En dag var chefen borta. Sparkad av styrelsen, eftersom den upptäckt att han ljugit sig till anställningen. Han hade inte skymten av de kvalifikationer han hade skrutit med. Det kom också fram att han avskedats från sitt tidigare jobb.

Händelser som denna är normala, när man har med psykopater att göra. De har en uttalad förmåga att lämna efter sig kaos och krossade människoöden, för psykopater använder människor omkring sig som om de vore saker.

Äkta vänner har psykopater nästan aldrig, och går de in i något som kan påminna om vänskap, är det ofta kortvarigt. Det håller nämligen bar precis så länge som psykopaten anser sig ha nytta av det. Sexuellt är psykopater också krävande och utnyttjande typer, som ofta har många partners. Man kan med andra ord säga att psykopater är stor konsumenter av människor.

Det är emellertid framför allt obegåvade psykopater som hamnar i missbruk och kriminalitet. Minst lika många är högt begåvade personer, som ofta klarar sig utmärkt. De hamnar inte i fängelse utan tvärtom på topposter i yrkeslivet eller politiken. Det beror på att psykopater har många egenskaper som kan vara en fördel på samhällets topposter, där kampanda och avsaknad av samvete kan vara ett plus och vekhet ett minus.

Det är också viktigt att göra klart att psykopater inte egentligen är sinnessjuka. De lider däremot av det psykiatrikerna kallar personlighetsstörning – deras personlighet är inte hel. Psykopati finns in många gradiationer, och gränsen mellan det normala och psykopatin är flytande.

Trots att psykopater uppför sig nog så obehagligt, faller vi gång på gång för dem. Det beror på att de är impulsiva och bra på att övertyga andra. Deras stil är påträngande, och de verkar både varma och charmerande. Ofta för de sig med så stor värdighet att även professionella terapeuter låter sig bländas.

Många psykopater har också utpräglad förmåga att avläsa andra människor. Ofta kan de lägga märke till - och utnyttja - vårt bristande självförtroende och våra svaga sidor. På de sättet gör de sig till små härskare.

Ofta ringer larmklockan först när man upptäcker en del av de typiska dragen hos en psykopat: att han säger en ska, men gör något helt annat. Att han alltid skyller på andra, när något är fel. Och att han aldrig lär sig av sina egna fel, utan upprepar samma handlingsmönster gång på gång.

Psykopater kännetecknas också av att inte har något – eller mycket dåligt utvecklat – samvete. Därför störs inte en psykopat av lögner och svek.

Psykiatrikerna räknar med att en människa på 40 har psykopatiska drag. De allra flesta är män, men det finns ingen exakt överblick över hur sned könsfördelningen är. En del forskare uppskattar att det går fyra psykopatiska män på varje kvinna. Andra är övertygade om att det bland psykopater finns åtta gånger fler män en kvinnor.

Under alla omständigheter är psykopati en så utbredd företeelse att de flesta människor någon gång kommer i kontakt med en eller flera psykopater.

För många kvinnor utvecklas mötet med en psykopat till en mardröm. De faller normalt för hans självsäkerhet och charm och gifter sig kanske med honom. Sedan går det långsamt upp för dem hur förkrympt psykopatens känsloliv egentligen är – att han till exempel saknar förmåga att förstå andra människors känslor. Många kvinnor försöker i åratal göra om sin psykopatiske man, och skadorna är mycket svåra att reparera utan intensiv professionell hjälp.

Utåt kan en sådan familj framstå som lycklig, eftersom den kvinnliga parten använder mycket kraft för att bevara familjefasaden. Inåt har bilden emellertid ofta krackelerat, och våld är vanligt i familjer, där en psykopat regerar.

Samtidigt har psykopater en välutvecklat förmåga att väcka medlidande, oavsett hur dumt han uppför sig. Därför kan ett spel av växelvis terror och förlåtelse hålla ett förhållande vid liv i flera år, tills kvinnan i regel ger upp och söker skilsmässa. Men även då upplever terapueter att kvinnorna skyddar sina män och försvarar deras handlingar.

