Följ
Börje Ramsbros tvist med den statliga Stiftelsen Industrifonden!
Egenmäktigt förfarande och olovligt förfogande
Av Mat Lönnerblad Ledaren - 18 februari 2018
Egenmäktigt förfarande är i svensk rätt
ett tillgreppsbrott enligt 8 kapitlet 8 § Brottsbalken. Olovligt
förfogande i Sverige ett brott, som upptas i brottsbalken, 10 kapitlet 4
§. Brottet består i att någon som fått egendom i besittning vidtar
åtgärd - varigenom någon berövas sin ägande - eller säkerhetsrätt till
egendomen.
Utan att det blivit några allvarligare straffpåföljder för de
svenska krisbankerna för de brott som de begick såväl under den svenska
bankkrisen 1987 - 1993 eller för de brott som några av de svenska
storbankerna begick mot sina företagskunder i Baltikum, bara några
decennier senare, som jag själv tidigare utförligt har redogjort för i
olika artiklar i dag- och fackpress och i flera av mina böcker, som
handlar om ekonomi och juridik, där jag redan kunnat påvisa att
företagarna förlorar de flesta mål där bankerna och staten är
involverade.
Vad som tidigare hänt kommer att hända på nytt om ingenting
görs för att försvara entreprenörer och företagare genom att börja
tillämpa redan befintlig lagstiftning. Genom stölder av företag och dess
immateriella tillgångar som vare sig utreds av polisen eller åklagare
riskerar företagare att förlora sina tillgångar varje gång det uppstår
en ny bankkris eller att konjunkturen viker.
En företagare som drabbats hårt är Börje Ramsbro som genom
stölden av hans företag System 3R förlorade både företaget och alla
immateriella tillgångar med ett totalt marknadsvärde på 175 miljoner
kronor. I detta fall anser jag att även den statliga stiftelsen
Industrifonden är medskyldig.
Industrifonden är ju en stiftelse som skall gynna den svenska
företagsamheten i stället för att medverka till att brott begås.
Stiftelsen står under kontroll av Näringsdepartementet, som därmed är
involverad i stölden av hans livsverk. Genom falsk bevisbar skriftlig
och muntlig bevisning som jag tagit del av kunde han inte försvara sin
rätt till ägandet av sitt bolag och sina immateriella tillgångar i
tingsrätten i vare sig tingsrätt, (Mål 7855-12) hovrätt eller Högsta
domstolen.
Om Sverige vill fortsätta att kalla sig för ett rättssamhälle
borde man även kunna förvänta sig att en statlig stiftelse och en
myndighet - i detta fall Vinnova - ska respektera och följa gällande
lagstiftning, regeringsbeslut, förordningar och avtal.
Enligt min uppfattning har inte detta skett i fallet med
System 3R. Industrifonden var dessutom förhindrad att äga aktier enligt
förordning SFS 1993:31 (förordning om finansiering genom stiftelse
Industri- och nyföretagarfonden.) Dessutom förelåg ett avtal mellan det
då av staten 50 procent ägda Företagskapital och Industrifonden som
förhindrade förvärv av aktier i System 3R. Trots detta tilldelades
Industrifonden av den som hade kapat hans företag 30.000 aktier i
dotterbolaget System 3R International AB till priset av 1 krona.
Det verkliga marknadsvärdet av aktieposten uppgick till 58
miljoner kronor. Industrifonden har inte någon gång kunna uppvisa något
förvärvsavtal av dessa aktier.
När sedan målet skulle prövas i Stockholms tingsrätt är det
enligt min uppfattning, ställt utom allt tvivel att tingsrätten avgivit
ett domstol som inte ens uppfyller de elementära kraven enligt EMR-reformens (En Modernare rättegång) bestämmelser.
När målet sedan överklagades till både hovrätt och Högsta
domstolen beviljades aldrig prövningstillstånd.
Enligt vad som framgår av de handlingar som jag tagit del av
har Börje Ramsbro inte bara blivit bestulen på sin företagsgrupp System
3R. Han har dessutom bestraffats av staten och rättssamhället genom att
Stockholm tingsrätt inte förstår att tolka bevisvärdet av de
immateriella tillgångarnas ekonomiska värde och betydelse.
Den negativa inställning som både staten och rättssamhället
visar i många ekonomiska processer som jag tagit del av och skrivit om
visat för en bristande förståelse för innovatörers och entreprenörers
verklighet.
Vad de som kapat såväl Börje Ramsbros företagsgrupp och
immateriella tillgångar gjort sig skyldiga till anser jag består både i
avtalsbrott, egenmäktigt förfarande och olovligt förfogande. Brott som
sällan utreds ordentligt i tvistemål och när de sedan anmäls till polis
och åklagare inte utreds alls i de många av de anmälningar till polisen
jag tagit del av.
Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen och
Ordförande i Sveriges Bankkunders
Riksförbund
Lä svidare:
Dags för sanningen - Dags för sunda värderingar - Nu får det vara nog!
Skampåle för rättvisans skull