de hade bekymrat sig om att läsa igenom inlagorna skulle de upptäckt att det också handlar om mycket grova rättegångsfel där domstolen trotsar både lagar och förordningar redan i första rättsinstans.

Tidigare prövningar i Svea Hovrätts beslut 2024-12-18 i Mål Ö 8259-24 och Högsta domstolens beslut 2024-10-25 i Mål Ö 13021 visar att domstolen inte heller läst igenom de avtal som ligger till grund samarbetet mellan agenten och hans huvudman. Målet har därför aldrig prövats korrekt i någon domstolsinstans varför resningen begärdes i Högsta domstolen i Mål Ö 431-25 där alla bevis som tingsrätten och i samband med överklaganden finns med. Det visar sig också att det justitieråd som avslagit prövningstillstånd bara anför dessa domar som ett tillräckligt underlag i stället för att läsa igenom de inlagor som inlämnats som bevisning och som åberopats tidigare i både Stockholms tingsrätt och Uddevalla tingsrätt.

Kärandens uppfattning är att vi svenskar aldrig borde vara oroliga över att bli behandlade på fel sätt som i detta mål bara för att man fått ”fel tjänstemän” i sin ärendehantering redan från början i Uddevalla tingsrätt. Rättssäkerheten måste alltid vara den högsta möjliga. Det absolut flesta tjänstemän sköter sina uppdrag och arbetsuppgifter på ett helt klanderfritt sätt och det får aldrig ifrågasättas. Men de som utanför regelverket som skett i Mål T 391-15 i Uddevalla tingsrätt begår mycket allvarliga brott som måste lyftas upp och bestraffas. I dag blir sällan tjänstemän i våra domstolar som gjort allvarliga fel bestraffade utan gömmer sig bakomtjänstemannakollektivet på arbetsplatsen. Men med tydligare straff och sanktioner mot de domare som inte följer lagar och förordningar skulle nog en del av dessa tjänstemän som i dag tar dessa risker avstå från att lämna regelverket.

Kärandens yrkande om att staten skall betala 4 miljoner i skadestånd för utebliven lön på grund av det tjänstemän som agerat klandervärt kvarstår således och yrkandet att HD läser igenom inlagorna, och återkallar beslut om avvisning, av kärandes resningsansökan.

Mats Lönnerblad.
Författare och skribent i finansrätt