Låt mig berätta den sanna historien om domstolen som uppfunnit ett nytt sätt att slippa pröva kreditärenden och samtidigt friskriva banker från ansvar. I grunden ligger begreppsförvirring, underlåtenhet att skilja mellan skrivelse och offert.

I ett rättsligt mål (nr T 8-558-92) skriver Stockholms tingsrätt i sin dom att: "det för tingsrätten framstår som uppenbart att banken skrivelse inte utgjorde något anbud."

Tingsrätten får senare medhåll i sin tolkning av Svea hovrätt. Genom att "följa John" och tolka bankens offert som en skrivelse slapp domstolen att överhuvudtaget pröva målet.

Händelseförlopp i korthet
Först skriver bankkunden till banken:

"Jag är tacksam att få Din offert tills på måndag. Jag återkommer efterhand med värderingar och utdrag ur balans- och resultaträkningen".

Dagen därpå svarar banken:

"Den upplåning Ni önskar göra hos oss kan genomföras under förutsättning att Ni till oss översänder värderingar på bostadsrätterna och fastigheterna gjorda av oss godkänt värderingsbolag och att dessa värderingar ligger inom 75-80 procent av värderingsvärdet."

Sju dagar senare skriver bankkunden:

"Tack för Din offert som jag accepterar, vad beträffar bolagets engagemang. Du har redan fått specifikation över vilka lån som gäller och jag bifogar därför värderingar."

Skyldighet?
Om man, som domstolen gjorde, endast läser rubriken i bankens offert "Priser avseende utlandslån", kan man möjligen få uppfattningen att bankens offert var en skrivelse men är inte svensk domstol skyldig att ta del av offerter också?

Genom att kalla offerten för "skrivelse" slapp domstolen pröva målet. Övriga sakförhållanden i ärendet, t ex att bankkunden efter accepten sagt upp sina gamla lån, prövades aldrig av domstolen.

EG:s rättsregler
Summa summarum: hovrätten höll alltså med tingsrätten och högsta domstolen hissade bekvämlighetsflagg genom att heller inte pröva målet.

Enligt svensk lag och EG:s rättsregler kan ett skriftligt svar på en offertförfrågan aldrig betraktas som en "skrivelse".

Nu blir det justitiekanslern som får ta ställning till problemet varför en offert inte alltid betraktas som en offert. Vidden av problemet kan bli betydande. Om offerter skall börja betraktas som skrivelser kan t ex Sveriges 45.000 fastighetsägare riskera att bli rättslösa och utan fortsatta möjligheter att få skriftliga kreditlöften objektivt prövade i rättsinstans.

Men arbetsbördan minskar förstås i svenska domstolar...