Av:
Gun Hellsvik
Gunnel Wallin
Ragnwi Marcelind
Siw Persson  

Domstolarnas ställning har aldrig varit svagare än i dag. Regeringen kan utan att gå till riksdagen lägga ner fem tingsrätter och omstöpa ytterligare fyra. Beslut om detta tas i justitieutskottet i dag. Regeringens vilja att ha ett starkt och oberoende svenskt domstolsväsende måste därför ifrågasättas. Vi riskerar att hamna i en situation där medborgarnas förtroende för våra lagar urholkas. För att förhindra detta måste domstolarna stärkas. En klar lagstiftning om hur domstolsorganisationen ska se ut är därför nödvändig. Det kräver representanter för samtliga borgerliga riksdagspartier i justitieutskottet.

Gemensamt borgerligt utspel inför dagens nedläggningsbeslut: Skydda tingsrätterna genom lagstiftning.

Vem skall råda över domstolarna? Vem skall fatta besluten om domstolsväsendet och dess organisation? Skall den lagstiftande makten, riksdagen, och medborgarnas valda representanter göra det eller regeringen och dess underlydande myndigheter? Frågan aktualiseras just nu såväl av den pågående diskussionen om domstolarnas roll i konstitutionellt hänseende som av regeringens planerade reformering av tingsrättsorganisationen.

Makten över domstolarna och domstolarnas makt är sedan en tid tillbaka föremål för en livlig diskussion. Efter det att Demokratiutredningen presenterade sitt slutbetänkande - som bland annat innehöll förslag om en utökad lagprövningsrätt för domstolarna - har domstolarnas konstitutionella ställning tagits upp vid en rad seminarier och i tidningsartiklar under våren.

Bland annat har riksdagens konstitutionsutskott hållit en offentlig utfrågning, där maktdelning och domstolarnas lagprövningsrätt diskuterades under en hel dag, med deltagare från universiteten, domstolsväsendet och riksdagen.

Tyvärr verkar detta intresse för domstolarnas speciella roll i samhället ännu inte gjort några avtryck inom justitiedepartementet. För samtidigt som domstolarnas särart och betydelsen av deras självständighet kommit att betonas alltmer i den teoretiska debatten, så har deras självständighet i praktiken knappast varit svagare än vad som är fallet just nu.

I det praktiska politiska arbetet har domstolarnas självständighet reducerats till några inledande artighetsfraser i regeringens skrivelser. Senaste exemplet på det är regeringens skrivelse "Reformeringen av domstolsväsendet - en handlingsplan" som i dag behandlas av riksdagen.

I skrivelsen lämnas en redogörelse för det pågående reformarbetet och planerna för det fortsatta arbetet. Redogörelsen tar framför allt sikte på underrättsorganisationen och på domstolarnas inre arbetsorganisation. Regeringen informerar vidare i skrivelsen om de nedläggningar och sammanläggningar av enskilda tingsrätter som kommer att verkställas under år 2000 och 2001.Förändringarna innebär även att vissa tingsrätter omvandlas till så kallade kansliorter, vilka administrativt knyts till en större domkrets.

Regeringen medger i skrivelsen att en reformering av domstolsväsendet måste ske med beaktande av domstolarnas och domarnas oberoende och särskilda roll i samhället. Men det är svårt att urskilja vilka konsekvenser detta beaktande fått för regeringen vad gäller formerna för reformeringsarbetet. Inte minst väcker frågan om riksdagens medverkan en rad frågeställningar angående regeringens syn på domstolarnas oberoende.

Socialdemokraterna och deras stödpartier i justitieutskottet, vänsterpartiet och miljöpartiet, vill ge regeringen fullmakt att fortsätta den omfattande omstöpning av Sveriges tingsrättsorganisation som nu bedrivs utan medverkan av riksdagen. Regeringen kommer därmed få klartecken att omedelbart lägga ner fem tingsrätter samt omvandla fyra tingsrätter till "kansliorter".

Men såväl medborgarna på de berörda orterna som deras valda företrädare i riksdagen hålls utanför beslutsprocessen. Detta demokratiska underskott ursäktas av justitieutskottets majoritet med "att en lagreglering av domkretsindelningen skulle bli en otymplig ordning som saknar motsvarighet på andra jämförbara områden". Domstolarnas särskilda roll är tydligen inte tillräckligt särskild för att låta riksdagen råda över deras organisation.

Med hänvisning till "otymplighet" - för att använda den beteckning justitieutskottets majoritet valt att sätta på den parlamentariska beslutsprocessen - har riksdagen här reducerats till en remissinstans, vilken regeringen nöjer sig med att hålla återkommande informerad om hur förändringsarbetet utvecklas.

Domstolarna, vars uppgift är att upprätthålla lagen, ges i Sverige inget nämnvärt skydd vare sig av lagen eller av den lagstiftande församlingen. En svensk tingsrätt är endast en regeringsförordning ifrån att läggas ner, läggas ihop med en närliggande tingsrätt eller omvandlas till kansliort. Allt utan "otympliga" riksdagsbeslut.

Samtliga borgerliga partier är överens om att en viss otymplighet i dessa frågor snarast är önskvärd. Beslut om domstolsfrågor bör behandlas med stor försiktighet, medborgarnas förtroende för lagen beror ytterst på våra domstolar.

Vi anser att förändringar i domstolsorganisationen bör ha en bred politisk förankring. Det är därmed lämpligt att den beslutas av riksdagen, som därigenom ges en direkt möjlighet att påverka reformarbetet. Domkretsindelningen bör därför göras i lag. En sådan ordning skulle också ligga mer i linje med regeringsformens krav på att huvuddragen i domstolsorganisationen skall anges i lag och de krav som Europakonventionen ställer på att domstolar skall vara upprättade enligt lag.

Över huvud taget skulle en lagreglering bidra till ett ökat skydd för de enskilda domstolarnas självständighet.

Formerna för hur frågorna om tingsrätternas framtida organisation har behandlats är ett tecken på domstolarnas svaga ställning i Sverige. Ett annat är den alltmer betydande roll Domstolsverket kommit att få, både när det gäller det nu aktuella reformarbetet och domstolarnas verksamhet i övrigt.

Den centrala domstolsadministrationen bör inte utformas på ett sätt som riskerar att äventyra intresset av ett oberoende domstolsväsende. Den nuvarande konstruktionen ger enligt vår mening regeringen ett alltför starkt grepp om domstolsorganisationen. Regeringen utser generaldirektören på ett tidsbegränsat förordnande, och vidare kan Domstolsverket genom fördelningen av domstolsväsendets anslag i hög grad styra reformarbetet.

Högsta domstolens ordförande, justitierådet Torkel Gregow, har på denna sida skrivit att "Domstolsverket, vars ledning torde ha nära förbindelser med justitiedepartementet, agerar numera på ett sätt som får anses inkräkta på domstolarnas självständighet och oberoende. Detta måste med kraft motarbetas". DN Debatt, 23/3.

När landets högsta domare anser att domstolarnas självständighet hotas av Domstolsverket och justitiedepartementet, borde justitieminister Laila Freivalds inse att det är hög tid att se över förhållandet mellan domstolar, regering och domstolsadministration. i stället väljer justitieministern att fortsätta med en principlös och svagt förankrad omstrukturering av det svenska domstolsväsendet.

Gun Hellsvik
Gunnel Wallin
Ragnwi Marcelind
Siw Persson