[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Carl-Johan Granvik har redan rekryterat ett antal personer för att ”ta hand” om bankens kunder, med erfarenhet från den förra bankkrisen 1987 – 1993, skriver Stefan Lundell i Dagens Industri. Banken gör nu branschanalyser och går igenom sin portfölj, för att hitta lån där risken har ökat, säger Håkan Dorm, chef för specialengagemang på Swedbank. SE-banken har redan formulerat en särskild grupp bestående av cirka 15 personer, som centralt inom banken skall arbeta med att hantera dåliga krediter.

Handelsbanken som skötte sig bäst under den förra bankkrisen har ännu inte vidtagit några åtgärder mot sina kunder.

Om Nordbankens (som numera bytt namn till Nordea) ansvar för kreditgivningen under den förra bankkrisen har Otto Rydbeck på Zetterwalls Advokatbyrå redan skrivit en amper rapport (Om styrelseansvar mm) som innefattar åren 1988- 1990. Den visar hur det gick till förra gången det var bankkris i Sverige. Det är ingen rolig läsning. De krediter som gavs under perioden från 1988 och framåt visade på förluster på totalt 33,5 miljarder kronor, bara i Nordbanken.

Mot bakgrund av de stora förluster som förorsakats genom kreditgivningen i Nordbanken, frågade sig Otto Rydbeck om inte styrelsen borde ställas till ansvar för kreditgivningen. Han menar att styrelsens ansvar innefattar kumulerad kulpa, dvs de tveksamma kreditbeslut som fattades i banken under denna period. Någon talan inleddes inte mot någon av krisbankernas styrelse den gången. I stället var det bankernas kunder som råkade illa ut.

Bankerna skapade ”skräpkreditföretag” med Retriva och Securum i spetsen, där bolag som inte längre passade in i bankernas ”portfölj” hamnade. På rekordtid avvecklades ett stort antal företag, gavs tillbaka till bankerna , eller såldes till bolagskapare till priser som vida understeg de verkliga värdena i bolagen där även den statliga stiftelsen Industrifonden medverkade. De ansvariga för hanteringen av de helt ofrivilliga kunderna i ”skräpkreditföretagen fick stora bonusar. Skulderna lät man företagarna behålla.

Det var i mitten av 1980-talet som kreditmarknaden avreglerades. Precis som förra gången verkar bankerna sakna erfarenhet av en fri kreditmarknad. Många banker saknar fortfarande tillfredsställande system för att kontrollera vilken exponering banken har mot olika risker.

Den finansiella rekonstruktionen i Nordbanken, under den förra krisen, påbörjades först under hösten 1992 – trots att banken var på obestånd redan den 1 februari 1990 – då banken inte längre kunde uppvisa någon lagstadgad kapitaltäckningsgrad enligt Baselreglerna (Basel 1) Den här gången är det Basel 2 reglerna som vare sig SE-banken eller Swedbank brytt sig om att följa, med omedelbara konsekvenser för Swedbank som tvingas att begära mer pengar.

Swedbank bildades i spillrorna av den förra krisen. Förutom att det nu spekuleras i att Swedbank måste gå ut med en nyemission diskuteras möjligheten för Swedbank att lösa sina akuta problem genom att gå ihop med någon av de andra svenska storbankerna. Swedbanks största ägare är sparbanksstiftelserna, som nu diskuterar en möjlig nyemission i banken.

Om hur bankerna behandlade sina kunder under förra krisen har Jan Herin som var chefekonom på Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF, 1992-12-01) (numera Svenskt Näringsliv) skrivit en diger rapport: Rapport om revisorsenkäten (SAF, 1992) SAF genomförde under perioden augusti till oktober 1992 en undersökning riktad mot 651 auktoriserade revisorer hur bankerna behandlade sina kunder under bankkrisen.

Syftet med undersökningen var att få revisorerna uppfattning om bankerna den gången överreagerat i sin kreditåtstramning. Det hade man med råge. De siffror som jag själv har visar att 60.000 skötsamma företagare fick sina krediter uppsagda och sina företag beslagtagna under den förra bankkrisen. 400.000 människor tvingades ut i permanent arbetslöshet.

Är det så vi vill ha det även denna gång ? Riksdagen har redan beslutat att en oberoende utredning måste genomföras för att en gång för alla ta reda på hur bankerna betedde sig mot sina kunder förra gången det begav sig. Ansvariga politiker som var med redan förra gången, är rädda för en sådan utredning, som därför inte ens har påbörjats.

Den fråga jag därför vill ställa till finansminister Anders Borg är varför man fortfarande inte gjort något för att skydda företagen mot bankerna, när den största finanskrisen sedan 1930-talet nu drabbar företagen och Sverige med full kraft.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik
Pengarna eller livet
Finansfrossa

Bankrättsföreningen