Följ Börje Ramsbros tvist med den statliga Stiftelsen Industrifonden!
Industrifonden - Patenttjuv?
Av Marie-Anne Olsson - 6 december 2012 - Uppdaterad den 24 mars 2016
Vilket tidigare beskrivits i flera inlägg, har ledningen inom Industrifonden helt utan någon som helst laglig rätt lagt beslag på aktier i Börje Ramsbros företag System 3R. Det räckte dock inte med det. Tillsammans med sina kumpaner, Håkan Nordquist och Företagskapital AB, ville de ha ännu mer. Girig, girigare, girigast.
Nästa steg var att också lägga beslag på hans patent och varumärken.
Tilläggas skall att två av våra största banker blev förda bakom ljuset och bortkollrade av den som höll i trådarna, Håkan Nordquist. Det har de senare medgett och betalat ut skadestånd till Börje. Industrifonden medger dock ingenting.
Redan i ett Fax från Företagskapital AB och Håkan Nordquist från den 8 november 1993, riktat till Sparbanken, kan man se att han och kumpanerna planerade att lägga beslag på allting, inte en smula skulle bli kvar.
Citat:
"…Ytterligare en förutsättning är att samtliga immaterialrätter - patent, varumärken, produkträttigheter, firma etc - vilka för närvarande tillhör moderbolaget System 3R Holding utan vederlag överförs till System 3R International."
I det hemliga avtalet från den 3 december 1993 mellan kuppmakarna och bankerna, vilket Börje inte visste existerade förrän långt senare, återkom planerna på att roffa åt sig Börjes uppfinningar utan ersättning.
Citat: Punkt 3.1
"Nordquist och Företagskapital skall tillse att de för International nödvändiga patent- och immaterialrätter som ägs av Holding kostnadsfritt överförs till International."
Håkan ville göra gällande att vare sig aktierna, andra tillgångar i System 3R eller patent och varumärken var värda ett rött öre. Han beskrev sig själv som en räddare i nöden.
Hur kan detta rimma med den värdering som jag har sett, en värdering genomförd av Lindbloms patentbyrå AB den 27 december 1993? I värderingen framgår att man ”har marknadsvärderat i första hand patenten och endast fastställt ett symboliskt värde på varumärken”. Trots detta blir summan 42,3 miljoner kronor.
Här refereras också till Håkan Nordquists egna ord, citat:
”Håkan Nordquist har till utländsk press deklarerat att den största tillgången var namnet System 3R och de 35 000 kunderna worldwide.”
De här tillgångarna skulle alltså kostnadsfritt
överföras från det av Börje hundraprocentigt ägda System 3R Holding AB
till det operativa dotterbolaget System 3R International AB, det bolag
där också Industrifonden hade satt sig som delägare efter diverse
ljusskygga transaktioner. Dessa tillgångar utgör 80% av företagets
Marknadsvärde enligt en gemensam deklaration från PRV och
Näringsdepartementet. Se bild.
Se även Fullständig förvirring om "förvärv" av aktier i System 3R
Börje fick aldrig en enda krona för några patent- och immaterialrätter. Någon royalty var det inte heller tal om.
Se även Sabotage av en rättegång och En oanständig förlikning.
Hur har det kunnat gå så här illa med en Statlig Stiftelse? Vem ansvarar egentligen för tillsättning av nyckelpersoner i Stiftelsens styrelse och ledning? Två ledamöter är Statens representanter (från Näringsdepartementet och Finansdepartementet) och det borde väl finnas någon sorts syfte med det? Finns det ingen i styrelsen, vare sig ordföranden eller någon ledamot, som tar något ansvar alls?
Det som är mest stötande är att Annie Lööf med sitt Centerparti, Näringsdepartementet (ja, hela regeringen) och Industrifonden själv går ut och bröstar sig och använder ord som ”stöd, incitament, tillväxt, investering, entreprenörskap, innovationer, företagande” och så vidare, men de har totalt missförstått innebörden i orden. Eller de kanske inte tänker alls, de har fullt upp med att putsa på sin egen image? Hjärnan hänger inte med, hjärtat hänger inte med, munnen bara glappar.
I den här tvisten står de helt lamslagna och låter Industrifonden anlita advokater som själva har varit med och organiserat och försvarat stölden av både aktierna i System 3R och de immateriella rättigheterna.
Jag läste som barn en saga om en hund som drabbades av girighet. Den ville ha både sitt eget goda köttben och den andra hundens köttben. Så gick det som det gick. Lärdomen i den sagan var: Den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket. Läs vidare: Den som gapar efter mycket....
Jag tror att många av våra problem idag med uppblåsta beslutsfattare kan bero på att deras föräldrar inte tog sig tillräckligt med tid att läsa sagor för sina barn.
Marie-Anne Olsson
Friaskribenter
Ramsbros tvist med Stiftelsen Industrifonden - Innehållsförteckning