Beskäftig myndighet. Domstolsverkets sätt att lägga sig i de svenska domstolarnas arbete riskerar rättsstatens princip att domstolarna skall vara självständiga och oberoende gentemot inflytande från utomstående, hävdar Högsta domstolens ordförande, justitierådet Torkel Gregow.

Domstolsverket inrättades 1975, vilket innebar att administrationen av domstolsväsendet flyttades, från främst hovrätterna och justitiedepartementet till en särskild förvaltningsmyndighet. Beslutet föregicks av en ingående debatt och motstånd från flera håll, grundat på risken för att myndighetens verksamhet skulle inkräkta på domstolarnas självständighet och oberoende.
- Det har tidigare i allmänhet ansetts att Domstolsverket agerat försiktigt. Sedan verket för ett par år sedan fått ny ledning har situationen ändrats.

Domstolsverket driver numera ett aktivt arbete som rör domstolarnas egentliga verksamhet, rättskipningen.

Förfarandet har sin grund i vad som anförts i budgetpropositionerna 1998/99:1 och 1999/2000:1. Den nya aktiviteten kommer främst till uttryck i två hänseenden:
- l. En s k utvecklingsgrupp inom Domstolsverket, bestående av personer med erfarenhet av domstolsverksamhet, arbetar med att förändra och utveckla domstolarnas arbetsformer, dvs hur inkomna mål skall hanteras. Arbetet, som till stor del bedrivs ute i domstolarna, avser bl a frågor om rotelindelningen, organisation i övrigt, arbetsfördelning, arbetsrutiner och delegering av arbetsuppgifter.
- 2. Domstolsverket, som fördelar medelsanslaget för domstolsväsendet mellan domstolarna, följer upp och analyserar löpande, förutom ekonomin, även verksamheten i varje domstol. Verket håller i samband med budgetarbetet ingående överläggningar med företrädare för varje domstol och anlägger därvid synpunkter på hur verksamheten bör bedrivas.
- Det finns flera skäl att vara kritisk till Domstolsverkets agerande.
- a) Domstolsverket har tillkommit för att sköta administrativa uppgifter för domstolarna. Att detta är verkets uppgift framgår också av 2 § instruktionen för Domstolsverket. Det är visserligen svårt att dra en skarp gräns mellan administrativa och andra uppgifter, och innebörden av termen administrativ är inte entydig. Det finns dock knappast fog för att anse att hanteringen vid domstol av anhängiggjorda mål utgör en administrativ uppgift i vanlig mening. Att det kan finnas vissa inslag som i och för sig kan betecknas som administrativa förändrar inte detta. Domstolsverkets agerande sker i vart fall på gränsen till den rent rättskipande verksamheten. En annan sak är att verket givetvis är berättigat att få de upplysningar om en domstols förhållanden som behövs för anslagstilldelningen.

- b) Det är en grundläggande princip i en rättsstat att domstolarna skall vara självständiga och oberoende gentemot inflytanden från utomstående. Detta underströks också vid tillkomsten av Domstolsverket, och föreskrift i saken finns i instruktionen för verket.

- I 11 kap 2 § regeringsformen föreskrivs att ingen myndighet, ej heller riksdagen, får bestämma hur en domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur en domstol i övrigt skall tillämpa en rättsregel i särskilt fall. Men det finns många andra aspekter på kravet på självständighet och oberoende för domstolarna. (Domstolarnas ställning är som bekant styvmoderligt behandlad i grundlagen.) Vissa principer för domstolarnas oberoende har såsom rekommendationer antagits av FN och av Europarådets ministerråd. Oberoendet innebär bl a att domstolarna skall få handlägga sina mål utan någon som helst inblandning av utomstående.

- Det är svårt att komma ifrån att en myndighets åtgärder att lägga sig i och påverka domstol hur den skall förfara med sina mål rör den dömande verksamheten och bör betraktas som intrång i oberoendet, även om det inte är fråga om tillämpning av rättegångsbestämmelser och trots att det rör hanteringen i stort och inte behandlingen av enskilda mål. Hanteringen har nära samband med målens handläggning i övrigt och avgörandet av dem.

- Antag att de administrativa uppgifterna hade legat kvar i justitiedepartementet. Det hade då varit otänkbart att departementets tjänstemän sänts ut i domstolarna för att lägga sig i deras verksamhet. Och om något sådant likväl skett, skulle det säkerligen ha blivit en skarp reaktion med tal om politisk styrning. Men varför skulle frågan bedömas annorlunda när det är en förvaltningsmyndighet som agerar? Domstolsverkets förfarande sker för övrigt i samförstånd med justitiedepartementets ledning, vilket har samband med att Domstolsverket är en myndighet under regeringen.
- c) Domstolsverkets och justitiedepartementets agerande innebär också ett visst underkännande av domstolschefernas ledning. Den som utnämns till chef för en domstol måste förutsättas kunna sköta den sysslan utan inblandning av andra. En annan sak är att en domstolschef i vissa frågor kan ha behov av att rådgöra med andra. Men det bör ske på annat sätt än genom att en förvaltningsmyndighet lägger sig i domstolens arbete.
- Domstolsverket torde hävda att domstolarna medverkar frivilligt. Det anges sålunda att utvecklingsprojekten bedrivs av domstolarna själva, med företrädare för utvecklingsgruppen som projektledare.

- Frivillighet i vanlig mening kan dock ifrågasättas, eftersom Domstolsverket har tagit initiativ till verksamheten och denna äger rum mot bakgrund av tilldelningen av medel. Det kan påpekas att en sida av domstolars självständighet och oberoende är att domare är skyldiga att tillbakavisa obehörig påverkan på domstolen.

-d) Domstolsverkets agerande saknar såvitt känt motsvarighet i andra jämförbara länder och torde inte kunna vinna förståelse där. I de östeuropeiska staterna är man i färd med att modernisera rättsväsendet, varvid ett viktigt inslag är domstolarnas självständighet och oberoende. Men även vi bör hålla på en viktig princip.
- Avslutningsvis:
- Ett oberoende domstolsväsende syftar ytterst till att garantera att enskilda rättssökande får en opartisk och rättvis prövning i domstol och främjar därmed allmänhetens förtroende för domstolarna.

- Vad frågan nu gäller är, enkelt uttryckt, om man för att minska kostnaderna något skall riskera en fundamental princip. För oavsett hur man närmare betecknar domstolsverkets agerande i förhållande till administrativa uppgifter och domstolarnas oberoende ställning måste förfarandet betraktas som olämpligt. Och vad är nästa steg från verket? Domstolsverket tycks vara på väg att mera allmänt ta ledning över domstolarna. Är det så vi vill ha det?

Torkel Gregow
Justitieråd
Högsta domstolens ordförande

SvD Brännpunkt 4 augusti 2000