Högsta domstolens ordförande Torkel Gregow har skrivit brev till justitieminister Laila Freivalds. Man behöver inte läsa mellan raderna för att förstå att han är arg. Anledningen är att justitieministern i en interpellationsdebatt i riksdagen med Rolf Åbjörnsson (kd) nyligen uttalade sig grovt vilseledande, för att inte säga lögnaktigt, om HD:s inställning till den besparing på 10 procent som domstolen är ålagd under de tre kommande åren. Freivalds påstod i sitt svar att HD i dialog med domstolsverket (DV) skulle ha accepterat besparingen.
Att detta inte är sant förstår alla som i höstas läste Gregows debattartikel i SvD (13/9). Han redogjorde där för hur tre olika besparingsalternativ - minus 16, minus 10 eller minus 6 procent - skulle slå mot domstolen.

För att HD skulle klara verksamheten utan negativa konsekvenser för personalen och den rättssökande allmänheten kunde den inte spara mer än 4 eller 5 procent, enligt Gregows beräkningar. Lite gnälligt och ovilligt kan man tycka, men till saken hör att domstolsverket hade lovat HD kompensation för dyra löneavtal motsvarande 3 miljoner kronor. Verket höll inte sitt ord med följden att domstolens budget låg på minus 6 procent innan diskussionen om ytterligare neddragningar ens hade börjat.
När 90 procent av HD:s kostnader går till löner innebär besparingar ofrånkomligen personalminskningar, som ytterst drabbar medborgarna. När en av landets prejudikatbildande instanser tvingas samla mål på hög blir även landets rättsutveckling lidande. Framtidsscenariot för HD, med en besparing på 10 procent, utöver de redan 6, beskrev Gregow som "ytterst otillfredsställande".

Kritiken var unik för att komma från en av den svenska domarkårens främsta företrädare och vittnade om en djup misstro gentemot DV och justitiedepartementet. När sedan även landets hovrättspresidenter gick ut med liknande kritik förstärktes bara den bilden.
Det var inte bara SvD:s ledarsida som fann anledning att lystra till de övertygande orden. I riksdagen krävde de borgerliga partierna att domstolsverkets nya roll i budgetprocessen och i arbetet med att förändra domstolsorganisationen (numera är det DV och regeringen som lägger ner landets tingsrätter genom sammanslagningar, eftersom riksdagen har satt sig på tvären) borde utredas. Inte minst av konstitutionella skäl, då domstolarnas oberoende ställning gentemot staten, bl a domstolsverket, är skyddad av grundlagen. Någon utredning blev det nu inte, däremot försäkrade utskottsmajoriteten att DV:s uppgift fortfarande är att serva domstolarna i administrativa frågor, varken mer eller mindre.

Domstolsverkets och justitiedepartementets bristande respekt för riksdagen och buffliga hantering av landets högsta domstol och dess ordförande är inte en isolerad händelse. Hovrättslagman Olle Ekstedt har på DN debatt nyligen belyst detta. Ekstedt redogör bl a för hur DV har tillsatt en arbetsgrupp som fått i uppgift att verka för enhetlighet i dömandet i brottmål. Tala om administrativ service! I en rättsstat brukar annars utvecklingen av rättspraxis ligga på domstolarna, och i vårt land intar Högsta domstolen (och Regeringsrätten) som högsta prejudikatskapande instans givetvis en särställning. DV har onekligen vidgat sina domäner, och med regeringens goda minne förvandlats från att vara ett administrativt serviceorgan till att bli justitiedepartementets förlängda arm rakt in i självaste rättssalen.
Det är mot denna bakgrund som Torkel Gregows brev till justitieminister Freivalds bör ses. Det är också mot denna bakgrund som justitieministerns minst sagt vilseledande besked i interpellationsdebatten med Åbjörnsson kan förklaras. Det var inte Högsta domstolens och dess ordförandes syn på besparingskraven som hon redogjorde för i riksdagen. Det var domstolsverkets syn på HD som beskrevs.

SvD Ledaren