Det blir allt svårare att föra en fruktbar dialog med skattemyndigheterna. Lagen är nu bitvis så komplex att varken skatteskyldig eller skattemyndigheten kan tolka den. Det arbetet läggs över på domstolen, som får allt mindre resurser. Domarna i skattemål - som alltså ska svara för vägledningen - blir därmed alltmer slumpartade och intesägande.

I budgetpropositionen konstaterar regeringen att målet för rättsväsendet är att garantera den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet. Förändringsarbetet inom rättsväsendet ska därför intensifieras. Samtidigt föreskriver regeringen, genom Domstolsverket, att våra domstolar ska minska sina kostnader med 10-15 procent. Går ekvationen ihop?
- För en sedan mer än 30 år yrkesmässigt verksam skattejurist är det uppenbart att så inte är fallet. Den hittillsvarande nedrustningen av rättsväsendet innebär i praktiken - åtminstone vad gäller skattemål - att domstolarnas domar tenderar att bli alltmer slumpartade och intetsägande. Men - låt oss börja med lagstiftningen.
- Målet vid allt lagstiftningsarbete måste vara att författningstexten ska ges en sådan avfattning att den av gemene man kan förstås med utgångspunkt i normalt språkbruk.
- Som Lagrådet emellertid påpekat, med anledning av såväl det remitterade förslaget beträffande reglerna vid så kallade omstruktureringar som förslaget till ny inkomstskattelag, har lagstiftningen på ett flertal områden numera givits en sådan komplexitet att det även för en erfaren skattejurist torde vara näst intill omöjligt att med ledning av enbart lagtexten bilda sig en säker uppfattning om vad reglerna innebär.

- Vad vi på senare tid fått är verbala hafsverk utan stringens och förankring i rättstradition eller allmänt rättsmedvetande. Dessa produkter skapar nära nog olösliga tolkningsproblem för såväl de skattskyldiga som skattemyndigheterna.

- I den med nödvändighet följande skatteprocessen vidhåller båda parter sina ståndpunkter; ingen vet ju vad som egentligen avses med lagbudet.
- I avsaknad av tid och kompetens har alltså det arbete som ankommer på lagstiftaren övervältrats på domstolarna. Dessa får en ökad arbetsbörda, samtidigt som verksamheten enligt regeringen ska rationaliseras och förbilligas. I rådande läge blir då rättsskipningen slumpartad och domarna intetsägande. Ofta saknas egentliga domskäl.
- Efter endast en avskrift eller en punktvis uppräkning av parternas inlagor anges till exempel att domstolen "på av skattemyndigheten redovisade skäl" avslår den skattskyldiges talan, eller att "övervägande skäl" talar för den ena eller den andra partens uppfattning. Vilket eller vilka skäl som varit avgörande anges inte.
- De handläggningstider som förekommer överskrider också regelmässigt med bred marginal vad som är rimligt med hänsyn till affärsmässiga avtals slutförande och resultat.
- Några exempel bland många: I en enkel fråga om koncernbidrag anförde den skattskyldige besvär 1993 och yrkade att målet skulle behandlas med förtur. Han har ännu inte fått något svar från länsrätten. I ett annat okomplicerat fall anfördes besvär 1989. Kammarrätten meddelade dom först sedan tio år förflutit, och målet har ännu inte avgjorts av Regeringsrätten.
- Mot denna bakgrund är det inte förvånande att arbetsbördan också vid våra högsta domstolar blivit orimlig på bekostnad av den enskildes rättssäkerhet. Trots det mycket stora behovet av vägledande uttalanden får detta till följd att det endast beträffande ett fåtal mål beviljas så kallat prövningstillstånd.

- Till Regeringsrätten överklagas årligen cirka 7 000 "vanliga" mål och i bara cirka 170 av dessa meddelas prövningstillstånd. Detta innebär alltså att i endast lite drygt 2 procent av fallen får den skattskyldige och skattemyndigheten den vägledning som de eftersträvat i avsaknad av genomarbetad, klar och entydig lagtext.

- Allt har sitt pris - även rättstrygghet och rättssäkerhet. En nedskärning av anslagen till domstolarna skulle allvarligt försämra det läge som redan råder. Vad som behövs och som ligger i alla parters intresse är i stället en upprustning av såväl det lagstiftande som det dömande arbetet.

Leif Wernevi
Pricewaterhouse Coopers.

© Dagens Industri

Copyright

Skattejuristen Leif Wernevi vid Pricewaterhouse Coopers pekar den 23/10 på att avlämnade domar i skattemål oftast saknar domskäl. Han exemplifierar med några vanliga formuleringar som: "på av skattemyndigheten redovisade skäl" och "övervägande skäl", utan att domstolen anger vilka skäl som varit avgörande. Tilläggas kan en annan populär formulering: "en samlad bedömning talar för skattemyndighetens yrkande."
- I eftertaxeringsmål är det skattemyndigheten som har att visa att den skattskyldige lämnat en oriktig uppgift i sin deklaration. Även här använder domstolarna en standardformulering som: "den skattskyldige har i sin deklaration inte lämnat sådana upplysningar som krävs för att skattenämnden ska kunna åsätta en riktig taxering."
- Här anges inte heller några skäl, trots att det är den skatt- skyldiges rättighet att få veta vilka upplysningar som saknas.
- Skulle den skattskyldiges bevisning vara alltför övertygande, använder domstolen sig av "genomsyn", det vill säga att man frångår civilrätten och gör en egen skatterättslig bedömning. Tidigare ställdes höga krav för att frångå civilrätten - i dag anges oftast inte några som helst skäl härför. I detta sammanhang ger inte heller den tydligaste lagtext något skydd för den skattskyldige.
Jag delar därför inte Leif Wernevis ståndpunkt att de intetsägande domarna beror på domstolarnas minskade anslag. Jag hävdar i stället att domstolarna intagit en fiskal ståndpunkt - statens intressen har tolkningsföreträde.

PER PETERSON
Danderyd

Copyright

Tack besöket och välkommen åter! Hemsida