Låt mig bara ge två exempel där jag tillät mig att namnge de skyldiga i min egenskap av vice ordförande i Medborgarrättsföreningen, Sverige. När jag började skriva om dessa ärenden, stämde våra motståndare vår webbmaster för vår hemsida för brott mot datalagen och frikändes slutligen i Högsta Domstolen. 　

Det gällde Börje Ramsbros agerande på vår hemsida, där han klargjorde att han blivit bestulen på sitt företag, vilket han lyckats bevisa utan att få upprättelse. När det gäller brottet mot datalagen förlorade han i både tingsrätt och hovrätt, för att slutligen bli helt frikänd i Högsta domstolen.　

Familjen Anita och Verner Nilsson öde - skrev jag om i tidningen Medborgarrätt redan i Medborgarrätt nr 1, 2010. Entreprenören företagaren Börje Ramsbro hade jag redan innan tidigare skrivit flera artiklar och redogjort i flera av mina böcker innan dess. Bägge råkade lika illa ut efter att deras fall hade prövas i domstol, med hjälp av orättfärdiga advokater som resulterade i felaktiga domar.　

Bägge fallen har prövats i domstol. Båda har råkat lika illa ut för advokater som har "främjat orätt" när det gäller värderingen av deras företag där det i familjen Nilssons fall är den före detta riksdagsledamoten Jan Ertsborn som inte har följt den befintliga lagstiftningen när det gäller värderingen av Anita och Verners företag och orättfärdigt försatt företaget i konkurs trots att det i detta fall fanns momsåterbäring från Länsskattemyndigheten som skulle tillfört paret 1,8 miljoner kronor.

Ertsborn brydde sig inte om att se till att paret fick ut sina pengar, utan företaget försattes i konkurs. Konkursen avslutades. Makarna Nilsson fick aldrig tillbaka några pengar. Detta genom Ertsborns inte ingrep, att attackera ett företag som aldrig var konkursmässigt så lyckades Anita och Verner till sist bevisa detta, men fick efter några år ändå inte tillbaka sina pengar som Ertsborn lade beslag på efter eget gottfinnande och i strid med lagen.

I fallet Börje Ramsbro så ingrepp advokaten Hans Bagner till svarandenas fördel och påstod att hans företag System 3R inte var värt någonting alls, vilket aldrig stämde. Det visade sig så småningom att kaparna med beslagtagande av Börje Ramsbros hela företag kunde få ut mer än 300 miljoner kronor för detta företag. Ramsbro själv fick i likhet med familjen Nilsson bli av med både sitt företag och hem utan att få en enda krona. I bägge fallen bröt bankerna ensidigt avtalen med bägge parterna.　

Börje Ramsbro lyckade få till en förlikning med bankerna och gjorde upp i godo för deras medverkan till företagskapningen. Kaparna lade beslag på hela företaget med, immateriella rättigheterna utan att behöva betala en krona.　

När rättegången mot familjen Nilsson påbörjades påstod Ertsborn att deras huvudvittne hade avlidit, vilket var en ren lögn. Därför vann familjen Nilsson aldrig processen i tingsrätten och kunde heller inte lyckas med att överklaga till högre rättsinstanser trots att deras företag aldrig varit på obestånd vilket de också lyckades bevisa.　

Alla olagligheter som Jan Ertsborn gjorde sig skyldig till och fick gehör i domstolen resulterade i livslånga trauman för familjen. Familjen tvingades ju flytta från sitt boende trots att de inte var på obestånd.　

Min uppfattning är att ingen bank borde säga upp krediterna för ett företag om de inte kan bevisa att säkerheterna har försämrats. Det kunde vare sig Ramsbros banker, som gjorde upp i godo med Ramsbro, eller familjen Nilssons bank. Det är ju banken och inte företagaren som har bevisbördan. En advokat och konkursförvaltares viktigaste uppgift är ju att kunna värdera ett företags tillgångar.　

Förhållandet i Varbergs tingsrätt vid denna tidspunkt där familjen Nilsson ärende avgjordes var vid detta tillfälle i så dåligt skick att JO-ämbetet efter anmälningar föranstaltade om ett besök för granskning vad som skedde i denna domstol. En domare begick självmord strax innan JO anlände. Detta indikerar att Varbergs tingsrätt vid denna tid inte var en institution som förtjänar medborgarnas respekt. Vilket enligt min uppfattning inga svenska domstolar är som inte följer befintlig lagstiftning utan lyssnar på hörsägen som inte stämmer med verkligheten.　

I Ramsbros fall är det redan bevisat att det aldrig skett något köp från kaparnas sida av Ramsbros företag, vilket borde vara tillräckligt för att underkänna övertagandet av hans globala koncern　

När det gällde momsåterbäringen - som konkursförvaltaren Jan Ertsborn helt enkelt struntade i att begära tillbaka - blev familjen Nilsson själva tvingade att agera. Verner Nilsson vände sig tillrättschefen i Rosenbad som på den tiden var Johan Munck (senare ordförande i Högsta domstolen) Han tillsatte en särskild utredningsman, Lennart Börjesson, vilket efter en omfattande process avkunnade en dom som fastställde det belopp som skulle återbetala. 1.477 kronor jämte ränta, vilket tydligt visar att konkursen aldrig borde ägt rum.　

Jan Ertsborn låtsades som konkursen fortfarande pågick och lade själv beslag på alla pengarna. Två år senare överlämnade han summa, minus "ett eget arvode" på på 155.00 kronor till Nordbanken.　

Med tanke på hur dessa bägge företagare drabbats borde ex gratia omgående beviljas och de advokater som i dessa ärende begått orätt omgående förlora sina advokattitlar och hindras i sina fortsatta yrkesutövning.　

Mats Lönnerblad　
Ordförande i Bankrättsföreningen
Och ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund