Skuldkris, massiv företagsdöd, skenande arbetslöshet och folk som tvingades sälja sina hem, blev facit av den förra svenska bankkrisen 1987 – 1993. Nu har det gått mer än 20 år sedan Sveriges ekonomi kraschade och kronan föll.

Den förra bankkrisen väcker fortfarande starka känslor – både bland makthavare och vanliga svenskar. Det var ett Sverige i ekonomiskt kaos – där företagen och allmänheten fick betala priset – skriver Bo Westmar, Johan Schück och Thorbjörn Spängs, i stort uppslagna artiklar, om vad som hände under slutet av den förra bankkrisen i Dagens Nyheter (DN 2012-09-08)

Dagen därpå, i Dagens Nyheters söndagsbilaga, (DN 2012-09-09) följer DN:s ledarskribent Peter Wolodarski upp artiklarna och redogör för följden av kronförsvarets dyra misslyckande. Han skriver, att medan Finland lät marken flyta dem 8 september 1992, bedrev Sverige ett eget valutakrig i ytterligare två månader. Under den tiden plågades hushåll och företag av extrema räntor. En marsch mot Poltava, som finansmannen Tomas Fischer uttryckte saken.

Sättet som man behandlade företagen under den förra bankkrisen och försvaret av kronan är två bra exempel på när grupptänkandet och felaktiga historiska analoger färgar tänkandet. Eftersom ”alla” var överens om att Sverige inte skulle återfalla i 1970-talets och 80-talets olyckliga devalveringar. När Nordbankens ekonom Nils Lundgren öppnade för att kronförsvaret borde avbrytas, målades han ut som en samhällsfara.

Men den förra bankkrisen som jag skildrat i några av mina böcker fick större ekonomiska konsekvenser än någon dagstidning hittills vågat skriva om. För många skötsamma företagare som fick sina krediter uppsagda och tillgångar beslagtagna av bankerna blev det ett livslångt lidande, som ännu ingen av de hårdast drabbade sett slutet av, medan bankerna som behandlade företagen illa fick full ekonomisk kompensation, förutom Gota Bank som tvingades i konkurs. Likaså drabbades många villaägare och bostadsrättsinnehavare som tvingades sälja ut sina bostäder till vrakpriser.

Sverige är annorlunda än för 20 år sedan och numera är det otänkbart med 500 procents ränta skriver Johan Schück som är samhällsekonomisk krönikör i Dagens Nyheter ( DN 2012-09-08). Han menar att lärdomarna från den förra krisen sitter djupt i dagens bankkris som inleddes 2007, och vi fortfarande inte sett något slut på. Förra gången det begav sig var det åtskilliga svenskar som hamnade i ett desperat läge när räntorna sköt i höjden, krisbankerna var i gungning, bostadsmarknaden havererade och företagen försvann.

Men journalisterna kan ha fel när de vågar påstå att Sverige är bättre rustat inför dagens finanskris. Samma sak som hände under den förra krisen kan hända igen. Det var ju först under slutet av den förra bankkrisen, under 1992 när hela Sverige kapsejsade och kunde uppvisa större skulder än dagens Grekland, som alla idag beklagar.

Fortfarande har de företag som orättfärdigt drabbades inte fått någon upprättelse. Inte heller har lagstiftningen förändrats för att skydda företagen mot bankerna under denna kris. Så länge de svenska bankerna kan behandla både allmänheten och företagare som paria – så fort det krisar till sig för bankerna– och till skillnad mot företagen kan räkna med massiv hjälp från regeringen – kan de svenska företagen mycket väl drabbas fullt ut även under denna kris.

Mitt i vårt eget elände för mer än 20 år sedan var Sverige så lyckligt lottade att vi kunde få hjälp från omvärlden för att komma tillbaka på banan, skriver Wolodarski. Men vilken hjälp fick företagen ? Trots löften om en opartisk utredning från politikerna när denna fråga var upp till behandling, vägrade regeringen att rätta till bankernas ”misstag” mot sina kunder. Eller att ens utreda frågan.

Och vad har vi fått i stället ? Ett statligt ”tillväxtverk” och en ”forskningsstiftelse” som verkar tycka det är trevligare, att festa upp alla statens pengar, i stället för att satsa på företagsamhet eller att gottgöra de företagare som orättfärdigt drabbades under den förra bankkrisen.

Mats Lönnerblad
Skribent i finansrätt
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund