Är någon skyldig att förete skriftlig handling som bevis, äger rätten att förelägga honom att förete handlingen. Tillfälle att yttra sig skall lämnas den som föreläggandet skulle avse. Föreläggande att förete skriftlig handling ska innehålla uppgift om var och huru handlingen ska tillhandahållas. Den som skall förete handlingen må genom　vite　tillhållas att fullgöra sin skyldighet. Rätten får också - om det så är lämpligare förordna - att handlingen ska tillhandahållas genom　Kronofogdemyndighetens försorg.

38 Kap. Om skriftligt bevis framgår: Enligt 38 kapitlet 1 § 　Skriftlig handling, som åberopas till bevis, bör företes i huvudskrift. Sådan handling må företes i styrkt avskrift, om det finnes tillfyllest eller huvudskriften ej är att tillgå. Innehåller handling även sådant, som innehavaren enligt 2 § ej äger eller är skyldig att yppa eller som eljest ej bör uppenbaras, må han i stället för handlingen förete styrkt utdrag därav. I 2 § 　Innehar någon skriftlig handling, som kan antagas äga betydelse som bevis, vare han skyldig att förete den, vilket inte har skett i laga ordning i flera mål som jag redan skrivit om.　

Ett sätt att korta handläggningstiden i målen är om det finns laga skäl att bevilja edition. Laga skäl i tvistemål i flera fall jag redan skrivit om är om när det gäller käranden är om det gäller att fastställa om någon som påstått sig ha förvärvat aktier i ett företag undanhåller bevisning att så inte har skett. Ett annat skäl är att påstå att handlingarna i målet är hemligstämplade trots att det finns två avtal om svarandens skyldighet att låta käranden granska svarandens bokföring som finns angivit i kontraktet mellan parterna.　

Vägrar tingsrätten att bevilja edition eller påstå att edition kan åberopas först efter överklagande till högre rättsinstans är de berörda domarna inne på en farlig väg som kan beivras. Målen kan pågå i evigheter om rätten till edition föreligger redan i första rättsinstans och käranden inte heller erhåller prövningstillstånd i samband med överklagande.

Det första fallet handlar om delägarskap som aldrig fullföljts i ett mål från 2012. Svaranden i detta fallet som är en statlig stiftelse äger inte rätten att förvärva aktierna i en del av det bolag man lagt beslag på och någon aktieöverlåtelse har heller aldrig godkänts av ägaren till bolaget som skapat bolaget och drivit det framgångsrikt under alla år. När käranden begärde att få utrett hur den statliga stiftelsen kunnat lägga beslag på , och sälja vidare ägarens aktier - genom editionsföreläggande så beviljades aldrig editionsföreläggandet. Ägarn förlorade i tingsrätten och målet fick aldrig prövningstillstånd i hovrätten.

I det andra fallet som handlar om - grova avtalsbrott - rör det sig om ett rena brott. Avtalen skrevs under 2008 och förlängdes 2013. Avtalsbrottet som svaranden gjort sig skyldig till skedde redan 2009 och har begåtts under 11 år, trots rättslig prövning i förberedelsen av detta mål och inlämnad bevisning, vägrar tingsrätten att ta till sig vad som skett. Lagen i detta fall gäller ju från parterna skrivit under ett skriftligt kontrakt som bägge förbundit sig att följa, men som svaranden aldrig följt under. Avtalet är bevittnat av två jurister som inte fått höras i huvudförhandlingen i målet och inte heller har editionsföreläggande beviljats, trots rätten för käranden att under 11 år granska att granska svarandens bokföring trots att det finns med i avtalen.　

Lagen börjar ju gälla om hur avtal skall tolkas först när det finnes skriftliga kontrakt. Som bägge parterna undertecknat, godkänt, förpliktat sig att följa men aldrig följt. Vad bägge dessa fall där det första fallet är avgjort genom att vare sig hovrätten eller Högsta domstolen ville pröva ärenden andra fallet som är överklagat till hovrätten fortfarande inte är avgjort i slutlig rättsinstansen finns det all anledning att få klarhet i varför editionsföreläggandena i bägge fallen aldrig har beviljats.

Bägge parterna skulle ju vunnit målen redan i tingsrätten om editionsförelägganden beviljats eftersom i det första fallet skulle domstolen upptäcka att det inte finns några giltiga köpeavtal i detta mål, från de som olagligen förvärvat bolaget. I det andra fallet har svaranden brutit mot både avtalslagen, EU:s direktiv och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (EKMR) (som ingår i den svenska grundlagen.)

Mats Lönnerblad　
Författare och skribent i finansrätt