[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]


Börsen borde beivrat bankernas bokföringsbrott
Av Mats Lönnerblad - Ledaren  - 10 maj 2007

Ibland reagerar börsen, finansinspektionen och de rättsvårdande myndigheterna ovanligt beslutsamt och snabbt på allvarliga brott som skett och sker, i den svenska finansbranschen. Om brotten är tillräckligt små.

Ibland går det långsamt. Vissa gånger reagerar den inte alls för grova och stora, uppenbara ekonomiska brott med ohyggliga konsekvenser, som för dem som oskyldigt drabbades under den svenska bankkrisen 1987 – 1993. .

Ett exempel på ovanlig snabbhet är när börsen och polisen nu granskar den börsnoterade investmentbanken Carnegies optionsaffärer. Carnegie riskerar att tvingas riva upp tidigare årsredovisningar. Anders Ackebo som är chef för Stockholmsbörsens marknadsövervakning, tänker följa upp optionsskandalen i Carnegie ordentligt.

Tre personer på Carnegies tradingavdelning anklagas för att ha blåst upp den egna handelsportföljen med cirka 370 miljoner kronor. Enligt Carnegie själva handlar det om felvärderingar av vissa optionspositioner. Trading har en viktig funktion hos ett mäklarhus – som till varje pris vill tjäna så mycket pengar som möjligt.

Om det nu visar sig att Carnegie systematiskt har gjort stora felvärderingar kommer detta att skada Carnegie för lång tid framöver. Det lär också bli ordentliga straffrättsliga efterräkningar för det skyldiga, om det visar sig att de medveten har orsakat felen.

Ett långvarigt efterspel pågår just nu i en annan stora insiderhärvan där en 33-årig dansk som fram till nyligen var anställd på mäklarfirman Carnegie den 9 maj 2007 begärdes häktad i sin frånvaro misstänkt för inblandning, i annan affär.

Samtidigt agerade den lokala polisen i Luxemburg och grep en 38-årig anställd som också är misstänkt vara inblandad i denna härva där en f d Nordea – anställd och en f d anställd hos Christer Cardells bolag Cevian, misstänks vara huvudmännen bakom denna insiderhärva. En insiderhärva som växer sig allt större – liksom som Cevianmannens vinst. Nu är sex personer misstänkta.

För mig som skriver om finansrättsliga spörsmål utgör dessa bägge affärer som för närvarande utreds av både börsen, finansinspektion, polis och åklagare nålpengar, i jämförelse vad som hände i krisbankerna under den svenska bankkrisen.

Trots att både börsen, finansinspektionen och politikerna visste vad som hänt i bankerna var det fullkomligt tyst kring de grova bokföringsbrott som begicks under denna kris. Redan 1993 stod ju Bankstödsnämnden facit i handen och visste vad som skett. Generaldirektör för Bankstödsnämnden var ju självaste riksbankschefen Stefan Ingves och som medlemmar i styrelsen för Bankstödsnämnden ingick ju både det f d statsrådet Laila Freivalds (s) och riksdagsledamoten Göran Persson (s).

Vad bankstödsnämnden, börsen, politikerna, regeringen med Carl Bildt och Bo Lundgren i spetsen kände till var ju att Nordbanken var på obestånd redan den 1 februari 1990. Att staten som huvudägare blev lurad av bankens dåvarande VD Hans Dalborg att garantera en nyemission på 5,2 miljarder hösten 1991, trots att Nordbanken var på obestånd redan den 1 februari 1990.

Vad alla inblandade också kände till var att Gota Bank nästan befann sig i samma prekära situation och att det var ett råttbo som det lilla investmentbolaget Proventus med Robert Weil och Gabriel Urwitz i spetsen hade sålt vidare till Trygg Hansa.

De övriga krisbankernas svaga situation kände man också till utan att vidtaga några som helst åtgärder för att skydda aktieägare och kunder som blev grundlurade om både bankernas soliditet och det ekonomiska utfallet i bankerna under denna period.

Ingves & Co som visste hur svårt bankkrisen drabbade företagare som helt oförskyllt råkade i kläm teg med denna kunskap och lät bankkunderna få lida för krisbankernas övergrepp. Man hjälpte till och med bankerna på traven genom att föra över bankernas kunder till särskilda ”skräpkreditbolag”, som gjorde det lättare att likvidera bankernas kunder utan att verksställa ordentliga pantrealisationer som lagen kräver.

Några ursäkter från alla de inblandade att inte reagera i tid för att skydda företagen under krisen finns inte. När staten reagerar som man gjorde under bankkrisen finns heller ingen preskriptionstid för dessa brott. Frågan är vem som tänker beivra brotten, när ingen gör något för att utreda vad som hände, trots att riksdagen redan beslutat att göra en oberoende utredning.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Informera en kollega:

Bankrättsföreningen


Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida