Den 33-åriga aktiemäklarens blankningsaffärer misstänks ha orsakat Nordbanken förluster på 268 Mkr. Nu åtalas hon på sex punkter för grovt bedrägeri samt mutbrott. Liksom i Pinkertonhärvan vilar åklagarens bevisning på mäklarens inspelade arbetssamtal.

Efter 2,5 års utredning lämnade chefsåklagare Kjell Lilieholm vid Ekobrottsmyndigheten in stämningsansökan till tingsrätten på torsdagen.
   Mäklaren åtalas på fem punkter för grovt bedrägeri. Det handlar om blankningsaffärer i olika aktieslag mellan 1997 och 1999, affärer som mäklaren enligt banken inte hade rätt att utföra.

Handlat utan uppdrag
Stämningsansökan berättar hur mäklaren handlat stora mängder aktier utan att ha haft uppdrag från någon kund. Hon har sedan lånat aktier för att dölja blankningsaffärerna. I själva verket stod banken för risken i affärerna.
  Det visade sig också när bubblan sprack. Mäklaren byggde genom affärer utan kunder upp en stark position åt sig själv på Nordbanken. Hennes handelsvolymer gav respekt.
   "Det bidrog också till att det tog längre tid innan allt upptäcktes. Nordbanken ville in i det längsta tro att det fanns kunder", säger Kjell Lilieholm.
   En affär med 600.000 Nokiaaktier med början i mars 1998 blev slutet.
   Nokias aktiekurs steg och steg, och mäklaren kunde inte komma ur affären.
   Enligt stämningsansökan visade mäklaren falska kundbekräftelser på de utestående positionerna i Nokia för ansvariga på Nordbanken i december 1998. En månad senare uppdagades sanningen, och förlusten för Nordbanken när den tvingades köpa tillbaka Nokiaaktierna blev 268 Mkr.

Banken kände till
Mäklaren förnekar brott på samtliga punkter. Hon menar att det funnits kunder till affärerna. Hon menar också att banken känt till hennes arbetssätt, och att även andra mäklare på Nordbanken gjorde blankningsaffärer.
"Hon har inte gått över de givna instruktionerna på hennes avdelning, hon har trott att hon gjort rätt", sa hennes ombud advokat Hans Strandberg till DI i slutet av maj.
   Åtalet är omfattande, förundersökningen lyder på 3.311 sidor. Rättegången beräknas starta i september eller oktober och kommer att ta två månader.
   Vid sidan av mäklaren åtalas en bekant som arbetade på Crédit Lyonnaise för medhjälp.
   Hon misstänks ha undertecknat en falsk kundbekräftelse. En 32-årig barndomskamrat åtalas också för bestickning.

Jonas Jonsson
Måns Wikstrand

"Det är liksom helt kört nu"

Samtal 1
Den 30 januari 1998. Blankningsaffärerna går fortfarande bra. Så bra att kontoret firar sin höga omsättning. Mäklaren samtalar i sin telefon med en väninna om affärer hon gjort, utan kund, i Ericsson.

Väninnan: Vad ska du göra nu då?
Mäklaren: Ut och supa.
Väninnan: Ja.
Mäklaren: Sitter här och dricker lite champagne.
Väninnan: Mm, vadårå, är det fest eller nåt?
Mäklaren: Ja, hörde du?
Väninnan: Nä.
Mäklaren: Det small här i bakgrunden, nä för vi gjorde så bra affärer i går.
Väninnan: Mm.
Mäklaren: Vad dom inte vet var att det var för jag gjorde 200.000 Ericsson som vi inte tjänat nåt på (fnissar).
Väninnan: (Fnissar).
Mäklaren: Det roliga är att våran chef har ringt och sa att vi hade så bra omsättning så vi skulle få champagne.
Väninnan: Mm.
Mäklaren: Och det är liksom jag som har tradat. (Båda skrattar) Väninnan: Och ni har inte tjänat några pengar över huvud taget.
Mäklaren: Nä (skrattar). Och jag tycker det är djävla komiskt för dom är ju så enkelspåriga dom här killarna bara.
Väninnan: Mm.
Mäklaren: Fan vad jag är stor och bra, vi har hög omsättning sa han. Väninnan: Mm... mm.
Mäklaren: Dom tänker inte längre än vad näsan räcker.
Väninnan: Nä men så är det ju på många företag.

Samtal 2
Den 3 april 1998. Mäklaren har på nytt mycket stora positioner i Ericsson, men det är kris. Ericssonaktien har stigit, och hon kommer inte ur affären. Samtal med väninnan.

Väninnan: Du är ledsen... ja.
Mäklaren: Inte för det andra, utan för att det går upp.
Väninnan: Ja...
Mäklaren: ...
Väninnan: Är du fortfarande inne i det där?
Mäklaren: Jamen jag har inte kommit ur det!
Väninnan: Nämen Gud, vilket helvete.
Mäklaren: Ja, det är fruktansvärt, och det här var liksom den sista dagen, nu gick det inte längre... Så att jag vet inte vad jag ska göra. Väninnan: Hur mycket pengar har du förlorat på den här kunden då? Är det med... Kan du...
Mäklaren: Äh...
Väninnan: Är det många miljoner?
Mäklaren: Ja.
Väninnan: Oj... Åh Herregud...
Mäklaren: Det fanns en chans då, att det gick ned i går, och så går det liksom...
Väninnan: Gud vad hemskt!
Mäklaren: Ja, nu... det är liksom helt kört nu. Jag vet inte vad jag ska göra.
Väninnan: Jag tycker du ska gå in och prata med din chef omedelbart! Blanda in några andra...
Mäklaren: Jag har gjort det, nä men jag gjorde det i går, jag gick in och sa... fast jag sa inte exakt som det var.

Samtal 3
Den 29 januari 1999. Affärer i Nokia har gått överstyr, förlusten för Nordbanken ligger över 200 miljoner, och Nordbankens ledning är nära att avslöja allt. Mäklaren talar med sin pappa.

Mäklaren: Ja, hej pappa det är (namnet).
Pappan: Hej du.
Mäklaren: Du.
Pappan: Ja?
Mäklaren: Nu ska dom banda mig med kunden... Vad ska jag göra? Ska jag erkänna någonting?
Pappan: (Suckar) Vilken kund?
Mäklaren: Den här som inte skriver på, eller ska jag bara spela cool? Pappan: Den andre Stanley?
Mäklaren: Nä, den andra Fundabel.
Pappan: Nä, jag tycker inte det, har de... får du tag i honom då?
Mäklaren: Dom har fått tag på honom, ja.
Pappan: (Suckar djupt) Jag vet inte, (dotterns namn)... ehm...
Mäklaren: Okey.
Pappan: Ja... eh, det är möjligt att du ska prata med någon chef och vara ärlig då. Mäklaren: Mm