Editionsplikt och skyddet för företagshemligheter är två sidor av samma mynt Editionsplikt, som regleras i　rättegångsbalken (RB) rättegångsbalken och Handelsagenturlagen som Sverige har godkänt skall gälla även i Sverige ,vilket innebär en skyldighet för en part att lämna ut handlingar, som kan vara av betydelse som bevis i en rättegång. Avbildad: Mats Lönnerblad

Ofta är motpart avogt inställd　till att frivilligt överlämna begärda handlingar, eftersom handlingarna - i detta aktuella fall - skulle ha avslöjat interna affärsrelationer och att svaranden aldrig har följt avtalsvillkoren under en period av tio år. Lagstiftaren ställer av den orsaken krav för domstols medverkan till att processuell edition skall medges. Dessa krav är ofta föremål för domstolstolkning, då de inte är närmare preciserade i lagtexten. Handlingarna skall vara identifierade, besittas av innehavaren och editionssökande part skall göra antagligt att handlingen kommer att ha bevisbetydelse och rättslig relevans för en i målet omtvistad grund eller invändning.

Den materiella editionsplikten　bestäms helt av den materiella rättens regler och berörs därmed inte av de krav som uppställs för den processuella editionsplikten. Dock kan part som har ett på materiellt sätt grundat anspråk fordra att handlingen, om den erfordras som bevis, företes i rättegång. På så sätt inträder de processuella kraven även för den materiella editionsplikten. Vidare uppställs ett farerekvisit om bevisupptagning är påkallat till följd av fara i dröjsmål.

Undantag från editionsplikten görs　i rättegångsbalken enbart för vissa angivna fall, för utlämnandet av handlingar avseende yrkeshemligheter och personliga minnesanteckningar. Här kan även en proportionalitetsbedömning aktualiseras avseende att utlämnande av handlingar skall ske enbart då synnerliga skäl föreligger. För part kan det vara mycket svårt att uppfylla identifikationskravet, särskilt i tvist mellan affärskonkurrenter. I detta fall som för närvarande skall prövas genom resning i domstol gäller ett avtal mellan en agent och hans huvudman. I detta fall har agenten rätt att från huvudmannen få alla upplysningar som denne har tillgång till och som agenten behöver för att kontrollera om provisionsnotan innehåller de provisionsbelopp som är intjänade, vilket fortfarande inte har skett.

I den lag som Sverige　godkänt för handelsagenter enligt Europarättens krav ( Lag 1991:351 om handelsagent) betyder att den som i en näringsverksamhet har avtalat med en annan, huvudmannen, att för dennes räkning varaktigt verka för försäljning eller köp av varor genom att ta upp anbud till huvudmannen, med den provision som parterna kommit överens om och som huvudmannen lovat att anpassa sina offerter till enligt skriftliga, avtal som bägge parterna godkänt, men som det visar sig att huvudmannen aldrig har följt, råkat in i en långvarig tvist där det är bevisat att tingsrätten redan den första rättsinstansen inte förstått att tolka avtalen mellan parterna, och att agenten därmed strid med de skriftliga avtalen förlorat processen redan i första rättsinstans, varför målet nu skall prövas genom resning i Högsta domstolen.

Frågan om bevisning　utgör　en avgörande del av all processföring. Särskilt skriftlig bevisning är av vikt, då den ofta framstår såsom mer tillförlitlig än muntlig. Inte minst i kommersiella tvister spelar den skriftliga bevisningen en avgörande roll. Part behöver ofta redan på ett tidigt stadium av tvisten, med hänsyn till penning- och tidsaspekter, få ta del av och få tillgång till handlingar som innehas av motparten eller av tredje man. Att få granska exempelvis korrespondens eller annan dokumentation, skulle varit avgörande för att kunna bedöma om den aktuella rättegångens utfall som detta fall handlar om. Och i detta fall hur yrkande och grunder skall utformas och beaktats. Om sådant yrkande inte bifalls, som skett redan i tingsrätten och nu skall prövas i högsta domstolen, visar fallet att domstolen redan varit skyldig att respektera editionsplikten i tingsrätten vilket den visade skriftliga bevisningen som redan är inskickad i resningsansökan - vilket också visar att redan i första rättsinstans har domstolen varit skyldig att ta om hela rättegången på nytt - vilket aldrig har skett.

Vittnes- och editionsplikten　skall överensstämma. Tanken är att editionspliktens omfattning skall vara densamma som skyldigheten att avge muntlig utsaga. Då det åvilar någon att bidra till utredningen eller huvudförhandlingen genom att avge muntlig utsaga bör denne enligt huvudprincipen följaktligen även vara skyldig att förete skriftlig handling som han inneha vilket käranden aldrig har tillåtits i detta mål Angående allmänna handlingar kan rätten särskilt förordna att de skall inges till domstolen och där upptas som bevis i mål, jfr. RB 38:8 1 st.10

Denna regel omfattar i princip　även sekretessbelagda handlingar i den meningen att de inte får utlämnas till envar. En viss kongruens föreligger även avseende de allmänna handlingarna precis som för editionsplikten och vittnesplikten. I RB 38:8 2 st. stadgas att handling vars innehåll omfattas av förhörsförbud enligt RB 36:5 och 36:6, inte får upptas till bevis utan att person, till vars förmån sekretessen gäller.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt