Som enda möjlighet för Nordbanken att undvika konkurs, beslöt Nordbankens ledning att via ett annat bolag ”trolla bort” de verkliga kreditförlusterna från 1990 och tidigare, under hösten 1992. Därmed skulle banken återställa sin egen soliditet samtidigt som ledningen i Nordbanken skulle slippa ifrån sitt eget personliga ansvar för vad som inträffat, skriver Mats Lönnerblad.

Nordbankens sätt att skjuta över hela sin egen skuldbörda på bankens kunder riskerar nu att slå tillbaka som en bumerang mot Nordbanken, eftersom det numera torde vara klarlagt att banken var skyldig att försätta sig själv i tvångslikvidation redan 1990, vilket aldrig skedde. Som enda möjlighet för Nordbanken att undvika konkurs, beslöt Nordbankens ledning att via ett annat bolag ”trolla bort” de verkliga kreditförlusterna från 1990 och tidigare, under hösten 1992. Därmed skulle banken återställa sin egen soliditet samtidigt som ledningen i Nordbanken skulle slippa ifrån, sitt eget personliga ansvar för vad som inträffat.
Dessutom slapp då Nordbanken ifrån att uppfylla sina obligatoriska villkor om en stipulerad kapitaltäckningsgrad, som banken ända sedan 1988 varit skyldig att följa, men aldrig lyckades att uppfylla.

Allvarliga brott

Genom att inte begära sig själv i tvångslikvidation redan 1990, hade bankledningarna och styrelserna i Nordbanken från år 1990 och framåt, i flera omgångar, gjort sig skyldiga till allvarliga och skadeståndgrundande brott, som fortfarande inte fått några påföljder!
Det var därför Securum bildades den 6 oktober 1992 med ett eget kapital om 1 miljard kronor. Bolaget hade som enda föremål för sin verksamhet att ta över en del av de tidigare kraftigt övervärderade kreditengagemangen från PK-banken och Nordbanken. Securums uppdrag var att med över tiden bästa ekonomiska resultat avveckla de tillgångar som överfördes från det då sammanslagna PK-banken och Nordbanken under hösten 1992 och början av 1993.

För hög värdering

Securum övertog från Nordbanken till en köpeskilling av 50,4 miljarder, tillgångar med ett redovisat ”bruttovärde” av 67,5 miljarder kronor, vilket innebär att de redovisade tillgångarna från det glada 80-talet som övertogs av Securum, var minst 17,1 miljarder för högt redovisade och värderade av Nordbanken redan per den 1 februari 1990.
Ansvaret för denna felredovisning vilar därför tungt på dåvarande ledningarna för både PK-banken för åren 1988 och 1989 och för Nordbanken, för åren 1988, 1989, 1990, 1991 och 1992, eftersom det är såväl styrelse som internrevisorer och verkställande direktörer som nu blir personligen ansvariga för alla, numera fastställda felräkningar under denna period.
Securumkoncernen erhöll ursprungligen 24 miljarder kronor i eget kapital från staten. Från detta kapital skall alltså även räknas vad som ”gått åt” av statens pengar i samband med hela utförsäljningarna av Nordbankens 80-talsengagemang från Securum, tillsammans med en del av Nordbankens egna kreditförluster efter 1990, för att kunna fastställa Nordbankens kapitaltäckningsgrad per den 1 februari 1990. Vad som återstår av de egna kapitalet på 24 miljarder kronor i Securum per den 31.12.1996 var 11,7 miljarder kronor.

Lätt fastslaget

Under 1996 övertog Finansdepartementet från bankstödsnämnden statens ägaransvar för Securum AB och Securumkoncernen, varför det nu är lätt för oberoende revisorer att slutligen fastställa Nordbankens kapitaltäckningsgrad per den 1 februari 1990. Detta kan göras på ett mycket enkelt sätt, genom att utgå från krediternas ursprungsdatum och med hjälp av bankens och Securums slutliga värde vid avyttringstillfället.
Den 1 februari var det magiska datum som var fastställt för svenska banker att anpassa sig till en internationell och gemensam kapitaltäckningsgrad för att på rätt sätt kunna räkna ut bankernas verkliga soliditet.

Balansräkning

Enligt bankaktiebolagslagen 10 kapitel 2 paragrafen om tvångslikvidation åligger det styrelsen i ett bankaktiebolag att ofördröjligen upprätta en särskild balansräkning så snart det finns skäl att anta att bolagets eget kapital underskrider nio tiondelar av det registrerade aktiekapitalet. Visar balansräkningen att så är fallet skall styrelsen snarast möjligt till bolagsstämman hänskjuta frågan om bolaget skall träda i likvidation.
Tidpunkten för bolagsstämman skall bestämmas efter samråd med Finansinspektionen. Minst en vecka före stämman skall styrelsen till Finansinspektionen sända in balansräkningen och ett särskilt yttrande av revisorerna över denna. Vidare skall styrelsen inom samma tid hos bolaget hålla de nämnda handlingarna tillgängliga för aktieägarna. Handlingarna skall läggas fram på stämman.
Om bolagsstämman inte godkänner en balansräkning avseende ställningen vid tiden för stämman, som utvisar att det egna kapitalet uppgår till det registrerade aktiekapitalet, skall styrelsen, om inte stämman beslutar att bolaget skall träda i likvidation, hos rätten ansöka om att bolaget försätts i likvidation. En sådan ansökan kan även göras till styrelseledamot eller en aktieägare. Anmälan till rätten om samma förhållande kan göras av Finansinspektionen.

Uppenbara brister

Efter att ha studerat såväl PK-bankens som Nordbankens bokslut under de aktuella åren samt Securums officiella bokföring sedan starten och fram till och med 1996 framstår bristerna hos såväl PK- banken som Nordbanken åren 1988, 1989, 1990, 1991 och 1992 som uppenbara och skadeståndsgrundande. Såväl internrevisorer som revisorer och ledningarna i PK-banken och Nordbanken under dessa år har således inte skött sina jobb och borde därför bli personligt betalningsansvariga för vad som skett.
Ingen begärde att Nordbanken skulle tvångslikvideras under 1990, 1991 och 1992 vilket på ett uppenbart sätt strider mot lagen.
Och eftersom obeståndssituationen uppkom senast den 1 februari 1990 betyder detta ett strikt juridiskt skadeståndsansvar för alla inblandade, fram till det datum när svenska staten gick in och garanterade Nordbankens fortlevnad!

Avyttringar

Stora avyttringar har skett från Securumkoncernen. Bara under första kvartalet 1997 har ett antal betydande avyttringar genomförts. I mars såldes aktier motsvarande 10 procent av kapitalet i Akzo Nobel. Köpeskillingen uppgick till 7,9 miljarder kronor. I januari i år såldes också det kvarvarande innehavet i Spectra Physics. Köpeskillingen uppgick till 0,9 miljarder kronor och i mars såldes det totala innehavet i Pays-Bas PropertyFold, Holland. Köpeskillingen uppgick till 0,7 miljarder kronor.
Vad som sålts är beslagtagna tillgångar. Det kan nu ifrågasättas om Securum verkligen har haft rätt att sälja ut alla tillgångarna i den omfattning som skett. De direktiv som Securum fått av staten, talar också mot detta.
Nordbankens egen obeståndssituation och ostridiga skyldighet att likvidera banken, som aldrig fullföljdes innebär inga som helst rättigheter att överlåta kundernas tillgångar på andra. Den obestridiga skyldigheten för egen tvångslikvidering av banken förelåg ju långt innan, man började vidtaga drastiska åtgärder mot sina egna kunder.
Uppsägningarna grundades ju på att säkerheterna hade ”försämrats” och det åligger därför banken att i varje enskilt fall bevisa sina kunders obestånd, när det numera torde vara klarlagt att det var banken själv som var på obestånd. Att denna bevisbörda nu föreligger, har ännu ej gått upp för våra domstolar, som är vana att ge bankerna rätt i sak vid domstolsprövning.

Oberoende granskning

Det måste därför anses som högst väsentligt att oberoende revisorer äntligen granskar Nordbankens affärer under slutet av 80- talet och början av 90-talet. Hittills är det bara ett fåtal bankkunder som ställts till svars genom operation ”Råsop”, medan ledningarna i PK-banken och Nordbanken gått fria.
Är det inte därför dags att ställa de till svars som orsakade Sveriges största bankskandal genom tiderna? Eller är det så att staten inväntar preskriptionstiden på 10 år och tänker lämna de ansvariga helt utan skuld? Statsminister Göran Persson bör själv svara på frågan eftersom färsk statistik från SCB nu visar att finanskrisen kostat 60 000 företag livet, vilket orsakat en permanent arbetslöshet på en halv miljon arbetslösa!<