Debatt

"RÄTTSVÄSENDET måste ständigt ses över så att det motsvarar medborgarnas behov", skriver justitieminister Leila Freivalds i pressen apropå den förestående omorganisationen av det svenska domstolsväsendet. I dag finns alltför många ärenden som tar allt för lång tid att avgöra, skriver Justitieministern. Hon betonar i sin artikel att detta både är ett hot mot rättstryggheten och rättssäkerheten.
- Själv kan jag bara hålla med henne på dessa punkter. Sverige har fjärmat sig från övriga Europa genom sina politiska förarbeten till lagarna, som gör att lagtolkningsarbetet blir allt svårare i Sverige, genom att domstolarna följer politiska direktiv i stället för vad som står i lagen. Detta är den främsta orsaken till att alla ärenden dras ut på tiden i det oändliga och i alltför många fall överklagas ända upp till högsta rättsinstans.
- "Egentligen är vi en enda stor sorteringscentral. Sett till personalkostnaderna är de få prejudikat som beslutas väldigt kostsamma", sade Högsta domstolens (HD:s) kanslichef Erik Ternet i en intervju nyligen i tidningen Metro, som till en del återgavs av pressen den 27 juli.
- Intervjun gjordes med anledning av att Sverige numera kommit upp i inte mindre än 5500 (Källa: HD) mål per år som överklagas till Högsta domstolen. Av alla dessa mål som når HD, var det bara 168 prejudikatmål som beviljades prövningstillstånd 1998.
- Själv är jag inte förvånad av den svenska utvecklingen. Domstolarna har under de senaste åren fått allt större betydelse i det svenska samhället, genom att förarbetena till våra lagar inte längre gäller, i många mål som är relaterade till EU och Europarätten. I övriga Europa är man förvånad över de svenska sättet att döma som i förväg talar om för domarna hur de ska döma med hjälp av politiska förarbeten, i stället för att skapa tydliga lagar som skulle ge domarna betydligt större befogenheter och självständighet i lagtolkningsarbetet.
- Ökningen av antalet mål med europarättslig anknytning gör att arbetsförhållandena inom Regeringsrätten och Högsta domstolen är minst sagt pressade. Med några få undantag, har domarna i dessa rättsinstanser ingen europarättslig utbildning. De är dessutom inte valda till sina ämbeten på grund av sin kompetens, utan snarare för sin politiska följsamhet och genom sina tidigare arbeten för regering och riksdag.
- För 20 år sedan fastställdes domstolarnas lagprövningsskyldighet i regeringsformen (11 kapitlet 14§) och sedan 1995 gäller dessutom Europakonventionen som svenska lag i Sverige. Svenska domstolar måste numera följa 6 artikeln 1§ i Europakonventionen som stipulerar den allmänna rätten till "rättvis rättegång". Detta har fortfarande inte gått upp för alla domare som i vissa fall väljer att inte alls ompröva målen när de från början inte prövats ordentligt. I andra fall väljer domstolarna att bara pröva delar i svenska mål i stället för att pröva hela målen, vilket man enligt regeringsformen är skyldig att göra.
- Med EG-rätten följer ökade skyldigheter att följa europeisk praxis i en rad frågor som Sverige fortfarande spjärnar emot och inte vill följa. I ett nyligen avgjort mål i länsrätten i Göteborg, slog rätten fast att den svenska taxeringslagen strider mot Europakonventionen. Den som påförs ett skattetillägg enligt taxeringslagen är enligt Europakonventionen att jämställas med individ som anklagas för brott!
- Bara under de sista åren har tiotusentals svenskar som drabbats av straff genom skattetilläggen som uppenbart står i strid med Europakonventionens bestämmelser och som Sverige ratificerade och förband sig att följa, långt innan bestämmelserna intogs i den svenska lagstiftningen. Ett annat exempel är den omskrivna prövningen av stängningen av Barsebäck i Regeringsrätten. Denna stängning torde bryta mot unionens regler om fri konkurrens. Trots detta dömde Regeringsrätten till statens fördel, utan att först begära förhandsbesked från EG-domstolen, vilket man i alla högsta rättsinstanser är skyldig att göra.
- När diskussionerna om en ny domstolsorganisation nu förs och vilka avgifter som ska debiteras för att få sin sak prövad nu debatteras i pressen, bör denna diskussion framför allt handla om anpassningen till EG-rätten och hur svenska domare ska kunna få större handlingsfrihet genom att slippa följa de onödiga förarbeten som inte längre gäller.
- Att större domkretsar skulle ge högre kompetens, som Leila Freivalds skriver, tror jag inte ett ögonblick på. Däremot medger jag gärna att detta snabbar upp förfaranden i brottmål som annars tenderar att ta alldeles för lång tid och kostar alldeles för mycket utan att dessa mål vinner någonting på detta. Men i tvistemål gäller det att kunna tänka rätt från början i själva lagprövningsarbetet, vilket svenska domare verkar ha svårt för. Det är också inom tvistemål som våra domare begår sina största misstag.
- Att samma domare inte kan ha kompetens över hela fältet säger sig själv. I regeringsrätten inkom under 1998 8669 ärenden (källa: regeringsrätten). Av dessa fick bara 167 prövningstillstånd. I lika hög grad som för HD gäller därför för regeringsrätten att kunna sålla agnarna från vetet.
- Skyldigheten för både Regeringsrätten och Högsta domstolen att följa såväl EG-rätten som Europakonventionen gäller som en oavvisligt krav. Alla de domar jag tagit del av från såväl EG-domstolen som Europadomstolen visar att våra högsta rättsinstanser i Sverige inte lever upp till dessa självklara krav.
- Skyldigheten för Sverige att följa ingångna avtal är lika självklar. I ett officiellt uttalande så sent som den 1 augusti 1999 när statsminister Göran Persson höll sitt traditionella sommartal i Björkvik, uttalade sig statsministern för att svenska folket skulle få rösta om valutaunionen, som redan är beslutad i samband med de avtal som träffats genom att Sverige anslöt sig till EU. Att statsministern låtsas om som han inte känner till att detta avtal existerar och försöker slå dunster i hela svenska folket i denna fråga, är minst sagt anmärkningsvärt.
- De enda två länderna som begärde undantag från medlemskapet i valutaunionen (EMU) var England och Danmark. Sverige har aldrig begärt att ställa sig utanför EMU, varför en folkomröstning i denna fråga kastar ett löjets skimmer över Sverige! Att domstolarna måste börja ta hänsyn till ingångna internationella avtal är därför en självklarhet. Domstolarna måste därför snabbt omorganiseras och kravet på en snabb och rättssäker rättstillämpning är ett måste.
- Min fråga till justitieminister Leila Freivalds, kanslichefen Erik Ternet i HD och ordförande Gunnar Björne i Regeringsrätten är därför: Vad tänker ni göra åt saken?
- Den lösning som Erik Ternet föreslår, består i att höja ansökningsavgiften till HD, löser inga problem när felen som uppstår i de lägre rättsinstanserna beror på att domarna väljer att följa lagarnas politiska förarbeten i stället för vad som står i lagboken. Lösningen som Laila Freivalds förespråkar med större domkretsar löser till en del problemen inom brottmål, men underlättar inte de svårhanterliga processerna inom tvistemål där Sverige numera ska tillämpa den överstatliga EG-rätten i alla EU-relaterade mål.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Svar

