Principen om "fair trial" och tillgång på effektivt rättsmedel är därmed inte uppfyllt i Sverige, trots att denna princip är numera är lagstadgad i Sverige, där den numera återfinns såväl i Europakonventionen som EG-rätten och den svenska lagstiftningen, skriver Mats Lönnerblad.

Utan att jag tar ställning till vem som har rätt eller fel (det är domstolens uppgift) tillåter jag mig att ställa mig helt frågande till, varför våra domstolar och konkursförvaltare så sällan utreder vart alla pengarna tagit vägen, när krisbankerna slog sönder ekonomin för 60 000 företagare i Sverige, under den svenska finanskrisen (1987-1993)
- När det gäller företag är det ofta mycket stora summor det handlar om som bara "försvinner" i konkurserna utan att någon tycks bry sig om att ta reda på, vem som har tjänat på krisen.
- Om det rör sig om aktiebolag, åligger det självfallet konkursförvaltaren, som företräder staten i dessa ärenden och är skyldig göra en ordentlig utredning vad som har hänt i bolagskonkursen.

Konsekvent vägran

I ett ärende som jag granskat har banken konsekvent vägrat att lämna ifrån sig autentiska utdrag och konkursförvaltaren har inte ansträngt sig för att hjälpa till, trots att det är en enskild individ som har råkat mycket illa ut.
- Banken har ända sedan 1990 konsekvent vägrat att lämna ifrån sig vidimerade, originalkopior. Den person som har drabbats har i efterhand efter konkursens inträde (1993) endast erhållit handskrivna, osignerade och odaterade sammanställningar utförda av en och samma person. Hela underlaget till dessa utbetalningar saknas (!) fortfarande.
- Enligt en skrivelse från den 24/1 1995 har ett kreditiv belastats med ränta om 1 000 943 kronor. Denna utgift finns ej redovisad någonstans. Man har sannolikt dubblerat ett uttag om 1,9 miljoner kronor den 4 december 1990 och den 31/1 1991.
- Dessutom har någon sannolikt utnyttjat en privat beviljad kredit om 1,4 miljoner kronor. Således ett svinn i denna del om 4,3 miljoner kronor.
- Dessutom förekommer det ett oattesterat uttag om 846 000 kronor där ingen har godkänt utbetalningen. Då detta ärende handlar om fastighetsaffärer, har jag även uppmärksammat för stora lyft om totalt 1,4 miljoner kronor, samt försäljning under värdering med 1.8 miljoner kronor. Således ett svinn i denna del om cirka 4 miljoner kronor.

Medvetet jäv

I ett annat fall där domstolen beslutade om konkurs mot ett bolag innan överenskommelsen i ett avtal hunnit prövats visade sig att konkursförvaltaren och banken var nära lierade. Förbindelsen var så nära att konkursförvaltaren t o m satt i bankens styrelse! Något som konkursförvaltaren noga undvek att berätta när han åtog sig uppdraget.
- Men sedan han tagit emot uppdraget började han omgående med utförsäljningen av bolagets tillgångar på ett sätt som endast gynnade banken, men inte några övriga borgenärer.
- Det var först sedan den drabbades ombud i tingsrätten påtalade alla oegentligheter som konkursförvaltaren gjort sig skyldig till som han till slut entledigades från sitt uppdrag!
- Det var med anledning av tingsrättens föreläggande i detta ärende som konkursförvaltaren förstod att klockan var slagen. Han begärde därför att omedelbart bli entledigad från sitt uppdrag.
- Eftersom det måste framstå som en självklarhet för varje konkursförvaltare, att en förvaltare enligt 7 kap 5 § 2 stycket i konkurslagen inte får väljas när denne står i sådant förhållande till en konkursgäldenär att det är ägnat att rubba förtroendet för hans opartiskhet, borde självfallet förvaltaren i detta ärende, från början förstått att avstå från sitt uppdrag.
- I tvistemål när bankerna tillåts sätta sina kunder i konkurs, finner svenska domstolar ofta att gäldenärerna saknar fog för sina fordringar mot bankerna, redan innan bankkundernas fordringar hunnit prövas i domstol! Därmed uppfyller inte domstolarna kravet på en riktig rättegång (“fair trial”), i konkursmål vilket måste betraktas som anmärkningsvärt.
- Principen om “fair trial” och tillgång på effektivt rättsmedel är därmed inte uppfyllt i Sverige, trots att denna princip är numera är lagstadgad i Sverige, där den numera återfinns såväl i Europakonventionen som EG-rätten och den svenska lagstiftningen.
- Den svenska konkurslagens regler uppfyller fortfarande inte reglerna om en “fair trial” och tillgång till ett effektivt rättsmedel enligt art 6.1 och 13 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, med hänsyn till tvister mellan konkursgäldenären och de konkursökande bankerna vilket måste betraktas som anmärkningsvärt!