De flesta läkare och psykologer är ense om tillstånd till viss grad är ärftligt - en del människor tycks vara genetiskt disponerade för att bli psykopater. En stor undersökning av bortadopterade barn med psykopatiska tendenser har bland annat bidragit till att fokusera på arvets betydelse. Man undersökte både adoptivfamiljer och barnens biologiska familjer. Medan psykopati vara sällsynt i adoptivfamiljerna, fanns det väsentligt fler psykopater i de biologiska familjerna än normalt.

Oavsett om man är disponerad för åkomman eller ej, har det visat sig att förhållandena under de första levnadsåren är helt avgöranden. Det är under de allra första åren av vårt liv vi lär oss knyta känslomässiga band till andra människor. Det sker när en viss del av hjärnan – det limbiska systemet – utvecklas. För att stimulera denna viktiga del av hjärnan måste vi uppleva beröring, lyftas, snurras och vaggas. Kroppskontakten och den känslomässiga stimulansen fungerar som en gaspedal, som sätter i gång hjärnans utveckling.

För spädbarnet är denna stimulering nästan lika livsviktig som mat och dryck. Stimuleras inte barnet tillräckligt under de första levnadsåren, anser en del forskare att hjärnan ”felprogrammeras”. Den sociala delen av hjärnan aktiveras inte tillräckligt, och skadan är nästan irreparabel. Det är i stort sett kört, när barnet har fyllt tre år.

När danska läkare och psykologer i slutet av 1980-talet kartlade 48 tidigt skadade barns bakgrund, visade det sig till exempel att bara fem av barnen hade normalt fungerande mödrar. Resten var själva psykopater eller psykopatiska, och i regel hade graviditeterna varit problematiska. Barnen vägde även mindre än andra barn, när de föddes, och de flesta växte upp i en tillvaro präglad av kaos och oberäknelighet. Erfarenheten visar att en tredjedel av de barn som enligt psykologerna har omfattande beteendestörningar växer upp till psykopater.

De tidig skadade barnen uppnår aldrig förmåga att vila sig själva. De har tråkigt, om de inte hela tiden råder full aktivitet runt omkring dem, och även som vuxna kommer de hela tiden att söka ny gränser. Det är nämligen bara den utifrån kommande spänningen som kan få deras hjärna att gå för högtryck. Och därmed är racet igång: psykopaten följer sitt inre begär och skapar därigenom oordning. Inte av ondska, utan för att hetsa upp sig själv och därmed kompensera för den stimulering han aldrig fick som barn.

Läkarna har testat lite av varje i försöken att befria psykopaterna från deras konstanta behov av att söka spänning. På 1950-talet var man övertygad om att psykopater skulle bli mindre våldsamma, om man tog bort en del av deras hjärna. På många psykopater utfördes därför en lobotomi, även kallad ”det vita snittet”, men effekten vara inte övertygande. Inte heller elchockar hade någon effekt på psykopater, och efter hand blev behandlingarna allt mer desperata. Man försökte till och med svepa in psykopater i kalla, våta lakan, vilket dock inte heller hjälpte.

Under de senaste åren har det dock visat sig att psykopater kan hjälpas på kemisk väg, bland annat med antidepressiv och antiaggressiv medicin, de så kallade lyckopillren. Även hormonbehandlingen och psykoterapi kan lindra den impulsivitet och aggressivitet som kännetecknar många psykopater. Metoderna kan med andra ord ge en tillvaro med färre konflikter, men de kan aldrig bota psykopaten.