Daniel Stattin, doktorand i civilrätt vid universiteten i Uppsala och Oxford, skriver att när det gäller lagstiftarens syfte med en lagregel är det utomordentligt tillfredsställande om det - som i bland annat Sverige - finns förarbeten att tillgå. Där kan i klartext syftet med reglerna utläsas.

I DEBATTARTIKELN "Att sålla agnarna från vetet" (11 augusti), redogör Mats Lönnerblad för sin syn på några företeelser i det svenska rättsväsendet. Artikeln spänner över ett vitt fält, men det som Lönnerblad skriver om politisering av domstolsväsendet och dess kompetens i och följsamhet mot EG-rätten förtjänar någon kommentar. - Först uttalar sig Lönnerblad om att "Sverige främjat sig från övriga Europa genom sina politiska förarbeten till lagarna, som gör att lagtolkningsarbetet blir allt svårare i Sverige, genom att domstolarna följer politiska direktiv i stället för vad som står i lagen". Här menar jag att Lönnerblad har fel.
- För det första är en lagtolkningsmetod som grundas i syftet med lagstiftningen inte unik för Sverige. Det kan räcka med att citera det i den engelskspråkiga världen kända rättsfallet "Heydon's case" från 1584 som följts av många andra avgöranden. Liknande åsikter kommer till uttryck i den tyskspråkiga juridiken: till exempel genom maximen "ändamålet är hela rättsordningens skapare". Slutligen kan nämnas att också i EG-domstolens praxis finns otaliga exempel på hur lagstiftarens syften med en regel läggs till grund för dess tolkning. I själva verket får en tolkning av lag enligt enbart dess ordalydelse - någon form av begreppsjurisprudens - anses vara en utomordentligt ålderdomlig och tveksam metod.
- När det sedan gäller att komma fram till lagstiftarens syfte med en lagregel är det utomordentligt tillfredsställande om det - som i bland annat Sverige - finns förarbeten att tillgå. Där kan i klartext syftet med reglerna utläsas. Förarbetena är också lätt tillgängliga för domstolar och praktiserande jurister som därmed kan nå en mycket hög grad av rättssäkerhet i sina tolkningar av lagtexten. Det kan tilläggas att det är en fast utbildad princip att förarbeten aldrig kan åsidosätta en klart formulerad lagtext.
- När förarbetena - till skillnad från lagtexten - så kritiseras som "politiska direktiv", kan det för övrigt ifrågasättas om det inte är fråga om ett självmål. Det går inte att komma ifrån att stiftad lag i precis lika hög grad som förarbeten är politiska direktiv till domstolarna.
- Sedan, när det gäller förarbetenas förhållande till rättsreglerna i EG har Lönnerblad både rätt och fel. Det är rätt att de förarbeten som hör till lagar som på ett eller annat sätt upphävts genom EG-regler, inte längre har någon betydelse för rättstillämpningen. Det är självklart eftersom de lagar de är hänförliga till inte heller gäller längre; andra förarbeten, oavsett om de har att göra med områden som regleras i gemenskapsrätten eller ej, är en rättskälla precis på samma sätt som tidigare.
- Vad som har hänt i och med den svenska anslutningen till EG:s rättsordning kan helt enkelt beskrivas som att den regel som myndigheterna i rättsväsendet och enskilda jurister använder för att avgöra vad som är gällande rätt, har ändrats. I stället för att som tidigare svensk lag och praxis var suveränt tillämplig, ska nu i vissa fall rättsregler från EG, som bygger på de rättsliga traditionerna i alla medlemsstater, tillämpas. Då finns mycket riktigt en skyldighet för högsta instanser
- och en rättighet för andra domstolar
