[Hemsida]
[Brf-direkt] [Skicka
vykort] [Tipsa ditt nätverk]
Mörkläggarlandet och symbiosen
makt&media
Av Alf Susaeg - 15 februari 2001
Författaren och journalisten Jan Gillberg skriver i artikeln
Mörkläggarlandet (DSM 5/00-3 2000) om den ”mångomsjungna svenska
öppenheten”:
”Gäller det en "affär" som utgår
ifrån att statsministern gratisäter några chokladpraliner eller en
tilltänkt statsminister betalar några chokladkakor på fel kontokort kan
vi ha en närmast explosiv "öppenhet" med en kraft, som varar i
både dagar och veckor.
Gäller det emellertid något
"stort" - riktigt stort - med kopplingar till något av den
svenska maktstrukturens centra uppstår en situation, då
det plötsligt blir tyst i klassen, ofta totaltyst”
Men talar verkligen Gillberg om Sverige? Öppenhetens,
rättvisans och toleranskonferensernas vagga? Demokratiernas demokrati?
Kan det faktiskt vara så, att Jan Gillberg ser och förstår vad de
flesta gör.
Med skillnaden att han talar om det? - helt öppet?
Ja så är det.
Det finns en uppsjö belägg, som inte får torgföras i Nya Sverige.
Nättidningen OrdetKontraSaken har som exempel citerat SE-bankens
diktaturdekret (källa GöteborgsPosten den 23
januari 2000 - en artikel som GP ’ångrade’ och sedan på alla
sätt försökte mörklägga):
”Du ska veta att vi banker äger domstolarna och
tidningarna i det här landet. Vi ska krossa dig som en liten lus!”
OrdetKontraSaken har även lagt ut dokument på
Internet som visar prov på den
svenska ekomaktelitens mörklagda brott och förbrytelser.
OrdetKontraSaken har, dessutom, dristat sig att på nätet ställa
frågan:
”Skyddas Sveriges grövsta förbrytare av media?”
Resultatet av denna - grundlagsskyddade -
yttrandefrihet blev att en tjänsteman hos den nysvenska myndigheten
Telenordia, den 24 januari 2001, tryckte på en knapp och träffades i
samma ögonblick OrdetKontraSakens besökare av skylten ”Forbidden”.
Klick! Och det var inte det första. Det var det sjunde mörkläggande
klicket, sedan starten 1997.
OrdetKontraSaken har den 13 februari 2001 varit
nedsläckt i tjugoen dagar. Både web- och emailfunktioner är
avstängda. Fortfarande utan besked om vem som beordrade avstängningen
den 24 januari, vem som tryckte på knappen och varför. Trots sju
muntliga och tre skriftliga yrkanden hos den nya ’myndigheten’,
därefter.
Bäste läsare, tänk efter:
Internet spås om några år vara ”den dominerande globala
kommunikationsplattformen”. Om ytterligare några år ”den enda”.
Så vad händer med den för alla avgörande yttrandefriheten
om/när kommersiella internetleverantörer avgör vilka websidor
och nättidningar som får finnas?
Vart tar sedan övriga mänskliga fri- och rättigheter vägen, när
själva yttrandefriheten förlorats?
Till sist kopplingen mellan Gillbergs ”Mörkläggarlandet” och
slutraderna i en egen artikel från
1996 (publicerad i tidskriften Makt&Media 1997 under rubriken ”Symbiosen
makt&media”):
”Den här
tankeutflykten har god empirisk förankring eftersom all historisk
erfarenhet visar att öppen, dold eller manipulerad avsaknad av offentlig
debatt kring maktens uttryck gör den Effektiva makten(E) total och de
samhälleliga skadeeffekterna därav maximala/förödande.
En logisk slutsats blir att den offentliga samtalsfrekvensen - i sig - på
området makt och maktutövning, är avgörande för allas öden.
En andra slutsats är att medias röst(er) har betydande preventiv effekt
redan vid ett fåtal seriösa samtal och debatter på området.
En tredje slutsats är den ofrånkomliga nödvändigheten av att öppet
tala, skriva, dokumentera, belysa, diskutera, motivera, argumentera,
belägga och vederlägga - så att så många som möjligt deltar, hör
och ser. Demokratins enda skydd mot samhällsfarliga maktuttryck.
Vilket bekräftas av såväl modellen ovan som av den gamla devisen:
Inget stärker makten mer än tystnad!
|
