"Styrelseproffs"
(enligt bankerna)

System 3R International AB drabbades av en patenttvist 1989, som kostade företagsgruppen i förlorade vinster över 100 mkr. Under åren 1990 och 1991 visade företagsgruppen sina första förlustår sedan starten 1967. Trots de omfattande kostnaderna kunde företaget början 1992 redovisa intakt eget kapital.
   System 3R,s kreditgivare var Första Sparbanken och Nordbanken, vilka båda hade omfattande problem och var i princip likvidationspliktiga början 1992 men hölls under armarna av staten.

För att stärka likviditeten och genomföra ytterligare åtgärder för anpassning till följderna av patentkonflikten vände sig ledningen för System 3R International AB till Sparbanken för ytterligare 17 mkr i krediter. Vid ett möte hos Nordbanken den 9 april 1992 deltog representanter från Nordbanken, Första Sparbanken och System 3R.

Sparbanken bekräftade i brev den 10 april 1992 att den med glädje lämnade de begärda krediterna under vissa villkor. Bl.a. skulle bankens representant i styrelsen, Erik Andersson (höger bild ovan), utses till VD och ytterligare en person skulle tillsättas i styrelsen av banken. Under dessa villkor skulle även Nordbanken ligga kvar med sina lån. Se vidstående bild.

Sparbanken utsåg Kjell Brändström (vänster bild ovan) till styrelseordförande, vilken redan satt i styrelsen i den kollapsade Första Sparbanken som statens representant. Börje Ramsbro tvivlade på Kjell Brändströms lämplighet efter diverse "affärer" redovisade i massmedia men uppmanades av den övriga styrelsen att inte gå emot bankens rekommendation och accepterade därför bankens val. 
   Erik Andersson, som redan var styrelsemedlem i System 3R International AB utsågs den 1 juni 1992 till VD med begränsad befogenhet enligt ett separat anställningsavtal undertecknat av styrelsen för International inkl Kjell Brändström. Enligt separata spelregler undertecknade av ägaren Börje Ramsbro och VD Erik Andersson och intagna i Erik Anderssons anställningsavtal,  framgick tydligt parternas ansvarsfördelning och befogenheter.
   Erik Andersson hade själv fastslagit att  "Vårt gemensamma ledarskap har här ett stort åtagande." Se vidstående bild.
   Från första stund tog Kjell Brändström som ordförande kontrollen över styrelsen och körde över Börje Ramsbro, konflikten blev ofrånkomlig. De av Börje Ramsbro och Erik Andersson noggrant upprättade spelreglerna för ett gemensamt ledarskap tog han ingen hänsyn till. Börje Ramsbro fick ingen möjlighet att verka inom företaget då bankernas representanter förhindrade honom i alla avseenden.

Konfidentiella brev till bankerna

  Efter stämningen mot Nordbanken har det framkommit att såväl Kjell Brändström som Erik Andersson i konfidentiella brev till Nordbanken och Sparbanken har beklagat sig för bankerna att VD Erik Andersson inte självständigt kunnat leda företaget. Verkligheten var den att Erik Andersson hade själv begärt ett gemensamt ledarskap då han saknade förutsättningar att självständigt leda företaget. Han kom från ett mindre företag (Stavsjö Bruk) med ringa exportandel och enkla produkter.
  Börje Ramsbro accepterade att bankerna utsåg egna representanter i syrelse och ledning för att lämna ytterligare krediter och inte säga upp redan löpande krediter. Genom kravet på egna representanter påtog sig bankerna också ansvaret för pantvården.     Villkoret från Börje Ramsbros sida var att såväl bankerna som deras representanter accepterade och respekterade VD,s befogenhetsbegränsningar enligt spelreglerna, vilket skrevs in i Erik Andersson anställningsavtal.

Bankernas "styrelseproffs" sökte en syndabock

   Såväl Kjell Brändström som Erik Andersson misslyckades med sina uppdrag. De var inte bara oförmögna att samarbeta med ägaren och uppfinnaren Börje Ramsbro, de var helt enkelt oerfarna och okunniga om att leda ett högteknologisk företag med egna marknadsbolag worldwide.
   Erik Andersson erhöll sitt uppdrag mot bakgrund av att han hade upprättat en budget för 1992, som visade ett positivt resultat på 16 mkr. Bokslutet för 1992 slutade med en förlust på över 33 mkr. D.v.s. en budgetavvikelse på ca 50 mkr. varav ca 12 mkr i valutaförluster. Det kan antagas att Kjell Brändströms och Erik Andersson agerande mot Börje Ramsbro var inget annat än att söka en syndabock för sina egna misslyckanden. Tyvärr tog såväl Nordbanken som Sparbanken sina representanter i försvar och tog ingen hänsyn till de fakta som ägaren Börje Ramsbro framförde.

Valutaförluster

   Konflikten blev total mellan bankernas representanter och ägaren Börje Ramsbro efter att det framkommit att företaget hade drabbats av omfattande valutaförluster 1992 och 1993, ca 33 mkr, trots att styrelsen beslutade om valutasäkring. Det har senare framkommit att Kjell Brändström i det närmaste var novis på valutafrågor och han torde ha varit den som tillsammans med bankerna förhindrade valutasäkringen.

   Efter att Kjell Brändström och Erik Andersson först försökt att fråntaga moderbolaget System 3R Holding AB (100% ägt av Börje Ramsbro) ägandet till patent och varumärken och därefter framlade ett  förslag om ett fientligt övertagande av moderbolaget hade Börje Ramsbro fått nog av illojalt agerande från bankernas representanter. När det sedan framkommit att bankernas representanter dessutom missbrukat företagets kreditkort informerade Börje Ramsbro bankerna och begärde att deras män skulle bytas ut.
   Vid ett besök den 6 augusti 1993 informerade Börje Ramsbro Nordbankens handläggare Göran Pettersson om konflikten, vilket följdes upp med ett  brev den 8 augusti 1993. Resultatet av detta blev senare ett brev från Göran Pettersson till Göran Collert Sparbanken den 18 oktober 1993. Ett brev som ensidigt utmålar Börje Ramsbro som den ansvarige för konflikten, trots att Göran Pettersson i detalj hade informerats om de verkliga omständigheterna. Börje Ramsbro har kommenterat Göran Petterssons brev för att påvisa hur bankerna förvränger verkligheten för att slippa ansvaret.

Den 16 november 1993 tog Nordbanken ett hemligt beslut att sälja Börje Ramsbro företagsgrupp till externa intressenter. Detta beslut grundades på Göran Petterssons falska uppgifter, som i sin tur grundades på Kjell Brändströms och Erik Anderssons konfidentiella brev etc.
   Börje Ramsbro kontaktade Nordbankens ledning när han ryktesvägen fått veta att Nordbanken skulle ha träffat någon form av uppgörelse med tredje part och begärde brådskande möte.  Bankledningen var ointresserad av ett möte med ägaren och affären fullföljdes på falska grunder.