- att inhämta förhandsbesked från EG-domstolen om vad som är gällande EG-rätt. Mycket riktigt efterlevs denna skyldighet inte alltid perfekt i medlemsstaterna, men att alla domar från EG- respektive Europadomstolen skulle visa att svenska domstolar inte följde EG-rätten eller Europakonventionen, som Lönnerblad påstår, är en grov överdrift.
- Onekligen har Lönnerblad en poäng i att det ibland visas dåliga kunskaper i EG-rätt - och ibland på andra rättsområden - i bland annat svenska domstolar. Min uppfattning är att svenska rättsliga avgöranden håller god standard och att svenska domare generellt är kompetenta. Det kan kanske ändå finnas anledning att uttala att är det gäller till exempel mer komplicerade EG- eller civilrättsliga frågor, kunde det vara värdefullt med den möjlighet till specialisering som större, sammanslagna domstolar kunde ge.
- Sammanfattningsvis ger den ändamålsinriktade lagtolkningsmetod som fäster vikt vid lagstiftarens syfte med en regel - och som generellt är företrädd i Europa - och särskilt dess svenska variant - en förutsebar och därmed rättssäker tillämpning av lagar och andra rättsregler. Det finns all anledning att både anta och hoppas att denna metod också fortsättningsvis kommer att användas av de rättstillämpande myndigheterna. Att med ryggmärgen reagera mot politiska tendenser i ett rättssystem är troligen överdrivet; alla rättssystem bygger på politiska beslut och består av på ett eller annat sätt politiskt beslutade - eller legitimerade - direktiv. Det är snarare fråga om att vi ska ha så tydliga regler att det i de allra flesta fall inte finns anledning att göra fria tolkningar av vad som är gällande rätt.

Daniel Stattin

Gensvar

Mats Lönnerblad skribent i finansrätt, konstaterar att Daniel Stattin vill behålla förarbetena till våra svenska lagar, kanske för att han är medveten om att Sveriges medlemskap i EU medför att lagstiftaren delvis förlorar kontrollen över den rättsskapande verksamheten, i och med att förarbetena får mindre betydelse.
- LAILA FREIVALDS tänkta omorganisation av det svenska domstolsväsendet har väckt ont blod. Inte bara hos mig, som till vardags skriver om finansrätt i både dags-och fackpress, utan även hos stora delar av den svenska domarkåren. Min artikel i Gefle Dagblad den 11 augusti belyser bara en del av de stora problem, som de svenska domstolarna för närvarande brottas med.
- Själv har jag aldrig förstått vitsen med de omfattande politiska förarbeten till våra lagar som så länge varit förhärskande i Sverige, även om doktoranden Daniel Stattin har en annan åsikt.
- Daniel Stattin vill gärna behålla förarbetena till våra svenska lagar. Detta beror kanske på att han är medveten om att Sveriges medlemskap i EU medför att lagstiftaren delvis förlorar kontrollen över den rättsskapande verksamheten, i och med att förarbetena får mindre betydelse. Lagtolkningen koncentreras i stället på enbart vad som står i själva lagtexten. Därigenom stärker domstolarna sin ställning mot politikerna. Genom förarbetena har den svenska regeringen haft för vana att lägga sig i själva lagtolkningsarbetet i större utsträckning än i övriga Europa.
- Rättstraditionen inom EU och flertalet av dess medlemsländer utmärks av att domstolarna intar en mer central roll i samhällslivet än som varit fallet i Sverige. Jag påstår att domstolarnas större självständigheten inom EU beror på avsaknad av detaljerade förarbeten, som i Sverige styrt domstolarnas arbeten i alltför stor utsträckning. Dessutom är det på det viset att EU:s direktiv ibland kan gå stick i stäv med den de svenska förarbetena, eftersom EG-rätten är överstatlig och då gäller inte längre de svenska förarbetena.