[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]


Misshandlade friska företag
Av Mats Lönnerblad - Ledaren  - 20 maj 2007

Det finns många olika sätt att misshandla företagare. Ett sätt som praktiseras, är genom en otydlig skattelagstiftning, med regler som är så bisarra och otydliga att få företagare begriper vad som menas. Ett annat sätt är att genom godtycklig lagstiftning bestämma hur mycket pengar företagarna får disponera i sina företag. Ett tredje sätt är hur man misshandlade företagare under bankkrisen.

Dessa regler omfattas inte storföretagen eftersom resultatet omgående skulle bli att företagen lämnade Sverige eller behåller kapitalet i något annat land. Däremot anser de socialistiska politikerna att medelstora och mindre företagare kan betraktas hur godtyckligt som helst.

Ett exempel på denna godtycklighet är när Brummer & Partnes ägare upptaxerades med 5 miljarder kronor i förmögenhet. Detta står nu klart sedan Regeringsrätten vägrat att pröva ärendet. Finansmannen Patrik Brummer och de andra delägarna i det skötsamma fondbolaget tvingas därför betala in 75 miljoner kronor.

Ägarbolagens andelar i fonden ansågs vara överlikviditet som inte behövdes i bolaget. Denna typ av beskattning, som jag tidigare skrivit om i både artiklar och mina böcker, kallas för Lex Uggla efter artisten Magnus Uggla som råkat ut för ett liknande påhopp.

Klas Jänntti, VD för Brummer & Partners, är mycket besviken. Han menar att det är absurt att en myndighet har uppfattningar om företags kapitalbehov. Det inkräktar på ett grovt sätt i styrprocessen i ett bolag. Han anser att så får man inte göra i en rättsstat. Beslutet rör inkomståret 1998, men kommer att gälla även följande år eftersom regeringsrätten vägrade att pröva ärendet.

Lex Uggla är kopplad till förmögenhetsskatten, som den borgerliga Alliansen har föreslagit ska försvinna från och med 2007. Men enligt Michael Eriksson på Finansdepartementet, finns det inga tankar på att regeländringen skulle gälla retroaktivt.

Ett av sätten att misshandla företagare under bankkrisen var när staten 1993-01-01 övertog ”skräpkreditföretaget” Securum från Nordbanken, efter detta behövde vare sig Securum eller de andra krisbankernas skräpkreditföretag följa lagen.

Vad som sedan hände var att Securum och de andra bolagen som övertog bankernas krediter vare sig brydde om hur pant skall vårdas eller hur låntagare får behandlas. Man utsläckte också möjligheterna till motkrav där överenskomna villkor inte direkt framgick av skuldbreven. Självfallet var inte ett sådant handlande banketiskt korrekt eller moraliskt riktigt.

Många av de friska företag ”som inte längre passade in i bankernas portfölj” och som fördes över till dessa bolag misshandlades och försattes i konkurs utan att de ens hade någon möjlighet att försvara sig i domstol.

Andra låntagare som utsattes för bankernas orättfärdiga beslut under den svenska bankkrisen 1987 – 1993 gick i personlig konkurs och berövades den vägen möjligheten att klaga och få sin sak prövad i rätten.

När sedan den dåvarande VD:n för Nordbanken Hans Dalborg, Jacob Palmstierna (som var styrelseordförande i Nordbanken) och Lars Thunell (Securums VD) som alla tre är medlemmar av SNS – Studieförbundet Näringsliv och Samhälle – som är ett fristående nätverk av ledande befattningshavare i privat och offentlig sektor med engagemang i svensk samhällsutveckling, väljer de att försvara sig för vad de ställde till med under bankkrisen, sker det i SNS regi genom att utforma en rapport, som ger mer frågetecken än svar på vad som hände under bankkrisen.

Rapporten: Securum. Vägen ut ur bankkrisen (SNS Förlag, 2002) är skriven av professorerna Clas Bergström, Peter Englund och Per Thorell som alla har nära anknytning till sina uppdragsgivare.

Det största fel som författarna gör sig skyldiga till är att det inte ens utreder om skapandet av ”skräpkreditföretagen” var lagligt och om sättet som låntagarna behandlades på var acceptabelt med tanke på den lagstiftning som finns. Hade de gjort detta skulle de lätt kunnat konstatera att det sätt som bankkunderna behandlades av krisbankerna och deras skräpkreditföretag under bankkrisen var oacceptabelt, med vilka mått man än mäter.

Därför har de svenska erfarenheterna från bankkrisen och hur man misshandlade bankernas kunder, inte heller kunnat användas i andra länder med liknande problem.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik

Informera en kollega:

Bankrättsföreningen


Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida