Det framgår på nytt – i en aktuell skadeståndstalan - mot Svenska Staten, på grund av grova rättegångsfel  i en tidigare  tingsrätt, och mot  handelsagents huvudman.
Avbildad: Mats Lönnerblad

För att få en lagakraftvunnen dom ogiltigförklarad, eller för att få målet prövat på nytt i ett aktuellt tvistemål, när avtalens betydelse tidigare har förbisetts redan i Uddevalla tingsrätt, krävs som huvudregel att man först ansöker om resning hos Högsta domstolen (HD) och via Justitieombudsmannen (JO) och Justitiekanslern (JK) begär en ny prövning och  samtidigt väcker en ny talan vid tingsrätten mot Svenska staten i Stockholms tingsrätt,  för att få den  lagakraftvunnen dom ogiltigförklarad, få tillbaka rättegångskostnaderna och ersättning för att domstolen aldrig följt gällande lagar och förordningar eller Europakonventionens bestämmelser (EKMR),

 För att få målet prövad på nytt när avtalets juridiska betydelse tidigare helt har förbisetts, krävs det som huvudregel att Handelsagenten som förlorat målet i Uddevalla tingsrätt på nytt ansöker om resning hos Högsta domstolen (HD) och  väcker en ny talan vid tingsrätten mot Svenska staten för att målet aldrig blivit prövat svaranden aldrig har följt vare sig avtalslagen eller handelsagenturlagen.  Beloppets storlek beror på hur den stora förlusten är  i detta fall som är beräknad till totalt 9 miljoner kronor jämte dröjsmålsränta på 6 % och att käranden i detta fall måste få tillbaka från huvudmannen i det företag som aldrig följt avtalen och att det företag som drivits i ikonkurs och kunna stämma om i tingsrätten så käranden även kan få upp målet på nytt och förutom att få tillbaka rättegångskostnader även erhålla skadestånd från huvudmannen i detta fall som måste täcka hela beloppet på 9 miljoner kronor plus dröjsmålsräntan.

I detta fall är både cheferna för kärandens bokföringsbyrå och kärandens revisionsbyrå överens om skadebeloppets storlek och kan visa hur käranden under sina 8 år som handelsagent kunna tillskaffa en kundkrets på några av Sveriges största företag inom sin bransch varit kunder hos kärandens företag . Vilket  redan kunnat bevisats med alla namnen som inskickats till både tingsrätten och till handelsagentens huvudman.  Målet har hittills varit uppe i två tingsrätter där käranden var handelsagentens huvudman som felaktigt påstod att handelsagenten var skyldig honom pungar i det först målet – för att ta tillbaka alla sina fordringsanspråk och när målet skulle prövas i en annan stad där huvudmannen hade sin hemvist försökte två advokater kränka handelsagenten  genom att påstå att han hade dålig ekonomi och inte hade skött sig som handelsagent när det visade sig att huvudmannen aldrig följt vare sig ursprungsavtalet eller förlängningen av detta avtal.

Den dåliga ekonomin som huvudmannen hävdade att handelsagenten hade  i det första målet   som handelsagenten vunnit, berodde  ju  på att huvudmannen  aldrig hade följt avtalen där huvudmannen förbundit sig att betala 30 procent i provision på alla inkommande arbeten mellan handelsagenten och hans huvudman och det var därför han tvingades ta tillbaka alla sina fordringsanspråk redan i Stockholms tingsrätt där handelsagenten hade sitt säte i centrala Stockholm. När målet skulle prövas i Uddevalla tingsrätt  mot handelsagenten huvudman ville aldrig huvudmannen godkänna att handelsagenten skulle få rätten att granska huvudmannens bokföring trots att  huvudmannen redan godkänt detta både i ursprungsavtalet och i förlängningen av detta avtal som bägge parterna hade undertecknat och finns bevittnade .

Vad käranden som fortfarande är handelsagent  men inte kan utöva sitt yrke  är att Stockholms  tingsrätt nu granskar avtalet mellan parterna på nytt  och vad avtalet betyder är att domstolen till slut  fastställer att käranden äger rätten att det företag som representerar  honom under hela processen inte handelsagentens bolag skall befinna sig i konkurs eftersom det är huvudmannen som har orsakat konkursen genom att aldrig följa gällande avtal måste betala rättegångskostnaderna i ett mål där handelsagenten inte tillåtits att vare sig få tillåtelse att låta såväl bokföringsbyrån son sin revisor vittna i ett mål som avgjorts utan att någon domstol hittills prövats vad ett avtal mellan en handelsagent och hur en huvudman   skall hanteras enligt gällande lagar och Europakonventionens EKMRs bestämmelser.

Vad som hänt med ett vistemål  som bara skulle ha tagit 3 månader i anspråk men som pågått i tingsrätten från 2015 -  i mer än 13 år -  visar att de domare i Uddevalla tingsrätt som redan i tingsrätten fått ta del av alla bevis,   inte brytt sig om att granska bevisen,  eller förstå vad som händer när en huvudman inte bara låter bli att följa två skriftliga avtal som huvudmannen  godkänt,  utan även tillåter sig även att stjäla handelsagentens kunder, där handelsagenten redan bevisat att via inkommande mejl att det är handelsagentens kunder.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt