NORDBANKENMÄKLAREN var åtalad för bland annat grovt bedrägeri. Åklagaren ansåg att hon överskridit sina befogenheter och utan vare sig kundernas eller bankens medgivande gjort aktieaffärer som orsakat Nordbanken förluster på 290 miljoner kronor.
   Tingsrätten friar mäklaren på alla punkter utom en. Den gäller muta, eftersom mäklaren har tagit emot 5 000 kronor och sex sju flaskor vin av en kund.

TINGSRÄTTEN GÅR i sin dom anmärkningsvärt hårt åt hur åklagaren Kjell Lilieholm genomfört rättegången och förundersökningen.
   Rätten är bland annat kritisk mot att åklagaren inte haft kontakter med Finansinspektionen. I samband med att mäklaren greps och häktades 1999 gjorde inspektionen en undersökning hos Nordbanken.
   Myndigheten kom fram till att det fanns avsevärda brister hos banken och den fick en varning. Detta gör att rätten till stor del underkänner de vittnen som haft kopplingar till Nordbanken.
   "Bevisvärdet av vad bankens tjänstemän har uppgivit som vittnen i målet får ses i ljuset av deras eget ansvar för dessa brister", står det i domen.
   Tingsrätten anser att mäklaren hade klartecken från såväl kunderna som banken att handla som hon gjorde. Den anser att det var bankens dåliga kontroll som gjorde att hon använde tvivelaktiga metoder

ÅKLAGAREN KJELL är förvånad över domen.
   - Det finns underligheter i den, men jag vill först analysera den ordentligt innan jag beslutar mig för att överklaga eller inte.
   Han är kritisk till bland annat värderingen av vittnena.
   -Av 26 vittnen stöder 25 min linje och jag tycker det är lite lättvindigt att vifta bort dem. De uttalade sig trots allt under ed, vilket inte den åtalade gjorde.
   Han är också irriterad över diskussionen om att hans bevis har tagits fram av Nordbanken och att det därmed inte funnits bandinspelningar som talar till mäklarens fördel.
   Den kritik som framförs mot honom avfärdar han.
   -Den här ordföranden är känd för att kritisera såväl åklagare som advokater. Det säger lika mycket om den som framför kritiken som den som får den.

MÄKLARENS FÖRSVARARE Hans Strandberg tycker förstås att domen är bra. Om den inte överklagas kommer han att gå vidare och kräva skadestånd från staten för att mäklaren suttit häktad i fyra månader. Vilket belopp det kan bli tal om vet han inte.
   Men det finns fastlagt vad man kan kräva efter att ha varit frihetsberövad och här finns det extra stor ideell skada eftersom hon bland annat blivit av med sitt arbete och helt förlorat fotfästet.

Nordea kan gå miste om skadestånd

PARALLELLT MED brottmålet som avgjorts i Stockholms tingsrätt finns ett civilmål där Nordea kräver sin före detta mäklare på 290 miljoner kronor i skadestånd.
   - Skadeståndskravet är avhängigt av att åklagaren lyckas påvisa brott, säger Ann-Leena Mikiver på Nordeas pressavdelning.
   -Banken avvaktar därför om åklagaren överklagar domen.

DET FINNS OCKSÅ ett försäkringsärende kopplat till den nu aktuella domen.
   Det rör om banken kan få täckning för förlusterna, genom en försäkring.
   - Där har inte domen samma avgörande betydelse, utan där handlar det om annan juridik, enligt Ann-Leena Mikiver.

BANKEN AVSKEDADE mäklaren våren 1999 eftersom hon brutit mot de interna reglerna.
   Efter att Finansinspektionen varnat Nordbanken för bristande rutiner genomförde banken, med Finansinspektionens godkännande, en åtgärdsplan för att hindra att något liknande skulle kunna hända igen.
    De förluster som mäklaren orsakade tog banken i sitt bokslut för 1998/99.

Pia Gripenberg