Budet från Aragon var högre och hade, till skillnad från budet från Nordiska, inneburit goda synergier. Ändå lät Matteus styrelse Nordiska köpa Matteus för en tredjedel av slaktvärdet, slängde hela det senaste årets satsningar i sjön och lade om strategin 180 grader. Kan verkligen Finansinspektionen finna de styrelsemedlemmar som nu går vidare till Nordiska lämpliga att leda värdepappersbolag?

Matteus Bank har fått många rubriker under sin drygt tioåriga existens. Från att ha varit ett mycket lönsamt, snabbväxande framgångsföretag har Matteus de senaste åren hamnat i den ena krisen efter den andra.
   Det slutade med att Matteus under snöpliga former blev uppköpt av konkurrenten Nordiska Fondkommission och nu försvinner från arenan.
   Jag hävdar att det främst är Matteus styrelse som är ansvarig för bolagets hädanfärd.
   Jag anser också att styrelsen inte tagit sitt ansvar för konsekvenserna av sina egna beslut, vare sig gentemot aktieägarna eller gentemot personalen.
   Själv har jag varit med i Matteus Fondkommission och sedermera Matteus Bank nästan sedan starten hösten 1990. Först som konsult och så småningom, när företaget växte, som anställd chefsekonom.
   Men jag har också varit rådgivare och bollplank åt ledningen i Matteus och känner därför problemen och turerna inifrån företaget.

Hur kunde då ett så framgångsrikt företag, med mäklarbranschens högsta avkastning på eget kapital, hamna så snett så fort?

Det gick nog alltför bra och alltför fort. Så sent som 1997 växte företagets kundstock och personal med över 50 procent per år, och vi konstaterade att om Matteus fortsatte att växa i samma takt som dittills, skulle år 2023 hela Sveriges befolkning vara anställd i Matteus'
   Det borde ha ringt varningsklockor men det gjorde det inte.
   I ivern att expandera ännu snabbare köpte Matteus Posten Fondkommission (PFK), ett helt obegripligt köp som bara tog upp tid för en redan överbelastad företagsledning. PFK såldes för övrigt inom kort igen.
   Än värre blev det efter köpet av JP Bank- Affären var i och för sig strategiskt riktig. I konkurrensen med de stora svenska aktörerna och allt fler utländska är det viktigt att ha en bankoktroj, inte minst om man tänker följa med sina svenska kunder utomlands. Carnegie är till exempel värdepappersbolag i Sverige men bank i Luxemburg-

Men köpet av JP Bank blev ändå fel. Främst för att man fick in en styrelse i företaget som inte visste vad en fondkommissionsfirma egentligen sysslar med.

Från att ha varit en nischaktör med specialitet på aktiemäkleri skulle Matteus enligt den nya styrelsen bli precis som en av de andra (stora) affärsbankerna, något som det lilla omfånget absolut inte passade för. Som mesta hade Matteus 250 anställda - SEB exempelvis 21 000.
   Men de nya ägarna, främst sparbankerna Finn (Lund) och Gripen (Helsingborg/Ängelholm), var så upptagna med att koppla sig fria från Föreningssparbanken i alla dimensioner att sådana tankar inte fördes fram. Matteus skulle göra allt för dem.
   Det var därför olika uppfattningar om vad Matteus skulle syssla med som fick den gamla ledningen att avgå hösten 1999.

Den ville satsa på kärnverksamheten, aktiemäkleriet, med ökad fokus på näthandel och nätbaserade banktjänster, medan den nya styrelsen, dominerad av storägaren Ikano/Ikea med 25 procent av rösterna. Sparbanken Finn med 10 procent och Sparbanken Gripen med 5 procent, ville satsa på all tänkbar traditionell bankverksamhet samtidigt, men utan att egentligen satsa mera investeringar på något.

Efter ett halvt år av total förvirring lyckades headhuntingföretaget C V Search skaka fram en ny kompetent VD, Hans Lartén, med ett långvarigt förflutet i Handelsbanken. Denne fick fria händer (trodde han, se nedan…) och två-tre år på sig att få ordning på rörelsen igen.
   Han samlade också snart kring sig en kompetent ledningsgrupp, knappast oväntat med flera nyckelpersoner från Handelsbanken: Martin Guri (analyschef), Kerstin Unger (administrativ chef) med flera. Samtidigt och utan VDs vetskap (!) var styrelseordföranden Leif B Bengtsson (från Ikeasfären) själv ute och lockade med feta löner ett antal kända personer i marknaden att komma till företaget och vara med på nystarten.