Generellt är psykopater svåra att behandla. De är sällan motiverade, eftersom de inte tycker att det är något fel på dem. Därutöver tillkommer att de inte är bra på att se hur de själva har det, och inte alls bra på att sätta sig in i hur andra har det. Behandlingen blir därför lätt en nödlösning: man kan lära psykopaten att ett visst beteende inte lönar sig, men aldrig riktigt få honom att förstå varför.

Forskare tvivlar inte på att insatsen lönar sig, eftersom psykopater orsakar många mänskliga tragedier och lägger beslag på stora resurser. Varje gång det blir en psykopat mindre, sparar samhället en förmögenhet – mätt såväl i mänskliga omkostnader som i pengar.

• Konstant sökande efter spänning. Det måste hända en massa hela tiden – annars har psykopaten tråkigt.

   

• Uttalad brist på skuldkänslor. Psykopater lider inte av dåligt samvete.

   

• Saknar förmåga att fästa sig vid andra människor eller visa äkta medkänsla.

   

• Psykopaten använder andra till sin egen fördel, men han känner sig aldrig förpliktad att ge något igen.

   

• Impulserna styr psykopaten. Han handlar efter första impuls och överväger aldrig konsekvenserna.

   

• Skillnaden mellan sanning och lögn har psykopater ett avslappat förhållande till. De väljer alltid den version de kan få störst utbyte av.

   

• Den kriminella psykopaten begår samma typ av brott gång på gång. Fängelsestraff har ingen uppfostrande effekt.

Slut på artikeln

Det är typiskt för de flesta psykopater att deras beteenden är stereotypt och uteslutande dikterat av deras egna impulser så att de handlar utan hänsyn till den föreliggande situationen eller till andra människor. Behandlingen, som är utomordentligt vanskligt och måste pågå under lång tid, består i olika former av psykoterapi.

1. Var ytterst kritisk mot charmiga och ”snabbtänkta” personer. Inhämta referenser icke bara från de referenspersoner de själva uppger då de ofta är av samma kategori och skyddar varandra.

    

2. Gäller det affärsdiskussioner notera flitigt och var icke ensam. Bekräfta mötet och eventuella uppgörelser skriftligt och begär bekräftelse.

    

3. Psykopaten är ytterst återhållsamma med skriftväxling då detta begränsar utnyttjandet av lögnen. Begär skriftligt och lita aldrig på muntliga löften.

    

4. Locka fram psykopatens lögner genom löpande skriftväxling. Han kommer att bemöta alla påstående med lögner som passar för stunden.

    

5. Fall inte för ett självsäkert uppträdande och ”klokskap” allt kan vara ett spel i charmoffensiven för att värva nästa offer.

    

6. Underteckna aldrig ett avtalsförslag från någon utan att först anlita egen jurist som är väl förtrogen med dina egna intressen. Psykopaten tolkar avtalet på sitt sätt och går det honom emot finner han tio lögner som försvar.

    

7. Psykopaten drar sig icke för rättsprocesser och trivs att briljera med sitt självsäkra sätt i rättssalen. Räds inte rättsprocesser med en psykopat då hans försvar oftast är lögner som han endast själv tror på.

    

8. Är psykopaten av den explosiva typen gäller det att säga honom sanningen och avslöja hans lögner och luftslott. Snabbt går han i försvar och bekräftar sanningen i sitt iver att förklara och försvara sig. Han tänker inte på vad han säger och då säger han just vad han tänker på.

    

9. Psykopaten är feg och står inte för något själv utan finner alltid någon annan att skylla på när han blir avslöjad. Vik aldrig undan för en psykopat. Försök att komma till tals med de som han lurat in i sin fälla och sitter i hans grepp. De önskar inget heller än att slippa sin mentala tyrann.

    

10. Ha själv rent framför den egna dörren i annat fall kommer psykopaten att utnyttja detta mot dig för att han själv skall komma undan. Psykopaten är hänsynslös och tillgriper alla medel när han blir avslöjad eller om någon förhindrar honom att nå sina mål. Lita aldrig på en psykopats ord.