Den moderna tillvaron urartar allt mera till en livsfientlig miljö. Förmodligen har under människosläktets hela existens tron på en bättre tillvaro efter döden hjälpt till att stå ut med de ofta så hårda livsvillkor.

Under tusentals år har i olika kulturer olika religioner fått fungera som broar till denna evighet, en bro från evighet till evighet via jordeliv och död.

Det väsentliga skall inte sökas i huruvida en religion är sann eller inte, om det finns en Gud eller inte, utan i människans behov.

När förnuftsmässiga skäl i 25-årsåldern tvingade mig att säga adjö till katolicismen, och till den gode och allsmäktige Gud som tills dess hade dominerat mitt liv och min evighet, då stod jag där villrådig, naken och sårbar. Jag lyckades att under några år formulera min egen religion med det valspråk som är titeln på denna lilla bok: Kärlek är min Gud; att älska, min religion.

Jag vet det inte, men jag tror att alla människor behöver en tro. När de moderna samhällen sekulariseras, när t. ex. den kristna religionen, moralen och etiken, tas bort ur människornas vardagsliv utan att ersättas med annat, då tar otryggheten, ovissheten och villrådigheten över.

Ofta fylles detta vakuum med guden Mammon, med girighet, med våld och sexokrati. Sådan tillvaro kännetecknas av allt det som vädjar till människans sämsta instinkter.

Jag tänker tillbaka: När var det senast jag hörde någon plädera för godhet? Det är helt omodernt att prata eller ens tänka på att man vill eller borde vara god.

Bristen på moral och etik, frånvaron av en tro, av en religion leder till en så allvarlig rotlöshet, att människorna blir själsligt sjuka.

Då tar vi till psykologin, den moderna religionen. Den inte bara ersätter religion, den är i lika hög grad byggd på tro, fast under vetenskapens täckmantel. Men psykologi fungerar mycket sämre än religioner.

Psyche är grekiska, betyder egentligen andedräkt, ”att andas ut sin själ”. Begreppet själ använder vi ibland i stället för psyke. Det är bara c:a 400 år sedan, som fransosen René Descartes, som på latin kallade sig Renatus Cartesius, delade människan in i kropp= res extensae, och själ=res cogitans.

Psykologi kallas vetenskap, liknar religion, och är ödesdiger vidskepelse förklädd i akademisk narrkappa, missbrukad till att i politiska och merkantila marknadskrafters tjänst exploatera och ruinera människan.

I vardagslivet söker sig den själsligt skadade, den psykiskt sjuke, nuförtiden till läkare. Förr gick man till prästen eller till någon god och vettig människa med stor livserfarenhet.

Hos prästen kunde man inte bara få absolution (förlåtelse för det som man hade gjort galet) utan väldigt ofta även rent praktiska råd hur man skulle undvika felsteg och frestelser och finna själaro, hur man kunde leva med ett friskt psyke. Detta förutsatte tro, en tro som gav vägledning, träning och styrka att hålla sig på den vägen.

I dag får man psykofarmaka. Läkarna skriver inte ut en remiss till präst, rekommenderar inte t. ex. självdisciplin eller viss återhållsamhet.

I stället skriver läkarna ut tunga mediciner som drogar och på annat negativt sätt påverkar bl. a. det centrala nervsystemet.

Andra får Viagra på sitt recept för att jaga förment lycka och kärlek i artificiell självförbränning av sitt kön. Även de bästa och mest skonsamma så kallade lyckopiller förstör en redan sårad och svag själ än mera.

Vetenskapen har blivit till människans farligaste fiende!

Nästan hela Sveriges befolkning lider i tilltagande grad av psykiska besvär, både barn och vuxna. Mord, sexualbrott och all slags kriminalitet liksom drogmissbruk och självmord blir allt vanligare. Och läkarna fortsätter att skriva ut piller i stället för remiss till präst!

Självmorden till följd av psykiska besvär, ofta orsakade av orättvisa och övermyndigt övervåld med samhällsorgan och storföretagen som ansvarig, är nu fler än trafikoffren. Ännu har jag inte fått kännedom om ett enda fall, där psykolog eller läkare givit den sjuke remiss till advokat för att få sin lagenliga rätt.

Därmed kunde den drabbade på ett naturligt sätt bli kvitt de psykiska besvär som de övermyndigas rättsvåldtäkt orsakar. Läkarna skriver ut piller i stället för remiss till advokat.

Visst är det rätt, att i detta läge ropa det goda tillbaka, det bättre i stället för det sämre? Det är inte alla människor givet att själv kunna skapa sig en religion. Det surrogat som en konfession utgör, t. ex. den kristna religionen, moralen och etiken, det torde vara långt bättre än det vakuum och den rotlöshet som följer i sekulariseringens spår.

Översättningen och bearbetningen av JESUS WAS A CARPENTER kom till för att tydliggöra detta behov.

Walter Kölzer