Men börskrisen kom emellan- Omsättningen på börsen sjönk kraftigt. För en renodlad aktiemäklare som Matteus slog detta hårt.
   Provisionsintäkterna (huvudsakligen courtage) föll från 147 Mkr första halvåret 2000 till 34 Mkr första halvåret i år, och rörelseresultatet svängde från plus 57 Mkr till minus 65 Mkr. Men med det stora egna kapitalet i botten hade Matteus kunnat överleva även sådana förluster.
   I detta läge - april 2001 - kommer helt plötsligt ett bud från konkurrenten Nordiska Fondkommission. Och lika plötsligt och lika oväntat antar Matteus styrelse, dominerad av aktieägarna Ikano/Ikea, Finn och Gripen med sammanlagt runt 40 procent av rösterna, budet.
   Hela det senaste årets satsningar slängs i sjön och strategin läggs om 180 grader. Från full fart fram är det yxan i sjön.
   Att det sedan kommer ett bättre bud från en annan konkurrent, Aragon Fond­kommission, får inte styrelsen att ändra sig. Trots att, budet är väsentligt mer förmånligt för aktieägarna, och dessutom skulle skapa väsentligt bättre synergieffekter.

Medan Nordiska och Matteus är ganska likartade organisationer, skulle Aragon och Matteus komplettera varandra väl. Aragons styrka på institutionell handel skulle komplettera Matteus fokus på privatmarknaden, Aragons huvudägare Länsförsäkringar har en bankrörelse i Länsförsäkringar Bank som skulle förstärka och komplettera Matteus (före detta JP) Bank.

Det finns sannolikt tre skäl till att styrelsen betedde sig så.

• Några av dem (se nedan) fick gå vidare till Nordiskas styrelse; i Aragon skulle de ha blivit avpolletterade.

• Om ägarna antagit Aragons kontantbud, skulle de ha varit tvungna att redovisa de kapitalförluster som de nu kan skriva på framtiden.

• Styrelsen hade redan i hast accepterat Nordiskas bud.

Vad är då att säga om styrelsens agerande?
   1. Man saknar varje form av strategiskt tänkande. Man svänger i strategierna från nischaktör till universalbank och tillbaka igen. Man svänger från handlingsförlamning till full fart fram och tillbaka till desperation, utan att ens notera svängarna.
   2. Man sviker aktieägarna i Matteus. Banken hade vid årsskiftet ett eget kapital på runt 550 Mkr, helt placerat i en riskfri obligationsportfölj. Ovanpå detta kommer försäljningsvärdet av bolånestocken (bud har funnits!) på kanske 200 Mkr.

Även om vi totalt ignorerar varje värde i all övrig verksamhet (bankoktrojen borde väl ha varit värd minst 100 Mkr) hade banken ett slaktvärde på minst 700 Mkr, även sedan all verksamhet sålts/nedlagts och personalen fått ett anständigt avgångsvederlag.

För dessa 700 Mkr offererade Nordiska Fondkommission egna aktier till ett värde vid budtillfället på 364 Mkr. Med dagens aktiekurs är budet värt 216 Mkr!
   Detta är ingen kritik mot Nordiskas agerande; det är fullt tillåtet att göra bra affärer. Min kritik riktar sig uteslutande mot styrelsen i Matteus Bank, som enhälligt accepterade Nordiskas bud och inte ändrade sig trots ett bättre senare bud.
   För den som ser en potential i Nordiska hade det varit mycket bättre att anta Aragons kontantbud (som var värt 396 Mkr) och använda dessa pengar till att köpa aktier i Nordiska.

   3. Matteus sviker sin personal. Många av dem som i dagarna fått gå från Matteus har bara varit där något år. Flera av dem släppte många tjänstgöringsår hos sin tidigare arbetsgivare för att delta i den offensiva verksamhet som Matteus utlovade. Nu är det de som får gå först. Med precis det antal månaders uppsägning som anställningskontraktet stipulerar.

Detta är skamligt agerat! Inte minst då styrelsens ordförande själv raggat folk på marknaden, dessutom utan VDs vetskap.
   För att få bedriva värdepappersrörelse ska styrelsemedlemmarna i ett värdepappersbolag enligt lagen om värdepappersrörelse (1991:980) 2 kap., paragraf l, "ha de insikter och den erfarenhet som måste krävas av den som deltar i ledningen av ett värdepappersbolag och även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift."

Enligt EU-terminologin ska ägarna och styrelsemedlemmarna vara "fit and proper". Finansinspektionen borde som tillsynsmyndighet allvarligt ifrågasätta om de styrelsemedlemmar från Matteus Bank som nu tar säte i Nordiskas styrelse (Leif B Bengtsson, Claes de Neergaard och Lars-Erik Skjutare) verkligen är "fit and proper".

Därtill kommer alla de allmänmänskliga, moraliska invändningar som man kan ha på deras agerande.

Johan Lybeck
Professor, VD för Finanskonsult AB och före detta chefsekonom vid (snart) före detta Mateus Bank AB.

Copyright