"Under paragraf 4 står det uttryckligen att en advokat är skyldig att utan dröjsmål, i hans verksamhet besvara skrivelser. Det är under denna paragraf som de flesta försyndelserna sker."

"Min egen uppfattning är att det inte är något fel på de stadgar som finns för att främja god advokatsed. Det är bara det att dessa regler inte följs, eftersom det är advokaterna själva, som har tlll uppgift att se till att reglerna upprätthålls."

I Sverige har läkare betydligt större krav på sig än advokater när det gäller granskningen av försumlighet hos läkarkåren. Detta gäller såväl journalföring som skriftlig dokumentation av vad som utförts med krav på skriftlig bedömning och beslut i ärendet.
- När det gäller bedömningen av advokaternas kompetens, i samhand med processföring, sker denna granskning av advokaterna själva i Advokatsamfundets disciplinnämnd, som i många fall, tillåter vilken handläggning som helst, av sina kollegor.
- I min egenskap av ordförande i Bankrättsföreningen har jag fått in många klagomål mot advokater och ledamöter i Sveriges Advokatsamfund, hur de sköter sitt förvärv i domstol.
- Medan man som läkare kan bli fälld i ansvarsnämnden, endast utifrån en bristande journalföring, oavsett hur väl man för övrigt handlagt ärendet, skall det mycket till för att en advokat skall bli fälld av sina kollegor, för att han inte handlagt ärendet på rätt sätt.
- Advokatsamfundet är inte ensamma. Även domare som missköter sig, tillåts granskas av sina kollegor, hos Justitiekanslern där de flesta ärenden hamnar. Där får yngre hovrättsassessorer, i början i sina karriärer, granska sina äldre domarkollegors göranden och låtande, som i de flesta fall också frias, även i ärenden som rör uppenbara jäv och underlåtenhet att följa regeringsformens bestämmelser, i den dömande verksamheten.
- Oavsett om det gäller granskning av advokater eller domare anser jag det måste betraktas som högst betänkligt ur jävsynpunkt, att de tillåts granskas av sina kollegor, som i dag sker.
- Advokatsamfundets blinda tilltro till vad en advokat påstår ha skett i målet, när det uppstår en tvist mellan en advokat och han uppdrags givare, är också förvånande. Detta i kombination att man inte har några som helst krav på hur en advokat skriftligen dokumenterar sitt ärenden, måste anses upprörande, med vilka mått man än mäter.
- Vad som också frapperar mig när det gäller anmälningar till disciplinnämnden, är att även om klienten kan styrka sina påståenden skriftligen, vad som har hänt mellan honom och advokaten, trots att advokaten borde känna till att han som advokat borde ha skyldighet att kunna uppvisa de brev som han skrivit i ärendet, ställs inte samma krav på advokaten från samfundet, om det uppstår tvist mellan uppdragsgivare och advokaten som Advokatsamfundet fått i uppdrag att avgöra.
- Är det en fråga om tilltro och ord står mot ord, borde den skriftliga bevisningen för vad som hänt i ärendet vara utslagsgivande, för att Advokatsamfundet skall börja reagera, för vad som skett och vidtaga disciplinära åtgärder. Vad som sägs om ”vägledande regler om god advokatsed” följs således inte i praktiken.
- Under paragraf 4 står det uttryckligen att en advokat är skyldig att utan dröjsmål, i hans verksamhet besvara ankommande skrivelser. Det är under denna paragraf som de flesta försyndelserna sker.
- Jag har tagit del av flera fall där advokaterna inte besvarar några ankommande skrivelser över huvud taget. Sedan fälls de heller inte av disciplinnämnden, trots att skrivelserna är av sådan art, att de skulle ha haft en avgörande betydelse för målet, där dessa sakförhållanden inte ens åberopats i samband med huvudförhandlingen.
- Vilken svag ställning som en klient har mot sitt ombud framgår i alla de fall där advokaten väljer att sköta ärendet ”på sitt sätt” utan att sätta sig in i ärendet ordentligt. I vissa fall är advokater så sugna på nya arbetsuppgifter att de inte ens bryr sig om att avvakta beslut om rättsskydd eller rättshjälp, innan ärendet påbörjas. I dessa fall riskerar ju klienten att både få betala för sina egna och motpartens rättegångskostnader, ur egen ficka, om inte målet kan återkallas innan huvudförhandling.
- Och även om målet hinner återkallas, kan krav riktas mot klienten från både advokat och motpart, som ju också drabbats av rättegångskostnader bara på grund av att advokaten haft för bråttom att tillskansa sig ett uppdrag där förutsättningarna varit klara från början men där advokatens girighet att få processa går före klientens intressen.
- Förhållandet mellan advokat och klient regleras genom paragraf 18 som stadgar att ”advokat är skyldig gentemot klienten iaktta trohet och lojalitet.” Men hela denna lojalitet går ju förlorad om advokaten inte gör som klienten vill, när han företräder sin klient. Att advokaten, tror sig veta bäst, är ju ingen garanti för att han verkligen gör det.
- I tvist mellan bank och kund bryts också ofta mot paragraf 13 som säger att föreligger särskild omständighet, som kan föranleda tvivel på advokatens förmåga att obundet tillvarata uppdragsgivarens intressen, är advokaten, om han överväger att trots denna omständighet åta sig erbjudet uppdrag, skyldig att utan dröjsmål upplysa uppdragsgivaren om förhållandet.
- Just ett sådant förhållande i banktvister, är ju om advokaten företräder banken i fråga. Jag har stött på många ärenden, i framför allt mindre orter där det förhåller sig på detta sätt, utan att uppdragsgivaren blivit informerad.
- Min egen uppfattning är att det inte är något fel på de stadgar som finns för att främja god advokatsed. Där framgår det att samfundet har som ändamål att främja god rättsvård, upprätthålla en rättrådig och yrkesskicklig advokatkår. Det är bara det att dessa regler inte följs, eftersom det är advokaterna själva, som har till uppgift att se till att reglerna upprätthålls.