[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

BIS har därför nyligen givit ut en rapport med den träffande titeln ”The financial turmoil of 2007 - ? : a preliminary assesment and som policy considerations” som BIS publicerade den 15 april 2008. Rapporten bjuder på en ordentlig genomgång av den nuvarande globala bankkrisen och framför allt: tankar kring vilka lämpliga åtgärder som måste vidtagas för att undvika en upprepning av den globala finansfrossa som med full kraft drabbat några av världens största banker.

Dagen innan BIS publicerade sin omtalade rapport, var jag själv, i min egenskap av ordförande i Bankrättsföreningen och Sveriges Bankkunders Riksförbund och uppvaktade Urban Karlström på Finansdepartementet, för att tillse att den oberoende utredning som riksdagen redan har beslutat om att genomföra för att utreda vad det var som hände under den svenska krisen verkligen blir genomförd snarast möjligt, och att de två organisationer som jag företräder också får tillfälle att delge kommissionen våra synpunkter, vilka fakta som är väsentliga i denna utredning

I dag vet alla ekonomiskt intresserade genom mina många artiklar och böcker som bland annat handlar om den svenska bankkrisen, att den kontroll av bankerna som Bankinspektionen var skyldig att genomföra mot bankerna aldrig genomfördes på ett korrekt sätt under hela slutet av 80-talet.

På den tiden tyckte de socialistiska politikerna att de räckte att tillsätta en generaldirektör för Bankinspektionen som var helt oduglig som chef, och som dessutom saknade all praktisk erfarenhet för sin uppgift. Hans Löwbeer som var chef för Bankinspektionen under denna tragiska period, saknade all kompetens för att se till att bankerna höll sig inom sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad.

Följden blev en bankkris och en gigantisk statsskuld på mer än tusen miljarder. Allmänheten och företagarna som tvingades göda krisbankerna med 20 miljarder ”extra” varje år i ökade ränteutgifter. Skötsamma företagare tvingades i konkurs, alldeles i onödan.

Bankerna som gjort sig skyldiga till för stort risktagande – med andras pengar – gick relativt helskinnade ur bankkrisen. Aldrig tidigare i historien har bankerna kunnat sko sig lika mycket på både allmänheten och företagare som efter bankkrisen. Att numera såväl SE-banken som Investor fikar efter att få köpa statens aktier i Nordea är inte så underligt eftersom bankerna i både Sverige och utlandet numera fått både bälte och hängslen av centralbankerna för att kunna klara av sina självförvållade ekonomiska bekymmer.

Vad mitt besök hos Urban Karlström också handlade om var en ny lagstiftning som på ett bättre sätt skyddar både allmänheten och företagen när de svenska bankerna får allvarliga problem nästa gång. I egenskap av skattebetalare har allmänheten redan fått betala ett alldeles för högt pris vad den förra krisen kostade. Pensionärernas pensioner har utarmats genom att politikerna också tagit 250 miljarder från pensionspengarna för att kunna betala ränta på statsskulden. Pengar som den förre statsministern Göran Persson lovar betala tillbaka.

Efter bankkrisen har de svenska bankerna varit mer upptagna genom att lura på svenska bankkunderna undermåliga bankprodukter än att själva ta stora risker. Men visst förekommer det fortfarande en del äventyrligheter från bankhåll. Finansfrossan och den baltiska krisen börjar göra sig gällande i SE-bankens och Swedbanks ekonomiska resultat. I dag har så mycket som 10 procent av lånestocken i Baltikum försenade betalningar. För det första kvartalet uppgick kreditförlusterna för Swedbank i Baltikum till 173 miljoner kronor.

Att rättssäkerheten mot bankerna måste stärkas är uppenbart. Under bankkrisen drabbades 60.000 skötsamma företagare av felaktigt uppsägningar av krediter som orsakade stora förmögenhetsförluster, där domstolarna utan att ifrågasätta bankernas agerande dömer till bankernas förmån, i de flesta av de många mål jag tagit del av.

Det är bankernas tjänstemän som beslutar om dessa felaktiga uppsägningar mot sina kunder. När de företagare som känner sig kränkta tar upp målen i domstol är det bankernas skyldighet att bevisa att säkerheterna har försämrats. Men genom en för bankkunderna omvänd praxis som inte borde gälla enligt befintlig lagstiftning, åligger det tydligen bankkunderna att förse domstolarna med denna bevisning.

Därför måste lagstiftningen omgående skärpas mot bankerna och de bankkunder som redan blivit felaktigt behandlade i domstol på felaktiga grunder i denna fråga måste få upprättelse.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik
Pengarna eller livet

>Bankrättsföreningen