[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Det råder hungersnöd och misär i Zimbabwe. Minst tre miljoner zimbabwier som flytt till Sydafrika. Massflykten från fattigdom och förtryck i Zimbabwe inleddes sedan landets president Robert Mugabe beslutade att konfiskera mer än 4.000 jordbruk från de vita farmarna i landet, som sedan delats ut till regeringstrogna supportrar.

Sedan krisen inleddes har minst en fjärdedel av Zimbabwes befolkning flytt från landet. Inflationen är för närvarande uppe i 3.700 procent. President Robert Mugabe inledde sin kritiserade ”landreform” år 2000. Syftet var att jaga bort de vita jordbrukarna från landet. Resultatet har heller inte låtit vänta på sig. Landets tidigare så framgångsrika jordbruk har kollapsat. Så även hela landets ekonomi.

I stället för att rätta till de ekonomiska misstagen går presidenten ytterligare ett steg. Nu hotas även de utländska bolag som är verksamma i landet. Enligt ett nytt lagförslag som regeringen utarbetat kommer utvalda utländska företag bli skyldiga att lämna över 51 procent av ägandet till sina egna eftersatta inhemska regimtrogna personer.

Så går det inte till i Sverige. Vad som skedde under bankkrisen i Sverige var etter värre ! I vårt land tillät den förre statsministern Bildt och bankministern Bo Lundgren visserligen räntan att ”bara” uppgå till 500 procent i de fåfänga försöken att försvara den svenska kronan. Men de svenska krisbankerna fick tillstånd att ostraffat plundra skötsamma företag och lägga beslag på alla tillgångar, som inte längre passade in i bankernas ”portfölj”.

Det var när det stod klart för krisbankerna att det samlade kapitalbehovet väsentligen skulle överstiga det egna kapitalet som krediterna för skötsamma företag upp och en del av dessa krediter överfördes till av bankernas helägda ”skräpkreditbolagen”. När det gällde den statliga Nordbanken, som var värst ute tillät Bildt & Co att staten hjälpte till med denna stöld. I januari 1993 förvärvade staten aktierna i Securum för 1 miljard kronor av Nordbanken.

Till Securum fördes sedan krediter och andra tillgångar som i Nordbanken bokförts till 67 miljarder kronor. Securum tog över dessa tillgångar för 50 miljarder kronor och slapp sedan ifrån att göra en ordentliga pantrealisationer som lagen kräver.

Köpet finansierades genom att staten i januari 1993 kapitaliserade Securum med 23 miljarder kronor samtidigt som Nordbanken lånade ut 27 miljarder kronor till förmånliga villkor varav 10 miljarder kronor var garanterat av staten. Dessutom kunde Nordbanken lämna ytterligare 5 miljarder i kreditfaciliteter för att Hans Dalborg som var VD i den krisdrabbade statliga banken lättare kunna bli av med de kunder som inte längre var ”önskvärda”i banken.

Att hela förfarandet var olagligt var inte något som bekymrade Carl Bildt eller Bo Lundgren. Men efterräkningarna för både landet och företagarna var svidande.

400.000 människor kastades ut i permanent arbetslöshet och 60.000 skötsamma företagare försvann för alltid. Det är därför som den svenska arbetslösheten fortfarande är så hög utan att politikerna verkar vilja förstå varför.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik

Bankrättsföreningen