Den 16 juni i år föll regeringsrättens dom i Barsebäcksmålet. Den innebar att regeringens beslut att stänga den ena Barsebäcksreaktorn skulle kunna fullföljas utan juridiska hinder.
- Det är klart att domen på sina håll, t ex just här på ledarplats i SvD, väckte beklämning: Så långt kan alltså allmänna rättsregler tänjas i Sverige. T ex att regering och riksdag kunde stifta en lag så tydligt inriktad på att ge regeringen stöd för sina planer i ett enskilt konkret fall. Eller att staten, utan några säkerhetsskäl, kunde dra in ett drifttillstånd, som bara kunde dras in av säkerhetsskäl. Eller att staten kunde tvinga ett enskilt företag att stänga en reaktor, när samma resultat skulle åstadkommas genom att den stängde en av sina egna.
- Men regeringsrätten är ändå Sveriges högsta administrativa domstol och försedd med en utomordentlig prestige. Det skall mycket till för att man som seriös utomstående iakttagare vill dra till med att rätten har dömt fel eller på annat sätt inte iakttagit sina rättsliga skyldigheter.

Men tyvärr, den omedelbara respekt för regeringsrättens dom, som fanns även hos många bland dem som beklagade själva utfallet, har inte riktigt klarat sig igenom den närmare granskning som domen utsatts för sedan den föll.
- Det finns alltför många egendomligheter. Här har redan nämnts några. Till dessa kan läggas att regeringen inte lät utföra någon särskild miljökonsekvensbeskrivning av nedläggningsbeslutet, något den är skyldig att göra. Regeringsrätten lät detta passera.
- Det verkligt allvarliga är att regeringsrätten underlåtit att inhämta EG-domstolens synpunkter på hur ärendet skall bedömas i förhållande till gällande EG-rätt. Det gäller både kravet på miljökonsekvensbeskrivning och Barsebäcksbeslutets påverkan på konkurrensförhållandena på i svensk elproduktion.
- I en artikel i tisdagens Dagens Industri får regeringsrätten uppseendeväckande skarp kritik av professorn i Europarätt Ulf Bernitz.
- Kärnan i EU är den gemensamma rättsordningen, skriver Bernitz. Sverige tillhör genom sitt EU-medlemskap också den Europarättsliga gemenskapen. Vad som är gällande Europarätt avgörs i sista hand av EG-domstolen i Luxemburg. När domstolar i Sverige eller andra EU-länder är tveksamma om innebörden, kan de fråga EG-domstolen, som då ger förhandsbesked. För sista instans i medlemsländerna, t ex regeringsrätten i Sverige, gäller det en skyldighet att fråga EG-domstolen, såvida inte rättsläget är klart.

Denna skyldighet åsidosatte regeringsrätten i Barsebäcksfallet. Det går inte att hävda att rättsläget är klart, i vart fall inte på det sätt som regeringsrätten slutligt dömde.
Så det är inte meningslöst rättshaveri som har fått Sydkraft att anmäla Sverige till EU-kommissionen.
-Och EU-kommissionen har tagit upp ärendet till prövning i sak och krävt snabbt svar från den svenska regeringen. Regeringen skall alltså yttra sig till EU om Sveriges högsta domstol begått ett fördragsbrott vid sin bedömning av regeringens eget beslut att stänga Barsebäck. Hela situationen är pinsam för Sverige, anser Ulf Bernitz.
-Vad regeringsrätten tycks ha gjort är att skicka samma signal till två grupper av adressater, nämligen å ena sidan svenska domstolar och myndigheter, å andra sidan övriga Europa. Innebörden i signalen är: Det där med Europarätten skall inte tas så allvarligt.